La familia

Igår spelades det spel. Jag älskar att spela spel. Jag hade blivit inbjuden att dinera med E-L och hennes familj. E-L har nämligen varit på visit hemma i stada över helgen. Mycket trevligt. Just like old times. Vi har hängt och spelat kort och ätit kladdkaka och gafflat om viktiga saker såsom skor och shopping och så.

I alla fall. Middag. Det bjöds på fantastiskt god lax med ingefära, vitlök och farinsocker. Till detta serverades pressad potatis och god sallad. Och vin. Massa vin. Till kaffet sedan kvistade mina parenterser förbi och Oranginot plockades fram. Fantastiskt roligt spel. Så det spelades och skrattades och diskuterades om det mesta under ett par timmar. Det är en massa kul man kan få fram om sig själv och sina nära i det där spelet. Kul att se vilken uppfattning andra har om en, och det är roligt att se hur det kan skilja sig mellan människor som man har så gott som daglig kontakt med och dem som man inte träffar så ofta, och som man kanske mest träffar i vissa givna situationer. Roooooligt!

Vid kanske kvart över ett hade E-L:s och mitt snusförråd helt och hållet dunstat bort, så vi lånade ett par jonnar och begav oss ner till macken för att införskaffa nytt. Där möttes vi av POLISER! Fan vet vad som hade hänt, men jag tror det var kanske fyra bilar där och massa poliser utanför. Både E-L och jag drabbades av deja vú.

Vi var kanske 16 eller så. Den gången hade vi olovligt druckit ett par tre öl och jag skjutsade henne på cykel till samma mack. Vi höll på att cykla in i en av polisbilarna som stod där och blev skraja så klart. Men poliserna flinade mest och sa att vi flickor skulle ta det lite piano.

Igår fattade vi genast att det var dags att skärpa till oss lite. Så vi stramade upp oss och en snäll poliskonstapel passade våra cyklar medan vi handlade. Sen fick jag en kram av en överförfriskad herre som sa att jag luktade gott. Jag vet inte om jag blev så förtjust då.

Väl hemma igen höll parenteserna på att plocka ihop och tänka på refrängen, så vi plockade fram en cola och slog oss ner för ett par partier gammalt hederligt kortspel. Vi hann med både casino, chicago och 500. Och så klart det nyförvärvade tärningspelet 10 000. Vi hittade också på en egen regel; om man får ettor på alla sex tärningarna på första slaget säger man snabbt som attan "katten musen, 10 000". Då vinner man hela skiten. Men vi måste nog på riktigt vara noga med att komma ihåg att det är vår regel. Ibland blir folk så sura när man ändrar en regel eller två i spel.

Plötsligt var klockan typ halv fyra och vi var tvugna att inse att that's it för den här gången. Så vi kramades adjö och jag promenixade hemåt. Mycket nöjd och glad över kvällen som gått.

12 år

Idag på pendeln hem från jobbet stod jag i närheten av två tjejer som pratade om nåt slags event på Mosebacke ikväll. Det visade sig att båda två fyllt 18 i år. Då slog det mig att det är 12 år sedan jag var 18. 12 år! Det är ju helt vansinnigt. Det är hela grundskolan + gymnasiet.

När jag var liten och lekte med barbie (jag hade hur många som helst, älskade det), så hade jag under en period en favoritbarbie som hette Laura. Hon hade jättelångt brunt hår från början, men jag råkade ställa henne mot en sån elektrisk adventsljusstake en gång, och då smälte håret. Laura fick då nöja sig med en page, och lite senare popade hon till sig ytterligare och fick sig en liten spretlugg. Laura var som sagt min favvodocka, och hon hette alltd Brown i efternamn och var 12 år. 12 år. Jag tyckte att det var den ultimata åldern. 12 år.

När jag själv sedan blev 12 ville jag nog helst vara 15, och när jag var 15 var det nog 18 som kändes som den mest fulländade åldern. Det är 12 år sen nu. Då, när jag var 18 tyckte jag nog att jag var så stor och smart och vuxen som jag någonsin skulle komma att bli. Men nu 12 år senare har jag kommit till den där klyschiga insikten att jag faktiskt inte vet så väldans mycket. På nåt skumt sätt visar det sig mer och mer, gång på gång, att jag inte vet så mycket. Och det jag ibland har trott mig veta visar sig inte alls stämma.

Igår på rasten var det en av mina jobbarkompisar som frågade om jag träffade nån snubbe just nu. När jag sa att det inte var så var det en annan, en liten 24-årig snärta som är plastmamma och väntar sitt första egna barn, som förnumstigt inflikade att man träffar minsann någon när man minst anar det.

Hur fan vet hon det?

Top Model Sthlm

Jag följer Top Model Sthlm, precis som jag följde Top Model USA. Men vilken besvikelse det här programmet är! Hon den här Vendela K som är programledare suger. Hon är kass som fan. Och den här lilla sidekicken Hevré som hon har, jag vet inte riktigt vilken funktion han fyller i programmet annat än att vara en bitch. Han är dessutom fullpumpad av typ botox eller så och är inte alls särskilt behaglig att titta på. Kanske gör det hans sätt att klanka ner på tjejerna ännu mer outhärdligt.

I veckans avsnitt (alltså, jag kollar ju reprisen då eftersom Heroes sänds samtidigt på onsdagarna) så är det en av tjejerna som vägrade klippa sig. Hon åkte, i princip just därför. Jag tycker dom är dumma i huvet. Jag tycker det var starkt av henne att vägra. Kanske en petitess, men fan! Hon gjorde sig inte livegen. Låt henne ha sitt hår! Och han Hevré kan ju få fortsätta vara äcklig och elak.

Jag överväger att lägga ner den här Top Model-säsongen. Jag ska nog kolla på Miami Inc nästa vecka. det är mycket bättre. Och där finns ingen fransk snuskgubbe som tror han är bättre än alla andra.

Klubb och teknik

I fredags efter jobbet tog jag mitt pick och pack och åkte till Västerås för Klubb Underdogs premiärkväll! FiF mötte upp mig i bil på stationen, och vi for iväg för att fixa det sista inför kvällen. Väl hemma hos Mr T blev det take away-middag och vin. Mini-Steve och fröken Stinknäsa kom och gjorde oss sällskap, och Mr T försvanna iväg till klubben. Klubbägare måste ju vara på plats i tid!

Klubben var väldigt trevlig! Jag har inte en susning om hur mycket folk som kom, men jag tycker att det verkade vara bra uppslutning och alla som var där verkade ha trevligt. Klubbarrangörerna spelade bra musik att dansa till. Men jag är osäker på om "Sarah" var finallåten?

Lördagen spenderades hemma, efter en liten utflykt till Ica Lappis för nödvändig inhandling av diverse matvaror. Jag hade också släpat med mig all min pant, bara för att upptäcka att petmaskinen var out of order. Sjukt irriterande. Men vad göra?

Idag har jag kulturat mig. Jag tog med mig syster-Yster och hennes små prinsar till Tekniska muséet. Pojkarna fick göra varsin egen tidiningsframsida, och killen som jobbade där och hjälpte dem var en liten pudding, så moster mös.

Kvällen kommer att spenderas framför tv:n. En vecka går ju som konstaterats i en rasande fart, men helgen går dessvärre ännu snabbare.

Toapappersissue

Jag hatar att byta toarulle. Jag blir skitirriterad när jag måste göra det. Ofta går det flera dagar innan jag tar tag i det och gör det. Ibland struntar jag i det helt och hållet. Det är ju i och för sig ok, om det inte vore för att jag också hatar toarullar som står lösa på golvet. Moment 22.

Iblnad hemma hos andra byter jag, för där känner jag mig mer duktig. Det känns som jag gör dem en tjänst. Ungefär som att diska åt någon. Men jag tycker inte att det alls är lika jobbigt att diska som att byta toarulle. Fastän det tar mycket, mycket längre tid.

Jag fattar inte riktigt varför jag tycker att det är så jobbigt att byta, för det är det ju inte egentligen. Men för mig är det en jävla tröskel. Varje gång.

Nå, Freud?

Stjärnöga

Kors i taket! Det var i alla fall fyra eller fem ungar som uttryckte att de saknat mig de två senaste dagarna. Och de små liven satt tysta och stilla och lyssnade på TVÅ hela Alfons-sagor. Och vi kunde till och med prata om den första efteråt. Detta trots att det var precis innan lunch, maten var sen och barnen var både hungriga och trötta.

Oh how they must love me.

Puts väck, våt fläck!

Nu får det faktiskt vara slut på de här sjukdumheterna. Idag ska jag städa ut all sjuka ur lägenheten. Tvätta gamla lakanen och handdukarna. Dammsuga upp alla basilusker. Imorgon ska jag komma till jobbet som en frisk fläkt!

Jag kan se det framför mig; Tackan sveper in på jobbet, alla barnen kommer rusande mot mig och ropar hur mycket de har saknat mig. Hela dagen lyssnar de på allt jag säger med tindrande ögon. Mina kolleger erkänner att det varit svårt under min frånvaro och de välkomnar alla mina idéér med öppna sinnen...

Nej, men om man skulle ta och dra fram dammsugaren då...

Syster = kvinna+syskon

Ikväll har jag varit på den första lektionen i teckenkommunikation, och förutom en smärre hostattack precis i mitten förflöt det hela smärtfritt på en liten våg av painkillers.

Det var riktigt kul! Vi hann med en hel del. Till exempel alfabetet. Jag kan teckan mitt namn, för- och efternamn. Jag kan även en del som var med på kursen och min familj, med lite hjälp. Sen fick vi lära oss färgerna och olika klädesplagg. Vi övade oss genom att teckna vad vi hade på oss. Sen var det personer. Syster är tecknet för kvinna och tecknet för syskon. Tecknet för flicka är kvinna + barn. Allt är egentligen väldigt logiskt på den här nivån. Det underlättar ju väldigt.

Vi fick två böcker, en med tecken och en med text. Sen är det lite olika övningar man kan göra för att lära sig och så. Det finns också en del sånger man kan sjunga och göra tecken till. Jag övade inte på tunnelbanan hem. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt för en novis som jag.

Inga piller

Peppar, peppar. Idag mår jag mycket bättre. Jag ringde till vårdcentralen i morse för att boka en tid. För det första började de jiddra om att jag egentligen tillhör en annan vårdcentral, men man får naturligtvis välja själv, det är bara det att om man är skriven på en annan vårdcentral än ens egen så kan de inte göra hembesök. So? Jag är inte pensionär, jag har inga barn och jag ska bo här i ett år! Kan jag inte bara få komma till den vårdcentral som jag nu har fått kontakt med???

Jo, det kunde jag, men hon trodde nog att det bara är ett virus. Jag ska ge det till på onsdag. Om det inte är bättre då så får jag höra av mig igen.

Kan man inte bara få lite piller så man bir frisk?

Ikväll ska jag i alla fall peta i mig ett par ipren och gå på teckenkommuniktionskurs. Men jag tänker inte gå till jobbet imorgon. Banne mig! Jag har fortfarande feber. Och hosta. Den förbannade hostan.

Det här med att bli lite sjuk och vara hemma från jobbet kan ibland kännas som en riktigt bra idé. Men det är inte en bra idé när virus eller bakterier eller vad fan det nu är bestämmer sig för att helt och hållet ta över ens kropp. Jag har ingenting att säga till om.

Imorgon ska jag till doktorn, och då är det den här bakterien eller virutset som får en fetingsnigel på ögat. Det säger jag bara.

Payback

Ja, det är väl nu jag betalar antar jag. Feber, kroppsont, frossa och hosta. Jag hade hellre tatt en snigel.

Fredag

Jag är på så bra humör idag. jag vet inte varför! Kanske för att det är fredag, och kanske för att jag ska träffa lite chix på fredagsdrink ikväll eller kanske för att det vankas fest hos A-M imorgon. Det känns så skönt.

Men man ska inte tro att det är så bra bara för att det känns så.

Jag hostar lite. Och det känns kliigt och konstigt i halsen. Inte riktigt ont ännu, men nästan...

Jag är ganska bra på att ignorera sådana här saker på helgerna eller när det är nåt skoj på gång. Men jag vet att jag får pröjsa i slutändan. Så egentligen så borde jag ju ta ett moget beslut och skita i kvällens utsvävningar och kurera mig för morgondagen.

Hur många tror att jag kommer göra det? Räck upp en hand!

I suck

Jag har sett fram emot fredagen sen i söndags. Jag skulle åka hem, lägga mig på soffan, äta praliner... På lördagen var planen (och är visserligen fortfarande) att åka hem till mamma och hämta lite olika skor och stövlar, stickade tröjor och varma strumpor. Sen skulle mumsan skjutsa hem mig och vi skulle ut och promenera och sen fika. Mamma-häng, helt enkelt.

Vad händer?

Facebook.

Det vankas fredagsdrink. Vi ses efter fem. Räkna med mig!

Jag har fan ingen karaktär.

Pest eller kolera?

Vi har en nygammal på mitt jobb. Hon har tydligen jobbat där tidigare, och nu är hon sedan ett par månader tillbaka hos oss igen. Jag gillar henne. Det är krut i damen. Sedan juli har hon lyckats med följande:

* Pajjat två laminatorer. Den senaste var alldeles ny. Då klippte hon små, små bitar av laminatorplast och matade in. Den smalt. Kan man säga.

