Reunion

Alltså, chixen har haft reunion i Halmstad. Det kommer komma en redogörelse för detta spektakel, men jag är lite upptagen av två prinsar en vecka framöver. Idag har vi intagit beachen och bättrat på brännan ordentligt. Men som sagt, en redogörelse kommer.

En jävla stor kotte

Jag trodde aldrig att jag skulle bli hon. Men jag blev det. Surkärringen som skäller på kidsen utanför. Dom kaxiga små jävlarna som kastar kottar och annat på mitt fönster. Av någon anledning så samlas alla precis utanför vårt fönster. Familjen ovanpå har ett par kids, och jag tror att det är de som hägrar. Igår var de dock inte ute. Vid närmare eftertanke har jag inte sett dem på länge. Kanske är de på semester? Hur som helst. Ett par, tre-fyra kids var i alla fall uppe på den lilla kullen på andra sidan gångvägen. Där finns diverse barrträd. Med kottar. Och dom kastar. På mitt fönster.

För det första så är det ganska störande. För det andra så har de faktiskt redan kraschat en ruta i källarvåningen, och jag orkar liksom inte ha en massa hantverkare som ska springa hos mig mer. Ingen tid eller lust för krossade fönster, helt enkelt. Så jag sticker ut huvudet och ber dem sluta kasta. Mycket vänligt. Men ungjävlarna har ju för fan ingen respekt nu för tiden. (Ni ser, det kommer redan.) De fortsätter kasta, och när jag visar mig i fönstret så "gömmer" de sig bakom en en. Så jag säger till dem igen. Kasta inte. Men nu är det ju redan igång. Det fattar ju jag också.Det blir ju bara ännu roligare.

Så hur gör man? När jag var liten så hade jag respekt för vuxna. Och äldre barn eller tonåringar var jag ju rent av skraj för. Men nu. Ingenting. Man får ett finger och en gäng kottar tillbaka. Det jag hels ville göra var att hitta en stor jävla kotte, den största ever, och kasta i den mest störande ungens huvud. Och jag funderade ut de mest skrämmande jag skulle kunna hota med för att få bort dem, utan att bli ställd till svars sen när de skvallrade för sina föräldrar... Men jag kom på att det fanns inget. Ingenting jag kunde säga hade gjort så att jag vunnit kriget. Så det var bara att finna sig i det.

Jag undrar om detta är det ultimata beviset på att man är vuxen. Man är inte en tonåring längre. Jag tänkte att jag kunde vara den där schyssta tjejen som bodde granne med kidsen och lät dem vara. Men icke. Jag blev surkärringen. Hon som det är jävligt kul att reta. Jag kan se mig själv få psykbryt och jaga ungarna runt kvarteret i mina svarta birkenstock. Illa.

Dagens...

...att göra innan semestern:

• markera viktiga telefonnummer i internkatalogen med överstrykningspenna

Dagens ris

... till alla telefonsförsäljare som ringer till mig. Varje dag ringer dom. Flera stycken. Oftast svarar jag inte, men man ska ju inte tro att dom ger sig. Nej då. Ihärdigt ringer dom. Igår lackade jag ur på en stackars Peter. Jag går igång direkt när dom försöker vara trevliga och tjenis. Helt vansinnig. Jag vet ju att personen i fråga bara gör sitt jobb, men jag kan inte hjälpa det. Enkel professionalitet tack. Inget hurtigt tjena jag heter Peter hur är läget med dig, varmt idag! Jag fattar inte att dom inte har kommit på att det här med telefonförsäljning mest retar folk. Skicka hem ett papper istället. Så här mycket tjänar du på att byta elbolag till oss... För över telefon kan i alla fall inte jag bestämma mig. Jag vill ha papper med priser och jämförelser. Tack! Om en telefonsförsäljare ringer hem till mig med ett erbjudande så har jag krav. Till detta nya mycket billigare alternativ medföljer en lägenhet i Stockholms innerstad. Färdig att flytta in i den 1 januari 2007 (alternativt kråkrslott på Medborgarplatsen). Och du ringer obegränsat var du vill för den totala kostnaden av 50 kronor per månad. Inklusive både abonnemang och samtalskostnader. No catch. Tack så mycket. Det tar jag. Mindre än så, don't bother. Det enda som händer är att Tackan går upp i limningen, fräser i telefonen och lägger på. Oavsett om du heter Peter och tycker det är varmt eller inte.

