Jag har ett litet halsissue. Fick gå hem från jobbet idag. Innan dess trampade jag på något sega fötter bort till apoteket för att införskaffa diverse preparat. Jag kommer in i cykelförrådet och ska ta fram cykel nummer två (låg sadel). Jag ställer mig i hörnet, för cykeln står i ett hörn, för att lättare komma åt att låsa upp. Då ser jag något i ögonvrån. En råtta! Den springer rakt emot mig! Lite panik hinner jag känna i kroppen på denna korta sekund, och den yttrar sig fysiskt som så att jag börjar skrika lite och hoppa upp och ner..? Råttan, stackarn, som ju givetvis är minst lika rädd som jag zick-zackar lite förvirrat och hittar så hålet in i väggen, ungefär fem centimeter från min fot. Den försvinner. Hoppandet avtar och skriket tystnar. När jag kom tillbaka från apoteket öppnade jag dörren mycket försiktigt, knackade lite i dörren, för att råttan skulle höra att jag kom. Men den höll sig borta.
Eftermiddagen har sovits bort för att kurera det som satt sig på halsen. Ikväll blir det tv, te och glass.
Återupptagen efter en paus på två och ett halvt år. Vi får se hur det blir. Numera ännu mindre älgjakt än tidigare.
10 kommentarer:
RÅTTOR är otäcka djur. Jag tycer illa om råttor. BLÄ! VE OCH FASA! Din stackare, både halsissue (ordet ser sjukt roligt ut) och råttskräck samtidigt. Jag hade nog dött.
Ja, men du vet Tackan... mjuk på utsidan, men hard as a rock där innanför. Jag är tuffare än somliga tror. Det som inte dödar, det härdar! Living on the edge, no fear. Born free, live wild!
Nej, råttisarna är sötnosar, själv har jag ett par hemma
Vore jag tvungen att mörda en råtta så skulle jag snarare ta självmord.
Svetik: De må vara söta, men jag vill gärna ha dem en bit ifrån, gärna i en bur eller så. Då kan jag tycka att de är söta. Men de känns lite oberäkneliga i det fria, speciellt om de är rädda.
Förre vintern lyckades jag få lite svart jobb. Varenda Lördag kom jag på ett småföretag och sorterade papperna så att de var i ordning. Företaget fanns i en stor lokal i en gammal (byggd för cirka 200 år sedan) fabrikbyggnad. Vid ett av borden fanns det ett hål i golvet, så brett att det rymde hela min fot. En gång så köpte jag mig en portion glass till middag och lade den på det där bordet, sen satte jag mig vid ett annat där jag vanligtvis jobbade.
Plötsligt hördes ett frasande ljud , jag vände mig om och då fick jag se DEN. Det var ingen vanlig vild råtta, nej, varelsens kropp var så stor som två tredjedelar av vuxen katt, med hård mellanlång glänsande svart ull på sig. Det var utan tvekan “kobEtz” (undrar om det finns ett speciellt ord I svenskan) , en högrankad hane, flockledaren, sådana har jag bara läst om förut. I alla fall var det en råtta som satt och åt upp min glass, lugnt och med värde gottade den sig som om den var ingen tjuv utan en riktig herre på sit eget bord. Jag suckade av beundran, för nästa femton sekunder stirrade vi bara på varandra utan knyst. Sen tog kobetz glassen med både sina tänder och främre tassar, sen snabbt hoppade den ner från bordet rakt I hålet, fan vilken lång randig svans den hade!
Svetik: Haha. När jag läser om det så här får jag en nästan mytisk känsla. Men det är bara att erkänna, hade det hänt mig hade jag nog avlidit av hjärtattack. Har inte hört nåt svenskt ord för detta... Men jag har hört att råttorna i Stockholm, dom som lever i ventilationssystemen, är galet stora och jävligt aggressiva.
Flytte inte företaget i två veckor så skulle jag väl ha gjort den mystiske råttan till min bäste vän så småningom. Det är inte svårt att få kontakt, tom om råttan är vild. Man måste bara visa tålamod och respekt.
Har också hört om tvåmeterlånga råttor som lever i Moskvas tunnelbana och jagar människor där, men enligt mig så är det bara sagor ändå.
Svetik: Hehe. Dom tvåleterlånga tror jag nog inte heller riktigt på... Eller kanske rättare sagt, jag VILL INTE tro på dem. Så jag gör det inte.
Alla levande varelser förtjänar väl egentligen respekt, men man glömmer bort det ibland. Speciellt när det gäller det vi människor till vardags kallar skadedjur.
Ska ut och cykla i veckan, ska kolla om råttan i cykelrummet kommer ut då. Och försöka bli mindre rädd kanske.
Både min mamma och mormor berättade mig skrämmande historier om råttorna som bet sönder levande människor och barn under krigstid. Därför hade jag själv en stor råttskräck i början.
En gång i mörka kalla februari var jag tretton och min mamma som låg då på sjukhus lämnade mig pengar för godisar. Men av nån protestkänsla eller kanske av min tunga gråa ensamhet gav jag mig direkt på zooaffären där jag köpte mig min första vuxna vita rödögda hona. Jag hoppades att hämta den hem i en treliter, men råttan envisades så hade jag att sätta den på min axel uder kappan istället. Hela vägen hem (jag åkte buss, sen tb, sen buss igen) var jag stressad och väntade mig att råttan skulle börja bita mig på örat. När jag kom hem så fann jag min Larisa sovande på axeln. Sedan dess stoppat jag vara rädd för råttor.
här är min råttfilm, 24MB
ftp://nyckiss:vennlig@fat.z8.ru/pub/Familjen Svansson.wmv
i rollerna:
Loki Svansson som Pappan
Kali Svansson som Mamman
sina 15 ungar som Ungarna
Musik: BAO - Knasluvan
Apropå, drömmer man om att man ser en råtta, menas det att snart har man en stor inkomst.
Då hoppas jag på ett par råttdrömmar å det snaraste!
Skicka en kommentar