Personligt?

Igår fick jag en fågelsbajs på näsan. Det var ju för bövelen E-L som gick och sparkade mot duvjävlarna! Jag kom i fred.

Fniss i kyrkan

I går var det då dags för den omtalade konfirmationen. Syster-Yster kom och hämtade upp mig vid kvart i åtta på morgonen. Och så bar det iväg. Prinsarna i baksätet började gnälla vid Södertälje ungefär och frågade om det var långt kvar. Som fan, svarade vi. Vid Sillekrog (fan vet vart det är...) stannade vi dock för en kiss- och matsäckspaus. Om man bara säger det kan det lätt låta som "kiss- och matSEXpaus", vilket jag givetvis uppmärksammade och det fnissade vi gott åt en stund när vi sedan kom iväg igen.

Till slut var vi i alla fall framme i vid Ljungs kyrka i Ljunsbro. Jo, men då hade man ju satt igång med nån slags cykeltävling utanför kyrkan, så det var fullt med folk som stod i vägen och hade sig. "Det är bara att gasa" sa parkeringsvakten på bred östgötska.

Fia stod på kyrktrappan när vi kom men blev nog nervös, för hon smet in efter en kort vink. Det blir alltid lite hetsigt när man kommer fram efter en lång bilfärd, det ska hälsas på alla och man ska på toa och fixa bra platser och hej och hå. Och så var det även denna gång. Syster-Yster och jag smet in i kyrkan och knep en bänkrad. Prinsarna hetsade lite och undrade hur lång tid det skulle ta och vi såg ju i programmet att det skulle ju inte gå på en kvart direkt. Hur som helst, det hela satte igång. Jag blir alltid full i skratt i kyrkan. Det hela är så seriöst och prästen står där framme och ser blid ut och talar om gud och jesus och allt det där, och man ska stå och sitta omvartannat, och jag fattar inte varför eller när och alla böner och predikningar... jag fattar liksom inte riktigt. Jag blir full i skratt, minsta lilla kan utlösa det. Och det gjorde det ju givetvis också. En av konfirmanderna, en smal liten yngling på 14 år med sprucken röst, spelade en av psalmerna på orgel - väldigt fint! - och skulle sedan berätta vad det var han hade spelat. Stackarn stod där i kyrkan, nervös och så, och berättade att han hade spelat ett preludium av Bach, och att preludium betyder "förspel" var på syster-Yster och jag själv bryter ihop. Tokskrattar, dock tyst, men skakar hela bänken, röda i ansiktet och tårarna rann... Jag tror dock inte att den här stackars gossen såg det, men tänk om det var hans familj som satt på raden bakom till exempel! Fruktansvärt taskigt. Det var inte åt honom, det var det han sa. Men hur kul är det? Förspel. Allvarligt. Att vara typ 30 och skratta åt det, det är inte ok.

Skrattet gick så småningom över och ceremonin kunde fortsätta utan avbrott eller så. Skönt. Hemma hos storebror fick vi sedan god mat och goda tårtor. Det visades även film... Fia och Mill hade tillsammans med en kompis spelat in egna avsnitt av Top Model och Hey Baberiba med kungafamiljen till exempel. Fantastiskt roligt! Det blev även presentutdelning och sånt så klart. Man kan få riktigt fina presenter när man konfirmerar sig.

Förändringar av ondo!

Alltså, jag fattar ingenting! Vad är det som händer med blogger? Jag gillar inte såna här förändringar. Jag kan ju inte! Jag lovar att det kommer bli helt fel. Jag kan inte ens kommentera FiF:s blogg utan att hela jävla mailadressen kommer upp. Förbannade blogger!

Skärp dig Jonas!

