Orättvist

Ibland kan man tycka att livet är orättvist på olika sätt. Och ibland händer saker som gör att man får lite perspektiv. På mitt jobb till exempel tycker en del att det är orättvist att de måste ta ner fler stolar från borden än vad de andra får (det är på morgonen när städerskan varit där och städat). Jag tyckte att jag var ensammast i världen och att det var jättesynd om mig när min dator OCH dvd gick sönder samma helg. (Varför, Gud, vad har jag gjort för feeeeel????)

Min syster har separerat och tyckt att livet har känts lite väl hårt och kantigt sen i oktober. Men sen ljusnade det lite och nerförsbacken gick jättefort med lägenhet och sålt hus och ljuset i tunneln och allt det där. Men det var en illusion! För sen spolades bandet tillbaka och huset var helt plötsligt inte alls sålt eftersom de som skulle köpa det hade glömt att man måste ha pengar för att göra såna affärer. Så nu står de plötsligen med tre hushåll och inte alls så mycket pengar på fickan som det skulle kräva, och ny husförsäljning och allt som följer på det.

Det tycker hon är lite orättvist och jag tänkte att 2000 spänn för att laga datorn är ändå ok.

Jag håller också på att läsa en bok, En halv gul sol, som handlar om inbördeskriget i Nigeria i slutet av 60-talet. Då kan man tycka att det var lite orättvisa saker som hände där också.

MEN: Jag ser ändå dagens Så ska det låta lite som ett problem. Lill Lindfors är ju en riktig höjdare och henne håller jag stenhårt på. Så har hon Måns Zelmerlöw i sitt lag. Då betyder det att jag måste hejja på Måns. Det är nästan mer än jag kan erkänna ens för mig själv.

Jävla Måns.

Blablablablabla...

Idag sken solen! Det var ju inte direkt varmt för det, men man kunde ändå känna att strålarna värmde skönt när man för en sekund eller två stod i lä. (Annars har jag mest sprungit och lyft barn ur vattenpölar under dagens utevistelse.) Jag börjar känna att livet håller på att vakna i mig.

Kort sagt så är det mycket bättre idag än för en och en halv vecka sen. Min dator gick inte att starta på lördagsmorgonen. Ett äpple på skärmen, sen nada, zipp, zero. Ett frågetecken och en mapp blinkade på skärmen. Efter diverse konverserande med bättre vetande personer fick jag böja mig för det faktum att hårddisken med största sannolikhet hade krajjat. Så lördagen gick och jag firade lillebror och grät inombords över mina förlorade data. Alla bilder var så klart värst. På söndagen, efter en lång dag på IKEA tänkte jag krypa upp i soffan och kolla på film. Efter fem minuter krajjade även dvd:n. Det var droppen. Tekniska saker ska bara funka. Inget tjafs. Bara funka.

Men en vecka senare satt jag i soffan igen med fixad dator och en ny dvd-spelare. Och solen har visat sig själv och en glimt av våren. Det blir nog fint det här. Nu ska jag bara se till att inte bli sjuk. Jag har en envis hosta och ont i halsen nästan varje kväll. Inte bra! Inte alls som jag vill ha det.

Och oj vad tråkigt det här blev. Men då är det så.

Ide

Nu lägger jag mig ner, blundar och sover. För nu är det lite för mycket för mig. Väck mig när det är vår. När min dator är fixad igen och när det står en fungernade dvd i mitt vardagsrum. Bonus och guldstjärnor för den som har fixat en lägenhet åt mig.

...och de är också alldeles för mycket, båda två. Alldeles, alldeles för mycket. Jag tror jag ska stänga av.

Twins

Det är Så ska det låta på tv. Jill Johnsson och Martin Stenmark i ett lag. De ser likadana ut. Maskulinum och feminimum bara. Annars exakt.

LAN

Idag skulle min kompis E-L förbereda sig lite inför jobb imorgon, så hon passade på att skicka iväg sin kille på ett LAN-ställe. Han och några polare skulle spela nätverk. Vi gaggade i telefon lite om detta och jag tyckte att det var hysteriskt roligt och lite nördigt att spela LAN. Det mesta med datorer är lite nördigt tycker jag nästan.

En stund senare ringde E-L upp igen. Han hade låst in henne i lägenheten! Om man låser överlåset hemma hos dom så kan man inte låsa upp det inifrån. Så hon skulle inte göra så mycket på kvällen kan man säga, hon skulle mest bara vara hemma lite...

Nu har han kommit hem och låst upp dörren åt henne. Han har också tjackat 20 speltimmar på LANstället. E-L tyckte att vi ska dra dit och spela lite nästa gång jag hälsar på. Jag vet inte. Jag är skeptisk. Tänk om jag gillar det?!

