Personligt?

Igår fick jag en fågelsbajs på näsan. Det var ju för bövelen E-L som gick och sparkade mot duvjävlarna! Jag kom i fred.

Fniss i kyrkan

I går var det då dags för den omtalade konfirmationen. Syster-Yster kom och hämtade upp mig vid kvart i åtta på morgonen. Och så bar det iväg. Prinsarna i baksätet började gnälla vid Södertälje ungefär och frågade om det var långt kvar. Som fan, svarade vi. Vid Sillekrog (fan vet vart det är...) stannade vi dock för en kiss- och matsäckspaus. Om man bara säger det kan det lätt låta som "kiss- och matSEXpaus", vilket jag givetvis uppmärksammade och det fnissade vi gott åt en stund när vi sedan kom iväg igen.

Till slut var vi i alla fall framme i vid Ljungs kyrka i Ljunsbro. Jo, men då hade man ju satt igång med nån slags cykeltävling utanför kyrkan, så det var fullt med folk som stod i vägen och hade sig. "Det är bara att gasa" sa parkeringsvakten på bred östgötska.

Fia stod på kyrktrappan när vi kom men blev nog nervös, för hon smet in efter en kort vink. Det blir alltid lite hetsigt när man kommer fram efter en lång bilfärd, det ska hälsas på alla och man ska på toa och fixa bra platser och hej och hå. Och så var det även denna gång. Syster-Yster och jag smet in i kyrkan och knep en bänkrad. Prinsarna hetsade lite och undrade hur lång tid det skulle ta och vi såg ju i programmet att det skulle ju inte gå på en kvart direkt. Hur som helst, det hela satte igång. Jag blir alltid full i skratt i kyrkan. Det hela är så seriöst och prästen står där framme och ser blid ut och talar om gud och jesus och allt det där, och man ska stå och sitta omvartannat, och jag fattar inte varför eller när och alla böner och predikningar... jag fattar liksom inte riktigt. Jag blir full i skratt, minsta lilla kan utlösa det. Och det gjorde det ju givetvis också. En av konfirmanderna, en smal liten yngling på 14 år med sprucken röst, spelade en av psalmerna på orgel - väldigt fint! - och skulle sedan berätta vad det var han hade spelat. Stackarn stod där i kyrkan, nervös och så, och berättade att han hade spelat ett preludium av Bach, och att preludium betyder "förspel" var på syster-Yster och jag själv bryter ihop. Tokskrattar, dock tyst, men skakar hela bänken, röda i ansiktet och tårarna rann... Jag tror dock inte att den här stackars gossen såg det, men tänk om det var hans familj som satt på raden bakom till exempel! Fruktansvärt taskigt. Det var inte åt honom, det var det han sa. Men hur kul är det? Förspel. Allvarligt. Att vara typ 30 och skratta åt det, det är inte ok.

Skrattet gick så småningom över och ceremonin kunde fortsätta utan avbrott eller så. Skönt. Hemma hos storebror fick vi sedan god mat och goda tårtor. Det visades även film... Fia och Mill hade tillsammans med en kompis spelat in egna avsnitt av Top Model och Hey Baberiba med kungafamiljen till exempel. Fantastiskt roligt! Det blev även presentutdelning och sånt så klart. Man kan få riktigt fina presenter när man konfirmerar sig.

Förändringar av ondo!

Alltså, jag fattar ingenting! Vad är det som händer med blogger? Jag gillar inte såna här förändringar. Jag kan ju inte! Jag lovar att det kommer bli helt fel. Jag kan inte ens kommentera FiF:s blogg utan att hela jävla mailadressen kommer upp. Förbannade blogger!

Skärp dig Jonas!

Jag var på skansen i helgen. Tog med mig hela familjen Syster Yster och åkte på dagsutflykt. Underbart väder. Helt fantastiskt. T-shirt (till och med linne hade funkat) och långshorts (som storprins säger) hela dagen. Och alla djuren. Alltså, jag kan möjligen ha framstått som en icke-djurgillare förut, jag måste förtydliga detta. Jag är inget fan av HUSdjur. Speciellt inte för min egen del. Och jag har fortfarande svårt att förstå fenomenet hamster. Men hur som helst. Djuren på Skansen var ju väldigt roliga att se. Jag har inte varit på skansen för att se djuren just på väldigt länge (sen kan man ju undra vad det var för arter vi träffade där sist, i somras på Where the action is, men det är ju en helt annan historia...), så det var väldigt kul att återse alla gamla vänner. Vargarna till exempel. Det var det enda jag ville se när jag var liten. Och vi hade faktiskt turen att se en varg. Han (eller hon) låg längst ner i... öh... hagen? under en buske vid nåt sorts vattenhål och försökte svalka sig så gott det gick. Vi hade även turen att se ett lodjur. Både varg och lo brukar ju vara ganska skygga...

