När samma attityder och beteenden förekommer

Man lär sig aldrig. Man går ständigt i fällan. Kanske tror man att något ska ha förändrats, kanske hoppas man. Men det är sällan det händer. Överaskad kan man bli. Men förvånad? Ja, man blir väl ständigt även det. Fastän man borde ha kunnat räkna ut det.

På morgonmötet på jobbet. Fru Bitter är på plats. Diskussionen om en kick off som startade med en sådan entusiasm bankas snart till golvet av en giftig kommentar och chefens inkompetens. Dit får vi aldrig åka. Det regnar förbaskat mycket och nog fan missar man spårvagnen precis och får sedan veta att trafiken är kraftigt försenad från och med nu på grund av regnet. Och där borta försvinner den där vagnen som man nästan, men ack! bara nästan hann med.

Och med höstterminen börjar Idol 2006. Hur road jag än var, hur mycket jag än skrattade åt dem, så förvånas jag ändå över att människor ställer upp. Hur är det möjligt att tusentalsmänniskor varje år misstar sig så grovt på sin egen förmåga? Hur är det möjligt att deras vänner inte säger till dem? Varför, VARFÖR??? har de inte självbevarelsedrift nog att inse att dom kommer att bli så sågade, och så tillintetgjorda OFFENTLIGT! Kom igen! Hur många gånger har det här programmet gått? Är det tredje säsongen nu? Eller fjärde? Hur är det möjligt? Överaskad? Ja. Förvånad? Ja.

Och inte nog med detta. I varenda dokusåpa eller övrig "reality-tv" dyker det upp människor som jag känner. Eller vet vilka det är. Men jag måste säga att där blir jag inte lika förvånad. Inte lika överaskad. Reaktionen är oftast att ja, det kunde man ju ge sig fan på att HAN skulle vara med där, eller att HON skulle ställa upp på det...

Men det tar uppenbarligen inte slut vid tv. Vi har tidningar också. Slog upp senaste numret av en "tjejtidning" igår och möts av min gamla granne, som stolt berättar om sitt sexliv. Vad vill man uppnå??? Vad är det man saknar?

Men för att återkoppla till titeln. Undrar hur många som förvånas eller överaskas av mina reaktioner gällande detta. Dags att ändra attityd och beteende kanske?

Lyx

Kombos olycka har medfört fördel för Tackan... Igår när jag kom hem hade Kombos mamma (och även en liten översexuell pudel...) anlänt. På soffbordet stod en skål godis. Disken var diskad. I kylskåpet stod en paj med salami, fårost och oliver. På köksbänken stod en flaska vin. Så det var i princip bara att sätta sig till bords. Nåja. Tackan fixade sallad. Efter fantastisk mat och gott vin var det dags för efterrätt. Ananaspaj med vaniljglass. Och kaffe. Fantastiskt.

I lunchrummet står just nu resterna av matpajen och salladen och bara väntar på att klockan ska slå 12 så att Tackan får lunch. I kylskåpet hemma i Ambivalensen står just nu en halv ananaspaj och bara väntar på att Tackan ska komma hem från träningen (för balansens skull). Vinet är dock slut, men kaffe har vi gott om hemma.

Början vs slutet

Så var det dags. Årets första (och enda?) kräftskiva. Kombo och jag skulle fira. Jag valde att kalla det en avtackning av sommaren, Kombo föredrog att se det som en kickstart på den nya terminen. Så mycket kicka av kommer det inte bli för den damen framöver...

På vägen dit hookade vi upp med ett gäng andra gäster och det som först verkade vara kvällens stora skräll var att två damer lyckades tappa hela sin bacardi razz utanför kyrkan. Hoppsan. Som tur var hade kvällens värd och värdinnor ett litet lager till utlåning. Så det löste sig. Skivan startade mycket bra. En hel del kära återseenden och det kramades och kindpussades (typ) både hit och dit.

Vi satte oss till bords, och jag tror att det kan ha varit här det började. Under mina år som student bodde jag ett tag i en barack tillsammans med en påg från Göteborg. Det var många kvällar och nätter vi satt uppe där i baracken och gick igenom livet. Vi kollade på alla tv-serier som visades på kanal fyra till exempel, och sent på onsdagarna visade dom mannen från U.N.C.L.E. Och vi tittade. Denne man placerades nära mig och Kombo till bords. Och han har en del vänner. Och några av dem satt också där. Vilket resulterade i att det nubbades en hel del. Så skivan startades traditionsenligt. Med snaps och tillhörande visor. Vi hittade en visa med melodin till Broder Jacob, vilken givetvis skulle sjungas i kanon. Varefter alla visor sjöngs i kanon. Vid vårt bord. Det spårade väl ur någon gång när vi kom på den brillianta idén att hålla tal i kanon... Det gick så där.

