Full

När jag var på väg hem från jobbet låg det en man på golvet på pendelstationen. Han hade inga tänder och det stod en marinella-flaska på golvet en bit ifrån. Några ungar satt på en bänk och tittade fnissande på honom. Alla gick bara förbi. Jag frågade ungarna om de visste vad som hade hänt, om han hade ramlat eller om han lagt sig där själv. Han hade en stor bula och ett sår i pannan. De sa att han sov. Han var full. Jag frågade igen om de hade sett om han hade ramlat eller så. De sa igen att han var full. Som om det skulle göra att allt var ok. Några till stannade till när jag pratade med ungarna. Jag frågade spärrvakten om hon visste nåt om vad som hänt. Hon hade ringt till nån som skulle komma och kolla upp honom sa hon.

Han är full. Han sover. Som om man inte skulle kunna skada sig bara för att man är full. Som om det skulle vara en godtagbar ursäkt för att bara låta honom ligga där medan man själv skrattandes och skakandes på huvudet tittar på.

Som om det aldrig skulle kunna hända en själv.