Jag hade här tänkt presentera nån slags topp 5-lista, men jag tror inte jag kan. Lemurerna inne på akvariet är ju hur tuffa som helst. Och en hade en liten unge på ryggen. Bedårande. Det känns så coolt liksom att vara inne hos dem liksom. Man kan ta på dem, men man får inte, och då så klart så vågar man ju inte. Tänk om man skulle få tillsägelse. Skämmes! Sen var ju björnarna också väldigt coola. En jättestor björn satt precis vid ett fönster när jag och prinsarna lyssnade på en kvinna som berättade en massa spännande björnhistorier. Han satt där på rumpan och kollade lite. Hur cool som helst. Sälarna är ju alltid roliga också. Vi väntade förgäves på att en skulle ta och skumpa sin lekamen ner i vattnet från den lilla klippa den låg på, men icke! Kan slå vad om att den damp i precis när vi dragit. Sen var där nya killingar på lill-Skansen, men man fick inte gå in till dem. Kanske var de alldeles för unga? En tacka hade magen full av ungar, man såg hur de sparkade. Hon blev väldigt förtjust i mina eight hour cream-indränkta händer och passade på att nafsa lite på mig. Kittlande! Sen hittade vi några nyfikna uttrar som trängdes innanför glaset och såg ut att tycka att människoåskådarna var ett konstigt släkte. Lilla K trodde att de trodde att det var de som var människor och vi som var uttrar. Så kanske det var... Inte helt omöjligt faktiskt, på nåt konstigt sätt... Babianerna hade fått ungar, och dom var ju som alla djurungar helt sagolikt bedårande. Små gleshåriga saker med kal stjärt. Syster lyckades fånga en på kort precis när den hoppade. Underbart! Sen är det ju som jag sa, vargarna och lo-djuret...

Och det där var ju fler djur än fem. Så det gick inte att sätta dem på nån lista. Däremot kan jag säga vad som var floppen med det hela: SKANSEN-AKVARIET! 75 spänn kostar det att gå in. Visserligen får man ju vara bland lemurerna en stund, och i regnskogen finns några apor uppe i träden som man kan få se... men för övrigt? Äckliga råttor som springer i ett fiktivt kök. Några hajar och fiskar som simmar. Helt stillaliggande ormar, ödlor, giftgrodor och krokodiler. Dom djuren rör sig ju aldrig. Möjligen rör sig spindlarna, och sköldpaddorna brukar ju slicka lite på glaset. Men annars? Skittråkigt. En trött och bakis djurskötare som sitter i klappa-typ-Snoddas-avdelningen och vaktar så att ingenting händer. Han sa inte ens nåt till barnen som stod och hoppade i kön. Ok, det är ju kanske lite kul att se djuren och så, men liiite mer action tycker jag man kan förvänta sig för 75 spänn. Inträdet på skansen är ju annars 60 spänn liksom... Så fan, Skansen-Jonas! Ryck upp dig lite. Nåt nytt får du komma med, annars får du sänka priset. För så mycket är det inte värt.

Nåja. En vacker och bra dag var det i alla fall. Kom hem helt utmattad vid 6-tiden. Kollade på en gammal Bond-film på trean (nej, har fortfarande inte sett den nya... somnade), slaggade in klockan 9 och sov till 10 på söndagen. Ibland går det liksom bara inte.

Konfirmation och kryssning

På söndag ska min brorsdotter konfirmera sig. Jävlar vad tiden går. Nu är hon stor. Banne mig! Det var ju i dessa tider, konfirmationsåldern alltså, som det hände grejer... Första fyllan och så. Måste komma ihåg att diskret påminna Steve om detta på söndag. Kanske till och med i kyrkan? Jag har ju också konfirmerat mig en gång i tiden. Men jag kan inte riktigt minnas varför. Tror mamma sa nåt om att mormor skulle bli så ledsen annars... Nåja. Kanske. Men nu gjorde jag ju det, så då kanske hon kan vara nöjd och glad istället... men inte! Ger man dem lillfingret så tar de hela handen. Nu är det det här med män och barn som hon sniffar efter. Eller män var kanske att ta i. Jag tror singularis räcker för hennes del. Man. Och barn. Singularis eller pluralis på det sista.