* Satt på larmet när två andra var kvar. Som tur är kom en (hrm, jag...) och hon lyckdes stoppa det hela i tid. Annars hade hon låst in två och larmat. Hon har koll.

* Startat brandlarmet två gånger. Första gången vet jag inte riktigt vad som hände, jag var inte där. Men idag lyckades hon lägga ett lock på en platta. Den var på. Det tjöt.


Jag gillar henne, som sagt. Det är skönt med lite action. Bättre än svinkoppor. Mycket bättre.

Bad cop, good cop

Jag satt på bussen en morgon på väg till jobbet. Vid en hållplats ser jag, precis när bussen börjar köra igen att det är en snubbe som spriger mot den. Bussen fortsätter, men bara några meter längre fram får vi stanna för rött. Snubbem knackar på dörren och får komma in. Han är dock lite putt.

Snubbe: Varför stannade du inte vid hållplatsen när du såg att jag kom springande?
Chaufför: Jag kör enligt tabellen. Om man inte är i tid på hållplatsen missar man bussen.
Snubbe: Men kan man inte vara lite schysst när man ser att någon är på väg?
Chaufför:Du får se till att vara i tid nästa gång. Annars missar man bussen.
Snubbe: Men man kan ju vara lite schysst. Jag var ju inte sen egentligen eftersom jag kom ju springande.
Chaufför: Men jag var ju schysst och släppte på dig! Se till att vara i tid nästa gång...

Och så höll det på tills snubben skulle kliva av en hållplats längre bort.

Chaufför: Du hade nog mått bra av den här promenaden tror jag.


Ja, jag vet inte... Kanske hade de båda en dålig dag, Inte så mycket att jiddra om, men det var ganska roligt så här i efter hand. När jag väl satt där och lyssnade tyckte jag dock mest att det var jobbigt att höra. Men jag tror jag håller med snubben ändå. Busschauffören var dryg som fan. Han hade också stöd av sin busschaufförkollega som åkte med. Så han kände sig väl manad att statuera exempel. Efteråt satt de och pratade lite lätt om alla jobbiga resenärer de haft med respektive bussar. Intressant.

Senare på kvällen skulle jag hem och tog bussen från universitetet och hemåt. Klockan var ganska mycket och det var mörkt. Jag såg på bussen att den inte skulle gå via min hållplats, alltså skulle jag få gå en liten bit. Men jag tänkte att man vet aldrig, så jag frågade chauffören. Han skulle inte åka förbi, men han kunde ta den vägen på tillbakavägen. Behövdes inte. Men sen hörde jag att det var ett par till som frågade samma sak. Efter ett tag hördes i högtalaren:

"Äsch, jag tar vägen förbi Ekhagen i alla fall".

Fantastisk människa.

Idol

Det är ju bara att erkänna. Jag sitter som klistrad. Det är fantastiskt. Det finns ingenting som får mig på så gott humör. Jag är ond. Det är bara så.

Höstplaner

Den här hösten ska jag spara pengar. Jag ska kolla på varenda serie som går på tv. Jag ska dricka te och mysa. Dricka vin hemma med mina vänner.

SPARA PENGAR!

Det enda jag egentligen behöver är:

tv - check
soffa - check (nåja, schäslong)
värmeljus - check
raggsockor - check
filt - check

All set! Lite te dårå, och lite vin ibland. Förbukningsvaror så att säga.

Men det är ju knappt höst än, även om vädret känns så. Men sensommar, skulle jag väl kalla åtminstone första halvan av september för. Så ikväll ska jag ut och rumla lite. Man ska inte vara alltför abrupt med saker och ting.

Buss, var god dröj

I morse när jag åkte buss till jobbet hörde jag nåt som gjorde mig lite beklämd. Förvånad, men samtidigt inte. Det fick mig att dra lite på munnen. Framme hos chauffören kunde man höra på internradion när två andra pratade. Och en röst sade:

"Men, vet du om vi har börjat köra efter vintertabellen än? Det har vi väl inte?"

Ja, vad säger man... En vecka för sent bara. Skönt för de resenärer som skulle ha åkt med hans buss. Eller, ännu värre nästan, tänk om det var nån av nissarna som sitter högre upp! En av dem som inte kör själv, utan som bestämmer saker och ting.

Men det är skönt att de höjer priserna när kollektivtrafiken hela tiden förbättras. På alla sätt.

"Verkligen jättekul att du kommer hem på besök"

Alltså, det finns vissa saker som jag inte riktigt gillar att man lägger till i mitt föräldrahem. Saker som, främst min mamma. glömmer att informera mig om. Som till exemepel den gången jag var hemma på nåt slags lov. Jag vaknade, kollade ut genom fönstret, och någom skulle ta vår bil. (Parenteserna var borta på nån slags weekend.)Jag sprang så klart ut och undrade vad människan i fråga höll på med, och han svarade ju, lika förvånat, att han hade köpt bilen och detta var överenskommet. Ok? Och så var det ju så klart. Och, oj! Glömde vi berätta detta för dig?

Samma "weekend" kom senare föräldrarna (mamma med medhavd ny hälft) hem med vänner i släptåg, varpå väninnan utbrast: "Det visste ni inte?". Mumsan och mister new husband,(appearently), var numera gifta. Hrm, nej, det visste jag faktiskt inte. Men grattis, verkligen.

Efter dessa två, enligt mig, ganska omtumlande, händelser var det ganska lugnt ett tag, det var nog mest jag som stod för revolutionerna där, så var det ganska lugnt. Tills nu.

Parenteserna har installerat nåt slags larm i huset. Så for de på semester. Jag skulle hem och sova kvar vid något tillfälle. "Ooops. Hoppsan, vi glömde visst informera dig om det där med larmet..."

Alltså, tillhör jag den här familjen, eller? Kanske finns där något melllan raderna som jag borde se?

Vit, blank och fin

Nu är den äntligen här! Min fina, vita, blanka nya MacBook. Den är helt fantastisk. Och det finns inbyggd kamera i som man kan göra massa roliga saker med. Jag kommer inte längre att behöva en mobil med sån där effektgrej som Morran har. Jag har min MacBook.

Tyvärr blir mina joggingrutiner något lidande av detta nya spännande. Jag har fuskat två dagar i rad. Just nu sitter jag i valet och kvalet. Ska jag bege mig ut i skogen på en runda? Eller sitta här och mysa och gotta mig åt min lilla leksak? Tål att tänkas på.

Jag har helt själv lyckats installera internet och grejer. Känner mig väldigt stolt. Måste dock erkänna att jag var nära tårarna en stund igår när det inte riktigt ville sig. Men nu är jag igång.

Nä, va fan! Det måste nästan firas med en skogsrunda! På återseende. Ofta.

Det man inte vill se finns inte

Det finns inte så mycket som är bra med att vara liten när man åker pendeltåg. Det kan tyckas, att det borde vara smidigt, men så är icke fallet. Speciellt inte när det är mycket folk. Till exempel så har man näsan ungefär i andra människors armhålor alternativt i någons enorma barm. Man kan också ha oturen att kunna kila in skallen precis under folks hakor, och då hamnar man mitt i skottlinjen för utgående luft från allehanda näsborrar. Synnerligen obehagligt, för att inte tala om att en eventuell egenhändig frisering är ett minne blott. Så här i sommartider ter sig ovanstående särskilt påfrestande med alla dessa kroppsodörer som är svåra att kontrollera med dagens växlande väder. Fuktig + varm luft ger vilken deodorant som helst ett tufft jobb helt enkelt.

En del människor tror också att mindre personer inte finns om man vägrar att titta på dem. Så en högrest herre på, låt säga 190 cm, kan lätt verka tro att om han bara stirrar rakt fram, så kanske den där lilla irriterande varelsen som står i hörnet där på pendeln, precis vid väggen bredvid dörrarna, på det där bra stället där man helst vill stå om man inte får sitta (det råkar vara jag), försvinner. Poff! Upp i rök.

Det händer inte. Däremot så får jag agera ryggstöd eller så får jag en ryggsäck i ansiktet istället. Jag vet inte, kanske är det bättre än en rinnande armhåla? Men kan man få be om lite uppmärksamhet bara. Tack!

www

Japp. Så var datorn beställd då.

Jag har också lagt upp mig på facebook nu. Det är ju kul. Men shit alltså... Var tar all den här informationen vägen sen? Allt det som man lagt upp om sig själv på nätet liksom. Bilder och grejer. Jag undrar hur många olika användarnamn och lösenord som hör till mig på olika sidor runt om i cyberspace egentligen. Från början kunde jag inte tänka mig alls att lägga upp en bild av mig själv. Men den spärren har ju tydligen släppt nu. Var ska detta sluta?

Full hårddisk

Jag kan inte hantera mer nu! Vad ska jag ha för dator??? Jag fattar ingenting. Men jag vill ju inte bli lurad! Varför kan det inte bara kosta det som det står i annonsen??? Man kan ju välja till allt möjligt, och det kostar ju givetvis mer. Och det så klart att jag fattar att det är bättre, allt det där som kostar. Men vem kan veta om jag behöver det? Icke jej.

Nej, jag får allt ta mig en tur till apple store idag och sen ta mig ett snack med storebror på telefon ikväll. Jag blir alldeles matt. Jag önskar att någon bara skulle peka på en dator och säga: "här, den här ska du ha". Jag hade tjackat den. Rakt av ba!

Teknik

Det kanske inte var någon som visste detta, eller ens anade det, men jag är helt tondöv när det gäller teknik. Särskilt ny sådan. Jag hatar att lära mig nya tekniska saker, så oftast vill jag gärna ha kvar det gamla som jag kan. Så, dvd? Nope, har ingen. iPod? Nej, nej, nej... jag har inte ens kommit till mp3-spelare än. Dock har jag faktiskt en digitalkamera, det satt långt inne men...

Men nu är det så här att min gamla dator från forntiden har pajat. I alla fall bildskärmen och tangentbordet (högtalarna är det dock inget fel på...). Jag måste alltså tjacka en ny dator. Först tänkte jag att jag kanske kan få en gammal av nån, jag är inte så kinkig. Allt jag begär är internet och ett skrivprogram. Typ. Men sen tänkte jag om. Storebror Steve introducerade mig i apple's underbara värld. Så nu ska jag ha en iMac med 24 tumsskärm. Banne mig! Ska det va så ska det va. Steve säger att man kan göra allt med den datorn. Man kan ha microsoft, och därmed word. Och om man har så stor skärm kan man även använda den som tv (jag vill ha stor tv, tack!). Man kan kolla dvd-filmer (yes!), spela musik (så klart!) och allt det där andra som jag vill kunna. Dock svår att ersätta en iPod med, men jag får väl börja nånstans. Och jag har ju trots allt kvar min gamla bärbara cd-spelare...

Nu till kruxet. Den här maskinen kostar ju miljarder dollares. Jag har ingen budget! Man får punga ut med en hiskelig summa. Man kan få på avbetalning 12 månader räntefritt, men det går ju inte! Har inte rååååd! Sen kan man få 24 eller 36 månader, men då är det ju en jävla massa ränta (och det gör mig lite snål, även om jag inser att det är det alternativet jag har). Nåväl. Om jag sköter mina kort rätt så kanske jag kan träffa på en trevlig försäljare som slänger med en iPod som present!

Mot närmsta apple-butik! Kanske ett besök i Västermalmsgallerian redan idag?

Snigel tackar nej till snigel...

Jag visste ju att det skulle komma, ändå tog jag inte tag i saken i tid. Och där kom det. Morran lackade. Men jag snabbar mig nu. Ingen snigel. Tack.

Semestern är över. Hur kunde det gå så fort??? Dessvärre är även solbrännan som man lyckades lägga sig till med (nåja, lite i alla fall) i Tunisien typ ett minne blott. Utom när man ser direkt på bikinistrecken, men då kommer ju nästa skämt som kan göra vem som helst mörkrädd; innan var jag verkligen så blek över HELA kroppen.

Har under semestern hunnit byta adress ytterligare en gång. Men denna gång för att stanna i alla fall ett år, något som säkert gläder mina flytthjälpare något. Nämnandet av mitt namn i samma mening som ordet "flytt" är som att ge mumsan en magspark med extra allt. Och så gör man ju bara inte!

Ett par fester har hunnit avnjutas, senast i fredags då det var dags för att gratulera och säga adjö till lillebror som fyllde år och som skulle återvända till London. En riktig grabbfest. Fem tjejer, varav en födelsedagsbarnets mamma, som mest under kvällen och säkert ett 20-tal hormonstinna ungtuppar. Oj, oj... hade jag inte varit så trött hade jag kanske tagit tillfället i akt! Bland festdeltagarna syndes många kära återseenden, ansikten jag inte sett på väldigt länge, och det var ju så klart kul. Inga vidare skandaler dock, så länge jag stannade i alla fall. Skulle väl vara den närvarande musikeliten som hela tiden sökte hävda sig genom spelande av egna alster, alltmedan resten av deltagarna klappade i händerna och hela tiden försäkrade de små gossarna om att allt som de gör är fantastiskt. Och det är det ju, på sätt och vis. Men vilken hybris ska det inte leda till, och vilken press får de inte på sig? Nåja. På promenaden hem analyserades så klart spektaklet med en inte alltför sober lillebror... Hybris finns det gott om och pressen känner de nog av lite till och från.