Hur som helst. Festen öste igång och vi hade väldigt trevligt. Några bastade. Några badade. Här någonstans bestämde sig Tackan för att det var natti natti, om än något motvilligt. Men det var dags. Någon gång därefter var det några som spelade klädpoker. Spännande. Och sen, någon gång lite senare, skulle Kombo röka. Huset där festen hölls är utrustat med inte mindre än två altaner. Kombos cigaretter var på den ena altanen, alla människor på den andra. Kombo tände sin cigarett och tänkte sig ett par snabba kliv genom huset och ett elegant skutt ut på den andra altanen. Någonting gick snett. Fötterna försvann, och Kombo låg plötsligt på rygg på golvet. Illamåendet kom, och så även smärtan. Natti natti även för Kombo, som somnade sött vid Tackans sida i en mycket skön säng.

Morgonen kom. Men Kombos möjlighet att stödja på foten var borta. Och kom inte tillbaka. Det onda infann sig däremot som ett brev på posten. Liksom svullnaden. Så det blev en taxi hem med Kombo hoppandes på ett ben. Tackan skrattade en del, för det såg förbaskat roligt ut. Men det gick ju inte över. Så på söndagseftermiddagen blev det en tur till sjukhuset och där fick Kombo stanna. Ledbandet är av och igår blev det operation. Nu ligger hon och sussar sött på sängen, nyss hemkommen från sjukhuset med diverse hjälpmedel. Foten ligger högt med vitt gips och nån slags sandal. Sex veckor. Något att tänka på nästa gång man tänker ta den snabba vägen?

Åter till ekorrhjulet?

Idag känns det lättare. Man har klarat av alla meningslösa (men dock artiga!!!) hälsningsfraser i fikarummet. "Tillbaka från semestern nu?" "Jaha, allt bra?" "Nu är det bara att köra hårt igen" "Ja, man kan ju inte klara på vädret i alla fall..." Och så vidare. Jag är inte så bra på sånt där. När dom frågar hur man har haft det, vad man har gjort... Vad vill dom veta? Jo, jag hade en grym reunion med mina Halmstadschix, vi festade en vecka. En box rosé om dagen, det kan man ju vänja sig vid... Sen har jag festat loss en del i Stockholm och Göteborg också, många efterfester blir det... Jag undrar vad hon den där damen på personal skulle säga då... Ett nervöst skratt och sen vända på klacken. Jag tror heller inte jag skulle kunna förklara storheten i att ha vänner som jag har, eller sentimentaliteten när Lars sjunger på Zinken inför 18000 personer. Jag kan inte berätta om känslan att komma hem och sen vara tvungen att åka tillbaka när man väl har bestämt sig för var hemma är. Nåväl. Vi är kanske på lite olika nivå. Lika lite som dom vill höra mitt vill jag höra deras. Säkert fantastiskt att ha en sommarstuga i Värmland där man påtat i trädgården och kanske målat staketet, men jag är inte där. Och dom är inte här.

Arbetet i sig känns även det lite lättare. När listan är gjord blir man liksom lite mer nöjd. Koll på läget. Börja beta av uppgifterna. Det är mycket skönt att det är torsdag. Bara en och en halv dag till, sen är det ledigt igen. Tid att hinna ikapp på. Behövs. Lägenheten ser ut som ett slagfält (nästan) och behöver ett visst lyft. Tvättkorgen känns full. Men det är banne mig skönt att vara hemma igen. Sova i egen säng. Duscha i egen dusch. Och allt sånt. Och garderoben!!! Och skorna!!! Äntligen tillgång till lite variatiom och ombyte. Har levt med tämligen begränsade resurser på dessa områden ett slag.

Och hösten är här. Man får köpa höstkläder. Känna sig mer klädd. Helt enkelt. Och tända ljus och vira in sig i en filt. Snart. Utan att svettas ihjäl. Men som A-M och jag kom överens om. I januari-februari kan det få bli vår och sommar. För då är snön inte så kul längre. Känns lite omotiverad liksom.

Och solen gick ner över jorden...

...för att aldrig gå upp igen. Semestern var slut.

