Den fjärde dagen

Låt se... Jag vaknade vid nio-tiden efter att faktiskt ha fått sova hela natten!!! Dagen började med en lätt rensning i systemet på en si så där en timme. Ny upptäckt för dagen var att hostan har faktiskt blivit lite bättre, den sitter inte lika djupt längre, men det gör ooooooont i revbenen och bröstet! Mamma säger att det är träningsvärk. Nåväl. Duschade idag, eftersom håret faktiskt var mer än lovligt flottigt även på en sjukling, och åt frukost; fil och te. Sen... ja... dagen har varit full av spännande händelser. Jag vet inte om jag kan få plats med alla här...

La pussel en stund. Men det var tråkigt. Kollade på Göta Kanal. Jag skrattade inte en enda gång. Drack mer te. Zappade. Pusslade. Surfade. Ringde mamma och beklagade mig. Det är inte kul att vara 30! Läste lite. Sov lite. Och nu sitter jag här. Och snart är det kväll och sen får man sova igen. Det gäller att ta vara på tiden. Man lever bara en gång!

Sparlåga

Buhu! Jag är sjuuuuuk!!! På min egen födelsedag. Klockan fjorton minuter över ett idag för 30 år sedan såg jag en liten del av världen för första gången. Och vid den tiden idag satt jag hos doktorn och fick ett stick i fingret. Sänkan var hög och jag var sjuk. Akut bronkit. Antibiotika och hostmedicin och sjukskrivning resten av veckan. Raka spåret hem till sängen. Eller soffan.

Festen i lördags blev riktigt lyckad och jag var glad och nöjd, trots hostan. Tack alla som kom och var med mig!!!

Lägenheten doftar som en blomsteraffär, det piggar upp! Och lite kaka och så har jag kvar att mumsa på. Det tröstar. Så om tio dagar, när penicillinet är slut, räknar jag iskallt med att vara tillbaka med fulla krafter! Vi ses då!

Pappi-tå

Nämen, här sitter jag och dricker berocca ur vinglas. Lite lyx och flärd kan man väl få!?

Irritation!

Efter den hel dag på soffan med hostan som enda, men dock konstanta sällskap, finner jag mig väldigt lättirriterad. Speciellt på tv-människor. Först var det Kustbevakarna. Jag stör mig otroligt mycket på den ena snubbens dialekt. Han betonar bokstaven "i" på tok för mycket. Fult! Och idag var det nån som fällde en kommentar om att tjejer är så mycket snyggare på sommaren, och varför ÄR det så??? Suck! Sen var samma snubbar ute och bevakade och råkade på en båt med fyra unga tjejer. 18 år. Dom körde båt på kvällen/natten, utan lanternor, utan flytvästar och de hade dessutom druckit. 2 öl sa hon som körde. Yeah, right! säger jag. I alla fall. Brudarna slipper undan med en varning (och bara det här med lanternorna var böterna 1200 kr) om de lovar att åka direkt hem med båten och inte köra mer båt den kvällen, eftersom de var ju SÅ SÖTA!!! Och dom hära kustbevakarGUBBARNA i det här sammanhanget, hade inte bestämt var de skulle sova på natten... Fnitter, fnitter... När de sedan åkte vidare fortsatte de prata om de här tjejerna som ju var som fyra små dockor, och då kunde de ju bara inte ge dem böter... Nej, det så klart. Men om det händer nåt då??? Kollade dom så att tjejerna kom hem ordentligt innan de lämnade dem med den här varningen? Hade fyra grabbar också bara fått en varning, eller hade det varit annorlunda då? Jag tror inte att de kommit undan för att de var som fyra söta små dockor i alla fall...

Nu har jag precis kollat på Day after tomorrow på 6:an. Ni vet, en farlig isstorm kommer till USA och så händer lite grejer och vi människor måste börja tänka mer på miljön, för annars slår snart jorden tillbaka. När filmen var slut skulle väl speakern antagligen säga godnatt och avsluta. Då säger han att det var ju bra och veta, det är bara att dra till Mexico om katastrofen kommer, och nu skulle han gå och spruta lite deo på ozonlagret. Kul skoj, pucko!

