Mognad?

Lördag. Och tvättdags igen. Högarna ligger sorterade på vardagsrumsgolvet. Vinterjackan ska tvättas och hängas undan. Och torkfläkten i köket surrar och infravärmelampan på hallgolvet bränner betongen torr. Livet på en pinne.

Var ute en sväng på after work igår. Kom in på en diskussion om vuxenhet. Har funderat en del på det. Jag tror banne mig att jag är vuxen. Och att jag är ok med det. Vuxen. Smaka på ordet. Jag känner ingen klump av obehagskänsla. Inga svettningar. Ingen ångest som får kroppen att skruva på sig. Vuxen. Det är kanske då man är vuxen? Mitt svar igår var att jag är vuxen. Jag har ett jobb. Jag har rutiner. Och det är skönt. Det är skönt att komma hem till mamma och få vara barn ett tag. Men det är lika skönt att komma hem hit igen. Till det egna. Till min tvätt. Och disk. Och dammiga jävla golv. Och så klart till torkfläkten.

Kanske är det så att man är vuxen då. När man har förlikat sig med tanken? Eller så är det bara en fas. Precis som fasen då jag aldrig skulle bli vuxen. När jag hängde med mina små chix på Kåren i Flash-ass och härjade runt på dåliga gatan. Jag saknar det livet. Jag saknar friheten. Men jag vill inte tillbaka. Det är omöjligt. Och jag vill inte göra det igen. Det går inte. Så kanske är det så att jag är vuxen. Eller så är det som sagt en fas. Lugnet före stormen. Före 30-årskrisen. Kanske lurar den bakom hörnet? Jag vet inte. Men idag ska jag i alla fall vara vuxen. Känner mig nöjd med att vara vuxen. Nu ska jag ta fram en kycklingfilé ur frysen. Planera middagen. Vara vuxen.