Träna!

Jag har äntligen tagit tag i det där med träningen nu. Jag insåg att vintern är en dålig tid att springa ute för mig. Kallt och jävligt. Halt. Snö. Is. Blä. Så jag skaffade mig ett friskiskort i fredags och det har jag för avsikt att använda flitigt under året. Har gått ut hårt med ett pass igår och ett idag. Imorgon är vilodag.

I och med det här har jag även gjort en veckoplan. Träning och mat. Så att jag inte behöver tänka. Allt är klart liksom. Jag vet exakt! Känner att det här kommer att göra min tillvaro lätt som en plätt framöver. Ordning och reda. Listor och rutiner. Sånt som jag gillar.

Det enda som egentligen stör mig just nu är den förbannade hostan som inte riktigt vill ge med sig och den dära halsbrännan som envisas med att infinna sig vareviga kväll. Vad gör den här liksom? Jag har ju börjat träna nu. Borde inte allt bara lösa sig och bli bra då?

Det blidde ingen kalkon. Lite besviken. Det blidde nån slags inbakad oxfilé, vilket ju var gott det också, men jag är liksom ingen rödköttsmänniska.

Idag har jag blivit kär. I en alldeles fantastisk liten varelse som än så länge heter Lillkillen. Han är svart och alldeles mjuk och len och han är exakt tre veckor gammal. Det var väldigt svårt att slita sig. Jag är ingen rödköttsmänniska och jag är inte heller direkt någon djurmänniska, men den här lilla alltså... Jag kan nästan se mig själv i praktiska kläder kasta aport i arla morgonstund. Det skulle ju faktiskt passa bra till mitt nya friska och aktiva liv. Det skulle ju göra det omöjligt att skylla på nåt, jycken måste ju ut! Men de blir ju större. Och så måste man träna och fostra dem och vara en hård men snäll matte.

Ibland så...

Jag gjorde det i alla fall. Rask promenad med inslag av lättare jogging och nu sitter jag här vid min kära lilla dator och skriver och skriver. Jag tror det kommer att gå vägen det här.

Men nu är det dags att fixa till fejset, det vankas födelsedagsmiddag. Kalkon?

Upp till bevis!

Middagen stod på bordet när jag kom hem häromdagen. Tacos. Det smakade fint.

Idag är jag ledig. Torsdag = tjänstledig. Tjänstledig = plugg. Så idag ska den här fröken se till att plita ner ett par hundra ord på en tenta som hänger över min axel och liksom flåsar mig i nacken. Jag har inte så mycket kvar att göra, och jag vet vad det är jag ska göra. Men det är det här glappet mellan teori och praktik. Det är en nivåskillnad.

Nåja. Först lutar det åt en liten löparrunda. Eller, jag tror egentligen att det är en stark överdrift att kalla det för löparrunda. Ge mig ett par månader så ska vi se hur det artar sig. Numera kan man nog på sin höjd benämna det som en lätt joggingtur med inslag av rask promenad. Eller tvärtom.

Nytt år, nya tag!

Ok, jag har varit så där på att blogga kan man säga. Jag läste igenom mina tidigare inlägg, fasligt gamla och störde mig otroligt mycket på att jag skrev "blog". Jävla dålig stavning.

Nu är ett nytt år här och det firades in med trevligt sällskap och god mat.

Årets löfte: Minska godisätandet radikalt. Mina tänder mår inte bra av socker. Inte min mage heller. Sen tror jag att jag behöver bli bättre på att röra på mig (no shit, Sherlock). Jag har också lovat mamma att bli bättre på att äta riktig mat.

Så där ja! Nu är de liksom på print, då är det inte lika lätt att glömma bort dem.

Jag har den här veckan en mjukstart på jobbet och nästa vecka tar jag mitt pick och pack och drar till London på IT-mässa. Jorå så att... Man är ju lite IT-ansvarig va kan man säga. Men först ser jag fram emot tonårsbesök imorgon, dubbelt sådant dessutom. Båda mina fina brorsdöttrar kommer hit och förgyller min tillvaro ett par dagar. Så imorgon när jag kommer hem från jobbet kan det hända att någon faktiskt har lagat mat åt mig. Nåja, man kanske inte ska hoppas på för mycket. Men jag kommer i alla fall få sällskap till middagen. Och det tackar man för.