I alla fall. Konfirmation på söndag alltså. Hoppas det blir fint väder. Jag har två outfits som jag funderar lite på. När det gäller den ena gäller det att det är ok väder så att det funkar med skor utan tå. Tänkte premiära mina silverpuppor då. Tänk att dessa små dyrgripar stått oanvända i garderoben i kanske två år! Skandal! Nu är det dags!

Olle är för övrigt kvar i örat. Tror jag. I alla fall så är det nåt kvar. Han kan ju ha lämnat kvar svampen och ett och annat får kanske. Men jag tror banne mig att det är han som håller vakt. Han tycker säkert att mitt öra är ett ypperligt tillhåll för han och hans crew.

Igår blev jag erbjuden fast tjänst här på jobbet. Tackade nej. Kunde inte ljuga. Så kass är jag. Sa rakt ut till chefen att jag inte är säker på att jag är på rätt ställe och att jag inte tror att jag vill jobba kvar "så värst länge till". Så nu fick jag förlängt året ut och löneförhöjning istället. Tur att det här med boendet verkar lösa sig alldeles ypperligt då... Inget fast jobb = inget lån.

I fredags var jag ute på galej med mina jobbarkompisar. Oh. My. God. Det räcker så. Jag har fått mina fördomar bekräftade. Och värre: jag har lovat följa med på kryssning i juni. Hur hände detta? Var kommer det sluta? Ingen vet.

Olle sprängde grinden

Påsken gick över på ett litet kick känns det som! Känns även som att jag har gått som i dvala ungefär hela tiden. Jag är så trött! Typ som att jag aldrig vaknar. Jag går upp, men liksom bara halft. Jag orkar ingenting. Och jag vill egentligen helts av allt bara sova mer. Men det går ju inte för sig. Man måste ta till vara på den lediga tid man har och umgås med alla som man känner och göra saker och ha roligt och vara rolig och allt sånt. Så jag gjorde det. Och nu orkar jag inte mer.

I torsdags hade jag middag hemma. Mycket roligt att få besök i den lilla lyan. Vi blev åtta stycken, så det blev trångt, men finns det hjärterum så går det. Och visst fanns det det! Lånade två stolar och två tallrikar från E-L och saken var biff. Kvällen innehöll även en livräddning när Fia satte ett godisägg i halsen. "Heimlisch!" Skrek Tackan, klämde till och det gick bra. Senare på kvällen, när vi var mitt uppe i nattens bravader, så träffade vi på en "trollkarl" som försökte imponera genom att trolla fram papperstussar ur våra öron. Men nån tusing lyckades han inte få fram och inte heller Dr Alban. Bluff och båg. Det håller inte. Han måste komma med bättre prylar för att det ska gå hem.

För övrigt har påsken spenderats mycket hemma hos mamma. Med påskägg och påskmat och grejer. Och den här tröttheten som sagt. Två kvällar har jag somnat i soffan hemma hos syster-Yster och inte för mitt liv kunnat hålla ögonen öppna för att kolla klart på filmen. Ena kvällen sågs Borat, och igår gick vi lös på Bond. Men den har jag ju inte sett än eftersom jag faktiskt somnade i samma stund som jag placerade min lekamen i soffan. Snarkade lite gjorde jag visst också. Charming.

Och för att göra det hela lite mer jobbigt så har mina öronproblem kommit tillbaka. Skulle inte förvåna mig om det är en liten svamp där inne igen. Det värker, jag hör sämre och det rinner ibland lite härligt vätska ur örat också. Sist jag var hos doktorn sa hon att jag kunde så att säga "mota olle i grind" genom att spruta in koksaltlösning i örat. Nån som tror att det hjälpte? Den jävla Olle tog med hela svampaskogen och fårhjorden och spatserade rakt in i örat på mig. Och inte fan är dom beredda att komma ut för att man spolar in lite koksaltlösning inte. Dom behöver andra grejer. Vet inte vad.

