In a perfect world...

Datahaveriet höll i sig mellan ungefär kvart i tolv och kvart över tre igår. Hela kontoret sprang runt som yra höns och ingen visste riktigt vad den skulle ta sig till... Skönt att vara så beroende av en ack så förrädisk apparat! Det var många som jobbade över. Men icke jej! Jag åkte hem och lagade mat. Och pratade i telefon. Helt vansinnigt vad tiden går fort då. Pratade bland annat med full i fan. Mycket garvande blev det. Bland annat diskuterade vi författandet av Systrarna Rockbergs memoarer. Vi har en riktigt bra inledning och ett smashing avslut. Och det som ska finnas däremellan finns egentligen också redan. Det ska bara nedtecknas. Alla dessa hyss under studieperioden i flash-ass-city! Och därefter har vi ju en del återtåg och även en del besök i andra städer. Något som jag dock tycker har hamnat lite i skymundan är detta:

Vem har räven?

Kollade på Älskar dig för evigt igår. Oj oj. Did I cry my eyes out? Det är ju så vansinnigt tragiskt och vackert på en gång.

Oj oj. Jag blir sjukt nervös varje gång nån kollega kommer in när jag sitter och skriver här. Jag vet inte riktigt om jag vill att denna ska bli känd i mitt officiella liv nämligen... Då kan man ju inte skriva om det som händer här på samma sätt. Till exempel om Han som sitter en bit bort i korridoren och som sätter griller i mitt huvud. Men som också gör det rätt så spännande att gå till jobbet. För övrigt har jag svårt att förstå det motsatta könet. Men vem har inte det? Hade vi varit helt synkade hade väl världsproblemen knappt exixterat?