Ååååh! Jag blir så trött på att jobba med bara kvinnor ibland! Hur kan allt, allt, allt bli till problem eller konflikter? Hur kommer det sig att vuxna kvinnor måste tjafsa och bråka och gnälla på varandra om allt, allt, allt och speciellt allt sånt som inte ens angår dem???

Och det är bara måndag idag. MÅNDAG!

Likadan

Det var ju dags att spela på trav idag igen, så jag fick pallra mig ut på stan. Inte alldeles piffad hetsade jag över Norrmalmstorg på jakt efter en spelbutik. En sån med ATG. Under tidspress. Då hör jag plötsligt någon ropa mitt namn. En tjusig kvinna kommer emot mig med utbredda armar. Svart kappa, blont fönat hår, gnistrande örhängen och sofistikerade glasögonbågar. Tveksamt kramade jag henne och hälsade. Det var en gammal klasskompis från gymnasiet.

"Åh, vad roligt att se dig! Du ser preciiiis ut som på gymnasiet!"

Men tack för den! Det är nästan 15 år sen och jag har inte förändrats ett dugg?

Sidewalk

Ikväll spelade Sidewalk på Fasching. Massa människor som jag känner eller känner igen var där. Bröder och kusiner och alla deras bröder och systrar och kusiner. Kristian Luuk var där med en gammal dam, jag tror de skulle filma nåt inslag till Popcirkus. Jag kände mig lite obekväm, för jag var liksom hela tiden i bakgrunden med den jävla kameralampan i ögonen hela tiden. Jag hade ju så klar kunnat flytta på mig, men mitt crew var ju liksom där...

Förbandet hette Supahumans och det var fint det med. Men jag gillar ju mer när Sidewalk spelar. Det var lite tråkigt att Luuk med sällskap hade gått då, kan tänka att det hade kunnat vara en fin skjuts annars.

För en gångs skull tog jag ett moget beslut och drog mig hemåt hela TVÅ TIMMAR innan dom stängde. Jag är så stolt över mig själv så jag känner att jag är värd en efterfest snart. Eller en helnatt på Spyan. Nåt helt crazy i alla fall.

14 februari

Eller alla härtans dag som det också kallas. I natt fick jag en liten preview av dagen då Ducky ringde och förklarade sin kärlek för mig. Mycket fint sätt att vakna på. Sött som socker. Jag undrar vad hon gjorde, jag fick inte det helt klart för mig, men jag hörde sorl i bakrunden. Hon var kanske på nåt slags mediaevent med kärestan sin och tröttnade. Gratis sprit, det är jag helt övertygad om.

Ikväll ska jag på middag hos C och T. Det blir fint. Mat, vin och melodifestival. Kanske går vi ut sen, vem vet? Men först ska vi vinna stort på kusarna!

Sol?

Nu tycker jag att den här vintern har gått lite för långt. Är det inte dags att göra plats för solen nu? Den har ju trots allt kämpat sig igenom molnen ett par gånger den här veckan och värmt lite. Men isen ligger envist kvar. Smälter lite, fryser igen och så snöar det! Och jag halkar vidare i mina fula stövlar där sulan är så nedsliten att självaste foten snart är igenom. Jag vill kunna ha fina skor på mig!

Hacker!

Det har varit nåt slags bug på gång här. För ett tag sen tänkte jag uppdatera bloggen med nåt smaskigt, men då kom jag inte in på mitt konto! Användaren finns inte! Insane! Idag gick jag på det igen och nu är jag tillbaka. Men mycket märkligt det där. Vad hände??? Jag fatta ingenting. Men nu är det som sagt ordnat. Jag fixade lite där, trixade lite där... och nu så. Blogger ska inte få lura mig av banan, det säger jag bara...

Tränade

Det här med träningen i onsdags gick väl så där. Jag åkte dit, det gjorde jag, men det var fullt. Inte en enda liten plats kvar åt lilla mig. Så jag fick åka hem igen. Men jag betalade i alla fall min medlemsavgift, så nu kan också jag boka plats på nätet, och det är nåt som passar mig alldeles utmärkt. Då måste man gå. Då bara är det så.

Igår var jag på mitt första pass på väldigt länge. Step. Och som alltid finns det ju otroligt spännande personer att titta på när man tränar. På passet innan, skivstång, var en tjej som hade väldigt mycket energi. När de andra hade nedvarvning hoppade hon alla rörelser och sprang på stället emellanåt. Mycket underhållande. Framför mig på mitt pass var en tjej som också hade mycket energi i kroppen. En eloge för henne som verkligen tog ut alla rörelser ordentligt!