Så, Morran. Lägg tillbaka snigeln i burken igen.

Hello Africa, tell me how you're doing

Göteborg är fan i mig en trevlig stad! Kom till gamla jobbet på eftermiddagen på torsdagen. Kramades med gamla chefen och fick mig en uppdatering. Släntrade in på Magics rum och gaggade som om jag aldrig varit borta. Var nästan på väg till postfacken för att kolla om där låg nåt till mig.

After Work på fredagen med gamla jobbarkompisar och Duck. God mat och trevlig samvaro. Kvällen åtnjöts senare på Klara och ännu senare på Sticky. Gamla goa Sticky. Det hade byggts om lite och fixats, och nog fanns där mest youngsters kvällen till ära, men det var ju fredag! Hur som helst roligt. Även lördagskvällen/natten spenderades där. Desto fler och äldre där denna gång.

Hemresan blev en dag tidigare än beräknat. Kände att det inte var fel med en extra dag här hemma. Hostan har ännu inte riktigt gett med sig, men det är mycket bättre. Jag tror på teorin om att det kommer bli bättre i Tunisien där det är annan luft och inga pollen. Men vi får banne mig ta det piano med luftkonditioneringen tror jag. Man kan få lite olika halsinfektioner och sånt.

Nåja. Nu beger jag mig. Mot Afrika helt enkelt. Och passande nog såg jag självaste Dr Alban med just Hello Africa på MTV idag. Jag tyckte det var roligt.

Ironi

Jag blidde lite sjuker häromdagen. Det började nog redan i söndags, men då trodde jag mest att jag var bakis. Jag sov nästan hela dagen. Några gånger hade jag lite svårt att andas, men jag tänkte inte så mycket på det. På måndagen åkte jag hem till mamma eftersom vi skulle vaccinera oss mot hepatit A på vårdcentralen här. Lite jobbigt var det på morgonen, och jag hade en liten period när jag flåsade lite och hostade en del under dagen, men inte så farligt.

På kvällen brakade det lös. Jag hostade och hostade. Rösten försvann och det sved i halsen. Sen var det det här med att andas. Jag fick koncentrera mig på varje andetag. Det var vidrigt. Så på tisdagsmorgonen var det jag som ringde sjukvårdsupplysningen, sen bar det av till akuten.

Nåja, allt detta är ok nu. Flåsar fortfarande en del och kroppen är svag, men det är på bättringsvägen. Vila, vila och åter vila är tydligen medicinen. Det och lite cortison och till natten en liten skvätt morfin, sen är det ok.

Lite stressad har jag känt mig med tanke på att jag åker till Göteborg imorgon, och direkt därefter bär det ju av till Tunisien. Inte läge att bli sjuk, liksom. Så jag fick helt enkelt börja fundera på om det egentligen inte skulle vara bäst att skita i Göteborg... inte värt det att vara dålig i Tunisien. Och inte värt det att må dåligt i Göteborg heller för den delen, när det är semester man är ute efter. Så jag började fundera på det.

Mitt pass ligger på Stampgatan och väntar på mig. I Göteborg. Inget Göteborg - inget pass. Inget pass - inget Tunisien. Så imorgon 09:02 går mitt tåg till Göteborg. No matter what.

Aber

Så var det ju det här med pass... Jag ska åka om exakt två veckor. Mitt pass har visst gått ut fick jag, som tur var!!!, reda på idag. 30 maj var det baj baj med det. Så jag måste alltså fixa nytt. Och bara det fick mig ju att bli smått panikslagen. Hur fan gör man? Personbevis, foto... ni vet. Jag tänkte att jag beställer ett personbevis, tar foton på lunchen imorgon, drar till polisen på måndag - klart!

Men nej. Snälla syster-yster kollade upp. Det tar fem arbetsdagar och man måste hämta ut det personligen. Aber nummer två. Jag ska åka till Göteborg nästa torsdag och är borta ända till tisdag kväll. Hemma vid nio-tiden och åker på onsdagsmorgonen vid åtta... Bråttom, bråttom.

Så här blir det. Imorgon efter jobbet fräser man till copen och ansöker, fotar och allt sånt. Då bör passet rimligtvis vara klart till onsdag i nästa vecka? Så jag kan hämta det innan jag åker till Göteborg.

Pju. Helt svettig efter det här och nu vill jag helst att det ska vara morgon exakt nu så att jag kan sticka och kirra det här. Sånt här gör mig matt. Jävligt orutinerat att inte kolla upp sånt här tidigare. Osmart.

Men det löser sig nog. Hoppas jag. Annars blir jag väldigt, väldigt besviken. Annars får jag väl helt enkelt åka hem tidigare från Göteborg så att jag kan hämta ut det förbannade passet...

Alltså pass? Varför ska det vara så nödvändigt för?

Sol och bad

En vecka kommer jag i alla fall få. En vecka av sol och bad. Det bär nämligen av till Tunisien den 11 juli. Mycket trevligt. Det är Syster-Yster med sällskapsman, me and my boys. Sol och bad. Tack så mycket.

Jag har hört att man kan köpa skor och väskor i Tunisien. Skinnland. Jo men visst.

Midsommar var en bekväm tillställning. Sillunch, lite sent, men med nubbe och tillbehör. Sen lite boule, och jag var fan ta mig bättre än jag räknat med. Och det var roligare än jag trott. Så nu gäller det väl bara att hitta lämplig pensionärsförening som inte är så knussliga med det där med åldern...

Jobbet är ett skämt den här veckan. Hrm, var det någon som trodde att jag jobbar med barn? Nej, det stämmer inte. Den här veckan är jag bibliotekarie/städerska/allmän organisatör. Står även för en del medling när en del andra har lite lätt för att ta till sura miner eller en alltför befallande ton. Dock slapp jag ringa chefen när vi upptäckte att en av våra rutor blivit smashad. Jag står helst över all kontakt med chefen överhuvudtaget faktiskt. Hon är inte med på min topp 5-lista. Inte ens på den listan med 10 namn. Faktiskt. Däremot så placerar jag henne ganska högt på den listan där dom märkligaste och kanske mest dumma i huvet personerna finns. Hon har inte så många sympatiska drag. Det mest osympatiska draget hon har är kanske att hon är så oberäknelig. Och hon kan växla hur enkelt som helst. Jag tror hon måste ha en väldigt skev självbild. Jag undrar hur den ser ut? Kanske ungefär som att jag skulle gå förbi en spegel och tänka att fan, catwalken, here I come! Jag passar ju utmärkt för den typen av uppdrag. Lång och slank som jag är. Och bra på bild blir jag ju också nästan alltid.

Såååå semestern som startar på måndag för att vara exakt, känns som en bra grej just nu. Semester, smaka på ordet. Det ligger bra i munnen.

Efter regn kommer solsken

Och hon är tillbaka på många plan. Senaste tiden har varit lite tung. Vet inte riktigt varför, men det är en massa saker i luften som gör mig ledsen. Jag fattar aldrig mina downs förrän efterråt. Men nu vet jag. Och jag är på väg uppåt. Ibland behöver jag tid för att ifrågasätta och omvärdera. Nu har jag gjort det. Och jag har återigen lärt mig lite mer om vem jag är. Och så här är jag. Ibland tror jag att jag låter andra bestämma lite för mycket. Jag tror att jag kanske låter saker gå lite för ofta, säger inte ifrån. Tror att det syns ändå, och att det är min tur nästa gång. Men så är det inte. Säga ifrån. Det är det jag måste öva på. Och andra måste kanske öva på att låta mig göra det...

Och spenderbyxan är åter i princip alla byxor, tack och lov!!! En alldeles för lång tid har jag mest handlat saker på måfå, typ på lunchen. Jo, men den här tunikan är väl bra att ha? Bara för att slippa komma hem tomhänt. Men nu... Nu har jag kommit in i det igen när jag faktiskt måste välja, kanske hänga tillbaka men sen ändå handla den snabbt innan jag ångrar mig och tänka att det är ju ändå öppet köp... Men det vet ju vem som helst, att det utnyttjas ju så sällan så man kan säga i princip aldrig.

Sista veckan har jag köpt fyra par skor, fyra klänningar, en top och lite annat smått och gott. Och shoppingruset är tillbaka. I dag är det midsommarafton, och får jag bara tag på en bra balconette så kommer jag vara midsommarfin i ny klänning. Jag ska få sippa på välkylt rosé och gosa med det senaste tillskottet i min bekantskapskrets, en bedårande liten skapelse vid namn Joel. Jag ska lära han allt jag kan! Kanske inte idag, men successivt. Jag ser fram emot dagen. Hoppas på strålande solsken, eller i alla fall uppehåll.

Frågan är bara vilka skor jag ska ha...

Återuppstånden

Ja, jo... det är ju lite drygt en månad sen sist, så jag tänkte värma upp med att koppa Morrans senaste...

1. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Hm, jag vet inte, men min farbror var med. Jag tror att det var för att jag träffa hans fru på affären igår.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Jajjemensan. Allihopa.

3. Vad åt du senast?
En ostsmörgås.

4. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, mamma sa att jag hade en söt tröja.

5 . Har du varit med i en rättegång?
Ingen rättegång precis, men ett förberedanda sammanträde. Det behövde aldrig bli en rättegång. Men jag representerade den ena fajtande sidan.

6 . Är du polare med grannarna?
Nej.

7. Vilka länder har du bott i?
Bara Sverige.

8. Senaste piercingen?
Förmodligen den jag gjorde i naveln. Men den är borta nu.

9 . När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
I förra veckan när jag var tvungen att få skjuts eftersom jag försovit mig...

10 . Har du däckat/spytt för att du druckit?
Sällan. Mycket sällan. En gång är ju ingen gång...

11. Har du äggat någon?
Nej.

12 . Har du haft en stalker?
Nej.

13 . Hur bra är din syn?
Så där får man väl säga... -3,0 på vänster och -3,5 på höger tror jag. Men linserna gör susen!

14 . Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Alltså... nog för att jag betraktar mig som relativt orädd när det gäller djur, men man behöver ju inte utmana ödet.

15 . Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Har inte varit på så många, så det var väl ovan nämnda farbrors för ett par år sen.

16 . Var är dina syskon just nu?
Oj. Storebror är på franska rivieran, storasyster är nog hemma... två av småbrorsorna är hemma här i Sverige och en är hemma i London. Men om alla är hemma just exakt nu vet jag ju förstås inte...

17. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej nej...

18 . Vem ringde dig senast?
Åh, det var väl kanske E-L?

19 . Vilken tid gick du upp imorse?
Nån gång mellan halv och kvart i sex...

20 . Vad ska du göra i helgen?
Ja, på fredagen blir det ju midsommarfirande med kära vänner och sen är det öppet.

21 . Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"Oj. Jag är intresserad av vad det spenderats på." Svar från E-L efter information om att spenderbyxorna visst åkt på. Igen.

22 . När var du riktigt sjuk senast?
Sällan riktigt sjuk... men när jag fick halsinfektion nere på Mallis var jag inte så kaxig.

23 . Vem är den senaste kändisen du tog på?
Hm... Tål att tänkas på...

24 . Vad finns i din bakficka?
Har inga bakfickor. Idag i alla fall...

25 . Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar, somnar om. Alternativt sträcker mig desperat efter klockan om jag vaknar innan den ringer för att se om jag försovit mig.

För övrigt har det hänt en massa. En del roligt, en del mindre roligt. En del kommer kanske att redovisas. Men inte idag.

Fönstertvätt

Jag har gjort det! Jag har tvättat fönstrena!!! Sjukt huslig. Jag ska ju flytta snart, så jag måste börja ta tag i det här med städning. Nu bär det av hem till mumsan igen... Så där kanske, men jag får se det från den ljusa sidan: pengar kommer att kunna sparas. Och på sommaren är det ok att vara så nära naturen. Nu har jag ju visserligen varit väldigt bortskämd med just det de sista månaderna också, med strand 10 minuter bort, hamn med båtar utanför huset och skog och allt sånt... Men i alla fall. Hos mamma kan jag lägga mig på altanen och bronsa lite direkt på morgonen om jag så vill. Det kommer att bli bra!!!

Semestern är inte allt för långt borta nu och det är långhelg i faggorna redan nu. Man skulle kunna tro att det är Norges nationaldag vi ska fira, speciellt när man får reda på att Niner minsann ska till Skansen och skandera deras nationalsång imorgon (nåja, första strofen i alla fall...), men så är det ju faktiskt icke! Krisit himmelska färd är vad som är på tapeten. Märkligt det här med alla kristna högtider som vi firar. Så troende är jag inte, men de röda dagarna ska jag banne mig ha, med klämdagar och allt vad det innebär. Apropå klämdagar... idag hörde jag att en av mina kollegor (hon har inte alla hästarna i hagen alltid, enligt mig) försökte förklara för barnen, främst 3- och 4-åringar, vad en kämdag är. Oj oj oj... Jag log lite och tänkte att det kan hon ju göra... hon visste knappt själv vad det var, kan jag meddela.

