Buss, var god dröj

I morse när jag åkte buss till jobbet hörde jag nåt som gjorde mig lite beklämd. Förvånad, men samtidigt inte. Det fick mig att dra lite på munnen. Framme hos chauffören kunde man höra på internradion när två andra pratade. Och en röst sade:

"Men, vet du om vi har börjat köra efter vintertabellen än? Det har vi väl inte?"

Ja, vad säger man... En vecka för sent bara. Skönt för de resenärer som skulle ha åkt med hans buss. Eller, ännu värre nästan, tänk om det var nån av nissarna som sitter högre upp! En av dem som inte kör själv, utan som bestämmer saker och ting.

Men det är skönt att de höjer priserna när kollektivtrafiken hela tiden förbättras. På alla sätt.

"Verkligen jättekul att du kommer hem på besök"

Alltså, det finns vissa saker som jag inte riktigt gillar att man lägger till i mitt föräldrahem. Saker som, främst min mamma. glömmer att informera mig om. Som till exemepel den gången jag var hemma på nåt slags lov. Jag vaknade, kollade ut genom fönstret, och någom skulle ta vår bil. (Parenteserna var borta på nån slags weekend.)Jag sprang så klart ut och undrade vad människan i fråga höll på med, och han svarade ju, lika förvånat, att han hade köpt bilen och detta var överenskommet. Ok? Och så var det ju så klart. Och, oj! Glömde vi berätta detta för dig?

Samma "weekend" kom senare föräldrarna (mamma med medhavd ny hälft) hem med vänner i släptåg, varpå väninnan utbrast: "Det visste ni inte?". Mumsan och mister new husband,(appearently), var numera gifta. Hrm, nej, det visste jag faktiskt inte. Men grattis, verkligen.

Efter dessa två, enligt mig, ganska omtumlande, händelser var det ganska lugnt ett tag, det var nog mest jag som stod för revolutionerna där, så var det ganska lugnt. Tills nu.

Parenteserna har installerat nåt slags larm i huset. Så for de på semester. Jag skulle hem och sova kvar vid något tillfälle. "Ooops. Hoppsan, vi glömde visst informera dig om det där med larmet..."

Alltså, tillhör jag den här familjen, eller? Kanske finns där något melllan raderna som jag borde se?

Vit, blank och fin

Nu är den äntligen här! Min fina, vita, blanka nya MacBook. Den är helt fantastisk. Och det finns inbyggd kamera i som man kan göra massa roliga saker med. Jag kommer inte längre att behöva en mobil med sån där effektgrej som Morran har. Jag har min MacBook.

Tyvärr blir mina joggingrutiner något lidande av detta nya spännande. Jag har fuskat två dagar i rad. Just nu sitter jag i valet och kvalet. Ska jag bege mig ut i skogen på en runda? Eller sitta här och mysa och gotta mig åt min lilla leksak? Tål att tänkas på.

Jag har helt själv lyckats installera internet och grejer. Känner mig väldigt stolt. Måste dock erkänna att jag var nära tårarna en stund igår när det inte riktigt ville sig. Men nu är jag igång.

Nä, va fan! Det måste nästan firas med en skogsrunda! På återseende. Ofta.

Det man inte vill se finns inte

Det finns inte så mycket som är bra med att vara liten när man åker pendeltåg. Det kan tyckas, att det borde vara smidigt, men så är icke fallet. Speciellt inte när det är mycket folk. Till exempel så har man näsan ungefär i andra människors armhålor alternativt i någons enorma barm. Man kan också ha oturen att kunna kila in skallen precis under folks hakor, och då hamnar man mitt i skottlinjen för utgående luft från allehanda näsborrar. Synnerligen obehagligt, för att inte tala om att en eventuell egenhändig frisering är ett minne blott. Så här i sommartider ter sig ovanstående särskilt påfrestande med alla dessa kroppsodörer som är svåra att kontrollera med dagens växlande väder. Fuktig + varm luft ger vilken deodorant som helst ett tufft jobb helt enkelt.

En del människor tror också att mindre personer inte finns om man vägrar att titta på dem. Så en högrest herre på, låt säga 190 cm, kan lätt verka tro att om han bara stirrar rakt fram, så kanske den där lilla irriterande varelsen som står i hörnet där på pendeln, precis vid väggen bredvid dörrarna, på det där bra stället där man helst vill stå om man inte får sitta (det råkar vara jag), försvinner. Poff! Upp i rök.