Ibland är det helt enkelt bäst att bara vara tyst.

Jag är också lite sur för att mamma inte har ringt mig idag. Bryr hon sig inte om mig alls längre???

För hälsa

Jag ska aldrig mer glorifiera någon sjukdom, inte ens bara lite feber och förkylning. Jag ska från och med nu hoppas att för all framtid få vara frisk och kry, och jag ska göra allt jag kan för att få vara det.

Rockmoster

"Åh, fett! Nu kommer min moster hit. Hon kommer nog äga på det här. Hon är värsta rocktjejen och har alla i Backyard babies autografer, så har hon haft en gitarr!"

sa min älskade systerson till sina polare, som var hos honom och spelade guitar hero, när jag ringde han idag för att säga att jag var på väg.

Nu har man en del att leva upp till. Det är bara att öva.

Just det! Måste fixa dom där autograferna också...

Balansen är återställd. Bakandet får vänta ett tag nu. Tvätten också.

Mormor = mamma = jag?

Dra på trissor! Hit med lite dekadens och rödvin. Om än i kvinnokampens tecken denna gång och inte ungkarlarnas.

Vad har gjorts sedan sist? Åh, låt se. På söndagen steg jag opp i ottan för att tvätta. (Nu vill jag bara poängtera här, innan A-M börjar jiddra, att vi nu för tiden har EN fungerande tvättmaskin i vår tvättstuga, och jag är ganska noga med sorteringen.) I alla fall. Klockan sju söndag morgon tvättade jag. Sen åkte jag hem till mamma för att kratta hennes gräsmatta. Hon är på solsemester, och jag kände lite för att överraska henne helt enkelt. Att kratta är väl ok, det var härligt väder och jag kände mig frisk. Men att samla ihop löven... inte alls min kopp kan vi konstatera. Efter krattandet blev det en bio med storasyster med familj. Vi såg den här nya kritikerrosade råttbarnfilmen. Inte alls särskilt fantastisk tyckte jag, men ok. När jag sen kom hem körde jag ett race med skovård. Nån sorts skofett på alla skinnskorna. Alla!

Måndag. Då började jag städa lite smått. Rensade lite och skurade badrummet. Gott så. Tisdag. Tvätt. Igen. I know. A-M, du förstår vart det barkar. Städade även klart. Torkade ur och gjorde fint i skogarderoben, torkade damm överallt utom allra högst upp, för dit når jag inte. Dammsög, våttorkade. Rubbet. Och idag slutade jag tidigt, och nu är jag ju igång. Kände mig sjukt rastlös när jag kom hem, så jag slängde in en tvätt idag också, sen bakade jag småkakor. Två sorter.

Nog nu!

Jag är som min mamma! Som är som sin mamma. Jag känner hur hela hakpartiet skjuts fram i det finska underbettet. Var är den gamla jag som helst av allt la sig på soffan med en pralinskål på magen när hon kom hem? Hon har ersatts av en liten hemmafru. Hur ska det egentligen bli, när jag faktiskt har någon på riktigt att baka till. Bokklubben kommer givetvis på smaka på fredag! Men sen. Jag kommer att få mig en family fat! Och jag själv då? Ni minns Gilbert Grapes mamma?

Nog nu!

Lönen kom...

... sen gick den igen och tog med sig nästan alla pengarna. Jahaja. Inga nya fancy kläder den här månaden heller alltså. Men å andra sidan så fyller jag år. Och jag tänker faktiskt inte önska mig en elvisp och kastruller. Jag behöver det, men jag tänker inte. Fy farao vad tråkigt att få en elvisp! Då vill jag hellre ha en blender. Men sanningen är nog att den skulle stå relativt oanvänd. Elvispen skulle få jobba mer.

Så jag tänker önska mig helt andra saker. Mamma har fått instruktioner om ett par stövlar till exempel.

Fylla år. Det är väldigt upp och ner. Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Jag kan inte riktigt tolka reaktioner från folk runt omkring mig. Kanske måste jag inte det heller, men ibland så fastnar jag liksom och undrar. Vad fan menar hon???

