Bowling

Jag var hemma hos min goda vän Sofia i lördags. Vi grillade kyckling och gjorde fransk potatissallad. Smarrigt värre. Vi tog fram gamla foton från vår ungdom och skrattade en del och sen vad det dags för Guitar Hero och Bowling på Nintendo Wii. Jag gör utfall på bowling. Redan på kvällen/natten kände jag mig aningen stel i benen och baken och jorå. Idag är jag stel som en pingvin.

Men helvete vad kul det var! Och jag var ganska bra. Jag vann två bowlingomgångar av tre. Guitar Hero är en annan femma. Jag är inte helt och hållet säker. Jag tror jag ska låna deras hus och öva i smyg. Jag vill inte att någon ska titta. Sen vettni! Då ska jag visa vad jag går för. Sofia var alldeles strålande att titta på. Hon kör med fyra fingrar. Helvete vad flink hon är!

Tvättråd

Oh la la... Snart kommer E-L hit! Jag längtar. Vi ska få hänga en massa i en hel vecka som avslutas med fest. Sweet.

Det finns dock ett par oroande moln på min annars så klara himmel. E-L ska vara borta från sitt hem i tre hela veckor. Hur packar man för en treveckorssemester i fan Sverige? Stockholm och Norrland. Man måste ju ha med sig allt! Vi snackade lite om det i dag, E-L och jag, och kom fram till att hon måste tvätta minst en gång. Det kommer bli en sjuhelvetes packing ändå! Tur dom åker bil! Dom kan fylla hela baksätet om det blir fullt i bakluckan. Tur!

Mitt förslag är helt klart att hon tvättar nästa helg när hon är hemma hos sina parenteser. Då har hon bara rena kläder med sig när hon åker vidare. Jag tror helt klart att det är bästa sättet.

Helt klart bästa sättet.

Ansiktsbehandling

I måndags hade jag och syster en eftermiddag/kväll ihop. Direkt efter jobbet möttes vi upp för en lättare middag och kaffe på det. Vi hann med ett par skoaffärer också, innan det var dags att droppa in på Centralbadet för lite behandlingar. Jag fick ansiktsbehandling av familjen Nilsson i födelsedagspresent, och nu var det dags. Syrran tog sig en klassisk massage. Det var första gången jag var på Centralbadet, och det var ju helt fantastiskt! Jag tror det är nåt man borde unna sig lite oftare. Vi började med att lägga oss i en hängmatta och gagga lite. Vi låg där båda två, och jag oroade mig lite för om den skulle hålla för oss båda. Syrran sa att annars skulle ju inte en stor karl kunna ligga i den, för det är väl vi två hop ungefär. Jag nöjde mig med resonemanget. Bakom oss hängde en stor skylt:

"Bara EN person i hängmattan, tack!"

Men det såg vi inte förrän efteråt. Ansiktsbehandlingen var fin. Skönt med lite ompyssling. Det är tydligen högst olämpligt att operera i ansiktet själv, och speciellt med bara fingrar. Så pass...

Efter våra behandlingar tog vi oss en tur till thermalpoolen. Där satt redan ett par. Ett kärlekspar. Dom hånglade loss lite. Vi klev försiktigt i och tänkte att de slutar nog. Icke. Efter ett tag satte de fart på bubblorna i bubbelpoolen och vi förflyttade oss. Så också de. Fortfarande hånglandes. I bubbelpoolen såg det dessutom ut som att mannen njöt lite för mycket... Lite obehagligt.

Avslut med bastu och dusch. Fantastiskt. Som sagt, något man borde unna sig lite oftare. En gång i veckan var syrrans förslag. Kanske. Eller i alla fall en gång i månaden. Bara att få komma till ett ställe där det är helt lugnt och rofyllt gör ju underverk.

Solnedgång

Midsommar - efter

Jag tror att jag har haft min bästa midsommar ever. Det var så mysigt! Kom fram sent på torsdagskvällen, vi nannade på stubben. Midsommarafton startades upp med ett dopp i havet. Kallt, men fan värt det. Fantastiskt. Sedan var det dags att sätta igång med alla förberedelser. Värdarna hade förberett med ansvarslista för att allt skulle bli gjort; midsommarstång, bära bord på plats, sillunch, 5-kamp, jordgubbstårta... Jag var med i kaffegruppen och vi såg till så att det fanns kaffe.

Det var mysigt och trevligt hela dagen och jag mådde som en prinsessa hela tiden. 50 glada deltagare var vi. Efter lunchen riggades midsommarstången upp på stranden och vi dansade och sjöng de sedvanliga sångerna. På kvällen grillade vi och sen åkte gitarren fram. I ett av de andra husen huserade nån sorts dj, men jag vet inte... Jag höll mig på gitarrverandan.

Igår var det fri lek hela dagen. Vi tog en promenad in till Byxelkrok och käkade pizza oh glass. Sen gick vi hem och vilade lite. På kvällen kollade vi fotboll ute på verandan. Kallt som fan, men mysigt. Filtarna åkte fram. Idag begav vi oss hem igen. Jag hade kunnat stanna några dagar till. Det var så fint. Vackra, vackra Öland! Stranden 100 meter från huset. Det gjorde ingenting att det bodde en snok på tomten.

Midsommar - före

Nu skiter vi i EM. Nu är det midsommar. Jag själv ska fräsa iväg till Öland om ett par timmar för härligt häng med E-L. Vi har allt under kontroll: snacks är fixat och vi har ett par tre gamla låtar att repa in nya versioner av. Vi sjunger vackert ihop, E-L och jag. Vi är så samspelta.

Det är nästan ett skämt så mycket packning man får ihop för en helg på landet. Jag kommer se ut som en riktigt packåsna på vägen till Gullmarsplan, där bilen går ifrån. Det är lite spännande. Det känns ungefär som att jag ska få åka på läger. Sommarkollo. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Kors, jag vet ju knappt vilka som kommer att vara där!

För övrigt har jag tagit på mig att storstäda vårt datarum/bibliotek på jobbet. Big misstake. Huge!

Trevlig midsommar alla, vi hörs snart!

Räkbåt

Nu är det gjort. Det var faktiskt ganska trevligt. Förutom att damerna envisades med att berätta "fräckisar" och sedan referera till egna erfarenheter. Förutom att 55+:arna flirtiade hejdlöst med den unge mannen som serverade oss.

Men jag tycker i alla fall om räkor. Det trodde jag inte. Fint som snus.

I augusti ska vi åka på kryssning.

Återkommer om detta.

Var är den sköna sommar som vi alla väntar på?

Jag tror att Polman missuppfattade upplägget lite...

Cykelhjälm

Jag har gått och blivit med cykel igen. Min syster fick en ny alldeles fantastisk av sin familj i mors dag-present, så jag får ta över den gamla. Jag har en tanke om att cykla till jobbet lite då och då. Jag tycker att det känns som ett ganska bra sätt att få motion på. Och sen så gillar jag att cykla också.

Men jag har lite blandade könslor inför det här med cykelhjälm.

Jag stöter på en del cyklister på mornarna när jag är på väg till bussen och dom är ju helt och hållet skogstokiga där dom far fram på fordon av blandad karaktär. Det finns alla sorter, från värsta tävlingscyklisterna till gamla rostiga klassiker. Men gemensamt för alla är att dom är galna. Och jag vet ju att jag säkert kommer att bli likadan.

Så är det det här med hjälm då. Det är ju så fult. Jag kan inte riktigt förlika mig med att jag skulle behöva ha hjälm. Samtidigt så vet man ju hur illa det kan gå. Och om det händer nåt, så skulle man ju säkert önska att man varit lite tuff och tagit på en hjälm. Egentligen är det ju rätt puckat att inte ha hjälm.

Fastän jag vet allt det här, så vill jag ändå inte ha hjälm. En gammal retro em-hjälm kanske, men dom gör ju ingen nytta alls, och då är det ju bara råtöntigt. Men dom här moderna riktiga cykelhjälmarna är ju skrattretande fula, med diverse fartdetaljer. Kanske skulle man i så fall slå till på en bmx-hjälm, jag tror att dom är lite bättre i alla fall.

Men jag vete fan... Cykelhjälm alltså... jag kan ändå inte riktigt...

Än så länge står cykeln hemma hos mamma. Jag ska suga på den här karamellen ett tag till. Får se hur det blir. Kanske kommer jag en vacker dag jonnande med en hjälm på huvudet. Stolt som tuppen.

Yo Polman!

Kan vi bestämma att det ska vara fint väder hela sommaren? Det kan vi väl? Ungefär så som det har varit nu den senaste vecken. Om det är nödvändigt, och det är det visst, kan det få regna lite ibland på nätterna, men då med fördel vardagsnätter. Vi kan för enkelhetens skull säga måndag- eller torsdagnätter. Så man vet.

I natt när jag cyklade hem från syrrans inflyttnings- och tack för hjälpenfest så regnade det lite. Stora blaffdroppar. Det var ganska mysigt. Ibland kan det få komma ett sånt regn.

Är allt klart nu då?

Sommar = fint väder.

Regn = om nödvändigt på måndag- och torsdagsnätter.

Ok?

En om dan...

I måndags tog jag mig en glass på rasten. I går la Malin och jag oss i parken utanför jobbet på en filt och åt en varsin glass. En om dagen! Idag tog vi återigen filten och en glass. Sen var det födelsedagsfirande efter mellanmålet. Med glass. Och sen en till.

Efter jobbet kom FiF hit och tittade när jag tog årets första dopp. På beachan träffade vi två söta barn som tyckte om att prata med oss. Till exempel så tyckte storebror att det var ganska kallt i vattnet, men lillasyster tyckte om att bada. Hon hade också en snäcka som man kunde höra havet i. Den hade hennes farmor köpt. Ja, vi är typ best buddies nu, och om vi sköter våra kort rätt kan vi ha två födelsedagskalas till att gå på.

Efter badet tog vi oss en promenad. Och en glass.

Nästa glass blir på söndag. Eller på fredag. Dom där två stackarna efter mellanmålet kan knappt räknas...

Vernissage

Puka hade vernissage i lördags. I det strålande vädret, bland träd och buskar satt jag i en brassestol och sippade. Heeela dagen. Det var fantastiskt. Jag minglade runt ett par varv, tittade på konsten som hängde där; på altanen, på husväggen, på träden. Och njöt.