Det händer inte. Däremot så får jag agera ryggstöd eller så får jag en ryggsäck i ansiktet istället. Jag vet inte, kanske är det bättre än en rinnande armhåla? Men kan man få be om lite uppmärksamhet bara. Tack!

www

Japp. Så var datorn beställd då.

Jag har också lagt upp mig på facebook nu. Det är ju kul. Men shit alltså... Var tar all den här informationen vägen sen? Allt det som man lagt upp om sig själv på nätet liksom. Bilder och grejer. Jag undrar hur många olika användarnamn och lösenord som hör till mig på olika sidor runt om i cyberspace egentligen. Från början kunde jag inte tänka mig alls att lägga upp en bild av mig själv. Men den spärren har ju tydligen släppt nu. Var ska detta sluta?

Full hårddisk

Jag kan inte hantera mer nu! Vad ska jag ha för dator??? Jag fattar ingenting. Men jag vill ju inte bli lurad! Varför kan det inte bara kosta det som det står i annonsen??? Man kan ju välja till allt möjligt, och det kostar ju givetvis mer. Och det så klart att jag fattar att det är bättre, allt det där som kostar. Men vem kan veta om jag behöver det? Icke jej.

Nej, jag får allt ta mig en tur till apple store idag och sen ta mig ett snack med storebror på telefon ikväll. Jag blir alldeles matt. Jag önskar att någon bara skulle peka på en dator och säga: "här, den här ska du ha". Jag hade tjackat den. Rakt av ba!

Teknik

Det kanske inte var någon som visste detta, eller ens anade det, men jag är helt tondöv när det gäller teknik. Särskilt ny sådan. Jag hatar att lära mig nya tekniska saker, så oftast vill jag gärna ha kvar det gamla som jag kan. Så, dvd? Nope, har ingen. iPod? Nej, nej, nej... jag har inte ens kommit till mp3-spelare än. Dock har jag faktiskt en digitalkamera, det satt långt inne men...

Men nu är det så här att min gamla dator från forntiden har pajat. I alla fall bildskärmen och tangentbordet (högtalarna är det dock inget fel på...). Jag måste alltså tjacka en ny dator. Först tänkte jag att jag kanske kan få en gammal av nån, jag är inte så kinkig. Allt jag begär är internet och ett skrivprogram. Typ. Men sen tänkte jag om. Storebror Steve introducerade mig i apple's underbara värld. Så nu ska jag ha en iMac med 24 tumsskärm. Banne mig! Ska det va så ska det va. Steve säger att man kan göra allt med den datorn. Man kan ha microsoft, och därmed word. Och om man har så stor skärm kan man även använda den som tv (jag vill ha stor tv, tack!). Man kan kolla dvd-filmer (yes!), spela musik (så klart!) och allt det där andra som jag vill kunna. Dock svår att ersätta en iPod med, men jag får väl börja nånstans. Och jag har ju trots allt kvar min gamla bärbara cd-spelare...

Nu till kruxet. Den här maskinen kostar ju miljarder dollares. Jag har ingen budget! Man får punga ut med en hiskelig summa. Man kan få på avbetalning 12 månader räntefritt, men det går ju inte! Har inte rååååd! Sen kan man få 24 eller 36 månader, men då är det ju en jävla massa ränta (och det gör mig lite snål, även om jag inser att det är det alternativet jag har). Nåväl. Om jag sköter mina kort rätt så kanske jag kan träffa på en trevlig försäljare som slänger med en iPod som present!

Mot närmsta apple-butik! Kanske ett besök i Västermalmsgallerian redan idag?

Snigel tackar nej till snigel...

Jag visste ju att det skulle komma, ändå tog jag inte tag i saken i tid. Och där kom det. Morran lackade. Men jag snabbar mig nu. Ingen snigel. Tack.

Semestern är över. Hur kunde det gå så fort??? Dessvärre är även solbrännan som man lyckades lägga sig till med (nåja, lite i alla fall) i Tunisien typ ett minne blott. Utom när man ser direkt på bikinistrecken, men då kommer ju nästa skämt som kan göra vem som helst mörkrädd; innan var jag verkligen så blek över HELA kroppen.