Varför har jag inte skrivit upp mig på den här nix-listan?

För övrigt så hade vi inget vatten på jobbet när jag kom i morse. Inget vatten. Hallå? Det är 28 grader varmt här inne. Trots öppna fönster överallt. Så gott som vindstilla utanför. Inget vatten. Chefen spann på om att hon skulle minsann ändå gå på toaletten (nr 1) utan att spola, för vad gör man liksom... och gladde sig riktigt åt detta lilla hyss när vi nåddes av nyheten att vattnet nu är åter. Och faktiskt, med eller utan hyss, TACK!

What else is new..? Sitter mest av tiden här på jobbet känns det som. Fifflar med lite saker som ska vara klara innan semestern... En vecka och två dagar kvar nu. Ser fram emot detta. Ett litet moln på min himmel dök upp igår när min kära brorsdotter ringde och ville ha lite fasterhäng nästa helg. Hon kommer hem från Frankrike och tänkte komma direkt till mig en eller två dagar innan Gothia Cup börjar här i stan (man har ju två framtida landslagspelare i släkten...), men jag bestämde ju i veckan att jag skulle åka till Malmö denna helgen. Och allt är liksom kirrat med biljetter och diverse rekvisita... Men ack så jag avskyr att neka mina kära något. Och brorsdotterhäng är ju något av det bästa jag vet... Men så kan det vara. Ser mycket fram emot helgen i Malmö också. Varför måste allt komma på en gång? Malmö kunde ju vara denna helgen!!!

Annars har jag precis kammat hem min första intervju i Stockholm, vilket ju känns spännande. Det börjar röra på sig.

Helghäng

Besök är fantastiskt kul. Men det suger ju musten ur en!!! Hela helgen har man varit igång. Började redan i torsdags kväll när Kombo anlände med lillasyster och J i släptåg. Själv hade jag varit och tittat på Laleh på trädgårdsföreningen. Jag blir glad av henne. Jag tycker hon är fantastisk!

I alla fall, ganska sent kom de. Sent i hallå-jag-börjar-klockan-åtta-mått räknat. Men ett litet glas rosé var jag ju ändå tvungen att ta med dem. Snicksnacka lite. Kombo hade ju en del shopping att visa också. Och en massa filmer, som för övrigt har lämnats hemma hos Tackan... En bockar och niger... Hur som helst. Kom i säng lite senare än vanligt. Fredagen gick sedan ganska snabbt och efter jobbet blev det en tur på stan och sedan after work.

Sen var det ju utgång både fredag och lördag. Det gick i ett. Och ni kan ju tänka er själva, en lägenhet fylld med fem tjejer. Det var kläder överallt. Kläder, öppna resväskor, necessärer, smink, skor... och ett par tre halvdruckna vinglas. Överallt. På söndagen åkte jag och A-m in till stan för att äta, och sen åkte hon. Och Tackan åkte hem - till en helt tom lägenhet helt plötsligt. Kändes lite ensligt. Kom mig inte riktigt för att göra något där på eftermiddagen. Så jag läste lite. Och somnade så klart. Drömde konstiga saker om graviditeter och så. Måste bero på boken jag läser, hon är nämligen gravid. Hur som helst så vaknade jag med en mycket märklig och lätt obehaglig känsla. Tittade på tv och gick och la mig igen. Kunde inte somna. Har sovit oroligt hela natten. Vilket resulterade i att jag var vansinnigt trött här på förmiddagen.

Uppryckning!

Är inget huge fan av Robbie Williams direkt. Inte så att jag på något sätt tycker illa om eller så, men jag har inte riktigt fascinationen bara. Att han ska komma till Göteborg på lördag och spela känns ganska likgiltigt. Ändå har konserten i helgen varit något av en måttstock för sommaren. Före och efter R.W liksom. Detta beror väl mycket på att Kombo ska gå och kolla, och hon befinner sig på annan ort före och efter. Och denna helg har liksom planerats under ett par månaders tid. Kombo och syster anländer ikväll. Middag ute. Boka bord. Fredag: shopping, och after work. Lördag: syster vill gå på Liseberg. Kombo var tveksam, så vissa oklarheter gällande dagsaktivitet där, men på kvällen är det ju då givetvis KONSERT och sedan förmodligen utgång. Söndag: åter till Stockholm. Tackan stannar kvar. Pustar ut.