"En klämdag är en sådan dag som liksom är inklämd mellan två röda dagar. Och en röd dag är en sån dag som alla människor är lediga på, när ingen behöver gå till jobbet eller skolan eller dagis".

Så pass.

Ikväll är det bokklubb och jag är på strålande humör! Knappt kunde det faktum att jag fick STÅ på tuben i morse sätta P för det. Jag nynnade kanske inte direkt på min favoritlåt på vägen, och jag kanske inte log hela tiden när det visade sig att hela pendeltågsvagnen luktade urin, men jag lät det inte hejda mitt braiga humör. Det tog sig bara en paus så där på morgonkvisten. Pendeln luktar ju också alltid suspekt. Man vill inte riktigt dra de där jättedjupa andetagen där.

Nåja. Ikväll som sagt, bokklubb och kanske efterföljande utgång? Imorgon blir det nån slags aktivitet, förmodligen på stan. På fredag bär det av till Linköping eftersom min svägerska fyller 40 och ska ha nån slags tillställning. Helgen är sedan än så länge ett oskrivet blad, vilket gör mig lätt om hjärtat.

Fågelskådning

Nytt intresse: Fågelskådning. Just nu bevakas en sothöna som värper. Äggen kläcks efter 21-24 dagar. Sothönan heter sothöna både som hona och hane.

Häger. Sjukt cool fågel. Lång hals och typ zorro-mask för ögonen samt tofsar bakom öronen. Oftast honor som man ser. Hanen befruktar och drar. Svin.

Än så länge har pippina inte fått några namn, men vi jobbar på det. Förslag mottages gärna. Damnamn, eftersom båda två torde vara damer.

Jag tycker att det är en bra grej när kollegerna liksom vet hur de ska bete sig för att få alla i arbetsgruppen att känna sig bra och allt sånt där. Som till exempel när min kära kollega och jag i fredags hade morgonmöte för att lägga upp arbetsdagen. Vi diskuterade lite om vem som skulle göra vad och så, precis som vi alltid gör på morgonen innan vi går ut med barnen. Just den här dagen hade vi ganska ont om personal, så vi fick liksom improvisera lite och hjälpas åt. Vi kom till punkten "vilan". Barnen vilar en halvtimme, varpå en personal är kvar och resten är på rast. Rasten är en timme och eftersom barnen bara vilar en halvtimme betyder det att den som har vilan är ensam med barnen i en halvtimme. På schemat stod utgång efter vilan. Alla barn ska få på sig ytterkläder och sen gå ut så fort som möjligt alltså. Inte så svårt. Min kollega sa då:

"Det är bäst att jag tar vilan eftersom jag är lite bättre på att ha kontroll över barnen och får ut dem snabbare än du".

Bitch.

Att göra saker

Ja, det här med långledigt är en bra uppfinning. Man hinner så mycket på en helg med fyra dagar jämfört med två...

Höjdpunkterna under denna helg har varit flera. Till exempel utgång med FiF, D och E i lördags. Helkväll som startades vid Thorildsplan och avslutades vid S:t Eriksplan. Mellan dessa avverkades Marie Laveau och White room (?). Även konsert på Debaser slussen, Dipper och Pere Ubu kändes som bra skit. Få se att Mange lever och har hälsan.

Valborg firades med dunder och brak. Brasa med prinsarna och sång och så. Innan kollade vi på "Bortspolad" och åt en fantastisk middag som syster-Yster komponerat ihop. Potatisgratäng, kött och vitlökssmör och bearnaisås. Till efterrätt: ugnsgrillad frukt med riven choklad, hasselnötter och glass. Det var fantastiskt. Sen hem till bäddsoffan hos mamma och sussade sött vid tolv-tiden.

Personligt?

Igår fick jag en fågelsbajs på näsan. Det var ju för bövelen E-L som gick och sparkade mot duvjävlarna! Jag kom i fred.

Fniss i kyrkan

I går var det då dags för den omtalade konfirmationen. Syster-Yster kom och hämtade upp mig vid kvart i åtta på morgonen. Och så bar det iväg. Prinsarna i baksätet började gnälla vid Södertälje ungefär och frågade om det var långt kvar. Som fan, svarade vi. Vid Sillekrog (fan vet vart det är...) stannade vi dock för en kiss- och matsäckspaus. Om man bara säger det kan det lätt låta som "kiss- och matSEXpaus", vilket jag givetvis uppmärksammade och det fnissade vi gott åt en stund när vi sedan kom iväg igen.

Till slut var vi i alla fall framme i vid Ljungs kyrka i Ljunsbro. Jo, men då hade man ju satt igång med nån slags cykeltävling utanför kyrkan, så det var fullt med folk som stod i vägen och hade sig. "Det är bara att gasa" sa parkeringsvakten på bred östgötska.

Fia stod på kyrktrappan när vi kom men blev nog nervös, för hon smet in efter en kort vink. Det blir alltid lite hetsigt när man kommer fram efter en lång bilfärd, det ska hälsas på alla och man ska på toa och fixa bra platser och hej och hå. Och så var det även denna gång. Syster-Yster och jag smet in i kyrkan och knep en bänkrad. Prinsarna hetsade lite och undrade hur lång tid det skulle ta och vi såg ju i programmet att det skulle ju inte gå på en kvart direkt. Hur som helst, det hela satte igång. Jag blir alltid full i skratt i kyrkan. Det hela är så seriöst och prästen står där framme och ser blid ut och talar om gud och jesus och allt det där, och man ska stå och sitta omvartannat, och jag fattar inte varför eller när och alla böner och predikningar... jag fattar liksom inte riktigt. Jag blir full i skratt, minsta lilla kan utlösa det. Och det gjorde det ju givetvis också. En av konfirmanderna, en smal liten yngling på 14 år med sprucken röst, spelade en av psalmerna på orgel - väldigt fint! - och skulle sedan berätta vad det var han hade spelat. Stackarn stod där i kyrkan, nervös och så, och berättade att han hade spelat ett preludium av Bach, och att preludium betyder "förspel" var på syster-Yster och jag själv bryter ihop. Tokskrattar, dock tyst, men skakar hela bänken, röda i ansiktet och tårarna rann... Jag tror dock inte att den här stackars gossen såg det, men tänk om det var hans familj som satt på raden bakom till exempel! Fruktansvärt taskigt. Det var inte åt honom, det var det han sa. Men hur kul är det? Förspel. Allvarligt. Att vara typ 30 och skratta åt det, det är inte ok.

Skrattet gick så småningom över och ceremonin kunde fortsätta utan avbrott eller så. Skönt. Hemma hos storebror fick vi sedan god mat och goda tårtor. Det visades även film... Fia och Mill hade tillsammans med en kompis spelat in egna avsnitt av Top Model och Hey Baberiba med kungafamiljen till exempel. Fantastiskt roligt! Det blev även presentutdelning och sånt så klart. Man kan få riktigt fina presenter när man konfirmerar sig.

Förändringar av ondo!

Alltså, jag fattar ingenting! Vad är det som händer med blogger? Jag gillar inte såna här förändringar. Jag kan ju inte! Jag lovar att det kommer bli helt fel. Jag kan inte ens kommentera FiF:s blogg utan att hela jävla mailadressen kommer upp. Förbannade blogger!

Skärp dig Jonas!

Jag var på skansen i helgen. Tog med mig hela familjen Syster Yster och åkte på dagsutflykt. Underbart väder. Helt fantastiskt. T-shirt (till och med linne hade funkat) och långshorts (som storprins säger) hela dagen. Och alla djuren. Alltså, jag kan möjligen ha framstått som en icke-djurgillare förut, jag måste förtydliga detta. Jag är inget fan av HUSdjur. Speciellt inte för min egen del. Och jag har fortfarande svårt att förstå fenomenet hamster. Men hur som helst. Djuren på Skansen var ju väldigt roliga att se. Jag har inte varit på skansen för att se djuren just på väldigt länge (sen kan man ju undra vad det var för arter vi träffade där sist, i somras på Where the action is, men det är ju en helt annan historia...), så det var väldigt kul att återse alla gamla vänner. Vargarna till exempel. Det var det enda jag ville se när jag var liten. Och vi hade faktiskt turen att se en varg. Han (eller hon) låg längst ner i... öh... hagen? under en buske vid nåt sorts vattenhål och försökte svalka sig så gott det gick. Vi hade även turen att se ett lodjur. Både varg och lo brukar ju vara ganska skygga...

Jag hade här tänkt presentera nån slags topp 5-lista, men jag tror inte jag kan. Lemurerna inne på akvariet är ju hur tuffa som helst. Och en hade en liten unge på ryggen. Bedårande. Det känns så coolt liksom att vara inne hos dem liksom. Man kan ta på dem, men man får inte, och då så klart så vågar man ju inte. Tänk om man skulle få tillsägelse. Skämmes! Sen var ju björnarna också väldigt coola. En jättestor björn satt precis vid ett fönster när jag och prinsarna lyssnade på en kvinna som berättade en massa spännande björnhistorier. Han satt där på rumpan och kollade lite. Hur cool som helst. Sälarna är ju alltid roliga också. Vi väntade förgäves på att en skulle ta och skumpa sin lekamen ner i vattnet från den lilla klippa den låg på, men icke! Kan slå vad om att den damp i precis när vi dragit. Sen var där nya killingar på lill-Skansen, men man fick inte gå in till dem. Kanske var de alldeles för unga? En tacka hade magen full av ungar, man såg hur de sparkade. Hon blev väldigt förtjust i mina eight hour cream-indränkta händer och passade på att nafsa lite på mig. Kittlande! Sen hittade vi några nyfikna uttrar som trängdes innanför glaset och såg ut att tycka att människoåskådarna var ett konstigt släkte. Lilla K trodde att de trodde att det var de som var människor och vi som var uttrar. Så kanske det var... Inte helt omöjligt faktiskt, på nåt konstigt sätt... Babianerna hade fått ungar, och dom var ju som alla djurungar helt sagolikt bedårande. Små gleshåriga saker med kal stjärt. Syster lyckades fånga en på kort precis när den hoppade. Underbart! Sen är det ju som jag sa, vargarna och lo-djuret...

Och det där var ju fler djur än fem. Så det gick inte att sätta dem på nån lista. Däremot kan jag säga vad som var floppen med det hela: SKANSEN-AKVARIET! 75 spänn kostar det att gå in. Visserligen får man ju vara bland lemurerna en stund, och i regnskogen finns några apor uppe i träden som man kan få se... men för övrigt? Äckliga råttor som springer i ett fiktivt kök. Några hajar och fiskar som simmar. Helt stillaliggande ormar, ödlor, giftgrodor och krokodiler. Dom djuren rör sig ju aldrig. Möjligen rör sig spindlarna, och sköldpaddorna brukar ju slicka lite på glaset. Men annars? Skittråkigt. En trött och bakis djurskötare som sitter i klappa-typ-Snoddas-avdelningen och vaktar så att ingenting händer. Han sa inte ens nåt till barnen som stod och hoppade i kön. Ok, det är ju kanske lite kul att se djuren och så, men liiite mer action tycker jag man kan förvänta sig för 75 spänn. Inträdet på skansen är ju annars 60 spänn liksom... Så fan, Skansen-Jonas! Ryck upp dig lite. Nåt nytt får du komma med, annars får du sänka priset. För så mycket är det inte värt.

Nåja. En vacker och bra dag var det i alla fall. Kom hem helt utmattad vid 6-tiden. Kollade på en gammal Bond-film på trean (nej, har fortfarande inte sett den nya... somnade), slaggade in klockan 9 och sov till 10 på söndagen. Ibland går det liksom bara inte.

Konfirmation och kryssning

På söndag ska min brorsdotter konfirmera sig. Jävlar vad tiden går. Nu är hon stor. Banne mig! Det var ju i dessa tider, konfirmationsåldern alltså, som det hände grejer... Första fyllan och så. Måste komma ihåg att diskret påminna Steve om detta på söndag. Kanske till och med i kyrkan? Jag har ju också konfirmerat mig en gång i tiden. Men jag kan inte riktigt minnas varför. Tror mamma sa nåt om att mormor skulle bli så ledsen annars... Nåja. Kanske. Men nu gjorde jag ju det, så då kanske hon kan vara nöjd och glad istället... men inte! Ger man dem lillfingret så tar de hela handen. Nu är det det här med män och barn som hon sniffar efter. Eller män var kanske att ta i. Jag tror singularis räcker för hennes del. Man. Och barn. Singularis eller pluralis på det sista.

I alla fall. Konfirmation på söndag alltså. Hoppas det blir fint väder. Jag har två outfits som jag funderar lite på. När det gäller den ena gäller det att det är ok väder så att det funkar med skor utan tå. Tänkte premiära mina silverpuppor då. Tänk att dessa små dyrgripar stått oanvända i garderoben i kanske två år! Skandal! Nu är det dags!

Olle är för övrigt kvar i örat. Tror jag. I alla fall så är det nåt kvar. Han kan ju ha lämnat kvar svampen och ett och annat får kanske. Men jag tror banne mig att det är han som håller vakt. Han tycker säkert att mitt öra är ett ypperligt tillhåll för han och hans crew.