Sen blev det grillmiddag hos mumsan. Mumsigt värre. En paus i sippandet på en timme eller två, men sen tillbaka till Pukas residens och fram med dunken!

Nån gång under min middag hemma hos mamma hände något hos Puka. De skulle åka och handla mat, han och hans lillebror. Puka fick skjuts på lillebrors EU-moppe. På vägen hem, mitt i en rondell, kom en bil som inte såg dem. Han fick solen i ögonen. Pang! Som tur är, var änglarna med dem och de klarade sig undan med skrubbsår. Men jisses vad ont jag får i kroppen när jag tänker på vad som kunde ha hänt!

Ambulanssnubbarna som kom och lämnade tillbaka Puka till hans hus sa:

"Ge han lite sprit!"

För Puka ville inte till nåt sjukhus. Och där fanns massa vänliga själar som var villiga att servera honom sprit. Senare var det någon som sa till Puka att nu är det dags att ta bort spriten. Nu har du väl inte ont längre..?

"Jo, lite,,," svarade Puka ynkligt.

Det sippades fram till småtimmarna. Till slut hade värden slaggat in och T och jag blev utslängda från lillstugan där Kickshit skulle nanna. Jag tror mamma sa att jag kom hem vid 6-tiden på morgonen. Det är ena rediga tillställningar han har, den där Puka!

Dekadens

Ok. Idag gick det dåligt på shoppingfronten igen. Förbaskat!

Imorgon är det mest bara jobb för min del, men på fredag, när arbetsvecka nummer 22 är över för min del så vankas det AW. Sanna mina ord! Det är något jag ser fram emot.

För övrigt tänkte jag sippa vin mest hela lördagen också. Min kära Puka ska ha vernissage för sina fin-fina tavlor på sin nybyggda altan. Så jag tänkte flanera runt där, sippa lite. Ska även se till att storasyster mår bra. Hon är inte riktigt på topp som det ser ut nu, stackars liten. Hon behöver både en och två klappar på båda axlarna och jag tror också lite vin. Så... roséboxen på kylning!

Puka har också en hängmatta...

Summa summarum

Nu börjar det släppa! Den här shoppingblockeringen jag tycks ha haft under en alldeles för lång period verkar ge med sig! Fantastiskt! Idag efter jobbet plockade jag upp ett par byxor på Monki och två linnen på H&M. Oh, well. Lagom för en vanlig tisdagsrunda tycker jag.

På minussidan just nu ligger gräspollen. Ständigt täppt i näsan, och jag känner mig liksom lite svullen och trött. Det är så där faktiskt.

Summering: svullen och snuvig, men dock nya kläder. Man tackar!

Och här rullar det på...

Sommarfest på jobbet idag! Kan ju bli hur grymt som helst.

Verkligen.

Boooring

Alltså, det händer ingenting i mitt liv just nu. Det mest spektakulära den här dagen hade att bjuda på var att min kollega vabade, så jag fick stänga istället för henne och då missade jag det där träningspasset jag skulle gå på. Darn. Men eftersom Morran har fått reda på att det till 90% ändå handlar om vad man äter, så kan man ju lika gärna gå in på tedieten direkt. Det fungerar alldeles ypperligt. Jag tror jag ska ta och koka mig en kopp nu på en gång.

Undrar vad morgondagen har för spännanade att bjuda på? Kanske får vi ärtor till lunchen?

Solhelg

Helgen var ju som alla vet fantastisk på alla sätt och vis. På lördagsförmiddagen tog jag mitt pick och pack (eller kipp och kapp som min chef säger) och åkte hem till mamma. Faktiskt så fick jag skjuts av E-L:s parenteser som var här och hjälpte mig att besiktiga fönstren. På vägen hem följde jag med dom och provkörde en bil. Hazze hade dagen till ära tagit sin jagga, och när vi kom hem till mitt residens sprag han snabbt som attan runt bilen och öppnade dörren åt mig. Som en riktigt privatchaufför. Så flott, så flott...

Väl hemma placerade jag min lekamen i en solstol, och där låg jag sedan kvar. På kvällen kom syrran och hennes familj och grillade. Vi hade ett par timmars härligt familjehäng, precis så som jag gillar det. När det känns som att sommarnatten är oändlig. Och det var den ju nästan. Syrran och brorsorna och jag gick på sportbaren och spelade lite biljard och lyssnade på ett lokalt punkband. Det var roligt.

Det var mindre roligt att jag låg och dröna till halv ett på söndagen. Vaknade av telefonen som ringde. Hade den inte gjort det hade jag väl legat där än. Masade mig upp och la mig på altanen igen, men med huvudvärken som sällskap den här gången. Sen drog jag hem-hem.

Och idag är det måndag igen och inte alls lika skönt väder som igår. Imorgon ska det visst regna säger en del. Jaha, men hos mig ska det i alla fall vara strålande sol. Det sa dom i alla fall på min tv.

You're going down mister!

Igår när T och jag var på väg hem från stan träffade vi på ett ungt par. Hon var ganska berusad och vinglade runt på ett par på tok för höga klackar för det tillståndet och han hade backslick och var allmänt dryg och spydig mot henne. Tjejen började prata med oss på tunnelbanan och försökte ignorera sin pojkväns små gliringar; "tänk att du är 19 år, det kan man ju inte tro, känner mig nästan som en pedofil som är tillsammans med dig" flinade han samtidigt som han med äganderätt klappade henne lite på låret. Som om han själv skulle framstå som oerhört mogen jämfört med henne. Som om han på nåt sätt var nån slags förmyndare för henne nu när hon hade tagit ett glas för mycket och var lite skämmig på tuben hem. Tjejen fortsatte att ignorera. Jag kokade. "Men du är ju i alla fall snygg, så..." Då rann bägaren över kan man säga. Jag kände att jag måste på nåt sätt visa för honom att det där inte var ok. Att han inte var ok. Om han tycker att hans flickvän har fått för mycket att dricka, så hjälp henne för i helvete! Sitt inte och var dryg och dum i huvet! De skulle gå av och tjejen sa hej då till T och mig. Vi sa hej tillbaka, och jag tillade: "Och du kanske ska sluta att vara så nedlåtande mot din flickvän!" Killen flinade lite, tjejen strålade och jag hann höra "Just det!" från henne innan dörrarna stängdes.

Det kändes lite bra efteråt. Jag tvivlar på att han fattade alls vad jag menade. Men tjejen kanske blev lite lyft i alla fall. Hon kanske en vacker dag kan se att hans backslick och v-ringade t-shirt faktiskt inte är så attraktivt. Och kanske dumpar hon honom. Just nu är det vad jag hoppas på.

Och apropå klackar - det krävs fan övning att gå i de höga i nyktert tillstånd. I berusat är breda och låga att föredra. Och inte ens då är man säker.

Valborg

Valborg med dessa fyra underbara ledigdagar förlöpte utan några skandaler. Och jag konstaterar; det är inte som förr. Förr, när dagen var given redan på förhand, när man såg fram emot det i en månad minst. Vi spenderade alltid kvällen/natten på Ekbacken, som så många andra. Som så många andra gjorde även i år. Jag var där skälv. Skillnaden är att jag spatserade hemåt vid nio-snåret och då mötte jag många av dem som skulle ha kunnat vara jag då, på den tiden. Dom kom med ryggsäckar eller bara vanliga plastpåsar, fyllda med öl och vin och annat. Och jag rös lite när jag mötte dem, men kunde inte låta bli att le. För det är med viss nostalgi jag minns hur kallt det var, blött och lerigt men också hur kul vi hade.

Själv åkte jag hem till syrran, drack en kopp kaffe och låg på soffan ett par timmar innan jag gonade ner mig på en madrass i P:s rum. Påtade lite i rabatterna på torsdagen och det kändes skönt att inte vara det minsta bakfull.

Jag tror jag har väckt ett nytt intresse i trädgårdsskötsel. Beskära rosor. Fixa och dona. Kirskål. Förbannade kirskål. Överallt. Men jag ska banne mig vinna över dem. Så sant som det är sagt.

Det är ett tag sen vi dansade på dansbanan på Ekbacken till Naughty by nature och Public Enemy och hip hop hooray! Men jävlar vad kul det var. Men man kan göra annat än dansa till den musiken. Man kan rensa ogräs.

McDreamy

Idag har jag införskaffat en brandvarnare. Det var ju, om inte en djungel, så i alla fall en barrskog att ta sig igenom. Hur ska jag kunna veta? Priserna sträckte ju sig hundratals kronor. Men jag tror att nån form av optisk varnare är bra. Så jag tog ett tvåpack. Just in case. Sen handlade jag och syrran blommor på Plantagen, så nu har jag en liten djungel i lägenheten istället.

Hörde också det roligaste skvallret på länge. Min gamla gymnasielärare är kilar numera stadigt med en annan gammal gymnasielärarinna (dock inte min), som var periodalkis på min tid. Hoppas hon kommit ur det och hoppas för allt i världen att han har skilt sig från sin fru eftersom de mer eller mindre hånglade öppet vid majbrasan (enligt skottsäkra källor).

Ikväll var jag ute på lokal med mina väninnor, och cyniska och jävliga som vi är ihop lekte vi McDreamy-leken. Vi skulle hitta oss varsin på stället. Jag hittade först och flest. Jag fick mig även en McHandsome. Sen upptäckte jag att min McDreamy med största sannolikhet var gay, så jag fick ta en annan i reserv. Han var nog rätt ung, men jag vet i alla fall att han heter Elias. Och söt var han.

Tove hade det jobbigt för hon hittade absolut ingen alls. Sen kom den en femitreare och skulle bjucka på "en stänkare i baren". Han förgyllde resten av kvällen och hela vägen hem, tyvärr ingen McDreamy, men beundransvärd modigt att han faktiskt stannade kvar hos tre cyniska, lagom bittra och inte alls särskilt trevliga snubbor. Senare, efter att både han och vi lämnat stället insåg vi att det faktiskt var en bedrift av honom att ens komma fram och bara jävligt dåligt hyfs av oss att håna honom. För vem av oss tre skulle gå fram till tre helt okända snubbar och snacka och köpa shots och öl och ändå stanna kvar utan att nån av de tre visade minsta lilla intresse, utan snarare hånfullhet och häckel?