Idag fyller min kollega år. 22 bast. Hon och de andra tjejerna skrattade och skojade att huh, så gammal hon är. Säger de, och skakar på huvet ungefär som att vänta du, tills du kommer upp i min ålder! Dom är 24.

Igår berättade jag för mina närmaste kollegor om att jag ska ha 30-årsfest den här månaden, och de garvade och trodde att jag skämtade. Sen tystnade den ena och sa allvarligt:

"Men, du SKA ha fest alltså?"

Ungefär som att jag är dum i huvet. Jag nickade. Vad var det? Tycker hon att det är sjukt konstigt att jag ska ha fest? Eller undrar hon om hon inte är bjuden? Det är hon inte. Hon kan gärna få komma alltså, men...

I förrgår var jag ute på rasten med en annan kollega, och kom in på min ålder. Hon hävdade att jag ser ut att vara max 26. Jaha. Tack. Eller? Jag vet inte riktigt hur man ska reagera på det heller. För vad är det för skillnad? 26 eller 30?

Vad exakt i en eventuell 30-årskris kommer egentligen ifrån att man faktiskt fyller ännu ett decennium, och vad kommer från allt och alla runtomkring?

Nåja. Nu är rasten slut. Idag får jag gå hem klockan tre och jag tänker banne mig hänga på stan ett par timmar och kanske eventuellt köpa mig nåt nytt och fint. För jag tycker mig vara värd det.

Förfall

Det här med att fylla 30. Det är ju en klassisk kris. Jag har pendlat lite. Ibland har det känts jobbigt, annars inte. Jag har intalat mig själv att jag inte alls bryr mig. Egentligen. Och det gör jag kanske inte. Många av mina vänner är 30, och de mår ju bra. Och allt sånt. Ett tag hade jag lite ångest över det här med fest. Men nu har jag ju bestämt mig för att det blir fest, så nu känns det helt ok. Ser fram emot det lite.

Sen kan man ju alltid tänka på allt det där som man trodde skulle vara avlarat vid 30. Typ hem, schysst jobb, kanske barn. Och det har ju inte riktigt hänt. Utbildningen är checkad, klar. Men det andra? Hyr lägenhet i andra hand. Inte fy skam alls, men det där problemet med "mitt hem" skjuts ju upp. Jobb? Ptja... kanske inte drömmen, men ändå ok. Lönen däremot. Jag tror jag har valt fel branch. Inga stora pengar inom den kommunala verksamheten. Pengar i sig är väl skit samma, men det hade ju varit bra om man kunde köpa en lägenhet och ändå också kunna leva. Nåja, det kommer väl. Och barn? Ser ni några?

Allt det där, det är kanske klassiska dilemman. För fler än jag. Och det är ju det som gör mig lite lugnare. Men det som verkligen skrämmer mig, är nåt helt annat. Sår. Alla småsår jag får nu för tiden blir helt infekterade! Vad fan är det som händer? Jag skrapade mig lite på benet på en stol i somras. En liten rispa, nothing! Vad händer? Jo, det varar sig, blir inflammerat och rött och svullet. Gör ont. Tar kanske två veckor att läka! Fick ett litet sår på handen förra lördagen. Svullet. Rött. Inflammerat. Ont. Vad är grejen? Ska det vara så här nu? Infekterad. Det är det du blir när du närmar dig 30. En infekterad varböld. Ond, röd och svullen. Kul.

Låtom oss krisa.

Haffad

Idag när jag var med mina barn på Bögs gård ute vid järvafältet så hände något mycket spektakulärt. Om jag hade skött mina kort på ett helt annat sätt så hade jag kanske kunnat tjäna en hacka. Kanske rent av ha en ny karriär på gång.

När vi satt inpackade och klara i bussen (fastspända och allt) och väntade på att få åka tillbaka kom en polisbil med blåljusen snurrande in på parkeringen, tillsammans med en vanlig personbil. En röd volvo. Volvon hade blivit haffad. Och ur denna volvo stiger ingen mindre än Lasse Bengtsson från TV 4-morgon. Aja baja Lasse, måste ha registreringsskylt både fram och bak!