Igår blev jag erbjuden fast tjänst här på jobbet. Tackade nej. Kunde inte ljuga. Så kass är jag. Sa rakt ut till chefen att jag inte är säker på att jag är på rätt ställe och att jag inte tror att jag vill jobba kvar "så värst länge till". Så nu fick jag förlängt året ut och löneförhöjning istället. Tur att det här med boendet verkar lösa sig alldeles ypperligt då... Inget fast jobb = inget lån.

I fredags var jag ute på galej med mina jobbarkompisar. Oh. My. God. Det räcker så. Jag har fått mina fördomar bekräftade. Och värre: jag har lovat följa med på kryssning i juni. Hur hände detta? Var kommer det sluta? Ingen vet.

Olle sprängde grinden

Påsken gick över på ett litet kick känns det som! Känns även som att jag har gått som i dvala ungefär hela tiden. Jag är så trött! Typ som att jag aldrig vaknar. Jag går upp, men liksom bara halft. Jag orkar ingenting. Och jag vill egentligen helts av allt bara sova mer. Men det går ju inte för sig. Man måste ta till vara på den lediga tid man har och umgås med alla som man känner och göra saker och ha roligt och vara rolig och allt sånt. Så jag gjorde det. Och nu orkar jag inte mer.

I torsdags hade jag middag hemma. Mycket roligt att få besök i den lilla lyan. Vi blev åtta stycken, så det blev trångt, men finns det hjärterum så går det. Och visst fanns det det! Lånade två stolar och två tallrikar från E-L och saken var biff. Kvällen innehöll även en livräddning när Fia satte ett godisägg i halsen. "Heimlisch!" Skrek Tackan, klämde till och det gick bra. Senare på kvällen, när vi var mitt uppe i nattens bravader, så träffade vi på en "trollkarl" som försökte imponera genom att trolla fram papperstussar ur våra öron. Men nån tusing lyckades han inte få fram och inte heller Dr Alban. Bluff och båg. Det håller inte. Han måste komma med bättre prylar för att det ska gå hem.

För övrigt har påsken spenderats mycket hemma hos mamma. Med påskägg och påskmat och grejer. Och den här tröttheten som sagt. Två kvällar har jag somnat i soffan hemma hos syster-Yster och inte för mitt liv kunnat hålla ögonen öppna för att kolla klart på filmen. Ena kvällen sågs Borat, och igår gick vi lös på Bond. Men den har jag ju inte sett än eftersom jag faktiskt somnade i samma stund som jag placerade min lekamen i soffan. Snarkade lite gjorde jag visst också. Charming.

Och för att göra det hela lite mer jobbigt så har mina öronproblem kommit tillbaka. Skulle inte förvåna mig om det är en liten svamp där inne igen. Det värker, jag hör sämre och det rinner ibland lite härligt vätska ur örat också. Sist jag var hos doktorn sa hon att jag kunde så att säga "mota olle i grind" genom att spruta in koksaltlösning i örat. Nån som tror att det hjälpte? Den jävla Olle tog med hela svampaskogen och fårhjorden och spatserade rakt in i örat på mig. Och inte fan är dom beredda att komma ut för att man spolar in lite koksaltlösning inte. Dom behöver andra grejer. Vet inte vad.

Skrivet i sten

Helgen har varit händelserik vill jag lova! Började med en after work med lite mat på strykjärnet i fredags. Sen var det elektrokonsert på Debaser. Alltså, jag vet inte riktigt om det är min grej... Speciellt inte de där tyska snubbarna. Jävla dårar, säger jag. Men jag har kommit på hur vi ska tjäna pengar till att tjacka medis i alla fall. Vi ska starta ett elektro-/synthband. Köra bas, massa synthar och så. Sen kan man typ sjunga lite obskyra ord eller meningar i en mickrofon med sån där ekoeffekt. Så kör man duvan med skallen. Det går hem. Man tjänar storkovan i typ Tyskland och kanske Japan. Sen är det bara att ringa statskontoret (eller?) och fråga vad dom ska ha för medborgarplatsen, ställa dit huset och flytta in. Vi ska förresten heta "The pigeons". Det kommer bli strålande.

Nåja. Det var kul att vara på Debaser i alla fall.

På lördagen var det ju den omtalade tonårsfesten hemma hos Tette och Morran. Mycket trevlig tillställning kan jag meddela. En massa stark bål och skumpa. Vi lekte en del roliga lekar och gjorde lite listor. En ny snusetikregel till exempel. Kusin hävdade nämligen i fredags att det är snusetik att fråga om man får lägga en begagnad prilla i någon annans lock. Ganska förnuftig och självklar regel skulle tycker jag. Men vi kom på att den dosan man tar snusen ifrån är det också ok att lägga den begagnade i locket i. Så där ja. Det är skrivet i sten.

I morse vaknade jag flera gånger mellan omsomningarna och undrade om det var safe att röra sig. Vid 11-rycket bestämde jag mig för att det var det och steg upp. Men man är ju inte släkt med blixten direkt, så ut kom jag väl inte förrän vid halv två. Då promenerade E-L och jag bort till den här 4 H-gården, typ Ekogården eller vad den heter. Tänkte att vi skulle ta oss en kaffe på skafferiet efter att ha kastat ett par ögon på djuren, kossor, hästar och fan gigantiska kaniner!!! men det var ju så klart fullt vid alla bord och milslång kö in till kassan. Så vi promenerade hem igen och tog miss peggy green (E-L:s coche) och körde ut till söndermarken. E-L skulla skifta däck och jag tänkte mest överraska och snylta till mig en middag med parenteserna, men man åkte ju på att kratta hela tomten istället. Eller, jag erbjöd mig och det var kanske knappt en tredjedel av tomten, dock den jobbigaste biten, den med friggebod, kompost, ved...nånting tjofräs och alla spadar och krattor och borstar och såna släggor och yxor och allt, precis ALLT man kan tänkas kanske aldrig i sitt liv behöva, som skulle flyttas på och fixas och donas.... Men jag ska få middag. Sen ska jag lifta hem igen med E-L och kolla på söndagsfilmen på fyran. "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Helt klart en lagom söndagsfilm.

Idag är det den 1 april. Ingen har lurat mig. Än. Tror jag. Och jag betackar mig för 1:a-april-skämt. Jag tycker det är en konstig grej. Varför ska man luras? Ok om man skulle komma på det ultimata skämtet. Men såna här saker som att oh, shit! jag har tappat min mobil. Haha! Lurad! Det går fetbort. Inte kul för fem öre! Jag skriver det i sten. Det är inte roligt med 1:a april-skämt. Nästan aldrig.

Nya perspektiv

The catsuit had to go. I måndags lämnade jag tillbaka den. Jag var på stan och flanerade runt i lite olika butiker och fick lite perspektiv på saker och ting. Jag lever verkligen inte som jag lär. Alltså, man vill ju gärna vara lite bra liksom. Jag sopsorterar till exempel. Och tänker ibland på att handla kravmärkt och allt sånt där. Och nu när man jobbar och sliter och ska köpa lägenhet och inte har några pengar undastoppade och så där så vill jag också försöka bli lite mer ekonomisk, försöka att inte handla sånt som jag inte behöver. Jag är till exempel en typisk sån som kommer på att ja, nu ska jag äta nyttigt. Bönor, det är bra. Då handlar jag hem fem olika sorter i jättepåsar. Sen står de där. Och samma med frukt. Om jag blir sugen på frukt så handlar jag hem typ 10 bananer och 15 äpplen och så. Hinner bli dåligt. (Jag har blivit lite bättre...).

Men i alla fall. I måndags när jag flanerade runt på stan och våren hade kommit och solen flirtade hela tiden, då såg jag så mycket jag ville ha. Små klänningar, roliga t-shirts, linnen... Såna vårkläder som man måste hotta upp garderoben med. Fastnade för en klänning för 250 spänn... och började typ tycka att det kanske inte var värt det... för jag har ganska många klänningar. Men jag vet att jag skulle använda den sjukt mycket. Men jag köpte den inte (också lite för att jag inte hade fått lön än...). Och jag tänkte att det kanske är bättre att köpa lite t-shirts? Så slog det mig. Hallå, tjejen... du har precis tjackat en catsuit för 400 som du vet att du inte kommer att använda. Det var värt. Men du tycker INTE det är värt att pröjsa 250 för en klänning som du VET att du kommer att använda?

Så jag tog helt enkelt tuben hem, hämtade catsuiten (som för övrigt låg kvar i påsen) och åkte tillbaka, lämnade in och cashade tillbaka mina 398 kronor. Sen gick jag på bio med FiF och Missy. Music & Lyrics. Lagom för en måndag.

Kärt barn har många namn

I söndags blev jag kallad tvätt-nazi av min kära vän A-M. How charming.

Vårflanera

I går kom våren hit. Banne mig. Så skönt. Och det tog vi givetvis vara på. Lite frukost först på ray ray och sen ut i solskenet, FiF, A-M, D och jag. Tanken var att vi skulle till skansen, jag hörde att björnarna vaknat. Även vargarna lockade en del. Så vi promenerade från Mariatorget ända ut på Djurgården. I solen. Kändes som hela stan var ute. Leende och solglasögonprydda människor överallt. Men när vi kom fram till skansen var det bara en timme kvar tills de stängde, så vi övergav den planen och tog oss en varsin glass istället. Satt där på en bänk ett tag innan vi promenerade hemåt igen. FiF och jag tog oss så långt som till Odenplan, där skildes vi sedan åt. Jag hade ont i fossingarna sen.

Jag gillar det här med våren. Förväntningarna liksom. Man planerar för all uteserveringshäng, inför sommaren... allt man ska göra. FiF och jag bestämde att vi ska inta stockholms parker den här sommaren. Beta av dem. Göra dem till våra. Alla som vill får vara med.

Jag längtar efter ett garderobsskifte. Små nätta skor. Kanske kjol nån dag. Och att slippa ha långärmade tröjor hela tiden hela dagarna!!! Jag är så trött på att frysa. Jag vill inte det längre. Jag är så trött på att behöva klä på mig en massa kläder. Varje dag. Hela tiden. Trött på att vara blek och glåmig. Jag vill ha solbränna och känna mig fräsch som en nyponros. Är det för mycket begärt?

Kattdräkten

Jag har köpt en catsuit designed by Madonna från H&M. Det är ett sånt där plagg... Jag och E-L kollade in den i reklampauserna på Top Model i onsdags och kom överens om att den är vass. Inte så mycket mer om det sen. På min rast igår var jag och kollade här i Sollentuna centrum (inte fullt lika vasst, om jag får säga min mening...) och där hängde den. Sjukt cool. Var ju så klart tvungen att prova, och den var rätt bra faktiskt. Kändes som att den liksom framhävde det som framhävas skall, samtidigt som den fixade till vissa andra skavanker. Mycket bra. Men så kommer man ju till det här; NÄR ska jag ha på mig denna? Ptja, när som helst egentligen kanske. Men NÄR känner man sig helt bekväm i en catsuit? För inte allt för länge sen känders klänning som ett väldigt uppklätt plagg liksom. Nu snackar vi om en OVERALL. Typ. (Vad är förresten skillnaden mellan en overall och en catsuit, förutom att det sistnämnda låter bra mycket mer smickrande?) Men den dära catsuiten var ju som sagt vass... och det skulle bara kännas så BRA att ha den. Att bara få äga den. Och få tänka tanken liksom på lördagen när man ska ut: "Kanske man skulle ha på sig...?" Kanske prova... Men sen ändå bestämma sig för att jeans och linne is the shit. Nåväl. Jag ringde E-L och samrådade. Och här kommer det braiga med den här typen av vänner. Självklart var hon på! Inget knussel. Den kosta ändå bara 400 spänn, och det är schysst... Tänk när brorsans ungar blir äldre och ska låna kläder... då plockar faster fram en raritet ur gömmorna... Skor kan vi ju glömma att de kan ärva av mig, dom har ju i princip redan gått om mig. Mina examenssandaletter hade Sofia på sin musikal i sexan liksom. (By the way så spelade hon Frenchy i Grease. Hur coolt som helst.)

Så jag tjackade helt enkelt plagget. Andra hade kanske tyckt att jag var helt insane och så. Men inte E-L. Man kan lita på henne i alla väder. Vi är på samma nivå. Skönt att vara granne med henne igen. Lite löst häng då och då. Inga krusiduller. Bara att kila över. Och ibland får man käk.

Wanna be on top?

Igår var det onsdag, vilket betyder Top Model. Fantastiskt program. Jag vet att det är Grey's Anatomy på femman då, men jag ser hellre på Tyra Banks och hennes modell-wannabes. Underbart. E-L och jag kröp upp i soffan och åt lite chips och salta pinnar till. Programmet har allt det som vi vill ha - en dryg programledare och tjejer som är som kattor mot varandra. När en bitch åker ut tar en annan hennes plats. Igår var det även dags för Tyras deep talk. Alla tjejerna berättade med tårdrypande ögon om hur dom mådde. En var orolig för syrran som kanske är lesbisk och en annan berättade att hon var rädd hela tiden. Men stark. Det är nog därför hon måste vara en bitch. Och Tyra satt där och nickade med rynkad panna, och passade även på att dela med sig av några egna anekdoter. Hon är ju också en supermodell!

Dom två korthåriga tjejerna ser förresten typ likadana ut, fastän dom egentligen är sjukt olika utseendemässigt. Men jag kan aldrig skilja på dom om dom inte är med i bild samtidigt. Jag tror alltid att den ena är den andra och tvärtom. Skumt. Men nu är väl det problemet ur världen eftersom den ena fick ta sitt pick och pack och gå igår.