Som sagt, helgen har varit planerad sedan urminnes tider känns det nästan som. Men nu händer det grejer! Ytterligare sällskap till helgen!!! För det första, lovely A-M kommer till stan! Detta innebär rosévinssippande. Mycket trevligt. Och Tackan kan se fram emot trevlig utgång. Inte så att det inte är trevligt att gå ut med Kombo med syster, men eftersom jag inte ska med på konserten och så, hade ju det blivit mer påhäng liksom. Svansen. Men nu blir det inte så.

Dessutom kommer ytterligare en av Kombos vänner med. Vilket ju är trevligt. Så det blir fullt hus i Ambivalensen! Kan behövas efter dessa tomma veckor. Röra om i grytan lite. Jag behöver lite action.

Så ikväll har man en del att stå i. Måste införskaffa vinet, så det blir väl kylt. Sedan vankas det konsert - Laleh. Underbart! Imorgon blir det antingen after work eller sippande på hemmaplan innan det bär av in till stan. Det ska visst vara någon sorts happening och vi ska besöka efterfesten... Jag vet inte så mycket om detta, men det ska bli trevligt. Jag känner mig upprymd redan nu! Spännande och se när A-M dyker upp. Fredag eller lördag?

Dränkt katt...

...klev in på gymmet idag. Om det är någon som har missat det, så regnar det i Göteborg idag.

Och jag gick till gymmet. Känner mig stolt över mig själv. Kanske, kanske kan jag komma igång igen innan semestern. Det vore bra. Jag betalar ju faktiskt 300 spänn i månaden till det där placet, så jag får väl se till att använda det lite också. Det är faktiskt undefär en månad sen sist. Men som A-M så vackert påpekade idag, så har jag ju faktiskt varit ute och sprungit emellan. I alla fall en gång...

Har ju för länge sedan konstaterat att Beach 2006 nog får bli Bunker 2006 istället. Men någonstans måste man väl börja?

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med en vän. Ett sånt där när vi till slut bara satt i varsin stad, med varsin lur, och inte sa något. Vi bara satt. Och såg en film ihop. Men ändå inte. Vi planerade för framtiden. Vi svävade ut en del, det får jag nog erkänna. Till sist hamnade vi i ett gamalt kråkslott transporterat till Medborgarplatsen. Mitt på. Där ska vi bo. I ett kråkslott. Men märkliga rum. Och vara allmänt märkliga själva.

Så om ni någongång i framtiden kommer till Medborgarplatsen och upptäcker att något har hänt. Det står ett hus där. Mitt på. Med järngrind och övervuxen trädgård och allt. Så stig in. Välkommen på gardenparty hos Full i fan och Sheriffen.

Tomt

Så tomt så tomt. Och det var hans sista. Lenke Harsson. Han är en fantastisk man. Ödmjuk och fin.

Men allvarligt! Vad var det som hände? Vad fan är Podolski för namn??? Nej, spola tillbaka lite och gör lite bättre tack. När det är så här, då kan jag aldrig riktigt fatta. Det var sista chansen. Nu är de ute. Zipp, nada, zero. Ute. Förbannat! Fyra ynka matcher fick man se. Nu kan ju vm sluta helt tycker jag. Nu är det inte roligt längre. Nästa gång det är match kan dom kanske visa en schysst rulle på min tv istället?

Ja ja... Idag har jag varit en god människa. Kombo har fått nya tapeter i sitt sovrum. Lagom till det packade hon sin väska och drog till staterna. Så hennes rum har stått ekande en vecka, så när som på stommen till hennes gigantiska dubbelsäng. I veckan dammsög och torkade jag golvet där inne. På torsdag kommer Kombo tillsammans med sin syster hit. Dom kommer hem ganska sent. Så jag har helt på egen hand baxat i sängbottnarna i sängstommen. Inte helt lätt vill jag meddela. Sen bäddade jag sängarna och ställde in hennes sängbord med lampor och grejer. Jag tror hon kommer bli glad när hon kommer hem! Nu är det bara en byrå kvar, och om hon har tur så tar jag den med.

