Flytt-hets

Jo, men alltså... Jag ska ju flytta snart. Tackan är på väg tillbaka till huvudstaden. Skönt! Men dessvärre inte så skönt att packa. Jag förstår inte riktigt vart allt kommer ifrån? Hur mycket saker kan man ha? Jag tycker ändå på nåt sätt att jag varit ganska bra på att slänga bort en massa junk, men kartongerna räcker ju ändå inte. Måste hämta nya idag igen! Vilken butik ska jag då gå till och vifta med ögonfransarna?

Idag ringde den kvinnan som ska flytta in i lägenheten efter oss också. Hon sa att jag måste beställa en tid för besiktning innan hon kan få veta när hon kan hämta nycklarna. Men... JAG HAR JU GJORT DET!!! Dom kommer på torsdag! Men det hade den här mannen tydligen inte hittat i datorn, att det var bokat... PANIK! Tänk om det är som hon säger? Tänk om han har dabbat bort tiden? Vad händer då??? Jag har inte tid med sånt här. Jag orkar inte. Jag har heller inte sagt upp hyresgästföreningen kom jag alldeles precis nu på... Darn! Måste genast ringa och ordna med det.

Så där ja! Tyvärr så blir det ju en dragning till nu då... Men eftersom pengar aldrig har varit ett issue för mig, så är det ok.

Fredag med middag ute med Kombo och bådas parenteser. Kan bli hur spännande som helst. Lördag innebär att allt (med betoning) mitt pick och pack ska lastas på ett släp. Vuxenfolket lämnar mig sedan med en resväska med det nödvändigaste i. Och en tältsäng. Jag kommer sova GOTT min sista månad. Någon som har en mjuk och bred säng och som kan avvara några centimeter? Jag kan klia på ryggen, men är ärligt talat ganska kass på massage.

Nåväl. 22 december bär det av "hem" (mycket förvirrande begrepp plötsligt...) och efter jul börjar Tackan nytt jobb... Förskollärare minsann... Har hört av en del att det kräver en del tålamod, men var har den tanken kommit ifrån? Dessa ljuvliga små varelser... Det kommer nog bli splendid. Hoppas jag...

Det är någonting med regnet...

...som gör mig fruktansvärt irriterad! Som gör att jag avskyr hela den här staden. För som alla vet, så regnar det en del i Göteborg på hösten. En hel del.

Flyttpackandet är i full gång. Stort behov av banankartonger. Så igår efter jobbet kilade jag in på Hemköp och hämtade fyra stycken. Det var vad jag fick med mig. Dom är ganska så otympliga dom dära banankartongerna... Hur som helst. Började min vandring up hills... Och vad händer? Jo då. Det börjar regna. Först bara lite, lite... Sen mer. Och mer. Ok, jag har varit med om värre, men det var sånt regn som man blir riktigt blöt av. Så möter man en massa bilar där de som sitter där inne tittar på en med ett medlidsamt litet leende. Jag har lust att sparka på bilen! Men det går ju inte. Så det är bara att streta på. Uppför. Streta. Uppför. När det är kanske 50 meter kvar hem slutar det regna. Jävligt nödvändigt att det kom en skur just då.

På mitt jobb får vi tre massagetillfällen per termin som bekostas av kommunen. Skall givetvis utnyttjas. Och idag trampade jag på jobbcykeln iväg till mitt andra tillfälle. Hon knådade och knådade, sträckte så det knakade. "Är du lite stressad?" Vem? Jag? No no no... hur kan någon tro något sådant?

Hur som helst. Efter en halvtimme är det klart och det är bara att dra på sig tröjan igen och trampa tillbaka. Ganska mycket nerförsbacke på tillbakavägen, tack och lov... Nu är det ju så här att det är höst, och det är blött. Överallt. Hela tiden. Och det småduggade dessutom. Jag är faktiskt beredd att stå ut med det. Men när jag väl kommer till jobbet, så är det så att det är en byggarbetsplats här utanför för tillfället. Vilket by the way innebär att det är en jävla stor maskin, typ grävskopa som håller på precis utanför mitt fönster. Låter och stör. I alla fall. byggarbetsplats + regn = lera. Halt att cykla. Först kommer jag till en sjö av lervatten, där marken under dessutom är ojämn, så det gäller att undvika hålen i marken så man inte faller pladask (i dubbel bemärkelse...). Väl igenom pölen, jag lyckades smidigt undvika de största ojämnheterna... upptäcker jag nästa hinder. En stor förbannad jävla lastbil blockerar hela vägen. Så jag får försöka cykla bredvid. Vad är det där? Lerdike. Jag sladdar och får sätta ner fötterna i sörjan. Mina sneakers som innan var vita (nåja) och fina är numera förvandlade till grå-bruna. Till råga på allt kom jag på att jag innan mötte den gående lastbilschaffisen. Jävla idiot! Jag svor ganska högt.