Nästa vecka ska vi dricka vin till. Så klart ska vi införskaffa en butelj av det dära sydamerikanska som dom gör reklam för under programmet. Mycket trevligt. Wanna join?

Sovmorgon

Jag försov mig i morse. Fem i åtta ringde dom från jobbet och frågade var jag var... Hoppsan! Det tar en liten stund att ta sig till jobbet också. Surt. Så jag skulle ha börjat halv åtta, men kom kvart över nio. Förbannat! Så nu har det som tidigare var ett litet överskott av tid här blivit till ett relativt stort underskott kan man säga. För på den här arbetsplatsen är det ingen som dunkar en i ryggen och flinar och säger starkt jobbat, här möts man av sura miner och några skadeglada leenden och saker som "jaha... det blir till att jobba in...". Men för övrigt har vi ganska god stämning här.

Köpa lägenhet

Jag ska ju köpa lägenhet till sommaren är det tänkt. Om banken vill vara så snäll och ge mig ett lån. Ett ganska stort lån. Jag har inga pengar alls sparade. Tyvärr. Igår var jag på min första visning. En alldeles fantastisk liten etta bara ett par minuter från Odenplan. Adorable. Men jag har ingen som helst aning om hur man ska bete sig på sådana dära visningar. Jag kom precis efter en kille som var där tillsammans med sin pappa eller nåt sånt. Pappan började redan i nere i porten att kommentera trappstädning och så vidare. Dessutom gick han nästan löjligt långsamt i trappan (och ni vet ju vad jag tycker om det...), men jag ville inte köra om eftersom jag tänkte att det kan vara bra att se hur de för sig... Hur som helst. Det var ganska mycket folk på visningen, eller i alla fall så kändes det som att det var mycket folk eftersom lägenheten inte var så jättestor dårå... Jag slog en lov där inne, tittade på golvet, på väggarna, i taket... Kollade utsikten och köket och toaletten och förvaringsmöjligheter. Kliade mig på hakan och försökte anlägga en viktig min. Allt som allt tog det väl hela tre minuter eller så. Men det var en annan kille där som kom lite efter mig, och som lämnade lägenheten precis innan mig, så jag bestämde mig för att det var ok att gå. Med prospektet i handen. Jag fick blodad tand så idag ska jag bege mig till tre visningar till. Denna gång är lyorna belägna på söder. Intressant. Vi får se vad det blir till slut. Jag ser väldigt mycket fram emot att ha min egen längenhet med mina egna möbler och allt sånt där. Och veta att jag får bo där på obestämd tid. Jag känner att det är dags nu. Jag vill bli vuxen och köpa matchande tvålpump och tandbortsglas. Tabletter och löpare till bordet. Smart förvaring från IKEA. Allt sånt. Och en badrumsmatta. Jag har aldrig känt nåt direkt behov av en badrumsmatta förut. Men nu vill jag gärna ha en egen. Kanske en blå.

Fick visst en utmaning...

...av Morran. Och jag är inte den som är den. Jag ska här delge 6 underliga saker med mig själv. Vi får se vad jag lyckas gräva fram...

1) Jag har väldigt svårt för att inte börja grina när jag läser sorgliga sagor för barn. Ibland behöver dom inte ens vara sorgliga. För några veckor sen fick jag hosta i nästan varje mening och låtsas ha lite ont i halsen när jag läste "Lotta på bråkmakargatan flyttar hemifrån" för barnen på dagis. Penibelt. Min värsta mardröm när det gäller detta är just nu att jag måste läsa "Märit"-sagan i "Kajsa Kavat" av Astrid Lindgren. Vi håller på med en del Astrid Lindgren-sagor just nu.

2) Jag pratar väldigt ofta för mig själv. Det händer att jag spelar upp ett helt påhittat scenario för mig själv, som även kan inbegripa andra personer som inte alls är närvarande.

3) Jag tycker att husdjur är onödigt. Speciellt typ hamstrar.

4) Om jag är sjuk måste jag ringa till mamma flera gånger och uppdatera henne på läget. Och jag vill helst att hon ska säga att det är ok att jag är hemma från jobbet. Jag har nästan aldrig feber, men man kan vara sjuk ändå!!!

5) Jag har aldrig varit ihop med nån på riktigt. Fastän jag är så gammal. Man kan lätt säga att jag faktiskt inte alls kan det där med förhållanden och sånt. Men det kanske man inte måste...

6) Jag tycker om att lägga pussel. Gärna stora, och med naturmotiv eller kanske ett slott i Österrike.

Så där ja!

Digital-TV

Vi hade sett fram emot det flera dagar. Gårdagens avsnitt av Anna Pihl. Vi laddade riktigt. Kom hem en timme innan och slår på tv:n. Myrornas krig. Satan! Jag skulle ju inte behöva någon box!!! Jag pröjsar ju redan för kabeltv. Alla sa att jag inte behövde nån box. Ringde Peddan (räddaren i nöden). Han var sjuk, men sa att vi kanske måste göra en ny kanalsökning. Sökte. Men ingenting. Det enda vi hittade var kanal 1 med sjuuuukt dålig bild. Ringde kabelleverantören. Det visade sig att det var ett fel i just det huset där jag bor. Fel. Åtgärdas inom 24 timmar. Tack för den, men då är ju Anna Pihl redan slut! Så vi missade helt enkelt hela skiten. Bara för att nån person i Sverige har kommit på att det här med analoga sändningar är ju helt jävla stenute, nu måste vi ändra det. Just måndagen den 12 mars. Och just då blir det fel i just mitt hus. Kvart över nio var felet åtgärdat. Men Anna Pihl var likförbannat slut. Hur kommer det sig att ingen var hemma tidigare på dagen och upptäckte det här? Eller hade det fungerat tidigare? Jag fattar ingenting. Finns det inga studenter i mitt hus? Kunde ingen, INGEN? ha sett till att fixa det där felet innan Anna Pihl? Tekniska saker ska bara funka. Punkt e slut.

Nåja. Vi kom över det. Käkade lite chips och spelade sänka skepp istället. Ett förbaskat roligt spel. Vi vann en varsin gång, E-L och jag. Sen gick jag in nya skinnpajen en stund. Det funkar banne mig att slagga i den om det skulle knipa.

Lusar

Vi har löss på min avdelning! Ett barn hade löss igår, men hennes mamma hävdar bestämt att de små rackarna är borta nu. Men vi har ändå tagit fram stora luskammen och kammar alla barnen. Och nog fan hittade vi en stor en i håret på en flicka. Förbannelse! Det kliar på hela mig. Jag springer till spegeln hela tiden för att kolla i hårbotten. Jag tror jag ska sticka till apoteket och köpa mig en luskam på momangen! Kanske lika bra att införskaffa sånt där lusmedel på en gång? Köra en kur för att vara på den säkra sidan? Det här med små djur som ska vara på en... det är inte min melodi.

Storhandla

Helg är så fantastiskt. Denna har varit splendid (och den är faktiskt inte slut än...). På fredagen bjussade jag lillebror på lite käk och lite bärs och sen begav vi oss till Debban medis och konsert med Timbuktu. Mycket trevligt. Träffade en del nice folk vi kände. Kvällen var rakt igenom trevlig och bra. Det enda molnet där var att jag missade den omtalade People-festen. Illa. Jag har lyckats missa varenda en. Men jag håller tummarna för att nästa gång, då... På lördagen blev det verkstad av allt gammalt snack, och Pelle och jag tog en fika med en massa uppdatering på papa ray ray. Mycket kul att träffa han, men jag har ännu inte lyckats lista ut vad det är med han... Men han är bra. På mänga sätt. Nåt är det... På kvällen var det melodifestival för hela slanten. E-L kom över. Det som var ett battle mellan Måns och Sebastian blev till ett battle även mellan oss två... Hon höll på Måns och jag på Sebastian. E-L och Måns vann... Illa. Men huvudsaken var ju ändå att The Ark tog hem hela skiten.

Idag tog vi en utflyt i miss Peggy Green till Skärholmens centrum. Alltså... där är det inte lätt att hitta, kan jag säga... Men Tackan kom i alla fall hem därifrån 2 laxar fattigare, men en förbannat snygg skinnpaj rikare. Och ett par byxor och en liten väska. Vi köpte också snask på Gott-token. Sen mat på Willys. Vi storhandlade nästan med vagn och allt. På vägen till bilen tyckte E-L att vi kunde låtsas att vi var ett par som storhandlade tillsammans på söndagen. Jag trodde inte att dom som såg oss skulle tro att det var så. Men kanske. En å annan kanska tänkte så. "Dom där tjejerna är säkert ett par som storhandlar på söndagen". Kommer aldrig få veta om det var så eller inte. Men vi låtsades i alla fall det. Nu dricker vi cola ur E-L:s storpack som ligger i kylen, Vi har också käkat lite mat framför matinén på fyran. Dom visade "ciderhusreglerna". Jag tycker att det är en obehaglig film. Men också bra.

Bitterfittan

Det är jag. Klockan sju på morgonen är det jag. Idag när jag väntade på tuben vid universitetet, och då var klockan knappt halv sju, så var där en snubbe som höll på reta sin flickvän eller så. Han pratade med alldeles för hög röst med tanken på den arla morgontimmen. Började anklaga tjejen för att "fisa". Han sa ordet kanske 18 gånger under en period av kanske tre minuter. Redan då började det pyra i mig. Tjejen, som vid närmare eftertanke kanske inte var någon flickvän, fnittrade hysteriskt. Sen började han snacka om annat, högt, gällt och sa "fuck" i olika böjningar kanske tre gånger i varje mening. Jag stirrade stint ner i tidningen.

Ett annat irritationsmoment så här på morgonen är alla som går så långsamt i rusningstrafik. Hallå!!! Gärna med en väska eller så som ytterligare stoppar upp. Det är då man tar tre djupa andetag. Väl framme i Sollentuna så står där en tidningsutdelare. "Ciiiitiiii, ciiitiii..." Gällt och återigen, alldeles för högt. Jag ser vid det här laget rött, stirrar ner i backen och nynnar i huvudet för mig själv: "alla vi, längtar efter sommaren..." och önskar nästan att Dr Alban höll mig i handen.

Läste också i metro i morse (jag vägrar läsa ciiitiii) att P Diddy krävt hundra svenska fotomodeller kring sig själv och sitt crew på efterfesten på stureplan, när den nu ska äga rum. Ikväll? Imorgon? Pliiiiis. Jag har fan inte fått nåt kaffe än!

Ereland Loe

En gång träffade jag en kille som tycker väldigt mycket om författaren Ereland Loe. När vi träffades hade jag inte läst nåt av honom, men jag visste ju vem det var (dah!?). Nu har jag börjat läsa Naiv. Super. av Loe, och jag förstår varför han gillar honom. Jag skrattar en massa, blir lite bekymrad och känner igen mig och småler och har även fällt en och annan tår. Men det bästa är ändå att jag känner igen den där killen så mycket. Och det gör mig glad, för trots att vårt möte var kort, och det stod ganska snart klart att det bara skulle bli just det mötet, så tyckte jag om han. Det kändes som att vi klickade på nåt sätt. Vi tyckte om samma böcker, lite samma filmer. Och musik. Jag tror sällan eller aldrig förr jag träffat nån med så många rätt i skivsamlingen. Det är stort. När jag läser Loe nu känner jag att det blir bekräftat på nåt sätt. Det var lite speciellt. Om inte om hade varit hade vi kunnat bli ett alldeles smashing par han och jag. Men nu får jag nöja mig med att jag hade rätt. Han var helt enkelt precis så bra. Bara så bra.

Neighbours

Jag och min kumpan E-L bor grannar. Igen. Tredje gången gillt kanske? När vi var små bodde vi på samma gata hemma i åbäket. Simborgarvägen. Hon på 19 och jag på 31. Sen flyttade jag och min min mamma och lillebror och storasyster till en annan gata. Lite senare flyttade E-L och hennes familj från Simborgarvägen 19 till Centralvägen 19. Min mamma träffade en ny man och bestämde sig för att det var dags att kila stadigt igen, och han köpte sig ett hus på Centralvägen 56. Som ju givetvis mamma och jag och lillebror flyttade till efter ett tag. Så då bodde vi grannar igen. Ett tag. Sen flyttade E-L lite, och jag flyttade lite. Nu bor E-L i en liten lya på norra djurgården, som det så flådigt heter. Sedan en vecka ungefär bor jag där också. Så nu är det häng på kvällarna som gäller.

I fredags åkte jag hem till mamma för att hämta saker till det nya lilla hemmet. Kvällen ägnades åt kortspel med brödraskapet (med den där mannen som mamma träffade fick jag nämligen två brorsor till, på köpet liksom). Vi körde 7:an nio gånger och jag vann flest gånger. Jag hade flyt. Men så fort jag uttalat orden, så sprack bubblan. Så är det alltid. Bara att lära sig. Men om det skulle vara så att någon annan i sällskapet missat det, så måste man ju säga det... Typ.

