Dessa dåliga kräftor...

I lördags var det inte nådigt. Jag tror på riktigt aldrig att jag varit så bakfull som då. Jag gick ut rätt så hårt med att ringa och väcka Full i Fan vid halv tio-tiden. Sen kom straffet som ett brev på posten. Vid senare korrespondens med FiF kom vi fram till att jag förmodligen inte var nykter än när jag ringde till henne. För smällen kom med besked. Vansinnigt illamående och en fruktansvärd huvudvärk. Tack som fan. Hela dagen. Jag kunde inte ligga ner, våndades vid blotta tanken på att äta eller dricka något, kunde inte kräkas. Trots att jag försökte och stoppade fingrarna i halsen. Vilket endast resulterade i en hostattack och ännu värre illamående. Jag satt och vaggade på toagolvet med armarna runt knäna och svor på att om jag bara fick spy så skulle jag aldrig mer gnälla. Men jag fick inte spy. Så jag får gnälla... Hur som helst. Till slut lyckades jag domna in i nån slags dvala. Då ringde det. Så klart. Syster-Yster. (Ber härmed om ursäkt för den förmodligen något korta tonen. Men jag mådde inte så bra.)

Några timmar senare, jag tror klockan var framemot halv sex? vaknade jag igen. Utan illamående. Så vi beställde pizza, och det gick tack och lov mycket bra. Men Tackan tänjde lite för mycket på gränserna och mullade in ett par kex också. Då sa magen ifrån igen, och jag höll mig snällt till vatten resten av kvällen.

Söndagen kändes bättre. Jag var riktigt effektiv. Tog itu med mina sysslor direkt på morgonen och hann med en hel del. Och dessutom en liten power nap mitt på eftermiddagen. Aldrig fel en söndag. Aldrig fel någon dag, om jag ska vara riktigt ärlig.