Jajje. Man är tillbaka på sitt lilla kontor. Mycket märklig känsla. Speciellt efter två veckor i Stockholm. Jag började ju bänka mig där. Känna att fan... här ska jag ju bo. Förutom på lördagskvällen då när jag betvivlade detta för ett par mycket arga minuter eller kanske rent av en hel eller en halv timme? när Stureplans lampor kändes alltför starka... Men då räddades jag ju av en pirat som kom och hämtade. Bra där.

I alla fall. Igår när jag klämde in de sista måstena, fikahäng med brorsan och kussen med flickvän (T var också med, men henne hade jag ju hängt en del med innan), så kändes det precis som att allt liksom löste sig. Nästan av sig själv. Men nu är jag här igen. Hur många steg tillbaka är det? Massor känns det som. Och allt roligt är kvar där. Bittert.

Nåväl. Jag får vara nöjd med att jag bara har 95 arbetsdagar kvar här. Det blir 760 timmar. Lunchen är avdragen, men inte "alla" raster... Det gäller att se det från den ljusa sidan... Men jag tror nog att det kan gå ganska snabbt. Ungefär två månaders ganska härlig höst. Sen kommer november. Inte så rolig månad kanske, men jag fyller år. Jihuuu! Jag är barnsligt förtjust i att fylla år. Och sen är det ju december och då går ju all tid åt till att planera inför julen och så. Och om allt går som det ska kan jag den månaden mest kommendera ut uppgifter till min efterträdare och själv sitta och fila på tack-och-hej-brev till alla klienter och kanske ett och annat julklappsrim!

Nu skaj jag bege mig till affären och handla. Måste fylla på förråden där hemma. Det är ekande tomt. Men nog fanns där en chipspåse kvar efter veckan med syster-Yster och hennes familj. Jomantackar!

Jack Sparrow

Ännu en historisk kväll/natt i systrarna Rockbergs historia har ägt rum. Denna gång var det eventet "where the action is" som startade upp det hela. Vi möttes upp, satte oss i en park. Skumpakorken gick av sig själv. Redan då visste vi ju. Full i Fan skulle inte åka hem den kvällen...

En gorgeous engelsman beredde vägen. Vi trippade på. Banden spelade och ölen flödade kan man väl lungt säga. Banden slutade spela, men festen hade knappt börjat. Det bar av till Fredsgatan, där en man förbluffande lik Jack Sparrow mötte oss i baren. Sen kom vi på att vi skulle luras lite. Så Full i Fan förvandlades till en utbytesstudent från Japan(?). Alla gick på det... Vansinnigt roligt i alla fall. Men jag är fortfarande lite sürak för att den där gorgeous engelsmannen var så snål... Tydligen så låter man brudarna betala i det där landet... JD med Nicke lindrar lite, men det går inte över helt.

Imorgon smäller det igen. Då ska vi krama ur det sista ur sommaren 2006.

By the way så har jag varit på arbetsintervju idag. Enhetschef. Jomantackar! Tur att de inte såg mig i lördags. Eller igår för den delen. Ingen vacker syn vill jag lova.

Och jag vill också meddela FiF att jag inte kommer åt hennes kommentarer. Jag har helt enkelt gjort nåt. Jag hittar dom inte någonstans. Måste alla såna här cyberspace saker vara på engelska så att man inte fattar nåt? Varför till exempel kan man inte komma hit från mina kommentarer på andra bloggar? Kan det inte bara fungera som man vill? Kan någon bara säga hur jag ska göra. Jag är inte så haj på det här...

Nedräkning

Den har börjat nu. Till en faslig massa saker. Till exempel where the action is imorgon. Mycket trevlig tillställning. Lars på lördag. Uppskattat återseende. Vackra rödhåriga man... Lördagen innebär även att det sista skall sugas ut ur semestern. Och kanske sommaren? Nu står hösten för dörren, och så även Tackans nya garderob... Jag är trött på sommarkläder nu. Man känner sig alls inte alltid snygg och fräsch i sommarkläder. Det är en myt. Bluff och båg! Ge mig en stickad kofta att krypa in i.

När vardagen väl tagit fart igen är det inte lång tid kvar av mitt liv i Göteborg. Snart är tanken att jag ska ta mitt pick och pack och komma hem igen. Till huvudstaden. Det är trots allt här jag hör hemma. Jag kan känna det tydligt. Många saker kommer jag att sakna med min nuvarande hemstad. Sticky fingers. Men å andra sidan är det ju ingen som bor i stan nu som vill gå med mig dit. Så? Jobbarkompisar och gamla klasskompisar kommer att saknas, men de finns kvar. De kommer inte att försvinna.