Idag ska jag bära kartonger hos C och T. Det är flytt på gång. Från söder till söder. Så jag ska dra på mig flyttjeansen och sticka dit snart. Det blir fint.

Träna

En gång varje dag tänker jag att jag borde ta upp det här med träning igen. Jag har inten ursäkt längre. Jag har varit frisk ganska länge. Jag har ett träningskort. Det är bara att köra. Men på nåt underligt sätt så känns det mest lockande vid fel tidpunkter. Till exempel på morgonen när jag är på väg till jobbet. Eller på lunchen. Eller när det är lite för sent på kvällen. Då tänker jag att imorgon - då! Då kör jag. Men sen kommer morgondagen, och då är det som bortblåst. Jag tar inte med mig några träningskläder. Jag kommer på det när jag sitter på bussen. Eller senare. Eller inte alls.

Idag på vägen hem från jobbet hade jag en joggare framför mig. Han joggade upp för monstertrapporna bara ett par meter framför mig. Och jag tittade förundrat på. Det såg hysteriskt roligt ut och jag blev pigg och glad bara av att se det. Sen somnade jag i soffan.

Jag ska packa träningsväskan nu. NU! Sen ska den stå precis innanför dörren imorgon när jag går till jobbet. Jag kan inte lova att jag kommer att göra det, men den där väskan kommer att skava på mig om jag åker hem istället. Jag vill också kunna skutta uppför trappor. Idag blev jag andfådd av en kort språngmarch till bussen som stod och väntade. Det är lite illa.

Svacka

Jag skulle vilja att det var sommar nu. Eller i alla fall vår. Jag är så trött på att frysa. Trött på att gå runt i fula, slitna stövlar och stor, ful vinterjacka. Jag hatar att det snöregnar ena dagen och blir fryser under natten och blir halt.

Jag är på väg ner nu. Ner i svackan. Trött hela tiden. Grinig på vädret och på en del runt omkring mig. Och det är jäääääävligt långt till våren.

När jag blir stor tror jag att jag ska spendera ett par månader om året utomlands. Låt säga Italien. Jag tror jag gillar Italien. Det har alltid varit ett drömresemål för mig. Min kompis Mary var alltid i Italien på somrarna med sin familj när hon var liten. Sen kom hon hem med en massa nya roliga barbiesaker. Hon hade allt. Kök. Scen till Barbie and the rockstars. Det var liksom Barbies band, då när hon var rockstjärna. Hon var allt möjligt, den där Barbie.

Så, Italien. Det blir bra tror jag. Kan tänka mig andra länder också, men just nu tänker jag mig Italien.

Annars gillar jag Sverige. Men den här tiden... det är inte roligt.

Bra skit

Vilken tur att Amelia Adamo ska få göra ett nytt program, ett sånt som hon själv skulle vilja se! För det finns ju nästan inga program alls som tar upp dom viktiga frågorna i samhället, som skönhetsoperationer och sex och sånt. Känns nytt och fräscht. Undrar om hon kommer klämma in lite inredning också?

Måndag

Den här måndagen har känts värre än vanligt! Till och med barnen på jobbet såg det på mig.

"Fröken, är du alldeles slut eller?"

frågade ett av dem när jag sjönk ner på golvet efter lunchen. Jag blev tvungen att ta mig i kragen och läsa en saga för de små liven innan jag smet iväg till personalrummet och knoppade in. Snusade under en filt i en hel timme medan jag hörde folk komma och gå. Det var fantastiskt skönt.

Det känns som jag har varit omgiven av folk hela helgen, och det har jag ju också i princip varit. Jag är inte så van vid det. Tove och jag kollade söndagsfilmen på fyran igår och turades om med att vila ögonen mellan varven. Filmskrället var ju inte slut förrän kvart i tolv! Tant måste ju få sova!

Nu så här på måndagskvällen känns det som att helgen får bli alldeles piano. Just nu känns det som ett enkelt beslut. Vi får väl se framemot fredag eftermiddag.

Löfte:

Jag har lovat Tove att ligga med Enrique Iglesias om han någon gång raggar på mig på Café Opera. Det är fan skrivet i sten.

Försöker komma på vem Tove måste ligga med. Mitt förslag är Usher. Men jag vet inte om det är helt klockrent...

Jag har nästan druckit vin med den kvinnan!