Har under semestern hunnit byta adress ytterligare en gång. Men denna gång för att stanna i alla fall ett år, något som säkert gläder mina flytthjälpare något. Nämnandet av mitt namn i samma mening som ordet "flytt" är som att ge mumsan en magspark med extra allt. Och så gör man ju bara inte!

Ett par fester har hunnit avnjutas, senast i fredags då det var dags för att gratulera och säga adjö till lillebror som fyllde år och som skulle återvända till London. En riktig grabbfest. Fem tjejer, varav en födelsedagsbarnets mamma, som mest under kvällen och säkert ett 20-tal hormonstinna ungtuppar. Oj, oj... hade jag inte varit så trött hade jag kanske tagit tillfället i akt! Bland festdeltagarna syndes många kära återseenden, ansikten jag inte sett på väldigt länge, och det var ju så klart kul. Inga vidare skandaler dock, så länge jag stannade i alla fall. Skulle väl vara den närvarande musikeliten som hela tiden sökte hävda sig genom spelande av egna alster, alltmedan resten av deltagarna klappade i händerna och hela tiden försäkrade de små gossarna om att allt som de gör är fantastiskt. Och det är det ju, på sätt och vis. Men vilken hybris ska det inte leda till, och vilken press får de inte på sig? Nåja. På promenaden hem analyserades så klart spektaklet med en inte alltför sober lillebror... Hybris finns det gott om och pressen känner de nog av lite till och från.

Så, Morran. Lägg tillbaka snigeln i burken igen.

Hello Africa, tell me how you're doing

Göteborg är fan i mig en trevlig stad! Kom till gamla jobbet på eftermiddagen på torsdagen. Kramades med gamla chefen och fick mig en uppdatering. Släntrade in på Magics rum och gaggade som om jag aldrig varit borta. Var nästan på väg till postfacken för att kolla om där låg nåt till mig.

After Work på fredagen med gamla jobbarkompisar och Duck. God mat och trevlig samvaro. Kvällen åtnjöts senare på Klara och ännu senare på Sticky. Gamla goa Sticky. Det hade byggts om lite och fixats, och nog fanns där mest youngsters kvällen till ära, men det var ju fredag! Hur som helst roligt. Även lördagskvällen/natten spenderades där. Desto fler och äldre där denna gång.

Hemresan blev en dag tidigare än beräknat. Kände att det inte var fel med en extra dag här hemma. Hostan har ännu inte riktigt gett med sig, men det är mycket bättre. Jag tror på teorin om att det kommer bli bättre i Tunisien där det är annan luft och inga pollen. Men vi får banne mig ta det piano med luftkonditioneringen tror jag. Man kan få lite olika halsinfektioner och sånt.

Nåja. Nu beger jag mig. Mot Afrika helt enkelt. Och passande nog såg jag självaste Dr Alban med just Hello Africa på MTV idag. Jag tyckte det var roligt.

Ironi

Jag blidde lite sjuker häromdagen. Det började nog redan i söndags, men då trodde jag mest att jag var bakis. Jag sov nästan hela dagen. Några gånger hade jag lite svårt att andas, men jag tänkte inte så mycket på det. På måndagen åkte jag hem till mamma eftersom vi skulle vaccinera oss mot hepatit A på vårdcentralen här. Lite jobbigt var det på morgonen, och jag hade en liten period när jag flåsade lite och hostade en del under dagen, men inte så farligt.

På kvällen brakade det lös. Jag hostade och hostade. Rösten försvann och det sved i halsen. Sen var det det här med att andas. Jag fick koncentrera mig på varje andetag. Det var vidrigt. Så på tisdagsmorgonen var det jag som ringde sjukvårdsupplysningen, sen bar det av till akuten.

Nåja, allt detta är ok nu. Flåsar fortfarande en del och kroppen är svag, men det är på bättringsvägen. Vila, vila och åter vila är tydligen medicinen. Det och lite cortison och till natten en liten skvätt morfin, sen är det ok.

Lite stressad har jag känt mig med tanke på att jag åker till Göteborg imorgon, och direkt därefter bär det ju av till Tunisien. Inte läge att bli sjuk, liksom. Så jag fick helt enkelt börja fundera på om det egentligen inte skulle vara bäst att skita i Göteborg... inte värt det att vara dålig i Tunisien. Och inte värt det att må dåligt i Göteborg heller för den delen, när det är semester man är ute efter. Så jag började fundera på det.