Så, kommer detta bli min sista gång att börja om? Sopa mattan bakom mig, torka av fötterna och ta klivet ut i ett nytt liv (kolossalt töntigt skrivet, men jag låter det stå...)? Detta är ju också ett nygammalt liv på många sätt. Nystart på ett gammalt. Men det är inte samma, man kan inte stiga ner i en och samma flod två gånger. Jag tror jag lever efter det.

Så, Full i Fan! Är du redo för parkhäng imorgon? M-L bjuckar på bubbel, rosé och lite plock till det. Som du vet så är jag ju vansinnigt bortskämd, och när man handlar med mumsan får man inte pröjsa nåt själv. Förutom snuset. Det står hon inte för. Där går gränsen!

Pjuh! Tackan kommer behöva semester efter semestern! Så här intensivt är mitt liv aldrig. Men man kan kanske hoppas att det blir? Jag tror jag gillar tempo. Om man kan få ett avbrott ibland, vill säga. Annars kommer den elaka magkatarren och hälsar på.

Fem dagar i Halmstad med chixen. Oj oj oj. För det första fantastiskt att få träffa alla igen. Jag undrar vad slutresultatet Rockberg vs Halmstad blev? Vi träffade på en hel del gamla skelett vill jag lova. Vissa möten ledde till glädje, andra vemod och lite magont samt hjärtklappning. Trippen bör kunna bli en tradition. Vädret svek dock. Tylöhäng på beachen blev det bara en dag. Solen gömde sig hela tiden bakom ett täcke av moln. Himlen var grå. Jag skyller allt på Gessle.

Uttryck myntades, rosévinet dracks upp, ett och annat blåmärke, hopp på studsmatta, klättring på tak... Dom fem dagarna fylldes snabbt. Det mest utmärkande var glädjen. Jag minns dagarna som väldigt glada. Stämningen var rå, men hjärtlig.

Anlände trött och sliten i Gbg på tisdagen. Hann diska, sen ringde syster-Yster. Nästa semesterepok hade anlänt. Ett MYCKET kärt återseende av mina små killar. Och en intensiv vecka började. Helt slut på kvällarna. Spelade kort och såg på film. Och åt gigantiska mängder chips!!! Oh my! Det får bli ett slut på dekadensen!

Hemma nu. Bor i parentesernas bastuvarma hus. Får hoppas att det rensar ut lite att ständigt vara svettig... Annars är det ju bara dåligt att det är så här varmt här inne. Hur överlever dom? It's beyond me. Hur som helst. Två veckor hemma i Söndermarken. Lugna? Nej, knappast. Jag har lyckats fylla dem med fyra läskiga jobbintervjuer, den första idag. TRE tjänster på en intervju... My days! Är jag förberedd? Jag har inte en aning. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli det. Jag får helt enkelt dra på mig något anständigt och hoppas på det bästa. Svara på frågor. Skratta vid rätt tillfälle. Le. Allt det där. Samma dag som jag åker hem igen har jag två intervjuer på två olika ställen. Magsår.

Reunion

Alltså, chixen har haft reunion i Halmstad. Det kommer komma en redogörelse för detta spektakel, men jag är lite upptagen av två prinsar en vecka framöver. Idag har vi intagit beachen och bättrat på brännan ordentligt. Men som sagt, en redogörelse kommer.

En jävla stor kotte

Jag trodde aldrig att jag skulle bli hon. Men jag blev det. Surkärringen som skäller på kidsen utanför. Dom kaxiga små jävlarna som kastar kottar och annat på mitt fönster. Av någon anledning så samlas alla precis utanför vårt fönster. Familjen ovanpå har ett par kids, och jag tror att det är de som hägrar. Igår var de dock inte ute. Vid närmare eftertanke har jag inte sett dem på länge. Kanske är de på semester? Hur som helst. Ett par, tre-fyra kids var i alla fall uppe på den lilla kullen på andra sidan gångvägen. Där finns diverse barrträd. Med kottar. Och dom kastar. På mitt fönster.

För det första så är det ganska störande. För det andra så har de faktiskt redan kraschat en ruta i källarvåningen, och jag orkar liksom inte ha en massa hantverkare som ska springa hos mig mer. Ingen tid eller lust för krossade fönster, helt enkelt. Så jag sticker ut huvudet och ber dem sluta kasta. Mycket vänligt. Men ungjävlarna har ju för fan ingen respekt nu för tiden. (Ni ser, det kommer redan.) De fortsätter kasta, och när jag visar mig i fönstret så "gömmer" de sig bakom en en. Så jag säger till dem igen. Kasta inte. Men nu är det ju redan igång. Det fattar ju jag också.Det blir ju bara ännu roligare.