Hade jag varit lite mer sensationslysten så hade jag tagit en bild. Nu kommer jag bara skriva om det här och berätta om det för alla jag känner. Om ett år eller så kanske historien har blivit saltad lite, och då kommer förmodligen Lasse vara både berusad och naken.

Superhero

Dom ringde från nåt slags undersökningsföretag och undrade om jag ville vara med i en undersökning. Dom sökte kvinnor mellan 30 och 65 (hrm, vill här påpeka att jag är inte 30 riktigt än...), för en undersökning. Enskilda intervjuer i Sumpan. Man skulle få presentkort på 200 för att vara med. Vad det handlade om? Framtidens diskmaskiner.

Jävla dårar.

La familia

Igår spelades det spel. Jag älskar att spela spel. Jag hade blivit inbjuden att dinera med E-L och hennes familj. E-L har nämligen varit på visit hemma i stada över helgen. Mycket trevligt. Just like old times. Vi har hängt och spelat kort och ätit kladdkaka och gafflat om viktiga saker såsom skor och shopping och så.

I alla fall. Middag. Det bjöds på fantastiskt god lax med ingefära, vitlök och farinsocker. Till detta serverades pressad potatis och god sallad. Och vin. Massa vin. Till kaffet sedan kvistade mina parenterser förbi och Oranginot plockades fram. Fantastiskt roligt spel. Så det spelades och skrattades och diskuterades om det mesta under ett par timmar. Det är en massa kul man kan få fram om sig själv och sina nära i det där spelet. Kul att se vilken uppfattning andra har om en, och det är roligt att se hur det kan skilja sig mellan människor som man har så gott som daglig kontakt med och dem som man inte träffar så ofta, och som man kanske mest träffar i vissa givna situationer. Roooooligt!

Vid kanske kvart över ett hade E-L:s och mitt snusförråd helt och hållet dunstat bort, så vi lånade ett par jonnar och begav oss ner till macken för att införskaffa nytt. Där möttes vi av POLISER! Fan vet vad som hade hänt, men jag tror det var kanske fyra bilar där och massa poliser utanför. Både E-L och jag drabbades av deja vú.

Vi var kanske 16 eller så. Den gången hade vi olovligt druckit ett par tre öl och jag skjutsade henne på cykel till samma mack. Vi höll på att cykla in i en av polisbilarna som stod där och blev skraja så klart. Men poliserna flinade mest och sa att vi flickor skulle ta det lite piano.

Igår fattade vi genast att det var dags att skärpa till oss lite. Så vi stramade upp oss och en snäll poliskonstapel passade våra cyklar medan vi handlade. Sen fick jag en kram av en överförfriskad herre som sa att jag luktade gott. Jag vet inte om jag blev så förtjust då.

Väl hemma igen höll parenteserna på att plocka ihop och tänka på refrängen, så vi plockade fram en cola och slog oss ner för ett par partier gammalt hederligt kortspel. Vi hann med både casino, chicago och 500. Och så klart det nyförvärvade tärningspelet 10 000. Vi hittade också på en egen regel; om man får ettor på alla sex tärningarna på första slaget säger man snabbt som attan "katten musen, 10 000". Då vinner man hela skiten. Men vi måste nog på riktigt vara noga med att komma ihåg att det är vår regel. Ibland blir folk så sura när man ändrar en regel eller två i spel.

Plötsligt var klockan typ halv fyra och vi var tvugna att inse att that's it för den här gången. Så vi kramades adjö och jag promenixade hemåt. Mycket nöjd och glad över kvällen som gått.

12 år

Idag på pendeln hem från jobbet stod jag i närheten av två tjejer som pratade om nåt slags event på Mosebacke ikväll. Det visade sig att båda två fyllt 18 i år. Då slog det mig att det är 12 år sedan jag var 18. 12 år! Det är ju helt vansinnigt. Det är hela grundskolan + gymnasiet.