Frågan som följer av detta: Är det så att det är mest snubbar som raggar väldigt förstrött och väldigt urskillningslöst sent på natten eller gör snubbor det i samma utsträckning? Alla gånger underhållande i alla fall. Och modigt. Hatten av för det.

Nu - nannedags.

Vårstädning

Idag har jag rensat! Organiserat mina kläder klart och städat i mitt förråd. Nu är det bara skorna kvar. Jag har slängt saker. Massor av saker. Gamla kläder. Fula kläder. Även en hel del gamla favoriter har fått åka idag. Jag känner att jag växer med varje plagg som åker i slänga-påsen.

Påminn mig om detta när jag kvider i ångerplågor för att jag har slängt nåt som jag senare kommer sakna. Påminn mig om jag växte idag då.

Kanske kommer jag inte ens att sakna dom där beige pilotbyxorna.

TGIF

Nu är veckans fredag äntligen här! Som jag har längtat efter den här dagen! Det känns som att helgerna varit uppbokade i flera veckor! Inget ont om uppbokningar, jag är rätt så bokad den här helgen också har det visat sig, men det handlar inte om tidiga mornar och tunga lyft nu. Det är dom tidiga mornarna som sätter sig mest som en tagg i psyket. Jag blir så trött! Inte en sovmorgon i sikte på veckor. Helt tröstlöst.

Ikväll vankas det middag hos FiF och hennes man och sen bär det av på klubbspelning på Debaser slussen. Jag har inte varit i dessa trakter på år och dar. Typ sen julfesten i december. Skandal!

Imorgon ska jag som ett vrak följa med storasyster till IKEA och införskaffa förvaringslådor till alla mina kläder som jag av olika anledningar inte använder för tillfället men som jag inte kan göra mig av med. Jag är ganska dålig på att kasta kläder. Men ibland är det bara att göra det. Hålla för näsan, blunda och hoppa liksom.

Och på söndag är jag fri. Inga åtaganden. Fantastiskt. Då ska jag ha sovmorgon.

Back in black

Nä, men man tog ju fel färg på toningen. "Totally black" istället för "True brown".

Punk.

Stuff

Vet ni hur många saker en familj med fyra personer har? A lot. Jag har spenderat fredag kväll och hela lördagen med att hjälpa min syster att flytta. Holy smoke. Rätt sliten nu. Ser fram emot helgen. Jepp. Sovmorgon. Ja, tack.

Snö?

Dagens tistel:

"Aprilväder"

Vem sa det?

The häger

I fredags så stod den bara där.

Slut som artist...

...som M-L skulle ha sagt. Jag är död idag. Vet inte hur jag ska orka med veckan. Men det går kanske över. Om jag bara får gona ner mig i soffan ikväll så kanske saken är biff på tisdag?

Måla tak

När man målar tak stänker det en del färg i ansiktet och så. Man blir också desorienterad av att titta upp i taket hela tiden.

Men det kommer att bli bra. I storasysters nya hus kommer det att finnas ett eget rum till lillasyster. Jag får ta kontoret när jag ska komma hem till dom för att titta på tv och äta chips och spela guitar hero och så.

Strålande.

För övrigt så är lekparker underskattade som underhållning för vuxet folk.

Barnvakt

Barnansvarig i helgen. Igår kom min lillprins, 5 år, hit. Vi skulle gå på bio. Jag hade planerat i flera dagar att vi skulle gå och se Horton, ni vet barnfilmen om en elefant som hör ett litet dammkorn viska och bla bla bla... Men det visade sig ju att det är ju faktiskt en riktig bäbisfilm. Den är faktiskt jättebarnslig och en jättelarvig gubbe är med i den. Så det gick ju inte alls för sig. Istället blev det Asterix. Innan filmen hann vi in en snabbis på H&M och där hittade prinsen ett mörkrosa Hello Kitty-läppglans som han ville ha. Jag lyckades avstyra det hela och han fick ett vanligt lypsyl istället. De där andra valen får han gärna göra själv lite senare i livet...

På vägen hem hittade han några kapsyler som givetvis skulle med hem, och dessa tvättade han mer eller mindre noggrant när vi kom hem, och torkade på mina nytvättade Lexington-handdukar... Moster blev inte helt nöjd med det, men senare på kvällen när han torkade sin egen lilla nuna sa han:

"Åh, vilken mjuk handduk du har. Det är nog bara för att jag torkade kapsylerna med den förut."

It's all because of him.

Han somnade sött i soffan med huvudet på min mage till Körslaget. Idag ska vi bege oss ut till Tunnelberga och det nya huset. Han ska visa mig en lekplats med en så stor rutchkana att till och med jag får plats. Det är sant.

Sär skrivning

Haha!!! Sot höna! Jag har särskrivit sothöna. Vicken jävla dåre...

Städa, städa...

Så var det dags att städa igen då. Jag fattar inte varför det inte bara kan vara rent? Det går bara runt hela tiden. Damm och smuts, damm och smuts...

Och imorgon har jag tvättid. Jorå satt... man ser fram emot fredagen.

Vart fan är hägern?

I södern har svanarna ägg i sina bon. Igår tog jag vårens första promenad runt Bergianska. Men var hägern där? Nej. Inga svanbon såg jag heller. Men väl en och annan sot höna och ett gäng änder. Och kanadagäss. Dom förbannade kanadagässen.

På jobbet såg jag två svanar komma flygande över hustaken. Jobbarkompisarna trodde jag med dom skämtade aprilo.

Full

När jag var på väg hem från jobbet låg det en man på golvet på pendelstationen. Han hade inga tänder och det stod en marinella-flaska på golvet en bit ifrån. Några ungar satt på en bänk och tittade fnissande på honom. Alla gick bara förbi. Jag frågade ungarna om de visste vad som hade hänt, om han hade ramlat eller om han lagt sig där själv. Han hade en stor bula och ett sår i pannan. De sa att han sov. Han var full. Jag frågade igen om de hade sett om han hade ramlat eller så. De sa igen att han var full. Som om det skulle göra att allt var ok. Några till stannade till när jag pratade med ungarna. Jag frågade spärrvakten om hon visste nåt om vad som hänt. Hon hade ringt till nån som skulle komma och kolla upp honom sa hon.

Han är full. Han sover. Som om man inte skulle kunna skada sig bara för att man är full. Som om det skulle vara en godtagbar ursäkt för att bara låta honom ligga där medan man själv skrattandes och skakandes på huvudet tittar på.

Som om det aldrig skulle kunna hända en själv.

Tonårstrots

Nej, men om man skulle ta och ge sig ut på stan och låta en present falla över en... Här hemma händer det ju inte så mycket.

Pratade med storasyster. Hennes barn är sjukt sura idag. P är tonårstrotsig! Han svarar henne konstant med:

"Men gör det själv!"

Det där får vi minsann ta ur dem. Nästa helg ska dom vara med mig, då får dom banne mig uppföra sig!

Det skulle inte göra så ont om ett par skor skulle falla på mig som dagens present. Hm. Ska utsätta mig för lite fallande skor.

En prezent

Dale Cooper säger att en av livets hemligheter är att man ska ge sig själv en present om dagen. Inte planera, bara låta den komma. Det kan vara vad som helst. En tupplur på jobbet eller en kopp kaffe.

Bra inställning!

Våren är här!!!

Oj oj oj... I torsdags bestämde jag mig. Det är dags att ge kroppen en fair chans att leva länge. Så på lunchen gick jag och köpte mig ett par träningsskor och efter jobbet fixade jag årskort på Friskis & Svettis. Nu är det banne mig dags!

Idag ställde jag klockan och åt en stadig grötfrukost, packade träningsväskan och gav mig av. En timmespromenad till Kungsholmen för träning och sedan lika lång promenad hem igen. Ska det va så ska det va. Det var fantastiskt skönt! Jag trodde att jag kanske skulle dö och vara tvungen att ta bussen hem, men icke!

När jag kom hem ringde lillebror och berättade att Tomas Lacke hade vernissage på galleri Ängel på Västerlånggatan. Så jag åkte dit och tittade lite, för kulturens skull. Fantastiska tavlor. Utställningen håller på till 4 april. Bara att gå dit och titta...

Nu är jag hemma igen och väntar på att hungern ska infinna sig så jag kan laga mat. Den här dagen står det kycklingwok på matsedeln, och jag är väldigt nöjd över att jag faktiskt var så förutseende att jag tog fram kycklin ur frysen redan i morse. Det är annars inte min starka sida när det gäller middag till mig själv bara. Ska jag däremot få middagsbesök kan jag planera en vecka i förväg.

Och också. Jag har vitsippsknoppar utanför fönstret.

Jag känner livet i mig!

Nu känner jag att den är på väg. Våren. Idag sken solen och det var riktigt skönt att vara ute. Nog hade jag täckbrallor och dunjacka när vi var ute med kidsen på förmiddagen, men när jag hade min rast runt lunch och flanerade i Sollentuna centrum så hade jag minsann bara skinnpajen på! Och frös ingenting. Jag till och med kostade på mig att le och hälsa tillbaka på dragspelssnubben. Jag tror han hoppade över ett par tre noter av förvåning...

Igår träffade jag några av flickorna på ett glas. Middag med FiF och Duck först och sen ut på lokal, och där slöts det upp vill jag lova! Jag tror vi var tio som flest. Inte illa för en torsdagskväll. Jag var sugen på att bli sjuk tills idag, för jag ville alls inte gå för att hinna med sista tricken hem. Men så är det när man knegar.

Ikväll vankas det middag på Östermalm och sedan får man se var det bär av. Kanske lite söderhäng på det? Just nu sitter jag i godan ro och tittar på Bröderna Lejonhjärta på tv 4 film. Den är ju fantastisk på sitt eget lilla vis, men man hade inte kommit så långt när det gäller specialeffekter direkt. Undrar var Katla huserar now days till exempel. Är hon så hiskeligt stor som det ser ut i filmen så måste hon ta en del utrymme i anspråk. Eller har dom förstört henne? Drunknade hon i sin egen gyttjepöl månntro? Den där som mest ser ut som... jag vet inte. Nåt äckligt som typ kokar.