Så hur gör man? När jag var liten så hade jag respekt för vuxna. Och äldre barn eller tonåringar var jag ju rent av skraj för. Men nu. Ingenting. Man får ett finger och en gäng kottar tillbaka. Det jag hels ville göra var att hitta en stor jävla kotte, den största ever, och kasta i den mest störande ungens huvud. Och jag funderade ut de mest skrämmande jag skulle kunna hota med för att få bort dem, utan att bli ställd till svars sen när de skvallrade för sina föräldrar... Men jag kom på att det fanns inget. Ingenting jag kunde säga hade gjort så att jag vunnit kriget. Så det var bara att finna sig i det.

Jag undrar om detta är det ultimata beviset på att man är vuxen. Man är inte en tonåring längre. Jag tänkte att jag kunde vara den där schyssta tjejen som bodde granne med kidsen och lät dem vara. Men icke. Jag blev surkärringen. Hon som det är jävligt kul att reta. Jag kan se mig själv få psykbryt och jaga ungarna runt kvarteret i mina svarta birkenstock. Illa.

Dagens...

...att göra innan semestern:

• markera viktiga telefonnummer i internkatalogen med överstrykningspenna

Dagens ris

... till alla telefonsförsäljare som ringer till mig. Varje dag ringer dom. Flera stycken. Oftast svarar jag inte, men man ska ju inte tro att dom ger sig. Nej då. Ihärdigt ringer dom. Igår lackade jag ur på en stackars Peter. Jag går igång direkt när dom försöker vara trevliga och tjenis. Helt vansinnig. Jag vet ju att personen i fråga bara gör sitt jobb, men jag kan inte hjälpa det. Enkel professionalitet tack. Inget hurtigt tjena jag heter Peter hur är läget med dig, varmt idag! Jag fattar inte att dom inte har kommit på att det här med telefonförsäljning mest retar folk. Skicka hem ett papper istället. Så här mycket tjänar du på att byta elbolag till oss... För över telefon kan i alla fall inte jag bestämma mig. Jag vill ha papper med priser och jämförelser. Tack! Om en telefonsförsäljare ringer hem till mig med ett erbjudande så har jag krav. Till detta nya mycket billigare alternativ medföljer en lägenhet i Stockholms innerstad. Färdig att flytta in i den 1 januari 2007 (alternativt kråkrslott på Medborgarplatsen). Och du ringer obegränsat var du vill för den totala kostnaden av 50 kronor per månad. Inklusive både abonnemang och samtalskostnader. No catch. Tack så mycket. Det tar jag. Mindre än så, don't bother. Det enda som händer är att Tackan går upp i limningen, fräser i telefonen och lägger på. Oavsett om du heter Peter och tycker det är varmt eller inte.

Varför har jag inte skrivit upp mig på den här nix-listan?

För övrigt så hade vi inget vatten på jobbet när jag kom i morse. Inget vatten. Hallå? Det är 28 grader varmt här inne. Trots öppna fönster överallt. Så gott som vindstilla utanför. Inget vatten. Chefen spann på om att hon skulle minsann ändå gå på toaletten (nr 1) utan att spola, för vad gör man liksom... och gladde sig riktigt åt detta lilla hyss när vi nåddes av nyheten att vattnet nu är åter. Och faktiskt, med eller utan hyss, TACK!

What else is new..? Sitter mest av tiden här på jobbet känns det som. Fifflar med lite saker som ska vara klara innan semestern... En vecka och två dagar kvar nu. Ser fram emot detta. Ett litet moln på min himmel dök upp igår när min kära brorsdotter ringde och ville ha lite fasterhäng nästa helg. Hon kommer hem från Frankrike och tänkte komma direkt till mig en eller två dagar innan Gothia Cup börjar här i stan (man har ju två framtida landslagspelare i släkten...), men jag bestämde ju i veckan att jag skulle åka till Malmö denna helgen. Och allt är liksom kirrat med biljetter och diverse rekvisita... Men ack så jag avskyr att neka mina kära något. Och brorsdotterhäng är ju något av det bästa jag vet... Men så kan det vara. Ser mycket fram emot helgen i Malmö också. Varför måste allt komma på en gång? Malmö kunde ju vara denna helgen!!!

Annars har jag precis kammat hem min första intervju i Stockholm, vilket ju känns spännande. Det börjar röra på sig.