Mitt pass ligger på Stampgatan och väntar på mig. I Göteborg. Inget Göteborg - inget pass. Inget pass - inget Tunisien. Så imorgon 09:02 går mitt tåg till Göteborg. No matter what.

Aber

Så var det ju det här med pass... Jag ska åka om exakt två veckor. Mitt pass har visst gått ut fick jag, som tur var!!!, reda på idag. 30 maj var det baj baj med det. Så jag måste alltså fixa nytt. Och bara det fick mig ju att bli smått panikslagen. Hur fan gör man? Personbevis, foto... ni vet. Jag tänkte att jag beställer ett personbevis, tar foton på lunchen imorgon, drar till polisen på måndag - klart!

Men nej. Snälla syster-yster kollade upp. Det tar fem arbetsdagar och man måste hämta ut det personligen. Aber nummer två. Jag ska åka till Göteborg nästa torsdag och är borta ända till tisdag kväll. Hemma vid nio-tiden och åker på onsdagsmorgonen vid åtta... Bråttom, bråttom.

Så här blir det. Imorgon efter jobbet fräser man till copen och ansöker, fotar och allt sånt. Då bör passet rimligtvis vara klart till onsdag i nästa vecka? Så jag kan hämta det innan jag åker till Göteborg.

Pju. Helt svettig efter det här och nu vill jag helst att det ska vara morgon exakt nu så att jag kan sticka och kirra det här. Sånt här gör mig matt. Jävligt orutinerat att inte kolla upp sånt här tidigare. Osmart.

Men det löser sig nog. Hoppas jag. Annars blir jag väldigt, väldigt besviken. Annars får jag väl helt enkelt åka hem tidigare från Göteborg så att jag kan hämta ut det förbannade passet...

Alltså pass? Varför ska det vara så nödvändigt för?

Sol och bad

En vecka kommer jag i alla fall få. En vecka av sol och bad. Det bär nämligen av till Tunisien den 11 juli. Mycket trevligt. Det är Syster-Yster med sällskapsman, me and my boys. Sol och bad. Tack så mycket.

Jag har hört att man kan köpa skor och väskor i Tunisien. Skinnland. Jo men visst.

Midsommar var en bekväm tillställning. Sillunch, lite sent, men med nubbe och tillbehör. Sen lite boule, och jag var fan ta mig bättre än jag räknat med. Och det var roligare än jag trott. Så nu gäller det väl bara att hitta lämplig pensionärsförening som inte är så knussliga med det där med åldern...

Jobbet är ett skämt den här veckan. Hrm, var det någon som trodde att jag jobbar med barn? Nej, det stämmer inte. Den här veckan är jag bibliotekarie/städerska/allmän organisatör. Står även för en del medling när en del andra har lite lätt för att ta till sura miner eller en alltför befallande ton. Dock slapp jag ringa chefen när vi upptäckte att en av våra rutor blivit smashad. Jag står helst över all kontakt med chefen överhuvudtaget faktiskt. Hon är inte med på min topp 5-lista. Inte ens på den listan med 10 namn. Faktiskt. Däremot så placerar jag henne ganska högt på den listan där dom märkligaste och kanske mest dumma i huvet personerna finns. Hon har inte så många sympatiska drag. Det mest osympatiska draget hon har är kanske att hon är så oberäknelig. Och hon kan växla hur enkelt som helst. Jag tror hon måste ha en väldigt skev självbild. Jag undrar hur den ser ut? Kanske ungefär som att jag skulle gå förbi en spegel och tänka att fan, catwalken, here I come! Jag passar ju utmärkt för den typen av uppdrag. Lång och slank som jag är. Och bra på bild blir jag ju också nästan alltid.

Såååå semestern som startar på måndag för att vara exakt, känns som en bra grej just nu. Semester, smaka på ordet. Det ligger bra i munnen.

Efter regn kommer solsken

Och hon är tillbaka på många plan. Senaste tiden har varit lite tung. Vet inte riktigt varför, men det är en massa saker i luften som gör mig ledsen. Jag fattar aldrig mina downs förrän efterråt. Men nu vet jag. Och jag är på väg uppåt. Ibland behöver jag tid för att ifrågasätta och omvärdera. Nu har jag gjort det. Och jag har återigen lärt mig lite mer om vem jag är. Och så här är jag. Ibland tror jag att jag låter andra bestämma lite för mycket. Jag tror att jag kanske låter saker gå lite för ofta, säger inte ifrån. Tror att det syns ändå, och att det är min tur nästa gång. Men så är det inte. Säga ifrån. Det är det jag måste öva på. Och andra måste kanske öva på att låta mig göra det...