Usch, jag önskar att jag inte ätit dom där karamellerna som jag moffade i mig nu... I feel sick!

Ankinvasion!

Idag kommer Ducky, tjoho! Vi ska hem till Caroline och äta en bit och sen ut på ett glas eller två. We have some catching up to do!

Min fantastiska storebror har sökt jobb i Frankrike. Om han får det betyder det ett hus med pool på Rivieran i drygt två år, med start den här sommaren, vilket innebär att semestern är fixad!

Me like!

Han får svar den här veckan. Jag tror han får det.

Jihuu!

Till minne av

Egentligen skulle jag vilja ha en bild här. Mamma har en jättefin tavla med ett fotografi av mormor på väggen hemma. Ni vet ett sånt gammalt svart/vitt fotografi från 50-talet eller nåt. Hon är väldigt fin på den bilden. Men den är som sagt hemma hos mamma.

Hon dog igår. Utan smärtor. Somnade bara in. Mamma och hennes bröder var med. Det var en fin dag, sa mamma. Mycket tårar, en del skratt och massa kramar. Jag tror dom behövde det.

Jag kommer att sakna henne.

Är det april snart?

Det är lite för mycket för mig nu. Lite för mycket undringar, orosmoln och skit. Jobbet. Should I stay or should I go. Jag velar ju hela tiden. Försöker hålla ögonen öppna, men jag vet ju inte vad det är jag letar efter. Förutom det här med flott kontor och pumps då... Det sägs ju att man kan göra vad man vill. Det är bara att våga och vinna. Kanske är det så?

Och CSN. Jag tycker faktiskt inte om dem alls. Om det är nåt råd jag tänker ge till kommande generationer så är det att hålla dem borta så länge som möjligt. Dom jävlarna suger ut en med sina räntor. Hur mycket man än betalar så minskar knappt skulden. Jag vet, det är hela deras idé, det är så de kan låna ut pengar till alla stackars pluggande satar. Men kom igen!?

När jag blir statsminister ska jag avskriva alla csn-lån.

Sen har vi ju det här med mormor. Det tar hårt på mig. Jag tänker på henne hela tiden. Hur hon ligger där. Och har ont. Och har bestämt sig, men ändå är ledsen. Hon grät så mycket när vi var där. Det kändes väldigt mycket som hej då liksom. Och jag vill nog inte riktigt det. Jag skulle vilja ha kvar henne en sommar till. Men det är ju så klart själviskt. Hon sa att hon inte vill längre. Hon vill inte leva. Hon kommer inte sakna livet, bara alla oss. Alla som hon lämnar efter sig. Men hon är glad att vi är så många.

Jag tror jag vill lägga mig under täcket ett tag. Väck mig när fåglarna börjar kvittra och solen tittar fram. Jag lägger mig hemma hos mormor och låter henne upplysa mig och göra mig vis om livet. Sen ska jag lära alla er.

Mormor

Min mormor ska inte finnas kvar hos oss så länge till. Hon har långt framskriden bröstcancer med metastaser som spridit sig till skelettet. Hon har gått ner 20 kg på bara två månader och den här veckan har dom dubblat hennes morfindos. Hon kommer inte att behandlas. Hon vill inte det. Hon vill vara hemma sin sista tid.

Mormor har alltid funnits. Vi har aldrig haft särskilt bra kontakt, men jag har alltid gillat att vara hos henne och träffa henne. Även fast det inte hände så ofta. När jag var yngre berodde det mycket på hennes och mammas relation, som inte varit så bra. Jag brukade skriva brev till mormor, och då fick jag tillbaka. Kort med tecknade bilder av en massa djur som mormor och Berra (min låtsasmorfar) hade skrivit namn på och berättade vad dom gjorde. Min mormor bor nära skogen och hon har alltid döpt alla djuren som har varit runt deras hus. Ekorrar och hackspettar och harar. Min mamma gör likadant nu. Jag kanske också går åt det hållet?

Nu när jag är stor och vuxen kan jag inte skylla min relation till mormor på någon annan än mig själv. Jag är inte beroende av mamma för att bygga och vårda mina relationer med människor.

Imorgon ska jag åka dit, till mormor, med mamma och min syster. Jag ser fram emot det, men det är också otäckt. Jag vet inte riktigt vad som väntar. Men jag hoppas att vi får en fin dag tillsammans. Och jag hoppas att det inte blir den sista.

Vote for me!

När jag blir statsminister så kommer åtminstone en solvecka i februari att bli en mänsklig rättighet. Så det så.

Stuck

När jag var yngre och hängde på lokala hak ute i förorten, så såg jag ganska ofta brudar som var mycket äldre än medelåldern på stället. Och alltid tyckte jag och mina kompisar att dom såg ganska patetiska ut; sjukt fula i håret, märkliga klänningar och sånt. Dom hade liksom fastnat. Dom var ju "typ 30 liksom" och när dom var unga, på 80-talet, så såg man säkert ut så där. Tänkte vi. Och det fanns en del manliga motsvarigheter till dom här tjejerna också. Killar med stora fluffiga hår med blekta slingor. Typiska killar som liksom körde på sina säkra kort. Vit t-shirt, jeans och så håret. Fluff-håret. Tjejerna hade ofta blont och gärna permanentat, långt hår. Eller axellångt, kanske mer precist. Och den lilla svarta. Problemet för dem på den här tiden (mitten av 90-talet) var bara att det var grunge som gällde. Snubbarna kunde visserligen gå klädda i vit t-shirt och jeans, men håret var inte så fluffigt och inte med så många blekta slingor. Och den lilla svarta, hur tidlös den än må vara, så var platsade den inte riktigt på förortshaket.

Hur som helst. Vi diskuterade ofta det där, och undrade när vi själva skulle "fastna". Hur gamla vi skulle vara, i vilken stil. Jag undrar fortfarande, för jag tror inte att jag har fastnat än. Inte riktigt. En av mina vänners mamma kom hem nyklippt från frisören en dag (nu är detta länge sen) och var alldeles upprörd över att ingen hade sagt nåt:

"Och här har jag gått runt i en sån där ishockeyfrisyr!"

Vi trodde ju att hon gillade sitt hår. Man kan ju inte håna då.

I helgen frågade jag min mamma om hon tyckte att jag ska klippa page och lugg. Hon verkade tveksam ett tag, men sen sa hon:

"Ja, kanske... du kunde ju ha en sån här lugg som står upp lite."

Hon har ju definitivt fastnat. Jag svarade inte på detta, gick bara. Hon såg förvånad ut.

Pju! Det har varit en hård helg för lilla mig. På fredagen hade jag en liten spelkväll här hemma med kussarna. Jag fick Stockholmsspelet av dem när jag fyllde, och i den presenten ingick givetvis spelkväll. Och nu var det dags. Jag lagade till lite linssoppa och olivgrissini, och sen spelade vi. Jeppe hade bunkrat upp med massa vin. Trevligt! Vi var fem; Tove, Andrea, Jesper, Karina också jag. Jag var fan kass. Jag tyckte också att jag fick svåra frågor. Jeppe fick svara på massa frågor där Sollentuna var svaret, och jag kan ju i princip allt om Sollentuna. Det kunde han också. Jag fick bara förortsfrågor som handlade om dom dära förorterna som ligger typ söder om stan. Jag är ju aldrig där! Jag kan inget om dom. Jag förlora i alla fall. Men det var inte så stora credmarginaler. Jesper vann, men Andrea var inte långt bakom. Sen i botten låg vi andra, jag allra sist då. Men bara med kanske 10 cred. Så jag känner mig inte helt utklassad, men jisses! Jag har inte gjort min läxa. Nu är det jag som går på stadsvandringar, kollar kartor, åker alla linjer ändstation till ändstation. Och historia. Kungarna. Jag är ju helt ute och cyklar. Efter det agerade jag och Tove samboskapsrådgivare en timme eller så innan sista sällskapet drog hem vid halv fyra.

På lördagen vankades det middag ute på landet. Mörkt var det och slingrig var vägen. Men oj så trevligt vi hade! Och den där middagskvällen som jag trodde skulle bli relativt tidigt slutade med taxi hem till mamma klockan fem.

På söndagen hängde jag med mamma, syrran och brollan. Det var mysigt. Sen fick jag middag och skjuts hem. Fint. Den här dagen har ögonen känts lite svullna och tålamodet har kanske inte varit helt på topp. Nu är det guldbagge. Och jag tänker i alla fall inte somna på soffan.

Vatten och el

Utan vatten och elektricitet är jag dead meat. Så är det. Jag har lärt mig det nu. Igår fick vi reda på att de skulle stänga av vattnet på mitt jobb idag. Så vi bunkrade upp med stora dunkar med vatten, kannor, termosar och pet-flaskor med drickavatten och sånt. Men det är mycket att tänka på. Toaletterna, det går inte att spola, man ska tvätta händerna, diska... ja, ni vet. Tusen saker. Men vi körde på och bunkrade lite överallt.

Idag när jag kom hit hade tre barn kräkits och två i personalen var hemma. Magsjuka. Det hade visst kommit ett brev där det stod att vattnet skulle vara avstängt till klockan 16:00 också.

Plötsligt var jag inte så hungrig längre, och det där med att det går bra att bunkra vatten och det är ingen fara alls det löser sig - kändes inte så längre. Jag var sur.

Men nu har vattnet kommit tillbaka igen. Jag behöver vatten. No more avstängning tack! Elektricitet också. Men jag kan inte komma ihåg varför jag vet det. Men jag vet det i alla fall. Det är jag säker på.

Han är bara 2

Som FiF sa: Nåt intryck har man väl gjort på kidsen i alla fall. På frågan om vem hans kompisar är svarade mitt yngsta kid:

"Lotta älskar mig. Hon är min kompis"

Fantastiskt. Jag tror jag har kallat han sötnos nån gång. Killen har inget problem med självförtroendet än i alla fall.

Japp. Nu ska här skrivas böcker. Jag tror jag skippar den här erfarenhetsbiten som alla verkar tycka är så viktig. Vad har egentligen erfarenhet med att förändra världen att göra? Nej, jag tror istället på att sätta ihop strukturerade planer för hur saker och ting ska gå till, sen får andra utföra. Överallt, inom alla sektorer. Jag är nöjd med att visa vägen. Jag kan också stå vid sidan med hejjaramsor. Jag tänker att det är som att lära barn att cykla. Typ. Det gäller att hitta tramporna. Sen gäller det att köra lagom fort, svänga och bromsa vid rätt tillfällen. Och inte glömma cykelhjälmen så klart.