På lördagen åkte jag skridskor med småprinsarna och syster-Yster. Hej vad det gick! Man har det fortfarande i sig... Dagens citat stod min underbara lillprins för. När vi andra (läs jag) åkte runt och skröt om allt vi kunde göra, åka baklänges, göra åttor, snurra osv, sa han: "Jag kan stå stilla på isen". Det är konst. På kvällen kom ovan nämnda E-L och käkade middag hemma hos mina föräldrar och sen åkte vi hem till henne och hade lördagsmys med nya Beck. Spännande. Till söndagen hade jag bokat biljetter till Cosmonova åt mig och prinsarna. Vi såg en film om korallrev. Mycket vackert, men storprins tyckte också att det var lite sorgligt att korallerna håller på att dö. Så glöm inte att göra det ni kan för att förhindra uppvärmningen av världshaven!!!

På eftermiddagen kom föräldrarna till prinsarna och fikade i min lilla lya, och jag fick tulpaner. Så fina så fina... Det känns riktigt bra i lilla lägenheten faktiskt. Och i veckan ska det hinnas med både det ena och det andra. Fika hemma och fika eller öl på stan med nya bekantskaper. Intressant!

Kultur

Måndag igen. Jag har varit hos tandläkaren. Två lök och möjligen en jävla helvetes rotfyllning. Men det vet jag inte förrän om fyra månader. Tandläkaren var dock väldigt sympatisk och han trodde inte att det kommer att behövas. Hoppas, hoppas... Jag tycker att alla borde få oförstörbara vita fina typ plasttänder från födseln. Jag tycker inte om tandläkare. Dyrt och smärtsamt. Sen får man alltid skäll för att man inte har använt tandtråd eller flourtabletter eller munskölj eller att tandkrämen har små mikroslipningspartiklar och grejer... Eller så får man skit för att man inte varit där på länge. Så sitter man där och skäms. Fan! Sänk priserna då! Jag har inte råd.

Helgen har varit så bra, så bra. Började med en pizza och öl med E-L och hennes jobbarkompis på fredagen. Sen kaffe på Musslan med fröken pregnant. Mycket trevligt. Den lilla rackaren har minsann gått och förlovat sig. Så snart blir det bröllop också. Bebis och bröllop... Jo, man tackar. För vissa går det som på räls.

Nåja. Fredagen slutade alltså tämligen lugnt. Kröp ner i E-L:s säng redan vid tolvtiden. På lördagen bar det av till Naturhistoriska muséet med syster-Yster med familj. Väldigt roligt. Jag har väl inte varit där sen dinosauriernas tid... Men sen blev det minsann bråttom! Skulle hem till A-M på fördrink och sedan på peoplefest, varefter det blev ett säkert kort för FiF och mig; Debaser vid slussen... Trevligt, as always.

Sms från A-M på söndagsförmiddagen: "Frukost?". Nåväl... blev ingen frukost på stan, men väl fotoutställning på Kulturhuset och därefter fika på Non solo bar. Splendid.

Fy tjyven för tjyvar

Idag såg jag fram emot häng med storebror och hans familj. Mina fina tjejer som har blivit alldeles tonåriga och stora. Hur coola och grymma som helst. Storebror bor sedan länge i staden Linköping och vi ses inte så ofta. Så när de ska komma till söndermarken på besök dukas det till fest!

Familjen Linköpings huvudsyfte till denna visit var att gå på Robert Wells jippo på Cirkus (nåja, man har inte alltid samma smak när det gäller jippon och så...) och sedan skulle de komma hem till mumsen och äta mat och Tackan hade tinat upp boxen med rödvin och förberedde sig för mysigt häng.

Telefonen ringer. Dom är på väg. MEN!!! Inbrott i bilen. Dom har tatt allt... Utom stereon typ. Men alla deras väskor med kläder och övernattningsattiraljer, glasögon... allt. Brorsan hade också plockat upp ett second hand-fynd (så klart!), en dvd-brännare. Borta. Så jävla jävligt! För att citera M-L: "Det är så man får raptus".

Jag blir så lack! Jävla jävla tjyvar som tjyvade mig på en trevlig kväll med min familj. Och jävla jävla dom som har tatt mina stjärnors kläder och SMINK för bövelen! Dom här tjejerna är 12 och 14. Viktiga saker! Ja, mest av allt blir jag bara så less! Kan inte alla bara hålla sig till sina egna saker? Kan man inte bara få kunna ställa sin bil på en parkeringsplats, gå på valfritt jippo och sen åka hem till mumsan eller pupsan eller vem som helst och äta god kycklingpaj och dricka rödvin? Ska det vara så omöjligt?

Jag har förresten också tydligen svamp i örat. Lovely.

Nörd-varning?

Kände mig lite krasslig igår på jobbet. Egentligen började det väl redan i söndags, men jag tänkte att det inte var så konstigt att kroppen inte var på topp efter denna maratonhelg... Fantastisk, by the way...

I alla fall. Igår - inte så pigg... Många på jobbet är lite förkylda och hänginga nu för tiden. Vi fick till exempel skicka hem två barn på min avdelning. Och jag satt där och kände mig lite bortkopplad från världen. Då sa min kollega att det var ju bra att jag inte varit sjuk än, och hon lät till och med lite imponerad. Attans tänkte jag, som faktiskt precis satt och önskade lite att jag skulle bli sjuk på riktigt så jag kunde vara hemma lite. Men så säger hon så, då känns det ju som man måste bevisa nåt. Nej, jag är aldrig sjuk! Typ.

Men nu är jag det. Kroppen känns ungefär dubbelt så tung, och i huvet har det flyttat in nån form av byggnadsarbetare, och det är inte semestertider kan jag meddela.

Nåväl. Helgen var ju faktiskt helt galet bra. Började med att möta upp FiF och Duck på Muggen, men vi avlägsnade oss genast. Tackan skulle vara ankvakt medan FiF gick på dejt. Hon börjar bli veteran, den gamla räven... Hur som helst. Efter lite piff och öl försvann hon ut i Stockholmsnatten och Tackan och Ankan hade lite kvalitetstid innan färden gick mot söders höjd och A-M:s resindes. Där bjöds på trevligt umgänge, varefter vi förflyttade oss till Pet Sounds. Mycket trevligt. Dock avvek sällskapet från A-M till Riche (va?) efter ett tag, så det var jag och Duck kvar, men L med pojkvän anslöt. Fredagen var trevlig och avslutades förvånande nog tidigt, för att vara vi...

Lördag spenderades på papa ray ray och sen hemma hos FiF med melodifestival och skumpa. Kom igång sent, men kom igång, det gjorde vi i alla fall. Kvällen avlöpte sedan på Debaser för att sedan avrundas hemma hos FiF med portvin och diverse listskrivningar och tävlingar och lite annat smått och gott. En mycket bra helg i goda vänners lag.

Jag har denna karensdag spenderat tiden i soffan framför två Beck-filmer. Och jag måste erkänna. Gunvald is the shit. Jag tycker han är helt fantastisk! I den här familjen finns nån slags förkärlek för svenska deckare, så vi har alla Beck och alla Wallander. Jag har själv under min tid i Göteborg dissat detta ganska demonstrativt, men nu när jag befinner mig här måste jag ju säga att det är ganska trevligt... 21:a kommer nästa Beck. Och nåde ginza om den inte kommer på stubben! För mumsan har minsann förbeställt. Jo men visst vettu...

Spenderbyxan

Ibland har man medvind. Jag har under den senaste perioden upptäckt att alla mina jeans håller på att ge med sig på olika sätt... Den vanligaste åkomman i min jeansgarderob är slitage i grenen... Och har det en gång väl börjat gnagas sönder där, då går det undan. Trots flitigt lagande. Sen har vi ju fenomenet med jeansen som sprack i röva. Mitt bak under ett biobesök. Fantastiskt roligt, men sorgligt eftersom jag gillade jeansen. Ett par veckor senare sprack A-M:s på samma sätt, vilket ju i och för sig känns tröstande; det behöver inte betyda att mitt ass har växt till gigantiska proportioner sen inköpet. Kvaliteten var helt enkelt inte den bästa.

Så i helgen, efter att lönen satt sig på kontot som en smäck, med ett överraskande tillskott från förra jobbet, begav jag mig in till stan för att investera. Tre par jeans kom jag hem med. Inte illa! Känner mig mycket nöjd. Passade även på att plocka upp en bedårande klänning, som mamma visserligen tyckte såg ut som en städrock (hon sa dock senare att jag var mycket söt i den...), en blus, en t-shirt och ett par skor. Allt gick på under tvåsnusingen.

Idag har jag till mina parentesers stora lycka slängt skor. Två kartonger och en väska tömde jag nästan helt. Sparade dock ett par mockastövlar, ett par mockapumps i 60-talsmodell, ett par svarta galet fula träskor med stålklack (?!) och ett par bruna loafers. Jag kände att det kan komma en tid... Träskorna har en historia för sig. Kommer från Italien, jag har fått dem av en svunnen vän, och kände helt enkelt att det blev för sentimentalt att hutta dem. När jag ser dem ler jag alltid och tänker på min lilla Sharon. Hon är en fantastisk människa.

Söndagsangst

Jag glömde kolla schemat på jobbet i fredags. Jag vet inte när jag börjar imorgon... Vilket innebär att jag blir tvungen att åka dit till 07:30. Attans!

Tackan sväljer svordomarna och låter detta bli en läxa för framtinden: Fredag = Jihuuu! och KOLLA SCHEMAT!!! för tjyven.

Det plågsamma är just själva gå-upp-ögonblicket. Sen stängs alla känslor av och man går på autopilot. Som en robot fram till dess att man kan sjunka ner på bussätet och kvarta in igen.

Konstigt

Jag drömde något mycket märkligt i natt. Jag och Morran hade bytt mobilajor av någon anledning. Bara switchat rakt av, hon hade mitt nummer, jag hade hennes. Skitkonstigt. Vad skulle det fylla för funktion liksom? Sen hände det en massa andra saker också. Drömmen var full av suspekta detaljer. Till exempel en massa tomtar. En hel del vatten och typ storm. Ja, jag vet inte. Men jag tyckte det här med mobilerna var minst sagt odd...

Jag drömmer mycket nu för tiden. Jag ska klippa mig idag (något som är väldigt väldigt nödvändigt) och i går på morgonen drömde jag att jag gick till frisören med mitt hår som jag har nu, och klippte mig. Kom ut med en kolsvart bob med tjock hellugg. Sjukt nöjd var jag. Men jag hade inte färgat håret alls. Så hur gjorde de då? Från råtta med lite slingor till korp?

Strange.

Men jag har ju i alla fall ett jobb...

Kvällsmöte. Två gånger i månaden. Varannan vecka ska jag sitta på jobbet till halv åtta på kvällen.

- Jaha, vad gör vi då? frågade jag.
- Allt som vi inte hinner annars. svarade någon.
- Men behöver vi vara här två kvällar i månaden för det??? undrade VERKLIGEN jag.
- Ibland sitter vi mest och snackar skit och har trevligt. sa någon annan då.

Säkert. Jävligt trevligt. Jag gillar dem inte ens.

Vad har Tackan givit sig in på? Nytt jobb som kändes spänande och så för bara en månad sen, känns nu mest som ett litet helvete. Nästan. Sjuuuukt tidiga mornar eftersom jag bor i världens ände och jobbet liksom ligger i den andra änden. Kommer hem sent (eller sjuuuukt sent om vi har ett av de berömda kvällsmötena), äter, sover... Går upp, fryser, muttrar och svär... Jag är en munter kicka nu för tiden!

Häromdagen var vi två personal på 16 barn på min avdelning. Det var lätt hysteriskt vill jag lova... Och barnen. Dom luktar sig till rädsla och var små monster hela bunten. Fantastiskt söta, men dock monster. Och just den här dagen tyckte chefen att vi kunde vara ute på gården lite längre med barnen, ty frisk luft är bra för sinnet och håller dessutom barnen friska och krya! Jo... men fortfarande har vi en lunchtid att passa och alla ska av med diverse vinteroveraller och galonbyxor, det ska kissas och händer ska tvättas. Och som alla barn älskar även dessa att leka med vatten, så det så klart att man måste passa på att dricka lite när man ändå står vid handfatet. Jag har lärt mig den hårda vägen att barn vid handfat måste kontrolleras stenhårt hela tiden, annars kan de på ett ögonblick ordna med en mindre översvämning.

Något annat jag nu vet är att det kan faktiskt ta en kvart för ett barn att sätta på sig ett par strumpor. Och gud nåde dig om du hjälper ett barn som kan själv, då kväver du deras vilja till lärdom och utveckling. Men se för fan till att alla sitter vid lunchbordet klockan 11:00 PIP! Moment 22, jag lovar. Knepet är att sätta på ungen strumporna utan att någon ser. Kidsen som alltid ska själva bereder dock en del problem eftersom de oftast protesterar ganska mycket om man försöker ta kommandot.

Jag tror banne mig jag ska snickra ihop en ny pedagigik. Vissa teorier har man ju sen tidigare...

Jodå, jag lever.

Tackan har varit fullkomligt värdelös på att uppdatera bloggen på sista tiden. Mången å har runnit under mina broar under denna tid... Oj oj. Känns som jag lever ett helt annat och nytt liv, och det gör jag ju på sätt och vis.

