Tredje gången gillt.

Efter det här är det bara att köra på. A-M säger att man får skriva så ofta man vill. Speciellt i början så att man kommer igång.

Och nu är jag igång.

Veckans att-göra-lista är inte så lång, så det finns utrymme för en del eftertanke... Inte alltför vanligt. Diskuterade med en kollega om hur man egentligen vill att ens yrkesverksamma liv ska se ut... Kanske ska tillägga att diskussionen grundade sig i ett par smärre utbrott av magkatarr. Hur som helst. Vi kom fram till att det nog är dags att sluta vara syster (rätt ska vara rätt) duktig hela tiden. Helt enkelt successivt sänka ribban. För nu har vi visat att vi kan och att vi är bra. Det är ingen som ifrågasätter. För jag vill inte leva för helgen och diverse ledigheter. Kanske inte för jobbet i sig heller, men det ska ju vara värt det. En vacker dag står man för hoppningsvis med en drös ungar kring benen ( i alla fall en eller två) och en vacker man vid spisen. Då vill man inte ha magkatarr. För det är det inte värt. Då vill man klara fredagsmiddagen med tacos utan en bomullsvagga av losec i kistan.