Top Model Sthlm

Jag följer Top Model Sthlm, precis som jag följde Top Model USA. Men vilken besvikelse det här programmet är! Hon den här Vendela K som är programledare suger. Hon är kass som fan. Och den här lilla sidekicken Hevré som hon har, jag vet inte riktigt vilken funktion han fyller i programmet annat än att vara en bitch. Han är dessutom fullpumpad av typ botox eller så och är inte alls särskilt behaglig att titta på. Kanske gör det hans sätt att klanka ner på tjejerna ännu mer outhärdligt.

I veckans avsnitt (alltså, jag kollar ju reprisen då eftersom Heroes sänds samtidigt på onsdagarna) så är det en av tjejerna som vägrade klippa sig. Hon åkte, i princip just därför. Jag tycker dom är dumma i huvet. Jag tycker det var starkt av henne att vägra. Kanske en petitess, men fan! Hon gjorde sig inte livegen. Låt henne ha sitt hår! Och han Hevré kan ju få fortsätta vara äcklig och elak.

Jag överväger att lägga ner den här Top Model-säsongen. Jag ska nog kolla på Miami Inc nästa vecka. det är mycket bättre. Och där finns ingen fransk snuskgubbe som tror han är bättre än alla andra.

Klubb och teknik

I fredags efter jobbet tog jag mitt pick och pack och åkte till Västerås för Klubb Underdogs premiärkväll! FiF mötte upp mig i bil på stationen, och vi for iväg för att fixa det sista inför kvällen. Väl hemma hos Mr T blev det take away-middag och vin. Mini-Steve och fröken Stinknäsa kom och gjorde oss sällskap, och Mr T försvanna iväg till klubben. Klubbägare måste ju vara på plats i tid!

Klubben var väldigt trevlig! Jag har inte en susning om hur mycket folk som kom, men jag tycker att det verkade vara bra uppslutning och alla som var där verkade ha trevligt. Klubbarrangörerna spelade bra musik att dansa till. Men jag är osäker på om "Sarah" var finallåten?

Lördagen spenderades hemma, efter en liten utflykt till Ica Lappis för nödvändig inhandling av diverse matvaror. Jag hade också släpat med mig all min pant, bara för att upptäcka att petmaskinen var out of order. Sjukt irriterande. Men vad göra?

Idag har jag kulturat mig. Jag tog med mig syster-Yster och hennes små prinsar till Tekniska muséet. Pojkarna fick göra varsin egen tidiningsframsida, och killen som jobbade där och hjälpte dem var en liten pudding, så moster mös.

Kvällen kommer att spenderas framför tv:n. En vecka går ju som konstaterats i en rasande fart, men helgen går dessvärre ännu snabbare.

Toapappersissue

Jag hatar att byta toarulle. Jag blir skitirriterad när jag måste göra det. Ofta går det flera dagar innan jag tar tag i det och gör det. Ibland struntar jag i det helt och hållet. Det är ju i och för sig ok, om det inte vore för att jag också hatar toarullar som står lösa på golvet. Moment 22.

Iblnad hemma hos andra byter jag, för där känner jag mig mer duktig. Det känns som jag gör dem en tjänst. Ungefär som att diska åt någon. Men jag tycker inte att det alls är lika jobbigt att diska som att byta toarulle. Fastän det tar mycket, mycket längre tid.

Jag fattar inte riktigt varför jag tycker att det är så jobbigt att byta, för det är det ju inte egentligen. Men för mig är det en jävla tröskel. Varje gång.

Nå, Freud?

Stjärnöga

Kors i taket! Det var i alla fall fyra eller fem ungar som uttryckte att de saknat mig de två senaste dagarna. Och de små liven satt tysta och stilla och lyssnade på TVÅ hela Alfons-sagor. Och vi kunde till och med prata om den första efteråt. Detta trots att det var precis innan lunch, maten var sen och barnen var både hungriga och trötta.

Oh how they must love me.

Puts väck, våt fläck!

Nu får det faktiskt vara slut på de här sjukdumheterna. Idag ska jag städa ut all sjuka ur lägenheten. Tvätta gamla lakanen och handdukarna. Dammsuga upp alla basilusker. Imorgon ska jag komma till jobbet som en frisk fläkt!

Jag kan se det framför mig; Tackan sveper in på jobbet, alla barnen kommer rusande mot mig och ropar hur mycket de har saknat mig. Hela dagen lyssnar de på allt jag säger med tindrande ögon. Mina kolleger erkänner att det varit svårt under min frånvaro och de välkomnar alla mina idéér med öppna sinnen...

