Tackan, var god dröj

Vissa telefonsamtal på jobbet drar jag mig verkligen för att ringa. Det kan vara sådana där jag vet att jag inte riktigt har gjort det jag ska. När jag kanske dragit ut lite för länge på ett beslut i ett ärende. Eller det kan vara när jag vet att den jag ska prata med inte tycker som jag. Det kan vara när personen i den andra änden får mig att känna mig som en mycket liten människa och det kan vara sådana telefonsamtal jag blivit beordrad att ringa, där jag inte riktigt vet själv vad mitt ärende är. Sådana telefonsamtal står oftast inte så högt på to-do-listan. Men ibland får jag ett ryck, och bara gör det. Lyfter luren och ringer. Done! Och oftast så var det ju inte så farligt. Inte farligt alls, faktiskt. Man har laddat och peppat. Lagrat upp med argument och bakgrundsfakta och fan och hans moster. Så blir det hur smärtfritt som helst. Inga problem. Så är det oftast.

Sen har vi undantagen. Samtalen med dom jävlarna som tjatar hål i huvet på en och som inte alls kan se på vilket sätt dom kanske inte helt och hållet har rätt. Dom man aldrig blir av med. Som gaggar en timme i sträck. Gärna två, om det var möjligt. Och som man helst av allt bara vill ge en verbal käftsmäll. Men man får inte. Man måste vara trevlig. Tillmötesgående.

Men jag kan ändå inte låta bli att ogilla det. Hut hycklande är inte det? Personen i andra änden må vara en pain i the ass, men lik förbannat har han eller hon en anledning att vara det. Och den är väl ändå oftast nobel, i hans eller hennes egna ögon. Även om jag inte kan se det. Även om jag ser en annan sida och att det på den sidan inte är så nobelt längre. (I just det här fallet vet jag inte riktigt...) Hur som helst. Hon har snackat död på ett par hjärnceller på mig under en timme nu på eftermiddagen. Hon har varit upprörd, rent förbannad. Och jag har svarat "jag har noterat det du har sagt".

Hur jävla provocerande är inte det då?

Men våren är på väg. Och med den sommaren och semestern med stormsteg. Och vem vet. Till hösten kanske Tackan har en annan utsikt från sitt kontor? Och nya jobbiga telefonsamtal. Men också en jävla massa roliga möten. Idag har jag till exempel fått lära mig vad det är för skillnad mellan en revolver och en pistol. Jag har alltid undrat.