När jag var liten och lekte med barbie (jag hade hur många som helst, älskade det), så hade jag under en period en favoritbarbie som hette Laura. Hon hade jättelångt brunt hår från början, men jag råkade ställa henne mot en sån elektrisk adventsljusstake en gång, och då smälte håret. Laura fick då nöja sig med en page, och lite senare popade hon till sig ytterligare och fick sig en liten spretlugg. Laura var som sagt min favvodocka, och hon hette alltd Brown i efternamn och var 12 år. 12 år. Jag tyckte att det var den ultimata åldern. 12 år.

När jag själv sedan blev 12 ville jag nog helst vara 15, och när jag var 15 var det nog 18 som kändes som den mest fulländade åldern. Det är 12 år sen nu. Då, när jag var 18 tyckte jag nog att jag var så stor och smart och vuxen som jag någonsin skulle komma att bli. Men nu 12 år senare har jag kommit till den där klyschiga insikten att jag faktiskt inte vet så väldans mycket. På nåt skumt sätt visar det sig mer och mer, gång på gång, att jag inte vet så mycket. Och det jag ibland har trott mig veta visar sig inte alls stämma.

Igår på rasten var det en av mina jobbarkompisar som frågade om jag träffade nån snubbe just nu. När jag sa att det inte var så var det en annan, en liten 24-årig snärta som är plastmamma och väntar sitt första egna barn, som förnumstigt inflikade att man träffar minsann någon när man minst anar det.

Hur fan vet hon det?

Top Model Sthlm

Jag följer Top Model Sthlm, precis som jag följde Top Model USA. Men vilken besvikelse det här programmet är! Hon den här Vendela K som är programledare suger. Hon är kass som fan. Och den här lilla sidekicken Hevré som hon har, jag vet inte riktigt vilken funktion han fyller i programmet annat än att vara en bitch. Han är dessutom fullpumpad av typ botox eller så och är inte alls särskilt behaglig att titta på. Kanske gör det hans sätt att klanka ner på tjejerna ännu mer outhärdligt.

I veckans avsnitt (alltså, jag kollar ju reprisen då eftersom Heroes sänds samtidigt på onsdagarna) så är det en av tjejerna som vägrade klippa sig. Hon åkte, i princip just därför. Jag tycker dom är dumma i huvet. Jag tycker det var starkt av henne att vägra. Kanske en petitess, men fan! Hon gjorde sig inte livegen. Låt henne ha sitt hår! Och han Hevré kan ju få fortsätta vara äcklig och elak.

Jag överväger att lägga ner den här Top Model-säsongen. Jag ska nog kolla på Miami Inc nästa vecka. det är mycket bättre. Och där finns ingen fransk snuskgubbe som tror han är bättre än alla andra.

Klubb och teknik

I fredags efter jobbet tog jag mitt pick och pack och åkte till Västerås för Klubb Underdogs premiärkväll! FiF mötte upp mig i bil på stationen, och vi for iväg för att fixa det sista inför kvällen. Väl hemma hos Mr T blev det take away-middag och vin. Mini-Steve och fröken Stinknäsa kom och gjorde oss sällskap, och Mr T försvanna iväg till klubben. Klubbägare måste ju vara på plats i tid!

Klubben var väldigt trevlig! Jag har inte en susning om hur mycket folk som kom, men jag tycker att det verkade vara bra uppslutning och alla som var där verkade ha trevligt. Klubbarrangörerna spelade bra musik att dansa till. Men jag är osäker på om "Sarah" var finallåten?

Lördagen spenderades hemma, efter en liten utflykt till Ica Lappis för nödvändig inhandling av diverse matvaror. Jag hade också släpat med mig all min pant, bara för att upptäcka att petmaskinen var out of order. Sjukt irriterande. Men vad göra?

Idag har jag kulturat mig. Jag tog med mig syster-Yster och hennes små prinsar till Tekniska muséet. Pojkarna fick göra varsin egen tidiningsframsida, och killen som jobbade där och hjälpte dem var en liten pudding, så moster mös.