Helghäng

Besök är fantastiskt kul. Men det suger ju musten ur en!!! Hela helgen har man varit igång. Började redan i torsdags kväll när Kombo anlände med lillasyster och J i släptåg. Själv hade jag varit och tittat på Laleh på trädgårdsföreningen. Jag blir glad av henne. Jag tycker hon är fantastisk!

I alla fall, ganska sent kom de. Sent i hallå-jag-börjar-klockan-åtta-mått räknat. Men ett litet glas rosé var jag ju ändå tvungen att ta med dem. Snicksnacka lite. Kombo hade ju en del shopping att visa också. Och en massa filmer, som för övrigt har lämnats hemma hos Tackan... En bockar och niger... Hur som helst. Kom i säng lite senare än vanligt. Fredagen gick sedan ganska snabbt och efter jobbet blev det en tur på stan och sedan after work.

Sen var det ju utgång både fredag och lördag. Det gick i ett. Och ni kan ju tänka er själva, en lägenhet fylld med fem tjejer. Det var kläder överallt. Kläder, öppna resväskor, necessärer, smink, skor... och ett par tre halvdruckna vinglas. Överallt. På söndagen åkte jag och A-m in till stan för att äta, och sen åkte hon. Och Tackan åkte hem - till en helt tom lägenhet helt plötsligt. Kändes lite ensligt. Kom mig inte riktigt för att göra något där på eftermiddagen. Så jag läste lite. Och somnade så klart. Drömde konstiga saker om graviditeter och så. Måste bero på boken jag läser, hon är nämligen gravid. Hur som helst så vaknade jag med en mycket märklig och lätt obehaglig känsla. Tittade på tv och gick och la mig igen. Kunde inte somna. Har sovit oroligt hela natten. Vilket resulterade i att jag var vansinnigt trött här på förmiddagen.

Uppryckning!

Är inget huge fan av Robbie Williams direkt. Inte så att jag på något sätt tycker illa om eller så, men jag har inte riktigt fascinationen bara. Att han ska komma till Göteborg på lördag och spela känns ganska likgiltigt. Ändå har konserten i helgen varit något av en måttstock för sommaren. Före och efter R.W liksom. Detta beror väl mycket på att Kombo ska gå och kolla, och hon befinner sig på annan ort före och efter. Och denna helg har liksom planerats under ett par månaders tid. Kombo och syster anländer ikväll. Middag ute. Boka bord. Fredag: shopping, och after work. Lördag: syster vill gå på Liseberg. Kombo var tveksam, så vissa oklarheter gällande dagsaktivitet där, men på kvällen är det ju då givetvis KONSERT och sedan förmodligen utgång. Söndag: åter till Stockholm. Tackan stannar kvar. Pustar ut.

Som sagt, helgen har varit planerad sedan urminnes tider känns det nästan som. Men nu händer det grejer! Ytterligare sällskap till helgen!!! För det första, lovely A-M kommer till stan! Detta innebär rosévinssippande. Mycket trevligt. Och Tackan kan se fram emot trevlig utgång. Inte så att det inte är trevligt att gå ut med Kombo med syster, men eftersom jag inte ska med på konserten och så, hade ju det blivit mer påhäng liksom. Svansen. Men nu blir det inte så.

Dessutom kommer ytterligare en av Kombos vänner med. Vilket ju är trevligt. Så det blir fullt hus i Ambivalensen! Kan behövas efter dessa tomma veckor. Röra om i grytan lite. Jag behöver lite action.

Så ikväll har man en del att stå i. Måste införskaffa vinet, så det blir väl kylt. Sedan vankas det konsert - Laleh. Underbart! Imorgon blir det antingen after work eller sippande på hemmaplan innan det bär av in till stan. Det ska visst vara någon sorts happening och vi ska besöka efterfesten... Jag vet inte så mycket om detta, men det ska bli trevligt. Jag känner mig upprymd redan nu! Spännande och se när A-M dyker upp. Fredag eller lördag?

Dränkt katt...

...klev in på gymmet idag. Om det är någon som har missat det, så regnar det i Göteborg idag.

Och jag gick till gymmet. Känner mig stolt över mig själv. Kanske, kanske kan jag komma igång igen innan semestern. Det vore bra. Jag betalar ju faktiskt 300 spänn i månaden till det där placet, så jag får väl se till att använda det lite också. Det är faktiskt undefär en månad sen sist. Men som A-M så vackert påpekade idag, så har jag ju faktiskt varit ute och sprungit emellan. I alla fall en gång...

Har ju för länge sedan konstaterat att Beach 2006 nog får bli Bunker 2006 istället. Men någonstans måste man väl börja?