Skrivet i sten

Helgen har varit händelserik vill jag lova! Började med en after work med lite mat på strykjärnet i fredags. Sen var det elektrokonsert på Debaser. Alltså, jag vet inte riktigt om det är min grej... Speciellt inte de där tyska snubbarna. Jävla dårar, säger jag. Men jag har kommit på hur vi ska tjäna pengar till att tjacka medis i alla fall. Vi ska starta ett elektro-/synthband. Köra bas, massa synthar och så. Sen kan man typ sjunga lite obskyra ord eller meningar i en mickrofon med sån där ekoeffekt. Så kör man duvan med skallen. Det går hem. Man tjänar storkovan i typ Tyskland och kanske Japan. Sen är det bara att ringa statskontoret (eller?) och fråga vad dom ska ha för medborgarplatsen, ställa dit huset och flytta in. Vi ska förresten heta "The pigeons". Det kommer bli strålande.

Nåja. Det var kul att vara på Debaser i alla fall.

På lördagen var det ju den omtalade tonårsfesten hemma hos Tette och Morran. Mycket trevlig tillställning kan jag meddela. En massa stark bål och skumpa. Vi lekte en del roliga lekar och gjorde lite listor. En ny snusetikregel till exempel. Kusin hävdade nämligen i fredags att det är snusetik att fråga om man får lägga en begagnad prilla i någon annans lock. Ganska förnuftig och självklar regel skulle tycker jag. Men vi kom på att den dosan man tar snusen ifrån är det också ok att lägga den begagnade i locket i. Så där ja. Det är skrivet i sten.

I morse vaknade jag flera gånger mellan omsomningarna och undrade om det var safe att röra sig. Vid 11-rycket bestämde jag mig för att det var det och steg upp. Men man är ju inte släkt med blixten direkt, så ut kom jag väl inte förrän vid halv två. Då promenerade E-L och jag bort till den här 4 H-gården, typ Ekogården eller vad den heter. Tänkte att vi skulle ta oss en kaffe på skafferiet efter att ha kastat ett par ögon på djuren, kossor, hästar och fan gigantiska kaniner!!! men det var ju så klart fullt vid alla bord och milslång kö in till kassan. Så vi promenerade hem igen och tog miss peggy green (E-L:s coche) och körde ut till söndermarken. E-L skulla skifta däck och jag tänkte mest överraska och snylta till mig en middag med parenteserna, men man åkte ju på att kratta hela tomten istället. Eller, jag erbjöd mig och det var kanske knappt en tredjedel av tomten, dock den jobbigaste biten, den med friggebod, kompost, ved...nånting tjofräs och alla spadar och krattor och borstar och såna släggor och yxor och allt, precis ALLT man kan tänkas kanske aldrig i sitt liv behöva, som skulle flyttas på och fixas och donas.... Men jag ska få middag. Sen ska jag lifta hem igen med E-L och kolla på söndagsfilmen på fyran. "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Helt klart en lagom söndagsfilm.

Idag är det den 1 april. Ingen har lurat mig. Än. Tror jag. Och jag betackar mig för 1:a-april-skämt. Jag tycker det är en konstig grej. Varför ska man luras? Ok om man skulle komma på det ultimata skämtet. Men såna här saker som att oh, shit! jag har tappat min mobil. Haha! Lurad! Det går fetbort. Inte kul för fem öre! Jag skriver det i sten. Det är inte roligt med 1:a april-skämt. Nästan aldrig.

Nya perspektiv

The catsuit had to go. I måndags lämnade jag tillbaka den. Jag var på stan och flanerade runt i lite olika butiker och fick lite perspektiv på saker och ting. Jag lever verkligen inte som jag lär. Alltså, man vill ju gärna vara lite bra liksom. Jag sopsorterar till exempel. Och tänker ibland på att handla kravmärkt och allt sånt där. Och nu när man jobbar och sliter och ska köpa lägenhet och inte har några pengar undastoppade och så där så vill jag också försöka bli lite mer ekonomisk, försöka att inte handla sånt som jag inte behöver. Jag är till exempel en typisk sån som kommer på att ja, nu ska jag äta nyttigt. Bönor, det är bra. Då handlar jag hem fem olika sorter i jättepåsar. Sen står de där. Och samma med frukt. Om jag blir sugen på frukt så handlar jag hem typ 10 bananer och 15 äpplen och så. Hinner bli dåligt. (Jag har blivit lite bättre...).