Kvällen kommer att spenderas framför tv:n. En vecka går ju som konstaterats i en rasande fart, men helgen går dessvärre ännu snabbare.

Toapappersissue

Jag hatar att byta toarulle. Jag blir skitirriterad när jag måste göra det. Ofta går det flera dagar innan jag tar tag i det och gör det. Ibland struntar jag i det helt och hållet. Det är ju i och för sig ok, om det inte vore för att jag också hatar toarullar som står lösa på golvet. Moment 22.

Iblnad hemma hos andra byter jag, för där känner jag mig mer duktig. Det känns som jag gör dem en tjänst. Ungefär som att diska åt någon. Men jag tycker inte att det alls är lika jobbigt att diska som att byta toarulle. Fastän det tar mycket, mycket längre tid.

Jag fattar inte riktigt varför jag tycker att det är så jobbigt att byta, för det är det ju inte egentligen. Men för mig är det en jävla tröskel. Varje gång.

Nå, Freud?

Stjärnöga

Kors i taket! Det var i alla fall fyra eller fem ungar som uttryckte att de saknat mig de två senaste dagarna. Och de små liven satt tysta och stilla och lyssnade på TVÅ hela Alfons-sagor. Och vi kunde till och med prata om den första efteråt. Detta trots att det var precis innan lunch, maten var sen och barnen var både hungriga och trötta.

Oh how they must love me.

Puts väck, våt fläck!

Nu får det faktiskt vara slut på de här sjukdumheterna. Idag ska jag städa ut all sjuka ur lägenheten. Tvätta gamla lakanen och handdukarna. Dammsuga upp alla basilusker. Imorgon ska jag komma till jobbet som en frisk fläkt!

Jag kan se det framför mig; Tackan sveper in på jobbet, alla barnen kommer rusande mot mig och ropar hur mycket de har saknat mig. Hela dagen lyssnar de på allt jag säger med tindrande ögon. Mina kolleger erkänner att det varit svårt under min frånvaro och de välkomnar alla mina idéér med öppna sinnen...

Nej, men om man skulle ta och dra fram dammsugaren då...

Syster = kvinna+syskon

Ikväll har jag varit på den första lektionen i teckenkommunikation, och förutom en smärre hostattack precis i mitten förflöt det hela smärtfritt på en liten våg av painkillers.

Det var riktigt kul! Vi hann med en hel del. Till exempel alfabetet. Jag kan teckan mitt namn, för- och efternamn. Jag kan även en del som var med på kursen och min familj, med lite hjälp. Sen fick vi lära oss färgerna och olika klädesplagg. Vi övade oss genom att teckna vad vi hade på oss. Sen var det personer. Syster är tecknet för kvinna och tecknet för syskon. Tecknet för flicka är kvinna + barn. Allt är egentligen väldigt logiskt på den här nivån. Det underlättar ju väldigt.

Vi fick två böcker, en med tecken och en med text. Sen är det lite olika övningar man kan göra för att lära sig och så. Det finns också en del sånger man kan sjunga och göra tecken till. Jag övade inte på tunnelbanan hem. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt för en novis som jag.

Inga piller

Peppar, peppar. Idag mår jag mycket bättre. Jag ringde till vårdcentralen i morse för att boka en tid. För det första började de jiddra om att jag egentligen tillhör en annan vårdcentral, men man får naturligtvis välja själv, det är bara det att om man är skriven på en annan vårdcentral än ens egen så kan de inte göra hembesök. So? Jag är inte pensionär, jag har inga barn och jag ska bo här i ett år! Kan jag inte bara få komma till den vårdcentral som jag nu har fått kontakt med???

Jo, det kunde jag, men hon trodde nog att det bara är ett virus. Jag ska ge det till på onsdag. Om det inte är bättre då så får jag höra av mig igen.

Kan man inte bara få lite piller så man bir frisk?

Ikväll ska jag i alla fall peta i mig ett par ipren och gå på teckenkommuniktionskurs. Men jag tänker inte gå till jobbet imorgon. Banne mig! Jag har fortfarande feber. Och hosta. Den förbannade hostan.