Snigel tackar nej till snigel...

Jag visste ju att det skulle komma, ändå tog jag inte tag i saken i tid. Och där kom det. Morran lackade. Men jag snabbar mig nu. Ingen snigel. Tack.

Semestern är över. Hur kunde det gå så fort??? Dessvärre är även solbrännan som man lyckades lägga sig till med (nåja, lite i alla fall) i Tunisien typ ett minne blott. Utom när man ser direkt på bikinistrecken, men då kommer ju nästa skämt som kan göra vem som helst mörkrädd; innan var jag verkligen så blek över HELA kroppen.

Har under semestern hunnit byta adress ytterligare en gång. Men denna gång för att stanna i alla fall ett år, något som säkert gläder mina flytthjälpare något. Nämnandet av mitt namn i samma mening som ordet "flytt" är som att ge mumsan en magspark med extra allt. Och så gör man ju bara inte!

Ett par fester har hunnit avnjutas, senast i fredags då det var dags för att gratulera och säga adjö till lillebror som fyllde år och som skulle återvända till London. En riktig grabbfest. Fem tjejer, varav en födelsedagsbarnets mamma, som mest under kvällen och säkert ett 20-tal hormonstinna ungtuppar. Oj, oj... hade jag inte varit så trött hade jag kanske tagit tillfället i akt! Bland festdeltagarna syndes många kära återseenden, ansikten jag inte sett på väldigt länge, och det var ju så klart kul. Inga vidare skandaler dock, så länge jag stannade i alla fall. Skulle väl vara den närvarande musikeliten som hela tiden sökte hävda sig genom spelande av egna alster, alltmedan resten av deltagarna klappade i händerna och hela tiden försäkrade de små gossarna om att allt som de gör är fantastiskt. Och det är det ju, på sätt och vis. Men vilken hybris ska det inte leda till, och vilken press får de inte på sig? Nåja. På promenaden hem analyserades så klart spektaklet med en inte alltför sober lillebror... Hybris finns det gott om och pressen känner de nog av lite till och från.

Så, Morran. Lägg tillbaka snigeln i burken igen.