Jaha. Lördagkväll. Två helger i rad har det varit ganska dystert på nöjesfronten. Nästa helg är som sagt Kombo hemma med sin syster. Dom ska gå på Robbie Williams. Inte jag. Men någon form av utgång räknar jag kallt med under helgen. Så nu är det väl bara att invänta. Kanske ska ta en promenad och handla en cola? Känns som en bra idé.

Jag ska aldrig gifta mig med en tysk.

We aren't fools...

...to fall in love, but let coupledom die. Midsommar är ett jävla gissel. Midsommar och nyår. Förbannade partillställningar. Och fastän man blinkar och ler är det inte en jävel som bjuder upp till dans.

Började lite lätt nonchalant. Tyckte att midsommar, va fan, grilla och lite vin, det duger gott. Bara jag har NÅN att umgås med. Jo, det var just det. Hur kan man komma på att man ska JOBBA på midsommarafton? Jävla jon. Ok om man får en mutpresent av chefen... men annars. Hjärnsläpp! Tackan är ensam hela midsommarafton. I alla fall fram till sju. Och då finns möjlighet att göra det där, grilla och dricka lite vin. Men efter en helt ensam lång midsommardag när man ska dansa runt stången och spela kubb och så (åtminstone ha möjlighet att göra det), då kan jag säga att jag inte kommer vara särskilt nöjd med att dricka lite vin och grilla lite. Och nu är man då framme vid paniken och insikten om att det är en dag kvar. Sen är man där. Midsomarafton. Små grodorna. Jävligt lustiga att se.

Om jag hade bott i min riktiga stad, då hade det här aldrig hänt. Då hade jag haft en massa saker jag hade kunnat göra. Inga problem. Där är man misann alltid välkommen överallt. Göteborg har blivit kallt. Ogästvänligt.

År 2016, då ska jag fira med mina chix. Och vi ska vara jävligt snygga. Så det så. Någon som vill komma? Take a number...

Räknad

Vi har cirka 2550 björnar i Sverige, rapporterar Naturvårdsverket. Genom att samla in björnbajs för DNA-analys och fråga älgjägare hur ofta de sett björn har forskare kunnat göra den nya beräkningen. I höst får vi reda på hur många björnar det finns i varje län.
[Metro, torsdag 15 juni 2006, sid. 2.]

Invigda förstår det fantastiskt roliga i denna text.

Allmän lägesrapport

Så var det så gott som över. Sjukan. Tack för den. I en rättvis värld hade jag fått vara sjuk (sjukare) idag också, och fått vara hemma i alla fall en arbetsdag. Men nu blev det inte så. Jag mår bättre (skönt!) och jag har haft ett möte idag som var lite viktigt. Tog väl typ 20 minuter kanske... Så nu sitter jag här. Lite bitter, får jag väl tillstå, eftersom hela helgen gick som i ett nafs. Även om det inte kändes så hela tiden... Nåväl. Jag börjar friskna till, och det är ju trots allt det som är det viktiga. Det är sällan jag behöver min mamma så mycket som när jag är sjuk. Blir mycket mycket ynklig.

I kväll bär det av till Liseberg med arbetsgruppen. Trevligt! Även om jag egentligen hade behövt åka hem med ett par tre c-vitaminer och kurera vidare. Men en stund får jag väl hänga med i alla fall. Men jag tror inte jag tänker vara med på någon 5-kamp. Där går gränsen idag. Jag kan tänka mig att åka något. Radiobilarna är ball. Men innan dess ska A och jag ta en kortare shoppingtur. Vi ska fixa en midsommarklänning till mig till exempel. Jag tror på det. Varför impulsshoppa när man kan hetsshoppa?

In a perfect world...

Vaknade vid två-tiden i natt. Hostandes. Näsan var igentäppt, halsen kliade och sved när jag hostade. Panik!

