Kvällsmöte. Två gånger i månaden. Varannan vecka ska jag sitta på jobbet till halv åtta på kvällen.
- Jaha, vad gör vi då? frågade jag.
- Allt som vi inte hinner annars. svarade någon.
- Men behöver vi vara här två kvällar i månaden för det??? undrade VERKLIGEN jag.
- Ibland sitter vi mest och snackar skit och har trevligt. sa någon annan då.
Säkert. Jävligt trevligt. Jag gillar dem inte ens.
Vad har Tackan givit sig in på? Nytt jobb som kändes spänande och så för bara en månad sen, känns nu mest som ett litet helvete. Nästan. Sjuuuukt tidiga mornar eftersom jag bor i världens ände och jobbet liksom ligger i den andra änden. Kommer hem sent (eller sjuuuukt sent om vi har ett av de berömda kvällsmötena), äter, sover... Går upp, fryser, muttrar och svär... Jag är en munter kicka nu för tiden!
Häromdagen var vi två personal på 16 barn på min avdelning. Det var lätt hysteriskt vill jag lova... Och barnen. Dom luktar sig till rädsla och var små monster hela bunten. Fantastiskt söta, men dock monster. Och just den här dagen tyckte chefen att vi kunde vara ute på gården lite längre med barnen, ty frisk luft är bra för sinnet och håller dessutom barnen friska och krya! Jo... men fortfarande har vi en lunchtid att passa och alla ska av med diverse vinteroveraller och galonbyxor, det ska kissas och händer ska tvättas. Och som alla barn älskar även dessa att leka med vatten, så det så klart att man måste passa på att dricka lite när man ändå står vid handfatet. Jag har lärt mig den hårda vägen att barn vid handfat måste kontrolleras stenhårt hela tiden, annars kan de på ett ögonblick ordna med en mindre översvämning.
Något annat jag nu vet är att det kan faktiskt ta en kvart för ett barn att sätta på sig ett par strumpor. Och gud nåde dig om du hjälper ett barn som kan själv, då kväver du deras vilja till lärdom och utveckling. Men se för fan till att alla sitter vid lunchbordet klockan 11:00 PIP! Moment 22, jag lovar. Knepet är att sätta på ungen strumporna utan att någon ser. Kidsen som alltid ska själva bereder dock en del problem eftersom de oftast protesterar ganska mycket om man försöker ta kommandot.
Jag tror banne mig jag ska snickra ihop en ny pedagigik. Vissa teorier har man ju sen tidigare...
3 kommentarer:
klapp på axeln, love. och jag lovar att vi snart ska ut på afterwork och göra oss av med alla jobbrelaterade frustrationer... hehe, även andra också kanske. men jag beundrar dig och tycker att du gör ett fantastiskt jobb!
ha ha ha you crack me up!
Uscha buscha all heder åt dig som inte totalt flippar där bland alla små monster.
Skicka en kommentar