Som tandvärk ungefär...

Kollar på Kvällsöppet med Lennart Ekdalh och Johan Hakelius. Kollade förra veckan också, då det handlade om det här alternativet till fostervattenprov, som gravida kvinnor kan få, för att se om fostret har någon defekt. Debatten har främst handlat om att man kan avgöra om fostret har Downs Syndrom. I studion hade de en gäst, en kvinna med just Downs Syndrom. Ekdahls första fråga till henne löd:

"Hur känns det att ha Downs Syndrom?"

Ja, du Lennart. Hur känns det att vara man?

Idag snackas det om jämställdheten.

Grammis

Ja jag hejjar ju alltid på Lasse så klart. Galan började ju bra med Nicke Borg. Jag tycker han är het. Och han har ju rätt. Var du inte där så var du inte där. Så enkelt är det.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo, gå på fler spelningar och konserter! För bövelen!

För övrigt är ju alltid en Grammisgala en Grammisgala. Det är kul att se, det är säkert ännu kuligare att vinna en sån däringa glasgrej. Jag tror inte att jag kommer att göra det inom någon snar framtid. Så nästa år beslutade FiF och jag själv att vi leder hela skiten nästa år. Det är det närmsta vi kan komma. Jag frågade magic 8-ball på Facebook om detta. "Cannot predict now". Dåså. Ser ganska ljust ut.

Nytt år

Jul och nyår är över. Pju! Även om det har varit trevligt och så, tycker jag nog ändå att det är själva tanken med det hela som är mysigast. I alla fall när det gäller julen. Nåja. Båda eventen passerade utan större skandaler. Inga otrevligheter heller för den delen, annat än den sedvanliga stressen och halvångesten inför.

Det bästa med julen är ändå uppesittarkvällen hos Puka. Det var ett fasligt drag även detta år. 22 glada julklappsbytare. Jag kammade hem en "mina vänner-bok". Det roligaste var Helium som hörde fel. När Puka sa att han skulle ha med en julis för "typ 50 spänn" hörde han 250 spänn och kilade genast iväg och köpte en glassmaskin. Det var ett fasligt hallå om den där glassmaskinen. Jag log i mjugg och mindes de två som finns hemma hos mamma. De användes väl senast våren -91 eller så.

Nu har jag haft flera dagars ledighet och de sista här spenderas med min gamla Gbg-jobbarkompis Anna. Ikväll är det nån sorts utgång som står på agendan. Det blir trevligt. Det är så kul att hon är här! Det är som vi inte har varit ifrån varandra. Fastän det är ett halvår sen vi sågs sist. Härligt!

Åh, just det. Gömde. Bronkiten är kvar. Inte frisk än säger doktorn. Skönt med en 2-månaders. Så det är bara att fortsätta medicinera och greja. Dom tog blodprov också. Men måste dom sticka sönder hela armens blodkärl så det ser ut som jag har blivit smärre misshandlad i armvecket? Det blir långärmat ikväll.

Praliner!

Tillsatser eller inte, choklad går ner! Jag behöver kanske inte oroa mig så mycket för att inte kunna äta. På tre dagar har jag kammat hem inte mindre än fyra chokladaskar. Det är julklappar varje dag nu för tiden. Inte mig emot! Utöver det har jag även fått en snöflingebrosch, en glasvas, en ljuslykta och en tomteprydnad. Jag får nog erkänna att jag föredrar chokladaskarna.

Fusk!

Alltså det här med köttfusket är så äckligt! Ikväll ska det diskuteras i Kvällsöppet på tv 4. Jag tänkte kolla, men så såg jag att det kommer att handla om mycket mer än kött, och det är nån slags journalist eller så i studion som sa att som konsument blir man nog lurad en hel del. Jag blir lite orolig. Jag måste ju så klart kolla. Men frågan är vad man kommer att kunna äta sen? Jag är ju sen tidigare lite nojjig när det gäller kött, men jag har alltid litat på kött jag själv köper i affären. Nu är jag rykt. Och jag såg minsann att de hade ett paket mor Annas pepparkakor på det där matbordet som ska diskuteras. Tänk om det inte ens kommer gå att stoppa i sig sådana efter ikväll? Då är jag rykt.

Jag har varit lite kaxig tidigare när det gäller den här debatten. Jag tyckte det blev ett sånt ramaskri för lite gammalt kött liksom. Jag har aldrig blivit sjuk. Jag har aldrig märkt av nåt, så jag tänkte att ptja, kanske har man blivit lite lurad, men va fan... Man kan inte hålla på och oroa sig. Man får helt enkelt bestämma sig för att lita eller inte lita på den affär varifrån man tänker köpa sitt kött. Men nu... I don't know... Jag är skeptisk. Vi får se hur det är efter ikväll. Möjligen har jag blivit nån form av vegan som bara litar på mig själv. Kan bli jobbigt...

Jag älskar lördag!

Det började egentligen redan på fredagen. Helg! Underbart. Efter pepparkaksbak med 13 ungar kändes det väl förtjänt med ett par dagars ledigt. Fredagskvällen spenderades i soffan och tvättstugan. Marie vann. Det är ok.

Vaknade bara en liten stund efter insomnandet av full lillebror som i princip bara ville tala om att han älskar storasyster vad som än händer. Det värmde. Vaknade igen vid fyra-halv fem av samma lillebror som ringde igen. Värmde inte lika mycket, så han blev borttryckt.

Vaknade tredje gången gillt av Tove, vi skulle på julmarknad på Street. Inhandlade en födelsedagspresent och lite julisar. Nöjd! Sen bar det av till Jakan och lite rödvin hemma hos Fia. Mycket trevligt. Vi drog oss ner till det lokala haket för lite käk och det blev pizza med pesto för min del och entrecote för de andra. Sen hem till Fia igen där vi avhandlade "fundror" från vår klass i 5:an och jag fick erkänna att jag snott min "fundra" från en Kalle-tidning och skämdes ihjäl. Sen drack vi mer vin. Fia skulle jobba på söndagen, men Tove och jag tog sista pendeln in till stan igen och hann med ett par öl på kvarnen innan de stängde. En man som såg ut som Fabio stod i baren. Vi fick inte äran att beställa av honom, men vi gissade att han härstammade från Nya Zeeland och att han hette Zacharias. Men han kom från Australien och namnet var Rob. Ganska bra gissat ändå tyckte vi och hängde oss kvar eftersom den förbannade garderobskön tar så lång tid och man kan ändå tränga sig sen. Trodde vi, men en vakt hade parkerat sig i vägen så vi fick snällt ställa oss längst bak i kön. Vi hann på det berömda håret med tuben hem. Och där satt han. Jonas Hassen Khemiri. Vacker. Och vi log hela vägen hem.

Den fjärde dagen

Låt se... Jag vaknade vid nio-tiden efter att faktiskt ha fått sova hela natten!!! Dagen började med en lätt rensning i systemet på en si så där en timme. Ny upptäckt för dagen var att hostan har faktiskt blivit lite bättre, den sitter inte lika djupt längre, men det gör ooooooont i revbenen och bröstet! Mamma säger att det är träningsvärk. Nåväl. Duschade idag, eftersom håret faktiskt var mer än lovligt flottigt även på en sjukling, och åt frukost; fil och te. Sen... ja... dagen har varit full av spännande händelser. Jag vet inte om jag kan få plats med alla här...

La pussel en stund. Men det var tråkigt. Kollade på Göta Kanal. Jag skrattade inte en enda gång. Drack mer te. Zappade. Pusslade. Surfade. Ringde mamma och beklagade mig. Det är inte kul att vara 30! Läste lite. Sov lite. Och nu sitter jag här. Och snart är det kväll och sen får man sova igen. Det gäller att ta vara på tiden. Man lever bara en gång!

Sparlåga

Buhu! Jag är sjuuuuuk!!! På min egen födelsedag. Klockan fjorton minuter över ett idag för 30 år sedan såg jag en liten del av världen för första gången. Och vid den tiden idag satt jag hos doktorn och fick ett stick i fingret. Sänkan var hög och jag var sjuk. Akut bronkit. Antibiotika och hostmedicin och sjukskrivning resten av veckan. Raka spåret hem till sängen. Eller soffan.

Festen i lördags blev riktigt lyckad och jag var glad och nöjd, trots hostan. Tack alla som kom och var med mig!!!

Lägenheten doftar som en blomsteraffär, det piggar upp! Och lite kaka och så har jag kvar att mumsa på. Det tröstar. Så om tio dagar, när penicillinet är slut, räknar jag iskallt med att vara tillbaka med fulla krafter! Vi ses då!

Pappi-tå

Nämen, här sitter jag och dricker berocca ur vinglas. Lite lyx och flärd kan man väl få!?

Irritation!

Efter den hel dag på soffan med hostan som enda, men dock konstanta sällskap, finner jag mig väldigt lättirriterad. Speciellt på tv-människor. Först var det Kustbevakarna. Jag stör mig otroligt mycket på den ena snubbens dialekt. Han betonar bokstaven "i" på tok för mycket. Fult! Och idag var det nån som fällde en kommentar om att tjejer är så mycket snyggare på sommaren, och varför ÄR det så??? Suck! Sen var samma snubbar ute och bevakade och råkade på en båt med fyra unga tjejer. 18 år. Dom körde båt på kvällen/natten, utan lanternor, utan flytvästar och de hade dessutom druckit. 2 öl sa hon som körde. Yeah, right! säger jag. I alla fall. Brudarna slipper undan med en varning (och bara det här med lanternorna var böterna 1200 kr) om de lovar att åka direkt hem med båten och inte köra mer båt den kvällen, eftersom de var ju SÅ SÖTA!!! Och dom hära kustbevakarGUBBARNA i det här sammanhanget, hade inte bestämt var de skulle sova på natten... Fnitter, fnitter... När de sedan åkte vidare fortsatte de prata om de här tjejerna som ju var som fyra små dockor, och då kunde de ju bara inte ge dem böter... Nej, det så klart. Men om det händer nåt då??? Kollade dom så att tjejerna kom hem ordentligt innan de lämnade dem med den här varningen? Hade fyra grabbar också bara fått en varning, eller hade det varit annorlunda då? Jag tror inte att de kommit undan för att de var som fyra söta små dockor i alla fall...