I morse, vid nio-tiden när jag vaknade igen var det likadant. Jag ringde mamma och var lite ynklig. Hon tyckte att jag skulle åka till doktorn direkt. Och hon tyckte lite synd om. Och det var väl det jag behövde. Det blev faktiskt lite bättre sen, när jag hade fått i mig alla medikamenter och rensat ur systemet lite. Hostan är så klart kvar och det svider fortfarande varje gång, men kan man bara andas så...

Jag hade en idé igår kväll, efter att ha msn:at med mina chix (mycket uppiggande), att jag skulle åka till nån ö idag och sola. I morse insåg jag att det inte skulle hända. Men sen, när det kändes bättre igen, tänkte jag att jag hade lika gärna kunnat åka, kan ju ligga på en klippa och hosta lika väl som hemma i soffan. Men då var det ju redan för sent.

Så jag traskade till affären för att fylla på förrådet med c-vitamin istället. (Det var då jag också insåg att en tur ut i skärgården faktiskt inte hade varit möjlig att genomföra, eftersom jag fick andnöd och svettattacker och kände mig yr och svag efter bara några minuter.) Jag köpte ananas och vindruvor. Och dessutom köpte jag digestivekex, för jag kom på att jag hade sån färskost hemma, och det är ju alltid gott. Sen köpte jag också en dipp och gräddfil. Inte speciellt sugen på chips och dipp nu dock, men man vet aldrig när andan faller på. Men jag köpte inga chips, för jag tänkte att om jag blir sugen så har vi vår lilla jourbutik här nere, och om jag verkligen måste ha chips, så får jag väl för bövelen anstränga mig lite... annars har jag grönsaker som också är goda att dippa. Hur som helst. När jag lade upp mina varor på bandet, insåg jag att det lätt hade kunnat vara förberedelser för en lite get together på kvällen... Och då slog det mig, att i en perfekt värld, är detta en dag när jag har alla mina vänner kring mig. Vi ser fram emot nån form av social samvaro... Lite ost och kex, vindruvor... sippa lite välkylt rosé medan vi jämför solbrännan... Och jag fick flashbacks från sista sommaren i Halmstad. Som visserligen var regning, men som i stort sett bestod av sippande på billigt vitt vin från Tyskland, utspett med cider eller russian. En massa utgång och fotbolls-EM. Nästan som nu, bara det att nu inte alls är som då... Vi bor långt ifrån varandra. Inga sorglösa (förutom regnet) dagar då det enda vi behövde tänka på var... ptja. Vart vi skulle gå ut på kvällen. Och inte heller det var ju något större problem egentligen. Inte ens systembolagets öppettider behövde vi oroa oss för.

Jag ser fram emot vår reunion i den där staden. Och jag undrar vilka som är kvar... Kanske har några dragit till New York... och andra kanske har kommit tillbaka. Det kan hända mycket på fem dagar.

Oj oj. Detta har varit way to ansträngande för mig den här dagen. Nu ska jag ta ett par sprut nässpray, en sup bricanyl och lägga mig ner. Jag går i ide ett tag. Väck mig när tåget till Halmstad går.

En råtta

Jag har ett litet halsissue. Fick gå hem från jobbet idag. Innan dess trampade jag på något sega fötter bort till apoteket för att införskaffa diverse preparat. Jag kommer in i cykelförrådet och ska ta fram cykel nummer två (låg sadel). Jag ställer mig i hörnet, för cykeln står i ett hörn, för att lättare komma åt att låsa upp. Då ser jag något i ögonvrån. En råtta! Den springer rakt emot mig! Lite panik hinner jag känna i kroppen på denna korta sekund, och den yttrar sig fysiskt som så att jag börjar skrika lite och hoppa upp och ner..? Råttan, stackarn, som ju givetvis är minst lika rädd som jag zick-zackar lite förvirrat och hittar så hålet in i väggen, ungefär fem centimeter från min fot. Den försvinner. Hoppandet avtar och skriket tystnar. När jag kom tillbaka från apoteket öppnade jag dörren mycket försiktigt, knackade lite i dörren, för att råttan skulle höra att jag kom. Men den höll sig borta.

Eftermiddagen har sovits bort för att kurera det som satt sig på halsen. Ikväll blir det tv, te och glass.

Jag var aldrig orolig...

