Häckla lite...

Ok. Tränade det dära passet igår... Tackan var ganska kaxig. Trodde att det skulle gå som en dans. För bövelen! Jag orkade ju knappt! Och jag kom på en grej. Ni vet, instruktörer som är hurtiga och skirker: kom igen nu då! lite till orkar ni!!! Jag lackar ur. Istället för att bli peppad blir jag tonårstrotsig. Så igår var Tackan 14 igen. Jag tänker att nej, fan. Jag orkar visst inte och jag gör det här för min skull och du ska skita i om jag går nu. Men jag går inte. Jag tänker så, och lökar lite på övingarna. Jag skulle behöva någon som hetsar istället. Som säger att jag inte orkar. Nästan hånar. Då skulle jag komma igång. Men det där hurtandet. Det går bort.

Sommaren börjar planeras. Det blir nog en tripp till studenstaden minsann. Härligt. Får se till att välja en bra sommarvecka bara. Kanske mitten av juli? Kan det vara lagom kanske? Jag tror det. I somras (som ju inte var tidernas bästa sommar direkt) var vi där på tok för sent. I augusti (början visserligen), och det var kallt och alla turister hade åkt hem och alla ställen hade stängt... I alla fall på vardagar. Värdelöst. Jag var lite besviken. Jag var bara där några dagar... Så i år vill jag ha revansch (stavning???). Och vem vet, kanske väcks ett å annat lik till liv. Så man har något att deala med på höstkanten sen. Just nu är det alldeles förskräckligt dött på den romantiska fronten. Det närmsta jag kommer nu för tiden är den vackre mannen på bussen. Men hur raggar man på en buss klockan halv åtta på morgonen? Alltså, jag kan inte sånt. Jag kanske behöver en utmaning..?

Ikväll ska jag återigen ta mig till gymmet. Jag undrar hur det ska gå till. Cykel. Jag går redan som en anka/pingvin alternativt höggravid. Och inget av de tre är jag. Och löningen närmar sig med stormsteg ser jag här... I helgen blir det väl melodifestivalen kan jag tänka mig. Jag tror Carola vinner alltihopa.