Stuck

När jag var yngre och hängde på lokala hak ute i förorten, så såg jag ganska ofta brudar som var mycket äldre än medelåldern på stället. Och alltid tyckte jag och mina kompisar att dom såg ganska patetiska ut; sjukt fula i håret, märkliga klänningar och sånt. Dom hade liksom fastnat. Dom var ju "typ 30 liksom" och när dom var unga, på 80-talet, så såg man säkert ut så där. Tänkte vi. Och det fanns en del manliga motsvarigheter till dom här tjejerna också. Killar med stora fluffiga hår med blekta slingor. Typiska killar som liksom körde på sina säkra kort. Vit t-shirt, jeans och så håret. Fluff-håret. Tjejerna hade ofta blont och gärna permanentat, långt hår. Eller axellångt, kanske mer precist. Och den lilla svarta. Problemet för dem på den här tiden (mitten av 90-talet) var bara att det var grunge som gällde. Snubbarna kunde visserligen gå klädda i vit t-shirt och jeans, men håret var inte så fluffigt och inte med så många blekta slingor. Och den lilla svarta, hur tidlös den än må vara, så var platsade den inte riktigt på förortshaket.

Hur som helst. Vi diskuterade ofta det där, och undrade när vi själva skulle "fastna". Hur gamla vi skulle vara, i vilken stil. Jag undrar fortfarande, för jag tror inte att jag har fastnat än. Inte riktigt. En av mina vänners mamma kom hem nyklippt från frisören en dag (nu är detta länge sen) och var alldeles upprörd över att ingen hade sagt nåt:

"Och här har jag gått runt i en sån där ishockeyfrisyr!"

Vi trodde ju att hon gillade sitt hår. Man kan ju inte håna då.

I helgen frågade jag min mamma om hon tyckte att jag ska klippa page och lugg. Hon verkade tveksam ett tag, men sen sa hon:

"Ja, kanske... du kunde ju ha en sån här lugg som står upp lite."

Hon har ju definitivt fastnat. Jag svarade inte på detta, gick bara. Hon såg förvånad ut.