Sko-issue

Dom skorna jag vill ha finns inte kvar i min storlek. Inte i svart i alla fall. Jag har till och med låtit åtskilliga skoäffärskedjor kolla upp om skorna finns i någon av deras butiker runt om i stada. Men icke. Häromdagen fanns dom i brunt på Johanssons. Men jag vill ju ha svarta! Jag övervägde att köpa dom bruna i alla fall, för jag tänkte att jag kan ju köpa ett par andra svarta senare, när jag hittar några. Samtidigt så kan det ju hända att jag kommer över ett stackars övergivet par någonstans, och det verkar ju lite onödigt att ha två par likadana skor fast i olika färger... även om detta egentligen inte skulle vara något märkligt när det gäller mig, men med skor över 500 kan jag tycka att det blir lite väl magstarkt för ekonomin. Vi socialsekreterare är ju trots allt, som min kära kollega påpekade, inte gjorda av pengar.

Gälladen den aktuella skon upptäckte jag något som jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till. För ett tag sedan deklarerade jag för Kombo, som alltsom oftast har stora problem i skosammanhang (hon har inga, hon hittar inga, hennes storlek ligger någonstans mittemellan etc...), att det är det bästa med mina fötter; jag har alltid samma storlek. Jag behöver knappt prova skor. 36. That's it. Veckan efter var jag tvungen att kapitulera och köpa storlek 37 i ett par små ballerina... Vilka uppenbarligen töjde sig (fastän de var av plast!!!) och numera är för stora. Så min första tes stämde egentligen. Hur som helst. Gällande den aktuella skon (för övrigt, ja, jag har fallit för dem - ankelbootsen!) Dom finns i storlek 35, och med dubbla (visserligen något tunnare) sockor ska jag ha 35. Vad innebär detta? Har jag filat bort en hel storlek av mina redan ganska små tassar under sommaren? Eller är det helt enkelt så att storlekarna i skorna är något större än med vanliga mått mätt? Jag gissar och hoppas på det sistnämnda. Var ska det annars sluta? Cardborre-sneakers med Pippi Långstrump och marinblå allvädersstövlar med helt foder i storlek 33? Jag är inte redo för det ännu.

Men åter till mitt skodilemma. Hur ska jag nu bära mig åt? Jag vill ha skorna. Ska jag ila ner till stan idag efter jobbet och köpa dom bruna (fastän jag helst vill ha dom svarta), eller ska jag ha is i magen och leta vidare och förlita mig på min goda tur (i skosammanhang finns den där på lur), att skorna en dag (å det snaraste!) kommer stå på en hylla och locka på mig? Eller ska jag helt enkelt låta drömmen om dem gå i graven och leta efter second best? En tröstande nyhet jag hörde av en skoförsäljerska var att det kommer in mycket nytt under september. Kanske finns det hopp!!?

Jag vet att detta kan te sig som ett tämligen ytligt och nästintill vidrigt litet problem när stora delar äv världen blöder och vi står inför politiskt val och allt. Men i min lilla värld är det här med skor ganska viktigt. Idag till exempel upptäckte jag att jag inte har några skor för den här årstiden riktigt. Jag vill ha ett par som är fina, som man kan ha till både kjol och byxor, gärna med lite klack eftersom jag är så kort. Men dom måste också vara ganska neutrala, och jag vill helst inte att dom ska låta så mycket när jag går eftersom mina skor alltsom oftast leder till debatter här på kontoret, som jag inte riktigt känner mig bekväm med.

Så idag ska jag gå på AW i FULA SKOR! Det svider lite. Men det som inte dödar härdar. Eller hur är det?