Och spenderbyxan är åter i princip alla byxor, tack och lov!!! En alldeles för lång tid har jag mest handlat saker på måfå, typ på lunchen. Jo, men den här tunikan är väl bra att ha? Bara för att slippa komma hem tomhänt. Men nu... Nu har jag kommit in i det igen när jag faktiskt måste välja, kanske hänga tillbaka men sen ändå handla den snabbt innan jag ångrar mig och tänka att det är ju ändå öppet köp... Men det vet ju vem som helst, att det utnyttjas ju så sällan så man kan säga i princip aldrig.

Sista veckan har jag köpt fyra par skor, fyra klänningar, en top och lite annat smått och gott. Och shoppingruset är tillbaka. I dag är det midsommarafton, och får jag bara tag på en bra balconette så kommer jag vara midsommarfin i ny klänning. Jag ska få sippa på välkylt rosé och gosa med det senaste tillskottet i min bekantskapskrets, en bedårande liten skapelse vid namn Joel. Jag ska lära han allt jag kan! Kanske inte idag, men successivt. Jag ser fram emot dagen. Hoppas på strålande solsken, eller i alla fall uppehåll.

Frågan är bara vilka skor jag ska ha...

Återuppstånden

Ja, jo... det är ju lite drygt en månad sen sist, så jag tänkte värma upp med att koppa Morrans senaste...

1. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Hm, jag vet inte, men min farbror var med. Jag tror att det var för att jag träffa hans fru på affären igår.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Jajjemensan. Allihopa.

3. Vad åt du senast?
En ostsmörgås.

4. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, mamma sa att jag hade en söt tröja.

5 . Har du varit med i en rättegång?
Ingen rättegång precis, men ett förberedanda sammanträde. Det behövde aldrig bli en rättegång. Men jag representerade den ena fajtande sidan.

6 . Är du polare med grannarna?
Nej.

7. Vilka länder har du bott i?
Bara Sverige.

8. Senaste piercingen?
Förmodligen den jag gjorde i naveln. Men den är borta nu.

9 . När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
I förra veckan när jag var tvungen att få skjuts eftersom jag försovit mig...

10 . Har du däckat/spytt för att du druckit?
Sällan. Mycket sällan. En gång är ju ingen gång...

11. Har du äggat någon?
Nej.

12 . Har du haft en stalker?
Nej.

13 . Hur bra är din syn?
Så där får man väl säga... -3,0 på vänster och -3,5 på höger tror jag. Men linserna gör susen!

14 . Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Alltså... nog för att jag betraktar mig som relativt orädd när det gäller djur, men man behöver ju inte utmana ödet.

15 . Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Har inte varit på så många, så det var väl ovan nämnda farbrors för ett par år sen.

16 . Var är dina syskon just nu?
Oj. Storebror är på franska rivieran, storasyster är nog hemma... två av småbrorsorna är hemma här i Sverige och en är hemma i London. Men om alla är hemma just exakt nu vet jag ju förstås inte...

17. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej nej...

18 . Vem ringde dig senast?
Åh, det var väl kanske E-L?

19 . Vilken tid gick du upp imorse?
Nån gång mellan halv och kvart i sex...

20 . Vad ska du göra i helgen?
Ja, på fredagen blir det ju midsommarfirande med kära vänner och sen är det öppet.

21 . Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"Oj. Jag är intresserad av vad det spenderats på." Svar från E-L efter information om att spenderbyxorna visst åkt på. Igen.

22 . När var du riktigt sjuk senast?
Sällan riktigt sjuk... men när jag fick halsinfektion nere på Mallis var jag inte så kaxig.

23 . Vem är den senaste kändisen du tog på?
Hm... Tål att tänkas på...

24 . Vad finns i din bakficka?
Har inga bakfickor. Idag i alla fall...

25 . Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar, somnar om. Alternativt sträcker mig desperat efter klockan om jag vaknar innan den ringer för att se om jag försovit mig.

För övrigt har det hänt en massa. En del roligt, en del mindre roligt. En del kommer kanske att redovisas. Men inte idag.