Igår gjorde jag det igen. Jag sa upp mig från mitt styrelseuppdrag inom en förening. Jag har varit med i ett år snart, och det har många gånger fått mig att vilja kapa av mina egna armar och äta upp min tunga. I höstas skrev jag ett mail och sa att jag inte ville vara med längre. Den här kvinnan, ordföranden har upprepade gånger pratat med mig som om det mailet aldrig kom fram, trots att hon svarade på det. Så jag gjorde det igen, över telefon denna gång. Hon erkände att hon hade hoppats att jag hade ändrat mig. Jag sa nej. För att göra det hela lite tydligare för henne avslöjade jag att jag nog skulle flytta härifrån snart, och då kan jag ju inte vara med i föreningen längre.

10 minuter senare fick jag ett mail av henne. Det var ett tips på en lägenhet som snart är ledig. I huset bredvid hennes.

Scary.

Baggen

Det är guldbaggegala. Ja jäsiken. Lite kul ibland, annars ganska långtråkigt. Som varje år blir jag påmind om hur lite jag går på bio, och väldigt sugen på att se alla filmerna. Utom Arn tror jag. Inte så intresserad av Arn. Den enda filmen från årets gala som jag har sett är nog Patrik 1,5. Jag borde gå på bio lite oftare.

Så, det är ännu en målsättning inför 20089. Mer bio. Och mindre whiskyshots. Det är inte bra.

Together forever

I julhelgen var E-L här på besök igen. Som vanligt var det fint. Det blev ingen uppesittarkväll för hennes del, och ingen julgrötslunch för min del, men vi sågs på efterfrukostkaffe hemma hos henne på julaftonens förmiddag. Sen hängde vi en massa mer också. Till exempel så spelade hon, hennes brolla, min brolla och jag "med andra ord", kanske världens roligaste spel, på juldagen. Jag och E-L var i ett lag och vi vann överlägset. Vi spelade slut på alla brickorna. Det var kul. Sen mellandagsshoppade vi lite också.

Sista kvällen skulle vi käka lite middag och dricka lite vin här hemma tillsammans med Tove. Vi hängde lite här i soffan innan och kom återigen överens om att allt skulle vara perfekt om vi kunde vara tillsammans hela tiden. Tänk om man bara kunde vara ihop! När vi bodde grannar förut, innan hon flyttade till Malmö brukade vi ta hennes bil och storhandla, och vi undrade alltid om några trodde att vi var ihop. Inga svar har inkommit på den frågan, men nu kom vi i alla fall fram till att om vi var ihop så skulle det bli en hel del chips och film, så vi skulle förmodligen bli rätt så feta, men det skulle inte göra nåt eftersom vi skulle ha varandra. Idag fick jag ett sms:

"Fan, min kille börjar lacka lite. han tycker det är sådär när jag råka kalla honom för lotta..."

Haha! Han skulle bara veta...

Finaste presenten!

Min brolla gav mig en del av sin skivsamling i tisdags. Jag fick en singel med Anthony and the Johnsons. "You are my sister". Det är en fantastisk låt och singeln finns bara i 500 ex i hela världen. Det är fint med syskon.

...?

Helvete! Nu har till och med brollan en blogg. Det är dags för mig att ta tag i det här.

Man kan säga att de två sista månaderna av 2008 var lite inspirationslösa bloggmässigt. Men det betyder ju inte att det inte hände nåt. Det hände ganska mycket. Och det var också ganska så kul.

Året har också börjat fint med ledighet och festligheter. Men nu är det vardag igen. Och kallt dessutom. Jag har upptäckt att det är den här perioden som jag brukar gräva ner mig lite. Jag ska försöka hålla uppsikt på detta. Men så kom jag på nåt. Om jag är uppmärksam på mitt eget beteende och anstränger mig mer när jag märker att jag deppar ner mig, så kanske det leder till att jag slipper årets släng av depression. Vilket ju vore mycket bra och skönt. Men tänk om det istället är så att jag inte kan lura den? Den kanske smyger upp på mig senare då, så att jag istället hänger läpp i sommar, när jag minst anar det? Det vore ju synd. Det är ju ganska bra att ha svackan avklarad på nåt sätt.

Ledigheten är slut, och till skillnad från många andra så längtade jag efter mina barn ganska mycket. Och det är ju de som är mitt jobb. Och nu har vi ingen monsterchef heller, så det mesta känns som frid och fröjd. Men my god! Man är inte helt van vid det här med tidiga mornar. På rasten idag sov jag som ett litet barn i soffan i personalrummet, och när jag kom hem blev det soffan direkt. Jag ska ge det den här veckan, två dagar till. Sen får det vara bra med slöhet. Då är det dags att ta tag i diverse andra vardagsaktiviteter. Som till exempel träna. Senhösten kantades av en hel del sjukor, men nu är jag frisk som en nötkärna, så det finns ingen ursäkt längre.

Så med hopp om en fin senvinter och en sabbt kommande vår. Jag ska jobba lite på det här också.