Mormor

Min mormor ska inte finnas kvar hos oss så länge till. Hon har långt framskriden bröstcancer med metastaser som spridit sig till skelettet. Hon har gått ner 20 kg på bara två månader och den här veckan har dom dubblat hennes morfindos. Hon kommer inte att behandlas. Hon vill inte det. Hon vill vara hemma sin sista tid.

Mormor har alltid funnits. Vi har aldrig haft särskilt bra kontakt, men jag har alltid gillat att vara hos henne och träffa henne. Även fast det inte hände så ofta. När jag var yngre berodde det mycket på hennes och mammas relation, som inte varit så bra. Jag brukade skriva brev till mormor, och då fick jag tillbaka. Kort med tecknade bilder av en massa djur som mormor och Berra (min låtsasmorfar) hade skrivit namn på och berättade vad dom gjorde. Min mormor bor nära skogen och hon har alltid döpt alla djuren som har varit runt deras hus. Ekorrar och hackspettar och harar. Min mamma gör likadant nu. Jag kanske också går åt det hållet?

Nu när jag är stor och vuxen kan jag inte skylla min relation till mormor på någon annan än mig själv. Jag är inte beroende av mamma för att bygga och vårda mina relationer med människor.

Imorgon ska jag åka dit, till mormor, med mamma och min syster. Jag ser fram emot det, men det är också otäckt. Jag vet inte riktigt vad som väntar. Men jag hoppas att vi får en fin dag tillsammans. Och jag hoppas att det inte blir den sista.