Fönstertvätt

Jag har gjort det! Jag har tvättat fönstrena!!! Sjukt huslig. Jag ska ju flytta snart, så jag måste börja ta tag i det här med städning. Nu bär det av hem till mumsan igen... Så där kanske, men jag får se det från den ljusa sidan: pengar kommer att kunna sparas. Och på sommaren är det ok att vara så nära naturen. Nu har jag ju visserligen varit väldigt bortskämd med just det de sista månaderna också, med strand 10 minuter bort, hamn med båtar utanför huset och skog och allt sånt... Men i alla fall. Hos mamma kan jag lägga mig på altanen och bronsa lite direkt på morgonen om jag så vill. Det kommer att bli bra!!!

Semestern är inte allt för långt borta nu och det är långhelg i faggorna redan nu. Man skulle kunna tro att det är Norges nationaldag vi ska fira, speciellt när man får reda på att Niner minsann ska till Skansen och skandera deras nationalsång imorgon (nåja, första strofen i alla fall...), men så är det ju faktiskt icke! Krisit himmelska färd är vad som är på tapeten. Märkligt det här med alla kristna högtider som vi firar. Så troende är jag inte, men de röda dagarna ska jag banne mig ha, med klämdagar och allt vad det innebär. Apropå klämdagar... idag hörde jag att en av mina kollegor (hon har inte alla hästarna i hagen alltid, enligt mig) försökte förklara för barnen, främst 3- och 4-åringar, vad en kämdag är. Oj oj oj... Jag log lite och tänkte att det kan hon ju göra... hon visste knappt själv vad det var, kan jag meddela.

"En klämdag är en sådan dag som liksom är inklämd mellan två röda dagar. Och en röd dag är en sån dag som alla människor är lediga på, när ingen behöver gå till jobbet eller skolan eller dagis".

Så pass.

Ikväll är det bokklubb och jag är på strålande humör! Knappt kunde det faktum att jag fick STÅ på tuben i morse sätta P för det. Jag nynnade kanske inte direkt på min favoritlåt på vägen, och jag kanske inte log hela tiden när det visade sig att hela pendeltågsvagnen luktade urin, men jag lät det inte hejda mitt braiga humör. Det tog sig bara en paus så där på morgonkvisten. Pendeln luktar ju också alltid suspekt. Man vill inte riktigt dra de där jättedjupa andetagen där.

Nåja. Ikväll som sagt, bokklubb och kanske efterföljande utgång? Imorgon blir det nån slags aktivitet, förmodligen på stan. På fredag bär det av till Linköping eftersom min svägerska fyller 40 och ska ha nån slags tillställning. Helgen är sedan än så länge ett oskrivet blad, vilket gör mig lätt om hjärtat.

Fågelskådning

Nytt intresse: Fågelskådning. Just nu bevakas en sothöna som värper. Äggen kläcks efter 21-24 dagar. Sothönan heter sothöna både som hona och hane.

Häger. Sjukt cool fågel. Lång hals och typ zorro-mask för ögonen samt tofsar bakom öronen. Oftast honor som man ser. Hanen befruktar och drar. Svin.

Än så länge har pippina inte fått några namn, men vi jobbar på det. Förslag mottages gärna. Damnamn, eftersom båda två torde vara damer.

Jag tycker att det är en bra grej när kollegerna liksom vet hur de ska bete sig för att få alla i arbetsgruppen att känna sig bra och allt sånt där. Som till exempel när min kära kollega och jag i fredags hade morgonmöte för att lägga upp arbetsdagen. Vi diskuterade lite om vem som skulle göra vad och så, precis som vi alltid gör på morgonen innan vi går ut med barnen. Just den här dagen hade vi ganska ont om personal, så vi fick liksom improvisera lite och hjälpas åt. Vi kom till punkten "vilan". Barnen vilar en halvtimme, varpå en personal är kvar och resten är på rast. Rasten är en timme och eftersom barnen bara vilar en halvtimme betyder det att den som har vilan är ensam med barnen i en halvtimme. På schemat stod utgång efter vilan. Alla barn ska få på sig ytterkläder och sen gå ut så fort som möjligt alltså. Inte så svårt. Min kollega sa då:

"Det är bäst att jag tar vilan eftersom jag är lite bättre på att ha kontroll över barnen och får ut dem snabbare än du".