... för M-L hade ju redan sagt att dom skulle vinna. Det sa tydligen radiohäxan... Vilket leder mig till följande fråga: Vem är radiohäxan? Både mumsan och syster-Yster har pratat om detta fenomen. Jag fattar inget. Vem är det? Eller vad är det? Radiohäxan hade i alla fall sagt att Sverige skulle vinna matchen, men att det skulle bli tufft. Och så blev det ju. Men att radiohäxan hade rätt berodde på eminenta talanger gällande siande eller om det helt enkelt var ganska allmänt känt att det skulle bli tufft, och detaljen om vinsten mest var en önskan som visade sig bli en lyckoträff, det kan man väl bara spekulera i så här i efterhand... Men hur det än är, så vill jag gärna veta vem den här radiohäxan är. Man kanske kan få användbara tips för framtiden?

Känns i alla fall som att man kan gå och lägga sig med ett leende på läpparna nu, och fredagens arbetsbörda kommer nog kännas lite lättare. Och det är fredag i morgon. Det enda molnet på min himmel just nu är det suspekta känslan i svalget. Det är liksom torrt och lite irriterat. Det gör inte direkt ont, men det känns som det är nåt där som ligger och gror. Och med tanke på att Kombo hade ont i halsen i tre dagar innan hon tog sitt pick och pack och gav sig av till staterna, så är det ju inte helt omöjligt att Ambivalensen har fått objudna gäster... Ve och förbannelse. Till helgen och allt!? Kanske inte ens kommer få någon användning för en vacker midsommarklänning. Då kan man ju tycka att det är tur i oturen att jag inte har hittat någon.

Idag räckte fliten bara fram till lunch. Sen tömdes huvudet. Luften gick ur. Och efter jobbet säger dom att jag ska gå på möte? Jag tror faktiskt inte det va. Jag tror att jag åker hem istället. Alternativt jobbar lite på att hitta en midsommarklänning. Tycker det verkar mycket trevligare. Dessutom har jag hittat en lucka i min skogarderob. Bruna skor. Jag har ju inga! Vadan detta? Måste åtgärdas. Gärna ett par med kilklack. Igår hade jag nämligen en outfit som hade behövt ett par bruna skor, helst med någon form av klack, men det fick bli ett par bronsfärgade ballerinas istället. Kanske inte helt fel, men heller inte helt rätt. Det är trots allt de små detaljerna som gör det.

Värme

Tillbaka i hemstaden efter en alldeles splendid weekend i södern. Att träffa chixen igen kändes alldeles strålande. Jag ser mycket fram emot nästa tillfälle.

Och sommaren tycks ha kommit också. Tack för den. I morse traskade jag iväg mot bussen (ja, jag PROMENERADE igen...) och gick med bara kortärmat. Klockan sju på morgonen. Det är ju alldeles fantastiskt. Igår tog vi en tripp ut i södra skärgården på eftermiddagen. När man går där bland alla idylliska hus med prunkande trädgårdar, då kan man faktiskt tänka sig att bosätta sig på en ö. Omgiven av havet. Tång. Havsluft. Det känns så helt rätt. Just då. Men så kommer man på att det inte alltid är så i Sverige. Stora delar av året ser det något annorlunda ut. Och då befinner inte jag mig i skärgården. Måste finnas en anledning till det? Så en liten stuga kanske, i framtiden. Det får duga. Som man kan bo i ungefär tre månader om året. Den tiden det tar att sammanställa stoffet till boken. Som man håller på skriva. För det är så framtiden ser ut. Den måste det.

När sommaren kommer, som den ju faktiskt oftast gör varje år, om än mer eller mindre, så förundras jag alltid över den. Hur det helt plötsligt är varmt. Galet varmt till och med. Och hur allt blir grönt. Och inga moln på himlen. Bara strålande solsken. Men mest det här med temperaturen. I lördags till exempel. På dagen låg jag med mina chix utslagen i en solstol. Vansinnigt varmt. På kvällen kom nån slags dimma in och gjorde luften fuktig och förbannat kall! Helt plötsligt. Vi frös. Folk satt med dubbla tröjor och koftor och vinterjackor. Och frös lite ändå. Sen på söndagen var det varmt igen. Jag anlände till Göteborg vid nio-tiden. Och åkte hem i bara linne. Igår var jag ute vid tio-tiden på kvällen. I linne. Och det var varmt. För bara en vecka sen frös jag. Frös hur mycket som helst. Då var det också i princip molnfritt. Men blåsigt. Kalla vindar! Men det blåser nu med. Varma vindar. Fascinernade. Jag gillar värmen mest.