Men i alla fall. I måndags när jag flanerade runt på stan och våren hade kommit och solen flirtade hela tiden, då såg jag så mycket jag ville ha. Små klänningar, roliga t-shirts, linnen... Såna vårkläder som man måste hotta upp garderoben med. Fastnade för en klänning för 250 spänn... och började typ tycka att det kanske inte var värt det... för jag har ganska många klänningar. Men jag vet att jag skulle använda den sjukt mycket. Men jag köpte den inte (också lite för att jag inte hade fått lön än...). Och jag tänkte att det kanske är bättre att köpa lite t-shirts? Så slog det mig. Hallå, tjejen... du har precis tjackat en catsuit för 400 som du vet att du inte kommer att använda. Det var värt. Men du tycker INTE det är värt att pröjsa 250 för en klänning som du VET att du kommer att använda?

Så jag tog helt enkelt tuben hem, hämtade catsuiten (som för övrigt låg kvar i påsen) och åkte tillbaka, lämnade in och cashade tillbaka mina 398 kronor. Sen gick jag på bio med FiF och Missy. Music & Lyrics. Lagom för en måndag.

Kärt barn har många namn

I söndags blev jag kallad tvätt-nazi av min kära vän A-M. How charming.

Vårflanera

I går kom våren hit. Banne mig. Så skönt. Och det tog vi givetvis vara på. Lite frukost först på ray ray och sen ut i solskenet, FiF, A-M, D och jag. Tanken var att vi skulle till skansen, jag hörde att björnarna vaknat. Även vargarna lockade en del. Så vi promenerade från Mariatorget ända ut på Djurgården. I solen. Kändes som hela stan var ute. Leende och solglasögonprydda människor överallt. Men när vi kom fram till skansen var det bara en timme kvar tills de stängde, så vi övergav den planen och tog oss en varsin glass istället. Satt där på en bänk ett tag innan vi promenerade hemåt igen. FiF och jag tog oss så långt som till Odenplan, där skildes vi sedan åt. Jag hade ont i fossingarna sen.

Jag gillar det här med våren. Förväntningarna liksom. Man planerar för all uteserveringshäng, inför sommaren... allt man ska göra. FiF och jag bestämde att vi ska inta stockholms parker den här sommaren. Beta av dem. Göra dem till våra. Alla som vill får vara med.

Jag längtar efter ett garderobsskifte. Små nätta skor. Kanske kjol nån dag. Och att slippa ha långärmade tröjor hela tiden hela dagarna!!! Jag är så trött på att frysa. Jag vill inte det längre. Jag är så trött på att behöva klä på mig en massa kläder. Varje dag. Hela tiden. Trött på att vara blek och glåmig. Jag vill ha solbränna och känna mig fräsch som en nyponros. Är det för mycket begärt?

Kattdräkten

Jag har köpt en catsuit designed by Madonna från H&M. Det är ett sånt där plagg... Jag och E-L kollade in den i reklampauserna på Top Model i onsdags och kom överens om att den är vass. Inte så mycket mer om det sen. På min rast igår var jag och kollade här i Sollentuna centrum (inte fullt lika vasst, om jag får säga min mening...) och där hängde den. Sjukt cool. Var ju så klart tvungen att prova, och den var rätt bra faktiskt. Kändes som att den liksom framhävde det som framhävas skall, samtidigt som den fixade till vissa andra skavanker. Mycket bra. Men så kommer man ju till det här; NÄR ska jag ha på mig denna? Ptja, när som helst egentligen kanske. Men NÄR känner man sig helt bekväm i en catsuit? För inte allt för länge sen känders klänning som ett väldigt uppklätt plagg liksom. Nu snackar vi om en OVERALL. Typ. (Vad är förresten skillnaden mellan en overall och en catsuit, förutom att det sistnämnda låter bra mycket mer smickrande?) Men den dära catsuiten var ju som sagt vass... och det skulle bara kännas så BRA att ha den. Att bara få äga den. Och få tänka tanken liksom på lördagen när man ska ut: "Kanske man skulle ha på sig...?" Kanske prova... Men sen ändå bestämma sig för att jeans och linne is the shit. Nåväl. Jag ringde E-L och samrådade. Och här kommer det braiga med den här typen av vänner. Självklart var hon på! Inget knussel. Den kosta ändå bara 400 spänn, och det är schysst... Tänk när brorsans ungar blir äldre och ska låna kläder... då plockar faster fram en raritet ur gömmorna... Skor kan vi ju glömma att de kan ärva av mig, dom har ju i princip redan gått om mig. Mina examenssandaletter hade Sofia på sin musikal i sexan liksom. (By the way så spelade hon Frenchy i Grease. Hur coolt som helst.)