Nej, men om man skulle ta och dra fram dammsugaren då...

Syster = kvinna+syskon

Ikväll har jag varit på den första lektionen i teckenkommunikation, och förutom en smärre hostattack precis i mitten förflöt det hela smärtfritt på en liten våg av painkillers.

Det var riktigt kul! Vi hann med en hel del. Till exempel alfabetet. Jag kan teckan mitt namn, för- och efternamn. Jag kan även en del som var med på kursen och min familj, med lite hjälp. Sen fick vi lära oss färgerna och olika klädesplagg. Vi övade oss genom att teckna vad vi hade på oss. Sen var det personer. Syster är tecknet för kvinna och tecknet för syskon. Tecknet för flicka är kvinna + barn. Allt är egentligen väldigt logiskt på den här nivån. Det underlättar ju väldigt.

Vi fick två böcker, en med tecken och en med text. Sen är det lite olika övningar man kan göra för att lära sig och så. Det finns också en del sånger man kan sjunga och göra tecken till. Jag övade inte på tunnelbanan hem. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt för en novis som jag.

Inga piller

Peppar, peppar. Idag mår jag mycket bättre. Jag ringde till vårdcentralen i morse för att boka en tid. För det första började de jiddra om att jag egentligen tillhör en annan vårdcentral, men man får naturligtvis välja själv, det är bara det att om man är skriven på en annan vårdcentral än ens egen så kan de inte göra hembesök. So? Jag är inte pensionär, jag har inga barn och jag ska bo här i ett år! Kan jag inte bara få komma till den vårdcentral som jag nu har fått kontakt med???

Jo, det kunde jag, men hon trodde nog att det bara är ett virus. Jag ska ge det till på onsdag. Om det inte är bättre då så får jag höra av mig igen.

Kan man inte bara få lite piller så man bir frisk?

Ikväll ska jag i alla fall peta i mig ett par ipren och gå på teckenkommuniktionskurs. Men jag tänker inte gå till jobbet imorgon. Banne mig! Jag har fortfarande feber. Och hosta. Den förbannade hostan.

Det här med att bli lite sjuk och vara hemma från jobbet kan ibland kännas som en riktigt bra idé. Men det är inte en bra idé när virus eller bakterier eller vad fan det nu är bestämmer sig för att helt och hållet ta över ens kropp. Jag har ingenting att säga till om.

Imorgon ska jag till doktorn, och då är det den här bakterien eller virutset som får en fetingsnigel på ögat. Det säger jag bara.

Payback

Ja, det är väl nu jag betalar antar jag. Feber, kroppsont, frossa och hosta. Jag hade hellre tatt en snigel.

Fredag

Jag är på så bra humör idag. jag vet inte varför! Kanske för att det är fredag, och kanske för att jag ska träffa lite chix på fredagsdrink ikväll eller kanske för att det vankas fest hos A-M imorgon. Det känns så skönt.

Men man ska inte tro att det är så bra bara för att det känns så.

Jag hostar lite. Och det känns kliigt och konstigt i halsen. Inte riktigt ont ännu, men nästan...

Jag är ganska bra på att ignorera sådana här saker på helgerna eller när det är nåt skoj på gång. Men jag vet att jag får pröjsa i slutändan. Så egentligen så borde jag ju ta ett moget beslut och skita i kvällens utsvävningar och kurera mig för morgondagen.

Hur många tror att jag kommer göra det? Räck upp en hand!

I suck

Jag har sett fram emot fredagen sen i söndags. Jag skulle åka hem, lägga mig på soffan, äta praliner... På lördagen var planen (och är visserligen fortfarande) att åka hem till mamma och hämta lite olika skor och stövlar, stickade tröjor och varma strumpor. Sen skulle mumsan skjutsa hem mig och vi skulle ut och promenera och sen fika. Mamma-häng, helt enkelt.

Vad händer?

Facebook.

Det vankas fredagsdrink. Vi ses efter fem. Räkna med mig!

Jag har fan ingen karaktär.

Pest eller kolera?

Vi har en nygammal på mitt jobb. Hon har tydligen jobbat där tidigare, och nu är hon sedan ett par månader tillbaka hos oss igen. Jag gillar henne. Det är krut i damen. Sedan juli har hon lyckats med följande:

* Pajjat två laminatorer. Den senaste var alldeles ny. Då klippte hon små, små bitar av laminatorplast och matade in. Den smalt. Kan man säga.