Göteborg känns väldigt långt bort, och här finns nu istället alla dem och allt det som jag saknat de senaste fem åren; min familj, massa vänner, staden... Allt det som är så bekant och välkänt. Nu är jag här igen, och det är ruskigt hur snabbt det går att komma in i den gamla lunken. Åka tunnelbana, köpa månadskort för 600:- utan att ens oja sig över priset. 600 sa du? Ja, då är det så.

Egentligen känner jag nästan som ett tvång att gå igenom allt som har hänt. Och kanske framförallt - det nästan obligatoriska - summera 2006 och spekulera över vad 2007 kommer att innebära. Haha, jag tänkte verkligen skriva "vad 2007 kan ha i sitt sköte", men det skriver jag ju naturligtvis inte på riktigt. Så jag skrev det så här istället...

MEN jag kommer inte att göra det. Inte nu. Kanske gör jag en summering senare. I februari till exempel. Eller till midsommar. Nu vill jag bara säga TACK till alla som finns nära mig. Jag återkommer någon dag, kanske med små delar av allt som har hänt. Jag kanske berättar lite om hur det kan vara att kräkas i rännstenen. Eller om hur det kan vara att åka tåg precis innan jul. Jag kanske kan berätta lite om varför jag inte vill ha mina barn på dagis. Eller om mitt nya jobb? Eller kanske om nåt annat.

Men nu ska jag socialisera med min släkt. Parenteserna bjuder på kalkonmiddag, vilket innebär mat hela tiden. Jag minns när jag var liten och vi var hos mormor. När vi kom var det lite snacks och fördrink. Sen var det kall mat; potatissallad, skinka, rostbiff, sallad, smörgås... Sen varmrätt. Typ mastig köttgryta. Och till sist var det efterrätt med både tårta, sockerkaka, bulle och minst två olika sorters småkakor. Galenskap. Jag kan nu meddela att min mamma är lik sin mamma. Big time. Inte bara på näsan.

Tack å hej

Nu är jag färdig här. Dom sista telefonsamtalen är ringda, papprena satta i pärmen, akterna rensade. Chefen har hållit tal och vi har ätit tårta. Idag ska jag lämna in mina nycklar och min mobiltelefon. Efter 16:30 idag är det här inte längre min arbetsplats. Namnet utanför dörren kommer att bytas ut. Undrar just vad som kommer stå där istället? Det är det fler som undrar...

Har idag på morgonen släpat en 7 ton tung resväska till centralstationen. Låst in skiten. Jag hatar att släpa på tunga väskor. Jag blir på riktigt dåligt humör. Och runt omkring mig är det hets. Hets, hets, hets... Tur att jag ska återvända till huvudstaden nu då, för där sker ju allt i sakta mak...

Jag har fikat med mina vänner, tagit farväl och adjö och lovat komma tillbaka. Och det ska jag ju! Men det känns ändå vemodigt. Det kommer inte längre vara min stad. Jag har haft två städer ganska länge nu. Det har varit jobbigt många gånger, att lämna den större staden för den mindre... För den största kärleken finns ändå kvar i den stora, men den lilla staden har haft en alldeles egen kärlek, kanske mindre, men inte i betydelsen. Den stora staden och allt som är där är så självklar, har alltid varit. Här krävs det mer, från min sida och fråna andras sida. Och det som tidigare var vardag här, som hela tiden fanns i närheten, inte så bråttom... har nu fått alldeles för lite tid. Men det är väl så det är, så det alltid kommer att vara. Man saknar inte sånt som man har, liksom.

Nu ska jag låta håret torka och ta mig en sväng i korridoren. Behöver låna en nagelfil

Orättvist

Tackan: If I could please God, Now that I've found him, can I keep him? I'll be your sweetest child, I'll quit all the lying and deceiving. You know I wouldn't survive, the losser the pain. So please don't break this girl again (marit bergman).

Gud: Så fan heller. Det räcker inte med att äta sin spenat vad dag längre. Men du kan få en snigel på ögat.

Flytt-hets

Jo, men alltså... Jag ska ju flytta snart. Tackan är på väg tillbaka till huvudstaden. Skönt! Men dessvärre inte så skönt att packa. Jag förstår inte riktigt vart allt kommer ifrån? Hur mycket saker kan man ha? Jag tycker ändå på nåt sätt att jag varit ganska bra på att slänga bort en massa junk, men kartongerna räcker ju ändå inte. Måste hämta nya idag igen! Vilken butik ska jag då gå till och vifta med ögonfransarna?

Idag ringde den kvinnan som ska flytta in i lägenheten efter oss också. Hon sa att jag måste beställa en tid för besiktning innan hon kan få veta när hon kan hämta nycklarna. Men... JAG HAR JU GJORT DET!!! Dom kommer på torsdag! Men det hade den här mannen tydligen inte hittat i datorn, att det var bokat... PANIK! Tänk om det är som hon säger? Tänk om han har dabbat bort tiden? Vad händer då??? Jag har inte tid med sånt här. Jag orkar inte. Jag har heller inte sagt upp hyresgästföreningen kom jag alldeles precis nu på... Darn! Måste genast ringa och ordna med det.

Så där ja! Tyvärr så blir det ju en dragning till nu då... Men eftersom pengar aldrig har varit ett issue för mig, så är det ok.

Fredag med middag ute med Kombo och bådas parenteser. Kan bli hur spännande som helst. Lördag innebär att allt (med betoning) mitt pick och pack ska lastas på ett släp. Vuxenfolket lämnar mig sedan med en resväska med det nödvändigaste i. Och en tältsäng. Jag kommer sova GOTT min sista månad. Någon som har en mjuk och bred säng och som kan avvara några centimeter? Jag kan klia på ryggen, men är ärligt talat ganska kass på massage.

Nåväl. 22 december bär det av "hem" (mycket förvirrande begrepp plötsligt...) och efter jul börjar Tackan nytt jobb... Förskollärare minsann... Har hört av en del att det kräver en del tålamod, men var har den tanken kommit ifrån? Dessa ljuvliga små varelser... Det kommer nog bli splendid. Hoppas jag...

Det är någonting med regnet...

...som gör mig fruktansvärt irriterad! Som gör att jag avskyr hela den här staden. För som alla vet, så regnar det en del i Göteborg på hösten. En hel del.

Flyttpackandet är i full gång. Stort behov av banankartonger. Så igår efter jobbet kilade jag in på Hemköp och hämtade fyra stycken. Det var vad jag fick med mig. Dom är ganska så otympliga dom dära banankartongerna... Hur som helst. Började min vandring up hills... Och vad händer? Jo då. Det börjar regna. Först bara lite, lite... Sen mer. Och mer. Ok, jag har varit med om värre, men det var sånt regn som man blir riktigt blöt av. Så möter man en massa bilar där de som sitter där inne tittar på en med ett medlidsamt litet leende. Jag har lust att sparka på bilen! Men det går ju inte. Så det är bara att streta på. Uppför. Streta. Uppför. När det är kanske 50 meter kvar hem slutar det regna. Jävligt nödvändigt att det kom en skur just då.

På mitt jobb får vi tre massagetillfällen per termin som bekostas av kommunen. Skall givetvis utnyttjas. Och idag trampade jag på jobbcykeln iväg till mitt andra tillfälle. Hon knådade och knådade, sträckte så det knakade. "Är du lite stressad?" Vem? Jag? No no no... hur kan någon tro något sådant?

Hur som helst. Efter en halvtimme är det klart och det är bara att dra på sig tröjan igen och trampa tillbaka. Ganska mycket nerförsbacke på tillbakavägen, tack och lov... Nu är det ju så här att det är höst, och det är blött. Överallt. Hela tiden. Och det småduggade dessutom. Jag är faktiskt beredd att stå ut med det. Men när jag väl kommer till jobbet, så är det så att det är en byggarbetsplats här utanför för tillfället. Vilket by the way innebär att det är en jävla stor maskin, typ grävskopa som håller på precis utanför mitt fönster. Låter och stör. I alla fall. byggarbetsplats + regn = lera. Halt att cykla. Först kommer jag till en sjö av lervatten, där marken under dessutom är ojämn, så det gäller att undvika hålen i marken så man inte faller pladask (i dubbel bemärkelse...). Väl igenom pölen, jag lyckades smidigt undvika de största ojämnheterna... upptäcker jag nästa hinder. En stor förbannad jävla lastbil blockerar hela vägen. Så jag får försöka cykla bredvid. Vad är det där? Lerdike. Jag sladdar och får sätta ner fötterna i sörjan. Mina sneakers som innan var vita (nåja) och fina är numera förvandlade till grå-bruna. Till råga på allt kom jag på att jag innan mötte den gående lastbilschaffisen. Jävla idiot! Jag svor ganska högt.

På vägen till massagen blev jag dessutom omcyklad av en dam med neongul reflexväst och cykelhjälm. Fan!

Det är någonting med Pelle...

...som gör att jag blir glad när han ringer. Jag blev glad två gånger igår när han ringde. Men idag när jag ringde så svarade han inte. Fastän vi skulle äta frukost på stan.

Befinner mig för tillfället i en förort till huvudstaden, min gamla stad, som snart är min nya stad. Igen. Jag fick en gång frågan om jag var rastlös och hade svårt att bestämma mig. Kanske är det så. Men den här gången känns det som att jag kommer tillbaka för att stanna.

Det är söndag, och som ofta på söndagar är det något som sker i huvudet. Det liksom sammanfattas. Man går igenom vad det egentligen var som hände och laddar inför en ny vecka... med inte så lite blandade känslor. Och sad, but true - men jag måste erkänna. Det KÄNNS att man inte är 20 längre. Och jävlar du, det SYNS också. Något skankigare än FiF och Tackan på hemväg på söndagsförmiddagen har sällan skådats...

Men åter till Pelle... Vad är det med honom som gör mig så glad? Egentligen? Vad var det som startade den där natten för länge sen, när jag knackade på i hans lilla lya med bula i pannan. Var det de goda pepparkakorna som han hade i sitt kök, och som jag mumsade i mig på morgonen? Eller vad var det? Egentligen?

Jag hoppas på att kunna ta reda på det nästa år. Jag tror jag ska ha det som nyårslöfte. Ta reda på vad det är med Pelle. Det får bli mitt projekt. Det och att tjacka medborgarplatsen och det där huset med klockan som stannat på tio i tio. Vem ringer man om man vill lägga ett bud på medis?

Det är nog så nu. Vintern är definitivt här. Jag köpte mig en vinterjacka igår. Nu är det bara skor som saknas. Varför finns det inga skor som är fina OCH varma? Hur kommer det sig att ingen, INGEN, år 2006 har lyckats med detta?

Nåväl. Flytten till hemstaden närmar sig med stormsteg. Jag vet inte hur många gånger de senaste veckorna jag svarat på frågan: "Hur går det med jobb då?" Mest kommer den från kolleger så klart. Och den är frustrerande. Jag har ju inget jobb. Jag vet ju att de frågar för att de bryr sig, men jag vill gärna kunna svara något också.

Idag kommer det folk hit och hämtar möbler. Kombo håller på sälja av hela bohaget. Blocket is the shit tydligen. Vi kommer inte ha någonting kvar sista veckorna här. Men det är väl lika bra. Lättare att flytta då. Idag ryker köksbordet och databordet. Och kanske också vitrinskåpet. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Men var ska vi göra av Kombos spritförråd?

Jag har inga djupare fuderingar den här dagen. Tanken den här helgen är väl att jag ska tömma huvudet lite. Det har varit lite mycket på sista tiden. Det måste sorteras. En del ska väl kastas förhoppningsvis.

Nu är det dags! Ikväll är det X-men II. Jag blev inte så imponerad av ettan i torsdags, tycker den var lite lam. Men jag ger tvåan en chans eftersom Wolverine är ok att vila de ljusblå på. Men jag tror att det krävs chips.

Lite gnäll...

Ursäkta mig, men vad hände? När jag sa att jag gillade hösten menade jag soliga dagar med frisk luft, gula löv och blå himmel. En mild bris kanske. Men inte ösregn och stormvarning. När jag sa att jag gillade vintern var det knarrande snö, sol och blå himmel (ja, även här). Inte 20 ton blötsnö up my ass!

Och den här blåsten? Vad gör den här?

Dessutom sitter jag just nu på en hosta som ekar över hela korridoren och alla möter mig med medlidsamma leenden, och helst av allt vill jag fräsa mot dem. Men det får man inte göra (speciellt inte efter att mina kolleger har beskrivit mig som glad, positiv och stabil). Då är det bara att bita ihop och le tillbaka. Hålla dörren stängd.

Måndag och tisdag eftermiddag har jag sovit bort. Kommit upp, tittat på tv och somnat igen. Veckan har gått fort. Nu är det så gott som torsdag och fredan allaredan.

Helgen ska tillbringas inomhus i största möjligaste mån. Inomhus med händerna på täcket. Jag ser fram emot det. Ska bli riktigt skönt. Äta kräm. Det är klart underskattat. Köpte igår. Det var det enda jag var sugen på. Fastän jag hade god linssoppa hemma. Men icke! Kräm. Jag ska äta det idag också. Kräm.

Det finns de som säger att man borde ligga hemma i sängen när man är sjuk. Men varför ska man göra det när man kan gå till jobbet och vara grinig?