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med en vän. Ett sånt där när vi till slut bara satt i varsin stad, med varsin lur, och inte sa något. Vi bara satt. Och såg en film ihop. Men ändå inte. Vi planerade för framtiden. Vi svävade ut en del, det får jag nog erkänna. Till sist hamnade vi i ett gamalt kråkslott transporterat till Medborgarplatsen. Mitt på. Där ska vi bo. I ett kråkslott. Men märkliga rum. Och vara allmänt märkliga själva.

Så om ni någongång i framtiden kommer till Medborgarplatsen och upptäcker att något har hänt. Det står ett hus där. Mitt på. Med järngrind och övervuxen trädgård och allt. Så stig in. Välkommen på gardenparty hos Full i fan och Sheriffen.

Tomt

Så tomt så tomt. Och det var hans sista. Lenke Harsson. Han är en fantastisk man. Ödmjuk och fin.

Men allvarligt! Vad var det som hände? Vad fan är Podolski för namn??? Nej, spola tillbaka lite och gör lite bättre tack. När det är så här, då kan jag aldrig riktigt fatta. Det var sista chansen. Nu är de ute. Zipp, nada, zero. Ute. Förbannat! Fyra ynka matcher fick man se. Nu kan ju vm sluta helt tycker jag. Nu är det inte roligt längre. Nästa gång det är match kan dom kanske visa en schysst rulle på min tv istället?

Ja ja... Idag har jag varit en god människa. Kombo har fått nya tapeter i sitt sovrum. Lagom till det packade hon sin väska och drog till staterna. Så hennes rum har stått ekande en vecka, så när som på stommen till hennes gigantiska dubbelsäng. I veckan dammsög och torkade jag golvet där inne. På torsdag kommer Kombo tillsammans med sin syster hit. Dom kommer hem ganska sent. Så jag har helt på egen hand baxat i sängbottnarna i sängstommen. Inte helt lätt vill jag meddela. Sen bäddade jag sängarna och ställde in hennes sängbord med lampor och grejer. Jag tror hon kommer bli glad när hon kommer hem! Nu är det bara en byrå kvar, och om hon har tur så tar jag den med.

Jaha. Lördagkväll. Två helger i rad har det varit ganska dystert på nöjesfronten. Nästa helg är som sagt Kombo hemma med sin syster. Dom ska gå på Robbie Williams. Inte jag. Men någon form av utgång räknar jag kallt med under helgen. Så nu är det väl bara att invänta. Kanske ska ta en promenad och handla en cola? Känns som en bra idé.

Jag ska aldrig gifta mig med en tysk.

We aren't fools...

...to fall in love, but let coupledom die. Midsommar är ett jävla gissel. Midsommar och nyår. Förbannade partillställningar. Och fastän man blinkar och ler är det inte en jävel som bjuder upp till dans.

Började lite lätt nonchalant. Tyckte att midsommar, va fan, grilla och lite vin, det duger gott. Bara jag har NÅN att umgås med. Jo, det var just det. Hur kan man komma på att man ska JOBBA på midsommarafton? Jävla jon. Ok om man får en mutpresent av chefen... men annars. Hjärnsläpp! Tackan är ensam hela midsommarafton. I alla fall fram till sju. Och då finns möjlighet att göra det där, grilla och dricka lite vin. Men efter en helt ensam lång midsommardag när man ska dansa runt stången och spela kubb och så (åtminstone ha möjlighet att göra det), då kan jag säga att jag inte kommer vara särskilt nöjd med att dricka lite vin och grilla lite. Och nu är man då framme vid paniken och insikten om att det är en dag kvar. Sen är man där. Midsomarafton. Små grodorna. Jävligt lustiga att se.

Om jag hade bott i min riktiga stad, då hade det här aldrig hänt. Då hade jag haft en massa saker jag hade kunnat göra. Inga problem. Där är man misann alltid välkommen överallt. Göteborg har blivit kallt. Ogästvänligt.

År 2016, då ska jag fira med mina chix. Och vi ska vara jävligt snygga. Så det så. Någon som vill komma? Take a number...

Räknad

Vi har cirka 2550 björnar i Sverige, rapporterar Naturvårdsverket. Genom att samla in björnbajs för DNA-analys och fråga älgjägare hur ofta de sett björn har forskare kunnat göra den nya beräkningen. I höst får vi reda på hur många björnar det finns i varje län.
[Metro, torsdag 15 juni 2006, sid. 2.]

Invigda förstår det fantastiskt roliga i denna text.