I helgen pratade vi om möjligheten att ha semester när man vill, lägga den på de dagar då solen skiner. Jag tycker det låter som en fantastisk idé. När jag blir stor ska jag ha ett sånt jobb. Det här med kontorsjobb är by the way överskattat på sommaren.

Pssst... jag tror vi är avlyssnade...

Cyber-Lucifer är i gång! Full i fan kan inte kommentera mina inlägg. Och igår på msn kunde vi inte se varandras meddelanden, så vi satt i varsin stad och trodde att den andra dissade. Märkligt. Något är på gång. Cirklarna är rubbade. Ytterligare ett tecken på detta är att jag igår kväll si så där halv sju fann mig själv ute i joggingspåret. Vad gör jag här och varför? I morse gick jag hemifrån 20 minuter tidigare än vanligt och promenerade till bussen. Det är på riktigt något som inte stämmer. Förändringens vindar blåser över oss. Vissa saker går inte att stoppa...

Fräscht

Skönt att höra att full i fan är i farten! Tur för alla tarmsmala rockpojkar där ute att full i fan och Sheriffen härjar fritt på en pava bubbel eller två... Kan också klara sig ganska fint på rosévin också. Det är så fräscht så här på sommaren. Men man får inte glömma t-zonen...

För några år sedan var jag på en kräftskiva på ett tak på Kungsholmen i Stockholm. Och där fanns en galen man. Han fascinerade många. Bland annat mig. Denne man kom från en av Stockholms lite finare förorter. Och han talade mycket välartikulerat. Väldigt artig och trevlig. Och fantastiskt rolig! Han prisade rosévinets fräschör. På sommaren är det otroligt fräscht att dricka rosévin. Men han hade vissa problem med t-zonen som tenderade att bli lite blank i solgasset. Men det fanns bra krämer som motverkade detta. Han hade precis köpt en ny. Vidare berättade han om en vansinnesfärd mellan Halmstad och Stockholm i cab... Bakfull. Går inte vidare in på historien, men det slutade bra i alla fall, om än dock med en kastspya på motorvägen. Men mamma fick i alla fall inget veta.

Men det absolut roligaste med denna man var att en nyårsafton, det kan ha varit samma år, satt en annan dam (som även varit med på ovannämnda kräftskiva) och skrattade, så som jag gjort, åt denne vansinnige man. För att efter ett tag utbrista: "Men han pratar ju verkligen så där! Jag har alltid trott att han har skämtat!"

Jag vill ha mer vansinne i mitt liv! Fler picknickar i välkända stadsparker med okända människor! Mer styrdans till fel musik! Fler galna nätter med oförutsett avslut! Och när jag också flyttar till huvudstaden, då ska full i fan och jag lära oss spela gitarr. Och dricka champagne. I box.

Välkänt mönster

Alltså, allvarligt. Ska man aldrig lära sig? Sommaren kommer varje år. Och varje år, typ efter jul, så tänker jag att jag ska börja vara lite diciplinerad. Träna regelbundet. Komma igång. Och det brukar gå bra. Man har ju så klart sina svackor. Det måste man få ha. Man får inte bli fanatsik. Men det är illa när svackan håller i sig i typ två månader. Nu är det juni. Juni=sommar. Rent kalendermässigt. Och vad gör man? Saggar i soffan. Sitter här och peppar mig själv att verkligen, verkligen faktiskt ta mig i kragen och ta en snabb titt in på gymet efter jobbet idag. Igår hade jag glömt träningsbyxorna hemma (eller..?). Men jag tog en snabb skogspromenad med V efter jobbet. Det var ju stort. Men, som sagt. Nu är det juni. Sommaren står för dörren (väl???) och jag är i sjuk ofas med allt vad beach 2006 heter. Som vanligt.

Men NU! NU jävlar...

Bomdigidigibomdigibom

Mamma säger kom hem. Tackan kommer hem.