Nu har jag precis kollat på Day after tomorrow på 6:an. Ni vet, en farlig isstorm kommer till USA och så händer lite grejer och vi människor måste börja tänka mer på miljön, för annars slår snart jorden tillbaka. När filmen var slut skulle väl speakern antagligen säga godnatt och avsluta. Då säger han att det var ju bra och veta, det är bara att dra till Mexico om katastrofen kommer, och nu skulle han gå och spruta lite deo på ozonlagret. Kul skoj, pucko!

Ibland är det helt enkelt bäst att bara vara tyst.

Jag är också lite sur för att mamma inte har ringt mig idag. Bryr hon sig inte om mig alls längre???

För hälsa

Jag ska aldrig mer glorifiera någon sjukdom, inte ens bara lite feber och förkylning. Jag ska från och med nu hoppas att för all framtid få vara frisk och kry, och jag ska göra allt jag kan för att få vara det.

Rockmoster

"Åh, fett! Nu kommer min moster hit. Hon kommer nog äga på det här. Hon är värsta rocktjejen och har alla i Backyard babies autografer, så har hon haft en gitarr!"

sa min älskade systerson till sina polare, som var hos honom och spelade guitar hero, när jag ringde han idag för att säga att jag var på väg.

Nu har man en del att leva upp till. Det är bara att öva.

Just det! Måste fixa dom där autograferna också...

Balansen är återställd. Bakandet får vänta ett tag nu. Tvätten också.

Mormor = mamma = jag?

Dra på trissor! Hit med lite dekadens och rödvin. Om än i kvinnokampens tecken denna gång och inte ungkarlarnas.

Vad har gjorts sedan sist? Åh, låt se. På söndagen steg jag opp i ottan för att tvätta. (Nu vill jag bara poängtera här, innan A-M börjar jiddra, att vi nu för tiden har EN fungerande tvättmaskin i vår tvättstuga, och jag är ganska noga med sorteringen.) I alla fall. Klockan sju söndag morgon tvättade jag. Sen åkte jag hem till mamma för att kratta hennes gräsmatta. Hon är på solsemester, och jag kände lite för att överraska henne helt enkelt. Att kratta är väl ok, det var härligt väder och jag kände mig frisk. Men att samla ihop löven... inte alls min kopp kan vi konstatera. Efter krattandet blev det en bio med storasyster med familj. Vi såg den här nya kritikerrosade råttbarnfilmen. Inte alls särskilt fantastisk tyckte jag, men ok. När jag sen kom hem körde jag ett race med skovård. Nån sorts skofett på alla skinnskorna. Alla!

Måndag. Då började jag städa lite smått. Rensade lite och skurade badrummet. Gott så. Tisdag. Tvätt. Igen. I know. A-M, du förstår vart det barkar. Städade även klart. Torkade ur och gjorde fint i skogarderoben, torkade damm överallt utom allra högst upp, för dit når jag inte. Dammsög, våttorkade. Rubbet. Och idag slutade jag tidigt, och nu är jag ju igång. Kände mig sjukt rastlös när jag kom hem, så jag slängde in en tvätt idag också, sen bakade jag småkakor. Två sorter.

Nog nu!

Jag är som min mamma! Som är som sin mamma. Jag känner hur hela hakpartiet skjuts fram i det finska underbettet. Var är den gamla jag som helst av allt la sig på soffan med en pralinskål på magen när hon kom hem? Hon har ersatts av en liten hemmafru. Hur ska det egentligen bli, när jag faktiskt har någon på riktigt att baka till. Bokklubben kommer givetvis på smaka på fredag! Men sen. Jag kommer att få mig en family fat! Och jag själv då? Ni minns Gilbert Grapes mamma?

Nog nu!

Lönen kom...

... sen gick den igen och tog med sig nästan alla pengarna. Jahaja. Inga nya fancy kläder den här månaden heller alltså. Men å andra sidan så fyller jag år. Och jag tänker faktiskt inte önska mig en elvisp och kastruller. Jag behöver det, men jag tänker inte. Fy farao vad tråkigt att få en elvisp! Då vill jag hellre ha en blender. Men sanningen är nog att den skulle stå relativt oanvänd. Elvispen skulle få jobba mer.

Så jag tänker önska mig helt andra saker. Mamma har fått instruktioner om ett par stövlar till exempel.

Fylla år. Det är väldigt upp och ner. Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Jag kan inte riktigt tolka reaktioner från folk runt omkring mig. Kanske måste jag inte det heller, men ibland så fastnar jag liksom och undrar. Vad fan menar hon???

Idag fyller min kollega år. 22 bast. Hon och de andra tjejerna skrattade och skojade att huh, så gammal hon är. Säger de, och skakar på huvet ungefär som att vänta du, tills du kommer upp i min ålder! Dom är 24.

Igår berättade jag för mina närmaste kollegor om att jag ska ha 30-årsfest den här månaden, och de garvade och trodde att jag skämtade. Sen tystnade den ena och sa allvarligt:

"Men, du SKA ha fest alltså?"

Ungefär som att jag är dum i huvet. Jag nickade. Vad var det? Tycker hon att det är sjukt konstigt att jag ska ha fest? Eller undrar hon om hon inte är bjuden? Det är hon inte. Hon kan gärna få komma alltså, men...

I förrgår var jag ute på rasten med en annan kollega, och kom in på min ålder. Hon hävdade att jag ser ut att vara max 26. Jaha. Tack. Eller? Jag vet inte riktigt hur man ska reagera på det heller. För vad är det för skillnad? 26 eller 30?

Vad exakt i en eventuell 30-årskris kommer egentligen ifrån att man faktiskt fyller ännu ett decennium, och vad kommer från allt och alla runtomkring?

Nåja. Nu är rasten slut. Idag får jag gå hem klockan tre och jag tänker banne mig hänga på stan ett par timmar och kanske eventuellt köpa mig nåt nytt och fint. För jag tycker mig vara värd det.

Förfall

Det här med att fylla 30. Det är ju en klassisk kris. Jag har pendlat lite. Ibland har det känts jobbigt, annars inte. Jag har intalat mig själv att jag inte alls bryr mig. Egentligen. Och det gör jag kanske inte. Många av mina vänner är 30, och de mår ju bra. Och allt sånt. Ett tag hade jag lite ångest över det här med fest. Men nu har jag ju bestämt mig för att det blir fest, så nu känns det helt ok. Ser fram emot det lite.

Sen kan man ju alltid tänka på allt det där som man trodde skulle vara avlarat vid 30. Typ hem, schysst jobb, kanske barn. Och det har ju inte riktigt hänt. Utbildningen är checkad, klar. Men det andra? Hyr lägenhet i andra hand. Inte fy skam alls, men det där problemet med "mitt hem" skjuts ju upp. Jobb? Ptja... kanske inte drömmen, men ändå ok. Lönen däremot. Jag tror jag har valt fel branch. Inga stora pengar inom den kommunala verksamheten. Pengar i sig är väl skit samma, men det hade ju varit bra om man kunde köpa en lägenhet och ändå också kunna leva. Nåja, det kommer väl. Och barn? Ser ni några?

Allt det där, det är kanske klassiska dilemman. För fler än jag. Och det är ju det som gör mig lite lugnare. Men det som verkligen skrämmer mig, är nåt helt annat. Sår. Alla småsår jag får nu för tiden blir helt infekterade! Vad fan är det som händer? Jag skrapade mig lite på benet på en stol i somras. En liten rispa, nothing! Vad händer? Jo, det varar sig, blir inflammerat och rött och svullet. Gör ont. Tar kanske två veckor att läka! Fick ett litet sår på handen förra lördagen. Svullet. Rött. Inflammerat. Ont. Vad är grejen? Ska det vara så här nu? Infekterad. Det är det du blir när du närmar dig 30. En infekterad varböld. Ond, röd och svullen. Kul.

Låtom oss krisa.

Haffad

Idag när jag var med mina barn på Bögs gård ute vid järvafältet så hände något mycket spektakulärt. Om jag hade skött mina kort på ett helt annat sätt så hade jag kanske kunnat tjäna en hacka. Kanske rent av ha en ny karriär på gång.

När vi satt inpackade och klara i bussen (fastspända och allt) och väntade på att få åka tillbaka kom en polisbil med blåljusen snurrande in på parkeringen, tillsammans med en vanlig personbil. En röd volvo. Volvon hade blivit haffad. Och ur denna volvo stiger ingen mindre än Lasse Bengtsson från TV 4-morgon. Aja baja Lasse, måste ha registreringsskylt både fram och bak!

Hade jag varit lite mer sensationslysten så hade jag tagit en bild. Nu kommer jag bara skriva om det här och berätta om det för alla jag känner. Om ett år eller så kanske historien har blivit saltad lite, och då kommer förmodligen Lasse vara både berusad och naken.

Superhero

Dom ringde från nåt slags undersökningsföretag och undrade om jag ville vara med i en undersökning. Dom sökte kvinnor mellan 30 och 65 (hrm, vill här påpeka att jag är inte 30 riktigt än...), för en undersökning. Enskilda intervjuer i Sumpan. Man skulle få presentkort på 200 för att vara med. Vad det handlade om? Framtidens diskmaskiner.

Jävla dårar.

La familia

Igår spelades det spel. Jag älskar att spela spel. Jag hade blivit inbjuden att dinera med E-L och hennes familj. E-L har nämligen varit på visit hemma i stada över helgen. Mycket trevligt. Just like old times. Vi har hängt och spelat kort och ätit kladdkaka och gafflat om viktiga saker såsom skor och shopping och så.

I alla fall. Middag. Det bjöds på fantastiskt god lax med ingefära, vitlök och farinsocker. Till detta serverades pressad potatis och god sallad. Och vin. Massa vin. Till kaffet sedan kvistade mina parenterser förbi och Oranginot plockades fram. Fantastiskt roligt spel. Så det spelades och skrattades och diskuterades om det mesta under ett par timmar. Det är en massa kul man kan få fram om sig själv och sina nära i det där spelet. Kul att se vilken uppfattning andra har om en, och det är roligt att se hur det kan skilja sig mellan människor som man har så gott som daglig kontakt med och dem som man inte träffar så ofta, och som man kanske mest träffar i vissa givna situationer. Roooooligt!