* Satt på larmet när två andra var kvar. Som tur är kom en (hrm, jag...) och hon lyckdes stoppa det hela i tid. Annars hade hon låst in två och larmat. Hon har koll.

* Startat brandlarmet två gånger. Första gången vet jag inte riktigt vad som hände, jag var inte där. Men idag lyckades hon lägga ett lock på en platta. Den var på. Det tjöt.


Jag gillar henne, som sagt. Det är skönt med lite action. Bättre än svinkoppor. Mycket bättre.

Bad cop, good cop

Jag satt på bussen en morgon på väg till jobbet. Vid en hållplats ser jag, precis när bussen börjar köra igen att det är en snubbe som spriger mot den. Bussen fortsätter, men bara några meter längre fram får vi stanna för rött. Snubbem knackar på dörren och får komma in. Han är dock lite putt.

Snubbe: Varför stannade du inte vid hållplatsen när du såg att jag kom springande?
Chaufför: Jag kör enligt tabellen. Om man inte är i tid på hållplatsen missar man bussen.
Snubbe: Men kan man inte vara lite schysst när man ser att någon är på väg?
Chaufför:Du får se till att vara i tid nästa gång. Annars missar man bussen.
Snubbe: Men man kan ju vara lite schysst. Jag var ju inte sen egentligen eftersom jag kom ju springande.
Chaufför: Men jag var ju schysst och släppte på dig! Se till att vara i tid nästa gång...

Och så höll det på tills snubben skulle kliva av en hållplats längre bort.

Chaufför: Du hade nog mått bra av den här promenaden tror jag.


Ja, jag vet inte... Kanske hade de båda en dålig dag, Inte så mycket att jiddra om, men det var ganska roligt så här i efter hand. När jag väl satt där och lyssnade tyckte jag dock mest att det var jobbigt att höra. Men jag tror jag håller med snubben ändå. Busschauffören var dryg som fan. Han hade också stöd av sin busschaufförkollega som åkte med. Så han kände sig väl manad att statuera exempel. Efteråt satt de och pratade lite lätt om alla jobbiga resenärer de haft med respektive bussar. Intressant.

Senare på kvällen skulle jag hem och tog bussen från universitetet och hemåt. Klockan var ganska mycket och det var mörkt. Jag såg på bussen att den inte skulle gå via min hållplats, alltså skulle jag få gå en liten bit. Men jag tänkte att man vet aldrig, så jag frågade chauffören. Han skulle inte åka förbi, men han kunde ta den vägen på tillbakavägen. Behövdes inte. Men sen hörde jag att det var ett par till som frågade samma sak. Efter ett tag hördes i högtalaren:

"Äsch, jag tar vägen förbi Ekhagen i alla fall".

Fantastisk människa.

Idol

Det är ju bara att erkänna. Jag sitter som klistrad. Det är fantastiskt. Det finns ingenting som får mig på så gott humör. Jag är ond. Det är bara så.

Höstplaner

Den här hösten ska jag spara pengar. Jag ska kolla på varenda serie som går på tv. Jag ska dricka te och mysa. Dricka vin hemma med mina vänner.

SPARA PENGAR!

Det enda jag egentligen behöver är:

tv - check
soffa - check (nåja, schäslong)
värmeljus - check
raggsockor - check
filt - check

All set! Lite te dårå, och lite vin ibland. Förbukningsvaror så att säga.

Men det är ju knappt höst än, även om vädret känns så. Men sensommar, skulle jag väl kalla åtminstone första halvan av september för. Så ikväll ska jag ut och rumla lite. Man ska inte vara alltför abrupt med saker och ting.

Buss, var god dröj

I morse när jag åkte buss till jobbet hörde jag nåt som gjorde mig lite beklämd. Förvånad, men samtidigt inte. Det fick mig att dra lite på munnen. Framme hos chauffören kunde man höra på internradion när två andra pratade. Och en röst sade:

"Men, vet du om vi har börjat köra efter vintertabellen än? Det har vi väl inte?"

Ja, vad säger man... En vecka för sent bara. Skönt för de resenärer som skulle ha åkt med hans buss. Eller, ännu värre nästan, tänk om det var nån av nissarna som sitter högre upp! En av dem som inte kör själv, utan som bestämmer saker och ting.

Men det är skönt att de höjer priserna när kollektivtrafiken hela tiden förbättras. På alla sätt.

