...cause I can walk on water, eat bullets and shit ice-cream!
Ägnade gårdagskvällen åt att reta upp mig på en del orättvisor. Det gjorde susen. Var taggad när jag anlände till jobbet nu på morgonen och ringde en del samtal för att styra upp saker och ting. Pekade med hela handen kan man säga... Och nu SKA det banne mig funka! Men det kan man inte veta förrän efteråt. Men jag känner mig styrkt. Nu klarar jag vad som helst! Jag mår till och med bättre fysiskt. Ögonen svider inte längre, ena locket för örat har försvunnit (men låt sig icke luras!) och faktiskt, kroppen i stort känns piggare. Jag tror jag är skyldig detta till beroccan. Min räddare i nöden.
Och sannerligen... har inte fröken A-M gått och blivit lägenhetsägare? Detta måste firas. Det får bli champagne hela helgen. Trevligt. Det vankas ju hemmafest på fredagen. Mycket spännande. Är nyfiken på fröken V:s vänner inom kemins värld... Vissa fördomar måste jag erkänna vilar i mitt medvetande. Jag hoppas att dom blir avlivade och det med bestämdhet! Men jag när ganska starkt hopp sedan det visat sig att en av dessa män, som förhoppningsvis visar sig på festen, är föredetta bartender på mitt andra hem... Jag kanske rent av vet vem han är? Intressant.
Nu är det dags för ännu ett möte... Dessa never ending stories... Men det är ju dessa som gör jobbet spännande trots allt...
Återupptagen efter en paus på två och ett halvt år. Vi får se hur det blir. Numera ännu mindre älgjakt än tidigare.
1 kommentar:
Det är rätt! på dem bara, peka med hela handen och ge dem på tassarna om de inte levererar.
Skicka en kommentar