Vid kanske kvart över ett hade E-L:s och mitt snusförråd helt och hållet dunstat bort, så vi lånade ett par jonnar och begav oss ner till macken för att införskaffa nytt. Där möttes vi av POLISER! Fan vet vad som hade hänt, men jag tror det var kanske fyra bilar där och massa poliser utanför. Både E-L och jag drabbades av deja vú.

Vi var kanske 16 eller så. Den gången hade vi olovligt druckit ett par tre öl och jag skjutsade henne på cykel till samma mack. Vi höll på att cykla in i en av polisbilarna som stod där och blev skraja så klart. Men poliserna flinade mest och sa att vi flickor skulle ta det lite piano.

Igår fattade vi genast att det var dags att skärpa till oss lite. Så vi stramade upp oss och en snäll poliskonstapel passade våra cyklar medan vi handlade. Sen fick jag en kram av en överförfriskad herre som sa att jag luktade gott. Jag vet inte om jag blev så förtjust då.

Väl hemma igen höll parenteserna på att plocka ihop och tänka på refrängen, så vi plockade fram en cola och slog oss ner för ett par partier gammalt hederligt kortspel. Vi hann med både casino, chicago och 500. Och så klart det nyförvärvade tärningspelet 10 000. Vi hittade också på en egen regel; om man får ettor på alla sex tärningarna på första slaget säger man snabbt som attan "katten musen, 10 000". Då vinner man hela skiten. Men vi måste nog på riktigt vara noga med att komma ihåg att det är vår regel. Ibland blir folk så sura när man ändrar en regel eller två i spel.

Plötsligt var klockan typ halv fyra och vi var tvugna att inse att that's it för den här gången. Så vi kramades adjö och jag promenixade hemåt. Mycket nöjd och glad över kvällen som gått.

12 år

Idag på pendeln hem från jobbet stod jag i närheten av två tjejer som pratade om nåt slags event på Mosebacke ikväll. Det visade sig att båda två fyllt 18 i år. Då slog det mig att det är 12 år sedan jag var 18. 12 år! Det är ju helt vansinnigt. Det är hela grundskolan + gymnasiet.

När jag var liten och lekte med barbie (jag hade hur många som helst, älskade det), så hade jag under en period en favoritbarbie som hette Laura. Hon hade jättelångt brunt hår från början, men jag råkade ställa henne mot en sån elektrisk adventsljusstake en gång, och då smälte håret. Laura fick då nöja sig med en page, och lite senare popade hon till sig ytterligare och fick sig en liten spretlugg. Laura var som sagt min favvodocka, och hon hette alltd Brown i efternamn och var 12 år. 12 år. Jag tyckte att det var den ultimata åldern. 12 år.

När jag själv sedan blev 12 ville jag nog helst vara 15, och när jag var 15 var det nog 18 som kändes som den mest fulländade åldern. Det är 12 år sen nu. Då, när jag var 18 tyckte jag nog att jag var så stor och smart och vuxen som jag någonsin skulle komma att bli. Men nu 12 år senare har jag kommit till den där klyschiga insikten att jag faktiskt inte vet så väldans mycket. På nåt skumt sätt visar det sig mer och mer, gång på gång, att jag inte vet så mycket. Och det jag ibland har trott mig veta visar sig inte alls stämma.

Igår på rasten var det en av mina jobbarkompisar som frågade om jag träffade nån snubbe just nu. När jag sa att det inte var så var det en annan, en liten 24-årig snärta som är plastmamma och väntar sitt första egna barn, som förnumstigt inflikade att man träffar minsann någon när man minst anar det.

Hur fan vet hon det?

Top Model Sthlm

Jag följer Top Model Sthlm, precis som jag följde Top Model USA. Men vilken besvikelse det här programmet är! Hon den här Vendela K som är programledare suger. Hon är kass som fan. Och den här lilla sidekicken Hevré som hon har, jag vet inte riktigt vilken funktion han fyller i programmet annat än att vara en bitch. Han är dessutom fullpumpad av typ botox eller så och är inte alls särskilt behaglig att titta på. Kanske gör det hans sätt att klanka ner på tjejerna ännu mer outhärdligt.

I veckans avsnitt (alltså, jag kollar ju reprisen då eftersom Heroes sänds samtidigt på onsdagarna) så är det en av tjejerna som vägrade klippa sig. Hon åkte, i princip just därför. Jag tycker dom är dumma i huvet. Jag tycker det var starkt av henne att vägra. Kanske en petitess, men fan! Hon gjorde sig inte livegen. Låt henne ha sitt hår! Och han Hevré kan ju få fortsätta vara äcklig och elak.

Jag överväger att lägga ner den här Top Model-säsongen. Jag ska nog kolla på Miami Inc nästa vecka. det är mycket bättre. Och där finns ingen fransk snuskgubbe som tror han är bättre än alla andra.

Klubb och teknik

I fredags efter jobbet tog jag mitt pick och pack och åkte till Västerås för Klubb Underdogs premiärkväll! FiF mötte upp mig i bil på stationen, och vi for iväg för att fixa det sista inför kvällen. Väl hemma hos Mr T blev det take away-middag och vin. Mini-Steve och fröken Stinknäsa kom och gjorde oss sällskap, och Mr T försvanna iväg till klubben. Klubbägare måste ju vara på plats i tid!

Klubben var väldigt trevlig! Jag har inte en susning om hur mycket folk som kom, men jag tycker att det verkade vara bra uppslutning och alla som var där verkade ha trevligt. Klubbarrangörerna spelade bra musik att dansa till. Men jag är osäker på om "Sarah" var finallåten?

Lördagen spenderades hemma, efter en liten utflykt till Ica Lappis för nödvändig inhandling av diverse matvaror. Jag hade också släpat med mig all min pant, bara för att upptäcka att petmaskinen var out of order. Sjukt irriterande. Men vad göra?

Idag har jag kulturat mig. Jag tog med mig syster-Yster och hennes små prinsar till Tekniska muséet. Pojkarna fick göra varsin egen tidiningsframsida, och killen som jobbade där och hjälpte dem var en liten pudding, så moster mös.

Kvällen kommer att spenderas framför tv:n. En vecka går ju som konstaterats i en rasande fart, men helgen går dessvärre ännu snabbare.

Toapappersissue

Jag hatar att byta toarulle. Jag blir skitirriterad när jag måste göra det. Ofta går det flera dagar innan jag tar tag i det och gör det. Ibland struntar jag i det helt och hållet. Det är ju i och för sig ok, om det inte vore för att jag också hatar toarullar som står lösa på golvet. Moment 22.

Iblnad hemma hos andra byter jag, för där känner jag mig mer duktig. Det känns som jag gör dem en tjänst. Ungefär som att diska åt någon. Men jag tycker inte att det alls är lika jobbigt att diska som att byta toarulle. Fastän det tar mycket, mycket längre tid.

Jag fattar inte riktigt varför jag tycker att det är så jobbigt att byta, för det är det ju inte egentligen. Men för mig är det en jävla tröskel. Varje gång.

Nå, Freud?

Stjärnöga

Kors i taket! Det var i alla fall fyra eller fem ungar som uttryckte att de saknat mig de två senaste dagarna. Och de små liven satt tysta och stilla och lyssnade på TVÅ hela Alfons-sagor. Och vi kunde till och med prata om den första efteråt. Detta trots att det var precis innan lunch, maten var sen och barnen var både hungriga och trötta.

Oh how they must love me.

Puts väck, våt fläck!

Nu får det faktiskt vara slut på de här sjukdumheterna. Idag ska jag städa ut all sjuka ur lägenheten. Tvätta gamla lakanen och handdukarna. Dammsuga upp alla basilusker. Imorgon ska jag komma till jobbet som en frisk fläkt!

Jag kan se det framför mig; Tackan sveper in på jobbet, alla barnen kommer rusande mot mig och ropar hur mycket de har saknat mig. Hela dagen lyssnar de på allt jag säger med tindrande ögon. Mina kolleger erkänner att det varit svårt under min frånvaro och de välkomnar alla mina idéér med öppna sinnen...

Nej, men om man skulle ta och dra fram dammsugaren då...

Syster = kvinna+syskon

Ikväll har jag varit på den första lektionen i teckenkommunikation, och förutom en smärre hostattack precis i mitten förflöt det hela smärtfritt på en liten våg av painkillers.

Det var riktigt kul! Vi hann med en hel del. Till exempel alfabetet. Jag kan teckan mitt namn, för- och efternamn. Jag kan även en del som var med på kursen och min familj, med lite hjälp. Sen fick vi lära oss färgerna och olika klädesplagg. Vi övade oss genom att teckna vad vi hade på oss. Sen var det personer. Syster är tecknet för kvinna och tecknet för syskon. Tecknet för flicka är kvinna + barn. Allt är egentligen väldigt logiskt på den här nivån. Det underlättar ju väldigt.

Vi fick två böcker, en med tecken och en med text. Sen är det lite olika övningar man kan göra för att lära sig och så. Det finns också en del sånger man kan sjunga och göra tecken till. Jag övade inte på tunnelbanan hem. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt för en novis som jag.

Inga piller

Peppar, peppar. Idag mår jag mycket bättre. Jag ringde till vårdcentralen i morse för att boka en tid. För det första började de jiddra om att jag egentligen tillhör en annan vårdcentral, men man får naturligtvis välja själv, det är bara det att om man är skriven på en annan vårdcentral än ens egen så kan de inte göra hembesök. So? Jag är inte pensionär, jag har inga barn och jag ska bo här i ett år! Kan jag inte bara få komma till den vårdcentral som jag nu har fått kontakt med???

Jo, det kunde jag, men hon trodde nog att det bara är ett virus. Jag ska ge det till på onsdag. Om det inte är bättre då så får jag höra av mig igen.

Kan man inte bara få lite piller så man bir frisk?

Ikväll ska jag i alla fall peta i mig ett par ipren och gå på teckenkommuniktionskurs. Men jag tänker inte gå till jobbet imorgon. Banne mig! Jag har fortfarande feber. Och hosta. Den förbannade hostan.