Jag var på skansen i helgen. Tog med mig hela familjen Syster Yster och åkte på dagsutflykt. Underbart väder. Helt fantastiskt. T-shirt (till och med linne hade funkat) och långshorts (som storprins säger) hela dagen. Och alla djuren. Alltså, jag kan möjligen ha framstått som en icke-djurgillare förut, jag måste förtydliga detta. Jag är inget fan av HUSdjur. Speciellt inte för min egen del. Och jag har fortfarande svårt att förstå fenomenet hamster. Men hur som helst. Djuren på Skansen var ju väldigt roliga att se. Jag har inte varit på skansen för att se djuren just på väldigt länge (sen kan man ju undra vad det var för arter vi träffade där sist, i somras på Where the action is, men det är ju en helt annan historia...), så det var väldigt kul att återse alla gamla vänner. Vargarna till exempel. Det var det enda jag ville se när jag var liten. Och vi hade faktiskt turen att se en varg. Han (eller hon) låg längst ner i... öh... hagen? under en buske vid nåt sorts vattenhål och försökte svalka sig så gott det gick. Vi hade även turen att se ett lodjur. Både varg och lo brukar ju vara ganska skygga...

Jag hade här tänkt presentera nån slags topp 5-lista, men jag tror inte jag kan. Lemurerna inne på akvariet är ju hur tuffa som helst. Och en hade en liten unge på ryggen. Bedårande. Det känns så coolt liksom att vara inne hos dem liksom. Man kan ta på dem, men man får inte, och då så klart så vågar man ju inte. Tänk om man skulle få tillsägelse. Skämmes! Sen var ju björnarna också väldigt coola. En jättestor björn satt precis vid ett fönster när jag och prinsarna lyssnade på en kvinna som berättade en massa spännande björnhistorier. Han satt där på rumpan och kollade lite. Hur cool som helst. Sälarna är ju alltid roliga också. Vi väntade förgäves på att en skulle ta och skumpa sin lekamen ner i vattnet från den lilla klippa den låg på, men icke! Kan slå vad om att den damp i precis när vi dragit. Sen var där nya killingar på lill-Skansen, men man fick inte gå in till dem. Kanske var de alldeles för unga? En tacka hade magen full av ungar, man såg hur de sparkade. Hon blev väldigt förtjust i mina eight hour cream-indränkta händer och passade på att nafsa lite på mig. Kittlande! Sen hittade vi några nyfikna uttrar som trängdes innanför glaset och såg ut att tycka att människoåskådarna var ett konstigt släkte. Lilla K trodde att de trodde att det var de som var människor och vi som var uttrar. Så kanske det var... Inte helt omöjligt faktiskt, på nåt konstigt sätt... Babianerna hade fått ungar, och dom var ju som alla djurungar helt sagolikt bedårande. Små gleshåriga saker med kal stjärt. Syster lyckades fånga en på kort precis när den hoppade. Underbart! Sen är det ju som jag sa, vargarna och lo-djuret...

Och det där var ju fler djur än fem. Så det gick inte att sätta dem på nån lista. Däremot kan jag säga vad som var floppen med det hela: SKANSEN-AKVARIET! 75 spänn kostar det att gå in. Visserligen får man ju vara bland lemurerna en stund, och i regnskogen finns några apor uppe i träden som man kan få se... men för övrigt? Äckliga råttor som springer i ett fiktivt kök. Några hajar och fiskar som simmar. Helt stillaliggande ormar, ödlor, giftgrodor och krokodiler. Dom djuren rör sig ju aldrig. Möjligen rör sig spindlarna, och sköldpaddorna brukar ju slicka lite på glaset. Men annars? Skittråkigt. En trött och bakis djurskötare som sitter i klappa-typ-Snoddas-avdelningen och vaktar så att ingenting händer. Han sa inte ens nåt till barnen som stod och hoppade i kön. Ok, det är ju kanske lite kul att se djuren och så, men liiite mer action tycker jag man kan förvänta sig för 75 spänn. Inträdet på skansen är ju annars 60 spänn liksom... Så fan, Skansen-Jonas! Ryck upp dig lite. Nåt nytt får du komma med, annars får du sänka priset. För så mycket är det inte värt.

Nåja. En vacker och bra dag var det i alla fall. Kom hem helt utmattad vid 6-tiden. Kollade på en gammal Bond-film på trean (nej, har fortfarande inte sett den nya... somnade), slaggade in klockan 9 och sov till 10 på söndagen. Ibland går det liksom bara inte.

