Tillbaka i hemstaden efter en alldeles splendid weekend i södern. Att träffa chixen igen kändes alldeles strålande. Jag ser mycket fram emot nästa tillfälle.
Och sommaren tycks ha kommit också. Tack för den. I morse traskade jag iväg mot bussen (ja, jag PROMENERADE igen...) och gick med bara kortärmat. Klockan sju på morgonen. Det är ju alldeles fantastiskt. Igår tog vi en tripp ut i södra skärgården på eftermiddagen. När man går där bland alla idylliska hus med prunkande trädgårdar, då kan man faktiskt tänka sig att bosätta sig på en ö. Omgiven av havet. Tång. Havsluft. Det känns så helt rätt. Just då. Men så kommer man på att det inte alltid är så i Sverige. Stora delar av året ser det något annorlunda ut. Och då befinner inte jag mig i skärgården. Måste finnas en anledning till det? Så en liten stuga kanske, i framtiden. Det får duga. Som man kan bo i ungefär tre månader om året. Den tiden det tar att sammanställa stoffet till boken. Som man håller på skriva. För det är så framtiden ser ut. Den måste det.
När sommaren kommer, som den ju faktiskt oftast gör varje år, om än mer eller mindre, så förundras jag alltid över den. Hur det helt plötsligt är varmt. Galet varmt till och med. Och hur allt blir grönt. Och inga moln på himlen. Bara strålande solsken. Men mest det här med temperaturen. I lördags till exempel. På dagen låg jag med mina chix utslagen i en solstol. Vansinnigt varmt. På kvällen kom nån slags dimma in och gjorde luften fuktig och förbannat kall! Helt plötsligt. Vi frös. Folk satt med dubbla tröjor och koftor och vinterjackor. Och frös lite ändå. Sen på söndagen var det varmt igen. Jag anlände till Göteborg vid nio-tiden. Och åkte hem i bara linne. Igår var jag ute vid tio-tiden på kvällen. I linne. Och det var varmt. För bara en vecka sen frös jag. Frös hur mycket som helst. Då var det också i princip molnfritt. Men blåsigt. Kalla vindar! Men det blåser nu med. Varma vindar. Fascinernade. Jag gillar värmen mest.
I helgen pratade vi om möjligheten att ha semester när man vill, lägga den på de dagar då solen skiner. Jag tycker det låter som en fantastisk idé. När jag blir stor ska jag ha ett sånt jobb. Det här med kontorsjobb är by the way överskattat på sommaren.
Återupptagen efter en paus på två och ett halvt år. Vi får se hur det blir. Numera ännu mindre älgjakt än tidigare.
2 kommentarer:
Håller så med! Jag får verkligen panik när jag sitter här inne på kontoret och tittar ut på all sol och värme som jag missar... sånt slöseri med så få, så ytterst få, varma sverige-sommar-dagar!
Ser såklart också fram emot nästa möte! Det var härligt!
på sommaren är fritidsledaren den lyckligaste arbetaren. grönan - solen gassar, åkband betalt av skattebetalarna, barnen skrattar och kramar fritidsledaren hårt. kicken av fritt fall, daniel lemma sjunger och fritidsledaren bara ler. med tanke på lönen så längtar hon ändå vidare i livet. med tanke på utmaningen om hösten längtar hon ännu mer. men om sommaren, ja, då längtar hon förmodligen tillbaka.
nu är måndagsklubb och tylöhäng riktmärket! och så klart matchen imorrn, jag planerar att se hela.
Skicka en kommentar