Så jag tjackade helt enkelt plagget. Andra hade kanske tyckt att jag var helt insane och så. Men inte E-L. Man kan lita på henne i alla väder. Vi är på samma nivå. Skönt att vara granne med henne igen. Lite löst häng då och då. Inga krusiduller. Bara att kila över. Och ibland får man käk.

Wanna be on top?

Igår var det onsdag, vilket betyder Top Model. Fantastiskt program. Jag vet att det är Grey's Anatomy på femman då, men jag ser hellre på Tyra Banks och hennes modell-wannabes. Underbart. E-L och jag kröp upp i soffan och åt lite chips och salta pinnar till. Programmet har allt det som vi vill ha - en dryg programledare och tjejer som är som kattor mot varandra. När en bitch åker ut tar en annan hennes plats. Igår var det även dags för Tyras deep talk. Alla tjejerna berättade med tårdrypande ögon om hur dom mådde. En var orolig för syrran som kanske är lesbisk och en annan berättade att hon var rädd hela tiden. Men stark. Det är nog därför hon måste vara en bitch. Och Tyra satt där och nickade med rynkad panna, och passade även på att dela med sig av några egna anekdoter. Hon är ju också en supermodell!

Dom två korthåriga tjejerna ser förresten typ likadana ut, fastän dom egentligen är sjukt olika utseendemässigt. Men jag kan aldrig skilja på dom om dom inte är med i bild samtidigt. Jag tror alltid att den ena är den andra och tvärtom. Skumt. Men nu är väl det problemet ur världen eftersom den ena fick ta sitt pick och pack och gå igår.

Nästa vecka ska vi dricka vin till. Så klart ska vi införskaffa en butelj av det dära sydamerikanska som dom gör reklam för under programmet. Mycket trevligt. Wanna join?

Sovmorgon

Jag försov mig i morse. Fem i åtta ringde dom från jobbet och frågade var jag var... Hoppsan! Det tar en liten stund att ta sig till jobbet också. Surt. Så jag skulle ha börjat halv åtta, men kom kvart över nio. Förbannat! Så nu har det som tidigare var ett litet överskott av tid här blivit till ett relativt stort underskott kan man säga. För på den här arbetsplatsen är det ingen som dunkar en i ryggen och flinar och säger starkt jobbat, här möts man av sura miner och några skadeglada leenden och saker som "jaha... det blir till att jobba in...". Men för övrigt har vi ganska god stämning här.

Köpa lägenhet

Jag ska ju köpa lägenhet till sommaren är det tänkt. Om banken vill vara så snäll och ge mig ett lån. Ett ganska stort lån. Jag har inga pengar alls sparade. Tyvärr. Igår var jag på min första visning. En alldeles fantastisk liten etta bara ett par minuter från Odenplan. Adorable. Men jag har ingen som helst aning om hur man ska bete sig på sådana dära visningar. Jag kom precis efter en kille som var där tillsammans med sin pappa eller nåt sånt. Pappan började redan i nere i porten att kommentera trappstädning och så vidare. Dessutom gick han nästan löjligt långsamt i trappan (och ni vet ju vad jag tycker om det...), men jag ville inte köra om eftersom jag tänkte att det kan vara bra att se hur de för sig... Hur som helst. Det var ganska mycket folk på visningen, eller i alla fall så kändes det som att det var mycket folk eftersom lägenheten inte var så jättestor dårå... Jag slog en lov där inne, tittade på golvet, på väggarna, i taket... Kollade utsikten och köket och toaletten och förvaringsmöjligheter. Kliade mig på hakan och försökte anlägga en viktig min. Allt som allt tog det väl hela tre minuter eller så. Men det var en annan kille där som kom lite efter mig, och som lämnade lägenheten precis innan mig, så jag bestämde mig för att det var ok att gå. Med prospektet i handen. Jag fick blodad tand så idag ska jag bege mig till tre visningar till. Denna gång är lyorna belägna på söder. Intressant. Vi får se vad det blir till slut. Jag ser väldigt mycket fram emot att ha min egen längenhet med mina egna möbler och allt sånt där. Och veta att jag får bo där på obestämd tid. Jag känner att det är dags nu. Jag vill bli vuxen och köpa matchande tvålpump och tandbortsglas. Tabletter och löpare till bordet. Smart förvaring från IKEA. Allt sånt. Och en badrumsmatta. Jag har aldrig känt nåt direkt behov av en badrumsmatta förut. Men nu vill jag gärna ha en egen. Kanske en blå.

Fick visst en utmaning...