Konfirmation och kryssning

På söndag ska min brorsdotter konfirmera sig. Jävlar vad tiden går. Nu är hon stor. Banne mig! Det var ju i dessa tider, konfirmationsåldern alltså, som det hände grejer... Första fyllan och så. Måste komma ihåg att diskret påminna Steve om detta på söndag. Kanske till och med i kyrkan? Jag har ju också konfirmerat mig en gång i tiden. Men jag kan inte riktigt minnas varför. Tror mamma sa nåt om att mormor skulle bli så ledsen annars... Nåja. Kanske. Men nu gjorde jag ju det, så då kanske hon kan vara nöjd och glad istället... men inte! Ger man dem lillfingret så tar de hela handen. Nu är det det här med män och barn som hon sniffar efter. Eller män var kanske att ta i. Jag tror singularis räcker för hennes del. Man. Och barn. Singularis eller pluralis på det sista.

I alla fall. Konfirmation på söndag alltså. Hoppas det blir fint väder. Jag har två outfits som jag funderar lite på. När det gäller den ena gäller det att det är ok väder så att det funkar med skor utan tå. Tänkte premiära mina silverpuppor då. Tänk att dessa små dyrgripar stått oanvända i garderoben i kanske två år! Skandal! Nu är det dags!

Olle är för övrigt kvar i örat. Tror jag. I alla fall så är det nåt kvar. Han kan ju ha lämnat kvar svampen och ett och annat får kanske. Men jag tror banne mig att det är han som håller vakt. Han tycker säkert att mitt öra är ett ypperligt tillhåll för han och hans crew.

Igår blev jag erbjuden fast tjänst här på jobbet. Tackade nej. Kunde inte ljuga. Så kass är jag. Sa rakt ut till chefen att jag inte är säker på att jag är på rätt ställe och att jag inte tror att jag vill jobba kvar "så värst länge till". Så nu fick jag förlängt året ut och löneförhöjning istället. Tur att det här med boendet verkar lösa sig alldeles ypperligt då... Inget fast jobb = inget lån.

I fredags var jag ute på galej med mina jobbarkompisar. Oh. My. God. Det räcker så. Jag har fått mina fördomar bekräftade. Och värre: jag har lovat följa med på kryssning i juni. Hur hände detta? Var kommer det sluta? Ingen vet.

Olle sprängde grinden

Påsken gick över på ett litet kick känns det som! Känns även som att jag har gått som i dvala ungefär hela tiden. Jag är så trött! Typ som att jag aldrig vaknar. Jag går upp, men liksom bara halft. Jag orkar ingenting. Och jag vill egentligen helts av allt bara sova mer. Men det går ju inte för sig. Man måste ta till vara på den lediga tid man har och umgås med alla som man känner och göra saker och ha roligt och vara rolig och allt sånt. Så jag gjorde det. Och nu orkar jag inte mer.

I torsdags hade jag middag hemma. Mycket roligt att få besök i den lilla lyan. Vi blev åtta stycken, så det blev trångt, men finns det hjärterum så går det. Och visst fanns det det! Lånade två stolar och två tallrikar från E-L och saken var biff. Kvällen innehöll även en livräddning när Fia satte ett godisägg i halsen. "Heimlisch!" Skrek Tackan, klämde till och det gick bra. Senare på kvällen, när vi var mitt uppe i nattens bravader, så träffade vi på en "trollkarl" som försökte imponera genom att trolla fram papperstussar ur våra öron. Men nån tusing lyckades han inte få fram och inte heller Dr Alban. Bluff och båg. Det håller inte. Han måste komma med bättre prylar för att det ska gå hem.

För övrigt har påsken spenderats mycket hemma hos mamma. Med påskägg och påskmat och grejer. Och den här tröttheten som sagt. Två kvällar har jag somnat i soffan hemma hos syster-Yster och inte för mitt liv kunnat hålla ögonen öppna för att kolla klart på filmen. Ena kvällen sågs Borat, och igår gick vi lös på Bond. Men den har jag ju inte sett än eftersom jag faktiskt somnade i samma stund som jag placerade min lekamen i soffan. Snarkade lite gjorde jag visst också. Charming.