På vägen till massagen blev jag dessutom omcyklad av en dam med neongul reflexväst och cykelhjälm. Fan!

Det är någonting med Pelle...

...som gör att jag blir glad när han ringer. Jag blev glad två gånger igår när han ringde. Men idag när jag ringde så svarade han inte. Fastän vi skulle äta frukost på stan.

Befinner mig för tillfället i en förort till huvudstaden, min gamla stad, som snart är min nya stad. Igen. Jag fick en gång frågan om jag var rastlös och hade svårt att bestämma mig. Kanske är det så. Men den här gången känns det som att jag kommer tillbaka för att stanna.

Det är söndag, och som ofta på söndagar är det något som sker i huvudet. Det liksom sammanfattas. Man går igenom vad det egentligen var som hände och laddar inför en ny vecka... med inte så lite blandade känslor. Och sad, but true - men jag måste erkänna. Det KÄNNS att man inte är 20 längre. Och jävlar du, det SYNS också. Något skankigare än FiF och Tackan på hemväg på söndagsförmiddagen har sällan skådats...

Men åter till Pelle... Vad är det med honom som gör mig så glad? Egentligen? Vad var det som startade den där natten för länge sen, när jag knackade på i hans lilla lya med bula i pannan. Var det de goda pepparkakorna som han hade i sitt kök, och som jag mumsade i mig på morgonen? Eller vad var det? Egentligen?

Jag hoppas på att kunna ta reda på det nästa år. Jag tror jag ska ha det som nyårslöfte. Ta reda på vad det är med Pelle. Det får bli mitt projekt. Det och att tjacka medborgarplatsen och det där huset med klockan som stannat på tio i tio. Vem ringer man om man vill lägga ett bud på medis?

Det är nog så nu. Vintern är definitivt här. Jag köpte mig en vinterjacka igår. Nu är det bara skor som saknas. Varför finns det inga skor som är fina OCH varma? Hur kommer det sig att ingen, INGEN, år 2006 har lyckats med detta?

Nåväl. Flytten till hemstaden närmar sig med stormsteg. Jag vet inte hur många gånger de senaste veckorna jag svarat på frågan: "Hur går det med jobb då?" Mest kommer den från kolleger så klart. Och den är frustrerande. Jag har ju inget jobb. Jag vet ju att de frågar för att de bryr sig, men jag vill gärna kunna svara något också.

Idag kommer det folk hit och hämtar möbler. Kombo håller på sälja av hela bohaget. Blocket is the shit tydligen. Vi kommer inte ha någonting kvar sista veckorna här. Men det är väl lika bra. Lättare att flytta då. Idag ryker köksbordet och databordet. Och kanske också vitrinskåpet. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Men var ska vi göra av Kombos spritförråd?

Jag har inga djupare fuderingar den här dagen. Tanken den här helgen är väl att jag ska tömma huvudet lite. Det har varit lite mycket på sista tiden. Det måste sorteras. En del ska väl kastas förhoppningsvis.

Nu är det dags! Ikväll är det X-men II. Jag blev inte så imponerad av ettan i torsdags, tycker den var lite lam. Men jag ger tvåan en chans eftersom Wolverine är ok att vila de ljusblå på. Men jag tror att det krävs chips.

Lite gnäll...

Ursäkta mig, men vad hände? När jag sa att jag gillade hösten menade jag soliga dagar med frisk luft, gula löv och blå himmel. En mild bris kanske. Men inte ösregn och stormvarning. När jag sa att jag gillade vintern var det knarrande snö, sol och blå himmel (ja, även här). Inte 20 ton blötsnö up my ass!

Och den här blåsten? Vad gör den här?

Dessutom sitter jag just nu på en hosta som ekar över hela korridoren och alla möter mig med medlidsamma leenden, och helst av allt vill jag fräsa mot dem. Men det får man inte göra (speciellt inte efter att mina kolleger har beskrivit mig som glad, positiv och stabil). Då är det bara att bita ihop och le tillbaka. Hålla dörren stängd.

Måndag och tisdag eftermiddag har jag sovit bort. Kommit upp, tittat på tv och somnat igen. Veckan har gått fort. Nu är det så gott som torsdag och fredan allaredan.

Helgen ska tillbringas inomhus i största möjligaste mån. Inomhus med händerna på täcket. Jag ser fram emot det. Ska bli riktigt skönt. Äta kräm. Det är klart underskattat. Köpte igår. Det var det enda jag var sugen på. Fastän jag hade god linssoppa hemma. Men icke! Kräm. Jag ska äta det idag också. Kräm.

Det finns de som säger att man borde ligga hemma i sängen när man är sjuk. Men varför ska man göra det när man kan gå till jobbet och vara grinig?