...av Morran. Och jag är inte den som är den. Jag ska här delge 6 underliga saker med mig själv. Vi får se vad jag lyckas gräva fram...

1) Jag har väldigt svårt för att inte börja grina när jag läser sorgliga sagor för barn. Ibland behöver dom inte ens vara sorgliga. För några veckor sen fick jag hosta i nästan varje mening och låtsas ha lite ont i halsen när jag läste "Lotta på bråkmakargatan flyttar hemifrån" för barnen på dagis. Penibelt. Min värsta mardröm när det gäller detta är just nu att jag måste läsa "Märit"-sagan i "Kajsa Kavat" av Astrid Lindgren. Vi håller på med en del Astrid Lindgren-sagor just nu.

2) Jag pratar väldigt ofta för mig själv. Det händer att jag spelar upp ett helt påhittat scenario för mig själv, som även kan inbegripa andra personer som inte alls är närvarande.

3) Jag tycker att husdjur är onödigt. Speciellt typ hamstrar.

4) Om jag är sjuk måste jag ringa till mamma flera gånger och uppdatera henne på läget. Och jag vill helst att hon ska säga att det är ok att jag är hemma från jobbet. Jag har nästan aldrig feber, men man kan vara sjuk ändå!!!

5) Jag har aldrig varit ihop med nån på riktigt. Fastän jag är så gammal. Man kan lätt säga att jag faktiskt inte alls kan det där med förhållanden och sånt. Men det kanske man inte måste...

6) Jag tycker om att lägga pussel. Gärna stora, och med naturmotiv eller kanske ett slott i Österrike.

Så där ja!

Digital-TV

Vi hade sett fram emot det flera dagar. Gårdagens avsnitt av Anna Pihl. Vi laddade riktigt. Kom hem en timme innan och slår på tv:n. Myrornas krig. Satan! Jag skulle ju inte behöva någon box!!! Jag pröjsar ju redan för kabeltv. Alla sa att jag inte behövde nån box. Ringde Peddan (räddaren i nöden). Han var sjuk, men sa att vi kanske måste göra en ny kanalsökning. Sökte. Men ingenting. Det enda vi hittade var kanal 1 med sjuuuukt dålig bild. Ringde kabelleverantören. Det visade sig att det var ett fel i just det huset där jag bor. Fel. Åtgärdas inom 24 timmar. Tack för den, men då är ju Anna Pihl redan slut! Så vi missade helt enkelt hela skiten. Bara för att nån person i Sverige har kommit på att det här med analoga sändningar är ju helt jävla stenute, nu måste vi ändra det. Just måndagen den 12 mars. Och just då blir det fel i just mitt hus. Kvart över nio var felet åtgärdat. Men Anna Pihl var likförbannat slut. Hur kommer det sig att ingen var hemma tidigare på dagen och upptäckte det här? Eller hade det fungerat tidigare? Jag fattar ingenting. Finns det inga studenter i mitt hus? Kunde ingen, INGEN? ha sett till att fixa det där felet innan Anna Pihl? Tekniska saker ska bara funka. Punkt e slut.

Nåja. Vi kom över det. Käkade lite chips och spelade sänka skepp istället. Ett förbaskat roligt spel. Vi vann en varsin gång, E-L och jag. Sen gick jag in nya skinnpajen en stund. Det funkar banne mig att slagga i den om det skulle knipa.

Lusar

Vi har löss på min avdelning! Ett barn hade löss igår, men hennes mamma hävdar bestämt att de små rackarna är borta nu. Men vi har ändå tagit fram stora luskammen och kammar alla barnen. Och nog fan hittade vi en stor en i håret på en flicka. Förbannelse! Det kliar på hela mig. Jag springer till spegeln hela tiden för att kolla i hårbotten. Jag tror jag ska sticka till apoteket och köpa mig en luskam på momangen! Kanske lika bra att införskaffa sånt där lusmedel på en gång? Köra en kur för att vara på den säkra sidan? Det här med små djur som ska vara på en... det är inte min melodi.

