...?

Helvete! Nu har till och med brollan en blogg. Det är dags för mig att ta tag i det här.

Man kan säga att de två sista månaderna av 2008 var lite inspirationslösa bloggmässigt. Men det betyder ju inte att det inte hände nåt. Det hände ganska mycket. Och det var också ganska så kul.

Året har också börjat fint med ledighet och festligheter. Men nu är det vardag igen. Och kallt dessutom. Jag har upptäckt att det är den här perioden som jag brukar gräva ner mig lite. Jag ska försöka hålla uppsikt på detta. Men så kom jag på nåt. Om jag är uppmärksam på mitt eget beteende och anstränger mig mer när jag märker att jag deppar ner mig, så kanske det leder till att jag slipper årets släng av depression. Vilket ju vore mycket bra och skönt. Men tänk om det istället är så att jag inte kan lura den? Den kanske smyger upp på mig senare då, så att jag istället hänger läpp i sommar, när jag minst anar det? Det vore ju synd. Det är ju ganska bra att ha svackan avklarad på nåt sätt.

Ledigheten är slut, och till skillnad från många andra så längtade jag efter mina barn ganska mycket. Och det är ju de som är mitt jobb. Och nu har vi ingen monsterchef heller, så det mesta känns som frid och fröjd. Men my god! Man är inte helt van vid det här med tidiga mornar. På rasten idag sov jag som ett litet barn i soffan i personalrummet, och när jag kom hem blev det soffan direkt. Jag ska ge det den här veckan, två dagar till. Sen får det vara bra med slöhet. Då är det dags att ta tag i diverse andra vardagsaktiviteter. Som till exempel träna. Senhösten kantades av en hel del sjukor, men nu är jag frisk som en nötkärna, så det finns ingen ursäkt längre.

Så med hopp om en fin senvinter och en sabbt kommande vår. Jag ska jobba lite på det här också.