Man lär sig aldrig. Man går ständigt i fällan. Kanske tror man att något ska ha förändrats, kanske hoppas man. Men det är sällan det händer. Överaskad kan man bli. Men förvånad? Ja, man blir väl ständigt även det. Fastän man borde ha kunnat räkna ut det.
På morgonmötet på jobbet. Fru Bitter är på plats. Diskussionen om en kick off som startade med en sådan entusiasm bankas snart till golvet av en giftig kommentar och chefens inkompetens. Dit får vi aldrig åka. Det regnar förbaskat mycket och nog fan missar man spårvagnen precis och får sedan veta att trafiken är kraftigt försenad från och med nu på grund av regnet. Och där borta försvinner den där vagnen som man nästan, men ack! bara nästan hann med.
Och med höstterminen börjar Idol 2006. Hur road jag än var, hur mycket jag än skrattade åt dem, så förvånas jag ändå över att människor ställer upp. Hur är det möjligt att tusentalsmänniskor varje år misstar sig så grovt på sin egen förmåga? Hur är det möjligt att deras vänner inte säger till dem? Varför, VARFÖR??? har de inte självbevarelsedrift nog att inse att dom kommer att bli så sågade, och så tillintetgjorda OFFENTLIGT! Kom igen! Hur många gånger har det här programmet gått? Är det tredje säsongen nu? Eller fjärde? Hur är det möjligt? Överaskad? Ja. Förvånad? Ja.
Och inte nog med detta. I varenda dokusåpa eller övrig "reality-tv" dyker det upp människor som jag känner. Eller vet vilka det är. Men jag måste säga att där blir jag inte lika förvånad. Inte lika överaskad. Reaktionen är oftast att ja, det kunde man ju ge sig fan på att HAN skulle vara med där, eller att HON skulle ställa upp på det...
Men det tar uppenbarligen inte slut vid tv. Vi har tidningar också. Slog upp senaste numret av en "tjejtidning" igår och möts av min gamla granne, som stolt berättar om sitt sexliv. Vad vill man uppnå??? Vad är det man saknar?
Men för att återkoppla till titeln. Undrar hur många som förvånas eller överaskas av mina reaktioner gällande detta. Dags att ändra attityd och beteende kanske?
Återupptagen efter en paus på två och ett halvt år. Vi får se hur det blir. Numera ännu mindre älgjakt än tidigare.
1 kommentar:
jag röstar för sheriffen i idoljuryn... för övrigt förvånas jag också av deltagandet i diverse olika tv-program... vad fan är det frågan om? å andra sidan är det kanske så att vi ska vara glada över dessa opretto människor som bara kör och vill bli kända och gör bort sig. kanske ska vi glädjas åt deras tro och naivitet... kanske även ta åt oss lite av den så att vi inte blir bittra kärringar på ett kontor med fatass (OBS!i´m on my way) och moralkaka till kaffet varannan timme... tror dock inte att det är nån större risk... kråkslott och en cool bok!
dagens ros: Daniel Breitholtz - för sjukt roliga kommentarer!
Skicka en kommentar