Storhandla

Helg är så fantastiskt. Denna har varit splendid (och den är faktiskt inte slut än...). På fredagen bjussade jag lillebror på lite käk och lite bärs och sen begav vi oss till Debban medis och konsert med Timbuktu. Mycket trevligt. Träffade en del nice folk vi kände. Kvällen var rakt igenom trevlig och bra. Det enda molnet där var att jag missade den omtalade People-festen. Illa. Jag har lyckats missa varenda en. Men jag håller tummarna för att nästa gång, då... På lördagen blev det verkstad av allt gammalt snack, och Pelle och jag tog en fika med en massa uppdatering på papa ray ray. Mycket kul att träffa han, men jag har ännu inte lyckats lista ut vad det är med han... Men han är bra. På mänga sätt. Nåt är det... På kvällen var det melodifestival för hela slanten. E-L kom över. Det som var ett battle mellan Måns och Sebastian blev till ett battle även mellan oss två... Hon höll på Måns och jag på Sebastian. E-L och Måns vann... Illa. Men huvudsaken var ju ändå att The Ark tog hem hela skiten.

Idag tog vi en utflyt i miss Peggy Green till Skärholmens centrum. Alltså... där är det inte lätt att hitta, kan jag säga... Men Tackan kom i alla fall hem därifrån 2 laxar fattigare, men en förbannat snygg skinnpaj rikare. Och ett par byxor och en liten väska. Vi köpte också snask på Gott-token. Sen mat på Willys. Vi storhandlade nästan med vagn och allt. På vägen till bilen tyckte E-L att vi kunde låtsas att vi var ett par som storhandlade tillsammans på söndagen. Jag trodde inte att dom som såg oss skulle tro att det var så. Men kanske. En å annan kanska tänkte så. "Dom där tjejerna är säkert ett par som storhandlar på söndagen". Kommer aldrig få veta om det var så eller inte. Men vi låtsades i alla fall det. Nu dricker vi cola ur E-L:s storpack som ligger i kylen, Vi har också käkat lite mat framför matinén på fyran. Dom visade "ciderhusreglerna". Jag tycker att det är en obehaglig film. Men också bra.

Bitterfittan

Det är jag. Klockan sju på morgonen är det jag. Idag när jag väntade på tuben vid universitetet, och då var klockan knappt halv sju, så var där en snubbe som höll på reta sin flickvän eller så. Han pratade med alldeles för hög röst med tanken på den arla morgontimmen. Började anklaga tjejen för att "fisa". Han sa ordet kanske 18 gånger under en period av kanske tre minuter. Redan då började det pyra i mig. Tjejen, som vid närmare eftertanke kanske inte var någon flickvän, fnittrade hysteriskt. Sen började han snacka om annat, högt, gällt och sa "fuck" i olika böjningar kanske tre gånger i varje mening. Jag stirrade stint ner i tidningen.

Ett annat irritationsmoment så här på morgonen är alla som går så långsamt i rusningstrafik. Hallå!!! Gärna med en väska eller så som ytterligare stoppar upp. Det är då man tar tre djupa andetag. Väl framme i Sollentuna så står där en tidningsutdelare. "Ciiiitiiii, ciiitiii..." Gällt och återigen, alldeles för högt. Jag ser vid det här laget rött, stirrar ner i backen och nynnar i huvudet för mig själv: "alla vi, längtar efter sommaren..." och önskar nästan att Dr Alban höll mig i handen.

Läste också i metro i morse (jag vägrar läsa ciiitiii) att P Diddy krävt hundra svenska fotomodeller kring sig själv och sitt crew på efterfesten på stureplan, när den nu ska äga rum. Ikväll? Imorgon? Pliiiiis. Jag har fan inte fått nåt kaffe än!

Ereland Loe

En gång träffade jag en kille som tycker väldigt mycket om författaren Ereland Loe. När vi träffades hade jag inte läst nåt av honom, men jag visste ju vem det var (dah!?). Nu har jag börjat läsa Naiv. Super. av Loe, och jag förstår varför han gillar honom. Jag skrattar en massa, blir lite bekymrad och känner igen mig och småler och har även fällt en och annan tår. Men det bästa är ändå att jag känner igen den där killen så mycket. Och det gör mig glad, för trots att vårt möte var kort, och det stod ganska snart klart att det bara skulle bli just det mötet, så tyckte jag om han. Det kändes som att vi klickade på nåt sätt. Vi tyckte om samma böcker, lite samma filmer. Och musik. Jag tror sällan eller aldrig förr jag träffat nån med så många rätt i skivsamlingen. Det är stort. När jag läser Loe nu känner jag att det blir bekräftat på nåt sätt. Det var lite speciellt. Om inte om hade varit hade vi kunnat bli ett alldeles smashing par han och jag. Men nu får jag nöja mig med att jag hade rätt. Han var helt enkelt precis så bra. Bara så bra.