Bitch.

Att göra saker

Ja, det här med långledigt är en bra uppfinning. Man hinner så mycket på en helg med fyra dagar jämfört med två...

Höjdpunkterna under denna helg har varit flera. Till exempel utgång med FiF, D och E i lördags. Helkväll som startades vid Thorildsplan och avslutades vid S:t Eriksplan. Mellan dessa avverkades Marie Laveau och White room (?). Även konsert på Debaser slussen, Dipper och Pere Ubu kändes som bra skit. Få se att Mange lever och har hälsan.

Valborg firades med dunder och brak. Brasa med prinsarna och sång och så. Innan kollade vi på "Bortspolad" och åt en fantastisk middag som syster-Yster komponerat ihop. Potatisgratäng, kött och vitlökssmör och bearnaisås. Till efterrätt: ugnsgrillad frukt med riven choklad, hasselnötter och glass. Det var fantastiskt. Sen hem till bäddsoffan hos mamma och sussade sött vid tolv-tiden.

Personligt?

Igår fick jag en fågelsbajs på näsan. Det var ju för bövelen E-L som gick och sparkade mot duvjävlarna! Jag kom i fred.

Fniss i kyrkan

I går var det då dags för den omtalade konfirmationen. Syster-Yster kom och hämtade upp mig vid kvart i åtta på morgonen. Och så bar det iväg. Prinsarna i baksätet började gnälla vid Södertälje ungefär och frågade om det var långt kvar. Som fan, svarade vi. Vid Sillekrog (fan vet vart det är...) stannade vi dock för en kiss- och matsäckspaus. Om man bara säger det kan det lätt låta som "kiss- och matSEXpaus", vilket jag givetvis uppmärksammade och det fnissade vi gott åt en stund när vi sedan kom iväg igen.

Till slut var vi i alla fall framme i vid Ljungs kyrka i Ljunsbro. Jo, men då hade man ju satt igång med nån slags cykeltävling utanför kyrkan, så det var fullt med folk som stod i vägen och hade sig. "Det är bara att gasa" sa parkeringsvakten på bred östgötska.

Fia stod på kyrktrappan när vi kom men blev nog nervös, för hon smet in efter en kort vink. Det blir alltid lite hetsigt när man kommer fram efter en lång bilfärd, det ska hälsas på alla och man ska på toa och fixa bra platser och hej och hå. Och så var det även denna gång. Syster-Yster och jag smet in i kyrkan och knep en bänkrad. Prinsarna hetsade lite och undrade hur lång tid det skulle ta och vi såg ju i programmet att det skulle ju inte gå på en kvart direkt. Hur som helst, det hela satte igång. Jag blir alltid full i skratt i kyrkan. Det hela är så seriöst och prästen står där framme och ser blid ut och talar om gud och jesus och allt det där, och man ska stå och sitta omvartannat, och jag fattar inte varför eller när och alla böner och predikningar... jag fattar liksom inte riktigt. Jag blir full i skratt, minsta lilla kan utlösa det. Och det gjorde det ju givetvis också. En av konfirmanderna, en smal liten yngling på 14 år med sprucken röst, spelade en av psalmerna på orgel - väldigt fint! - och skulle sedan berätta vad det var han hade spelat. Stackarn stod där i kyrkan, nervös och så, och berättade att han hade spelat ett preludium av Bach, och att preludium betyder "förspel" var på syster-Yster och jag själv bryter ihop. Tokskrattar, dock tyst, men skakar hela bänken, röda i ansiktet och tårarna rann... Jag tror dock inte att den här stackars gossen såg det, men tänk om det var hans familj som satt på raden bakom till exempel! Fruktansvärt taskigt. Det var inte åt honom, det var det han sa. Men hur kul är det? Förspel. Allvarligt. Att vara typ 30 och skratta åt det, det är inte ok.

Skrattet gick så småningom över och ceremonin kunde fortsätta utan avbrott eller så. Skönt. Hemma hos storebror fick vi sedan god mat och goda tårtor. Det visades även film... Fia och Mill hade tillsammans med en kompis spelat in egna avsnitt av Top Model och Hey Baberiba med kungafamiljen till exempel. Fantastiskt roligt! Det blev även presentutdelning och sånt så klart. Man kan få riktigt fina presenter när man konfirmerar sig.