Och för att göra det hela lite mer jobbigt så har mina öronproblem kommit tillbaka. Skulle inte förvåna mig om det är en liten svamp där inne igen. Det värker, jag hör sämre och det rinner ibland lite härligt vätska ur örat också. Sist jag var hos doktorn sa hon att jag kunde så att säga "mota olle i grind" genom att spruta in koksaltlösning i örat. Nån som tror att det hjälpte? Den jävla Olle tog med hela svampaskogen och fårhjorden och spatserade rakt in i örat på mig. Och inte fan är dom beredda att komma ut för att man spolar in lite koksaltlösning inte. Dom behöver andra grejer. Vet inte vad.

Skrivet i sten

Helgen har varit händelserik vill jag lova! Började med en after work med lite mat på strykjärnet i fredags. Sen var det elektrokonsert på Debaser. Alltså, jag vet inte riktigt om det är min grej... Speciellt inte de där tyska snubbarna. Jävla dårar, säger jag. Men jag har kommit på hur vi ska tjäna pengar till att tjacka medis i alla fall. Vi ska starta ett elektro-/synthband. Köra bas, massa synthar och så. Sen kan man typ sjunga lite obskyra ord eller meningar i en mickrofon med sån där ekoeffekt. Så kör man duvan med skallen. Det går hem. Man tjänar storkovan i typ Tyskland och kanske Japan. Sen är det bara att ringa statskontoret (eller?) och fråga vad dom ska ha för medborgarplatsen, ställa dit huset och flytta in. Vi ska förresten heta "The pigeons". Det kommer bli strålande.

Nåja. Det var kul att vara på Debaser i alla fall.

På lördagen var det ju den omtalade tonårsfesten hemma hos Tette och Morran. Mycket trevlig tillställning kan jag meddela. En massa stark bål och skumpa. Vi lekte en del roliga lekar och gjorde lite listor. En ny snusetikregel till exempel. Kusin hävdade nämligen i fredags att det är snusetik att fråga om man får lägga en begagnad prilla i någon annans lock. Ganska förnuftig och självklar regel skulle tycker jag. Men vi kom på att den dosan man tar snusen ifrån är det också ok att lägga den begagnade i locket i. Så där ja. Det är skrivet i sten.

I morse vaknade jag flera gånger mellan omsomningarna och undrade om det var safe att röra sig. Vid 11-rycket bestämde jag mig för att det var det och steg upp. Men man är ju inte släkt med blixten direkt, så ut kom jag väl inte förrän vid halv två. Då promenerade E-L och jag bort till den här 4 H-gården, typ Ekogården eller vad den heter. Tänkte att vi skulle ta oss en kaffe på skafferiet efter att ha kastat ett par ögon på djuren, kossor, hästar och fan gigantiska kaniner!!! men det var ju så klart fullt vid alla bord och milslång kö in till kassan. Så vi promenerade hem igen och tog miss peggy green (E-L:s coche) och körde ut till söndermarken. E-L skulla skifta däck och jag tänkte mest överraska och snylta till mig en middag med parenteserna, men man åkte ju på att kratta hela tomten istället. Eller, jag erbjöd mig och det var kanske knappt en tredjedel av tomten, dock den jobbigaste biten, den med friggebod, kompost, ved...nånting tjofräs och alla spadar och krattor och borstar och såna släggor och yxor och allt, precis ALLT man kan tänkas kanske aldrig i sitt liv behöva, som skulle flyttas på och fixas och donas.... Men jag ska få middag. Sen ska jag lifta hem igen med E-L och kolla på söndagsfilmen på fyran. "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Helt klart en lagom söndagsfilm.

Idag är det den 1 april. Ingen har lurat mig. Än. Tror jag. Och jag betackar mig för 1:a-april-skämt. Jag tycker det är en konstig grej. Varför ska man luras? Ok om man skulle komma på det ultimata skämtet. Men såna här saker som att oh, shit! jag har tappat min mobil. Haha! Lurad! Det går fetbort. Inte kul för fem öre! Jag skriver det i sten. Det är inte roligt med 1:a april-skämt. Nästan aldrig.