Allmän lägesrapport

Så var det så gott som över. Sjukan. Tack för den. I en rättvis värld hade jag fått vara sjuk (sjukare) idag också, och fått vara hemma i alla fall en arbetsdag. Men nu blev det inte så. Jag mår bättre (skönt!) och jag har haft ett möte idag som var lite viktigt. Tog väl typ 20 minuter kanske... Så nu sitter jag här. Lite bitter, får jag väl tillstå, eftersom hela helgen gick som i ett nafs. Även om det inte kändes så hela tiden... Nåväl. Jag börjar friskna till, och det är ju trots allt det som är det viktiga. Det är sällan jag behöver min mamma så mycket som när jag är sjuk. Blir mycket mycket ynklig.

I kväll bär det av till Liseberg med arbetsgruppen. Trevligt! Även om jag egentligen hade behövt åka hem med ett par tre c-vitaminer och kurera vidare. Men en stund får jag väl hänga med i alla fall. Men jag tror inte jag tänker vara med på någon 5-kamp. Där går gränsen idag. Jag kan tänka mig att åka något. Radiobilarna är ball. Men innan dess ska A och jag ta en kortare shoppingtur. Vi ska fixa en midsommarklänning till mig till exempel. Jag tror på det. Varför impulsshoppa när man kan hetsshoppa?

In a perfect world...

Vaknade vid två-tiden i natt. Hostandes. Näsan var igentäppt, halsen kliade och sved när jag hostade. Panik!

I morse, vid nio-tiden när jag vaknade igen var det likadant. Jag ringde mamma och var lite ynklig. Hon tyckte att jag skulle åka till doktorn direkt. Och hon tyckte lite synd om. Och det var väl det jag behövde. Det blev faktiskt lite bättre sen, när jag hade fått i mig alla medikamenter och rensat ur systemet lite. Hostan är så klart kvar och det svider fortfarande varje gång, men kan man bara andas så...

Jag hade en idé igår kväll, efter att ha msn:at med mina chix (mycket uppiggande), att jag skulle åka till nån ö idag och sola. I morse insåg jag att det inte skulle hända. Men sen, när det kändes bättre igen, tänkte jag att jag hade lika gärna kunnat åka, kan ju ligga på en klippa och hosta lika väl som hemma i soffan. Men då var det ju redan för sent.

Så jag traskade till affären för att fylla på förrådet med c-vitamin istället. (Det var då jag också insåg att en tur ut i skärgården faktiskt inte hade varit möjlig att genomföra, eftersom jag fick andnöd och svettattacker och kände mig yr och svag efter bara några minuter.) Jag köpte ananas och vindruvor. Och dessutom köpte jag digestivekex, för jag kom på att jag hade sån färskost hemma, och det är ju alltid gott. Sen köpte jag också en dipp och gräddfil. Inte speciellt sugen på chips och dipp nu dock, men man vet aldrig när andan faller på. Men jag köpte inga chips, för jag tänkte att om jag blir sugen så har vi vår lilla jourbutik här nere, och om jag verkligen måste ha chips, så får jag väl för bövelen anstränga mig lite... annars har jag grönsaker som också är goda att dippa. Hur som helst. När jag lade upp mina varor på bandet, insåg jag att det lätt hade kunnat vara förberedelser för en lite get together på kvällen... Och då slog det mig, att i en perfekt värld, är detta en dag när jag har alla mina vänner kring mig. Vi ser fram emot nån form av social samvaro... Lite ost och kex, vindruvor... sippa lite välkylt rosé medan vi jämför solbrännan... Och jag fick flashbacks från sista sommaren i Halmstad. Som visserligen var regning, men som i stort sett bestod av sippande på billigt vitt vin från Tyskland, utspett med cider eller russian. En massa utgång och fotbolls-EM. Nästan som nu, bara det att nu inte alls är som då... Vi bor långt ifrån varandra. Inga sorglösa (förutom regnet) dagar då det enda vi behövde tänka på var... ptja. Vart vi skulle gå ut på kvällen. Och inte heller det var ju något större problem egentligen. Inte ens systembolagets öppettider behövde vi oroa oss för.

Jag ser fram emot vår reunion i den där staden. Och jag undrar vilka som är kvar... Kanske har några dragit till New York... och andra kanske har kommit tillbaka. Det kan hända mycket på fem dagar.

Oj oj. Detta har varit way to ansträngande för mig den här dagen. Nu ska jag ta ett par sprut nässpray, en sup bricanyl och lägga mig ner. Jag går i ide ett tag. Väck mig när tåget till Halmstad går.