"Verkligen jättekul att du kommer hem på besök"

Alltså, det finns vissa saker som jag inte riktigt gillar att man lägger till i mitt föräldrahem. Saker som, främst min mamma. glömmer att informera mig om. Som till exemepel den gången jag var hemma på nåt slags lov. Jag vaknade, kollade ut genom fönstret, och någom skulle ta vår bil. (Parenteserna var borta på nån slags weekend.)Jag sprang så klart ut och undrade vad människan i fråga höll på med, och han svarade ju, lika förvånat, att han hade köpt bilen och detta var överenskommet. Ok? Och så var det ju så klart. Och, oj! Glömde vi berätta detta för dig?

Samma "weekend" kom senare föräldrarna (mamma med medhavd ny hälft) hem med vänner i släptåg, varpå väninnan utbrast: "Det visste ni inte?". Mumsan och mister new husband,(appearently), var numera gifta. Hrm, nej, det visste jag faktiskt inte. Men grattis, verkligen.

Efter dessa två, enligt mig, ganska omtumlande, händelser var det ganska lugnt ett tag, det var nog mest jag som stod för revolutionerna där, så var det ganska lugnt. Tills nu.

Parenteserna har installerat nåt slags larm i huset. Så for de på semester. Jag skulle hem och sova kvar vid något tillfälle. "Ooops. Hoppsan, vi glömde visst informera dig om det där med larmet..."

Alltså, tillhör jag den här familjen, eller? Kanske finns där något melllan raderna som jag borde se?

Vit, blank och fin

Nu är den äntligen här! Min fina, vita, blanka nya MacBook. Den är helt fantastisk. Och det finns inbyggd kamera i som man kan göra massa roliga saker med. Jag kommer inte längre att behöva en mobil med sån där effektgrej som Morran har. Jag har min MacBook.

Tyvärr blir mina joggingrutiner något lidande av detta nya spännande. Jag har fuskat två dagar i rad. Just nu sitter jag i valet och kvalet. Ska jag bege mig ut i skogen på en runda? Eller sitta här och mysa och gotta mig åt min lilla leksak? Tål att tänkas på.

Jag har helt själv lyckats installera internet och grejer. Känner mig väldigt stolt. Måste dock erkänna att jag var nära tårarna en stund igår när det inte riktigt ville sig. Men nu är jag igång.

Nä, va fan! Det måste nästan firas med en skogsrunda! På återseende. Ofta.

Det man inte vill se finns inte

Det finns inte så mycket som är bra med att vara liten när man åker pendeltåg. Det kan tyckas, att det borde vara smidigt, men så är icke fallet. Speciellt inte när det är mycket folk. Till exempel så har man näsan ungefär i andra människors armhålor alternativt i någons enorma barm. Man kan också ha oturen att kunna kila in skallen precis under folks hakor, och då hamnar man mitt i skottlinjen för utgående luft från allehanda näsborrar. Synnerligen obehagligt, för att inte tala om att en eventuell egenhändig frisering är ett minne blott. Så här i sommartider ter sig ovanstående särskilt påfrestande med alla dessa kroppsodörer som är svåra att kontrollera med dagens växlande väder. Fuktig + varm luft ger vilken deodorant som helst ett tufft jobb helt enkelt.

En del människor tror också att mindre personer inte finns om man vägrar att titta på dem. Så en högrest herre på, låt säga 190 cm, kan lätt verka tro att om han bara stirrar rakt fram, så kanske den där lilla irriterande varelsen som står i hörnet där på pendeln, precis vid väggen bredvid dörrarna, på det där bra stället där man helst vill stå om man inte får sitta (det råkar vara jag), försvinner. Poff! Upp i rök.

Det händer inte. Däremot så får jag agera ryggstöd eller så får jag en ryggsäck i ansiktet istället. Jag vet inte, kanske är det bättre än en rinnande armhåla? Men kan man få be om lite uppmärksamhet bara. Tack!

www

Japp. Så var datorn beställd då.

Jag har också lagt upp mig på facebook nu. Det är ju kul. Men shit alltså... Var tar all den här informationen vägen sen? Allt det som man lagt upp om sig själv på nätet liksom. Bilder och grejer. Jag undrar hur många olika användarnamn och lösenord som hör till mig på olika sidor runt om i cyberspace egentligen. Från början kunde jag inte tänka mig alls att lägga upp en bild av mig själv. Men den spärren har ju tydligen släppt nu. Var ska detta sluta?