Början vs slutet

Så var det dags. Årets första (och enda?) kräftskiva. Kombo och jag skulle fira. Jag valde att kalla det en avtackning av sommaren, Kombo föredrog att se det som en kickstart på den nya terminen. Så mycket kicka av kommer det inte bli för den damen framöver...

På vägen dit hookade vi upp med ett gäng andra gäster och det som först verkade vara kvällens stora skräll var att två damer lyckades tappa hela sin bacardi razz utanför kyrkan. Hoppsan. Som tur var hade kvällens värd och värdinnor ett litet lager till utlåning. Så det löste sig. Skivan startade mycket bra. En hel del kära återseenden och det kramades och kindpussades (typ) både hit och dit.

Vi satte oss till bords, och jag tror att det kan ha varit här det började. Under mina år som student bodde jag ett tag i en barack tillsammans med en påg från Göteborg. Det var många kvällar och nätter vi satt uppe där i baracken och gick igenom livet. Vi kollade på alla tv-serier som visades på kanal fyra till exempel, och sent på onsdagarna visade dom mannen från U.N.C.L.E. Och vi tittade. Denne man placerades nära mig och Kombo till bords. Och han har en del vänner. Och några av dem satt också där. Vilket resulterade i att det nubbades en hel del. Så skivan startades traditionsenligt. Med snaps och tillhörande visor. Vi hittade en visa med melodin till Broder Jacob, vilken givetvis skulle sjungas i kanon. Varefter alla visor sjöngs i kanon. Vid vårt bord. Det spårade väl ur någon gång när vi kom på den brillianta idén att hålla tal i kanon... Det gick så där.

Hur som helst. Festen öste igång och vi hade väldigt trevligt. Några bastade. Några badade. Här någonstans bestämde sig Tackan för att det var natti natti, om än något motvilligt. Men det var dags. Någon gång därefter var det några som spelade klädpoker. Spännande. Och sen, någon gång lite senare, skulle Kombo röka. Huset där festen hölls är utrustat med inte mindre än två altaner. Kombos cigaretter var på den ena altanen, alla människor på den andra. Kombo tände sin cigarett och tänkte sig ett par snabba kliv genom huset och ett elegant skutt ut på den andra altanen. Någonting gick snett. Fötterna försvann, och Kombo låg plötsligt på rygg på golvet. Illamåendet kom, och så även smärtan. Natti natti även för Kombo, som somnade sött vid Tackans sida i en mycket skön säng.

Morgonen kom. Men Kombos möjlighet att stödja på foten var borta. Och kom inte tillbaka. Det onda infann sig däremot som ett brev på posten. Liksom svullnaden. Så det blev en taxi hem med Kombo hoppandes på ett ben. Tackan skrattade en del, för det såg förbaskat roligt ut. Men det gick ju inte över. Så på söndagseftermiddagen blev det en tur till sjukhuset och där fick Kombo stanna. Ledbandet är av och igår blev det operation. Nu ligger hon och sussar sött på sängen, nyss hemkommen från sjukhuset med diverse hjälpmedel. Foten ligger högt med vitt gips och nån slags sandal. Sex veckor. Något att tänka på nästa gång man tänker ta den snabba vägen?