Det här med att bli lite sjuk och vara hemma från jobbet kan ibland kännas som en riktigt bra idé. Men det är inte en bra idé när virus eller bakterier eller vad fan det nu är bestämmer sig för att helt och hållet ta över ens kropp. Jag har ingenting att säga till om.

Imorgon ska jag till doktorn, och då är det den här bakterien eller virutset som får en fetingsnigel på ögat. Det säger jag bara.

Payback

Ja, det är väl nu jag betalar antar jag. Feber, kroppsont, frossa och hosta. Jag hade hellre tatt en snigel.

Fredag

Jag är på så bra humör idag. jag vet inte varför! Kanske för att det är fredag, och kanske för att jag ska träffa lite chix på fredagsdrink ikväll eller kanske för att det vankas fest hos A-M imorgon. Det känns så skönt.

Men man ska inte tro att det är så bra bara för att det känns så.

Jag hostar lite. Och det känns kliigt och konstigt i halsen. Inte riktigt ont ännu, men nästan...

Jag är ganska bra på att ignorera sådana här saker på helgerna eller när det är nåt skoj på gång. Men jag vet att jag får pröjsa i slutändan. Så egentligen så borde jag ju ta ett moget beslut och skita i kvällens utsvävningar och kurera mig för morgondagen.

Hur många tror att jag kommer göra det? Räck upp en hand!

I suck

Jag har sett fram emot fredagen sen i söndags. Jag skulle åka hem, lägga mig på soffan, äta praliner... På lördagen var planen (och är visserligen fortfarande) att åka hem till mamma och hämta lite olika skor och stövlar, stickade tröjor och varma strumpor. Sen skulle mumsan skjutsa hem mig och vi skulle ut och promenera och sen fika. Mamma-häng, helt enkelt.

Vad händer?

Facebook.

Det vankas fredagsdrink. Vi ses efter fem. Räkna med mig!

Jag har fan ingen karaktär.

Pest eller kolera?

Vi har en nygammal på mitt jobb. Hon har tydligen jobbat där tidigare, och nu är hon sedan ett par månader tillbaka hos oss igen. Jag gillar henne. Det är krut i damen. Sedan juli har hon lyckats med följande:

* Pajjat två laminatorer. Den senaste var alldeles ny. Då klippte hon små, små bitar av laminatorplast och matade in. Den smalt. Kan man säga.

* Satt på larmet när två andra var kvar. Som tur är kom en (hrm, jag...) och hon lyckdes stoppa det hela i tid. Annars hade hon låst in två och larmat. Hon har koll.

* Startat brandlarmet två gånger. Första gången vet jag inte riktigt vad som hände, jag var inte där. Men idag lyckades hon lägga ett lock på en platta. Den var på. Det tjöt.


Jag gillar henne, som sagt. Det är skönt med lite action. Bättre än svinkoppor. Mycket bättre.

Bad cop, good cop

Jag satt på bussen en morgon på väg till jobbet. Vid en hållplats ser jag, precis när bussen börjar köra igen att det är en snubbe som spriger mot den. Bussen fortsätter, men bara några meter längre fram får vi stanna för rött. Snubbem knackar på dörren och får komma in. Han är dock lite putt.

Snubbe: Varför stannade du inte vid hållplatsen när du såg att jag kom springande?
Chaufför: Jag kör enligt tabellen. Om man inte är i tid på hållplatsen missar man bussen.
Snubbe: Men kan man inte vara lite schysst när man ser att någon är på väg?
Chaufför:Du får se till att vara i tid nästa gång. Annars missar man bussen.
Snubbe: Men man kan ju vara lite schysst. Jag var ju inte sen egentligen eftersom jag kom ju springande.
Chaufför: Men jag var ju schysst och släppte på dig! Se till att vara i tid nästa gång...

Och så höll det på tills snubben skulle kliva av en hållplats längre bort.

Chaufför: Du hade nog mått bra av den här promenaden tror jag.


Ja, jag vet inte... Kanske hade de båda en dålig dag, Inte så mycket att jiddra om, men det var ganska roligt så här i efter hand. När jag väl satt där och lyssnade tyckte jag dock mest att det var jobbigt att höra. Men jag tror jag håller med snubben ändå. Busschauffören var dryg som fan. Han hade också stöd av sin busschaufförkollega som åkte med. Så han kände sig väl manad att statuera exempel. Efteråt satt de och pratade lite lätt om alla jobbiga resenärer de haft med respektive bussar. Intressant.

Senare på kvällen skulle jag hem och tog bussen från universitetet och hemåt. Klockan var ganska mycket och det var mörkt. Jag såg på bussen att den inte skulle gå via min hållplats, alltså skulle jag få gå en liten bit. Men jag tänkte att man vet aldrig, så jag frågade chauffören. Han skulle inte åka förbi, men han kunde ta den vägen på tillbakavägen. Behövdes inte. Men sen hörde jag att det var ett par till som frågade samma sak. Efter ett tag hördes i högtalaren:

"Äsch, jag tar vägen förbi Ekhagen i alla fall".

Fantastisk människa.

Idol

Det är ju bara att erkänna. Jag sitter som klistrad. Det är fantastiskt. Det finns ingenting som får mig på så gott humör. Jag är ond. Det är bara så.

Höstplaner

Den här hösten ska jag spara pengar. Jag ska kolla på varenda serie som går på tv. Jag ska dricka te och mysa. Dricka vin hemma med mina vänner.

SPARA PENGAR!

Det enda jag egentligen behöver är:

tv - check
soffa - check (nåja, schäslong)
värmeljus - check
raggsockor - check
filt - check

All set! Lite te dårå, och lite vin ibland. Förbukningsvaror så att säga.

Men det är ju knappt höst än, även om vädret känns så. Men sensommar, skulle jag väl kalla åtminstone första halvan av september för. Så ikväll ska jag ut och rumla lite. Man ska inte vara alltför abrupt med saker och ting.

Buss, var god dröj

I morse när jag åkte buss till jobbet hörde jag nåt som gjorde mig lite beklämd. Förvånad, men samtidigt inte. Det fick mig att dra lite på munnen. Framme hos chauffören kunde man höra på internradion när två andra pratade. Och en röst sade:

"Men, vet du om vi har börjat köra efter vintertabellen än? Det har vi väl inte?"

Ja, vad säger man... En vecka för sent bara. Skönt för de resenärer som skulle ha åkt med hans buss. Eller, ännu värre nästan, tänk om det var nån av nissarna som sitter högre upp! En av dem som inte kör själv, utan som bestämmer saker och ting.

Men det är skönt att de höjer priserna när kollektivtrafiken hela tiden förbättras. På alla sätt.

"Verkligen jättekul att du kommer hem på besök"

Alltså, det finns vissa saker som jag inte riktigt gillar att man lägger till i mitt föräldrahem. Saker som, främst min mamma. glömmer att informera mig om. Som till exemepel den gången jag var hemma på nåt slags lov. Jag vaknade, kollade ut genom fönstret, och någom skulle ta vår bil. (Parenteserna var borta på nån slags weekend.)Jag sprang så klart ut och undrade vad människan i fråga höll på med, och han svarade ju, lika förvånat, att han hade köpt bilen och detta var överenskommet. Ok? Och så var det ju så klart. Och, oj! Glömde vi berätta detta för dig?

Samma "weekend" kom senare föräldrarna (mamma med medhavd ny hälft) hem med vänner i släptåg, varpå väninnan utbrast: "Det visste ni inte?". Mumsan och mister new husband,(appearently), var numera gifta. Hrm, nej, det visste jag faktiskt inte. Men grattis, verkligen.

Efter dessa två, enligt mig, ganska omtumlande, händelser var det ganska lugnt ett tag, det var nog mest jag som stod för revolutionerna där, så var det ganska lugnt. Tills nu.

Parenteserna har installerat nåt slags larm i huset. Så for de på semester. Jag skulle hem och sova kvar vid något tillfälle. "Ooops. Hoppsan, vi glömde visst informera dig om det där med larmet..."

Alltså, tillhör jag den här familjen, eller? Kanske finns där något melllan raderna som jag borde se?

Vit, blank och fin

Nu är den äntligen här! Min fina, vita, blanka nya MacBook. Den är helt fantastisk. Och det finns inbyggd kamera i som man kan göra massa roliga saker med. Jag kommer inte längre att behöva en mobil med sån där effektgrej som Morran har. Jag har min MacBook.

Tyvärr blir mina joggingrutiner något lidande av detta nya spännande. Jag har fuskat två dagar i rad. Just nu sitter jag i valet och kvalet. Ska jag bege mig ut i skogen på en runda? Eller sitta här och mysa och gotta mig åt min lilla leksak? Tål att tänkas på.

Jag har helt själv lyckats installera internet och grejer. Känner mig väldigt stolt. Måste dock erkänna att jag var nära tårarna en stund igår när det inte riktigt ville sig. Men nu är jag igång.

Nä, va fan! Det måste nästan firas med en skogsrunda! På återseende. Ofta.

Det man inte vill se finns inte

Det finns inte så mycket som är bra med att vara liten när man åker pendeltåg. Det kan tyckas, att det borde vara smidigt, men så är icke fallet. Speciellt inte när det är mycket folk. Till exempel så har man näsan ungefär i andra människors armhålor alternativt i någons enorma barm. Man kan också ha oturen att kunna kila in skallen precis under folks hakor, och då hamnar man mitt i skottlinjen för utgående luft från allehanda näsborrar. Synnerligen obehagligt, för att inte tala om att en eventuell egenhändig frisering är ett minne blott. Så här i sommartider ter sig ovanstående särskilt påfrestande med alla dessa kroppsodörer som är svåra att kontrollera med dagens växlande väder. Fuktig + varm luft ger vilken deodorant som helst ett tufft jobb helt enkelt.

En del människor tror också att mindre personer inte finns om man vägrar att titta på dem. Så en högrest herre på, låt säga 190 cm, kan lätt verka tro att om han bara stirrar rakt fram, så kanske den där lilla irriterande varelsen som står i hörnet där på pendeln, precis vid väggen bredvid dörrarna, på det där bra stället där man helst vill stå om man inte får sitta (det råkar vara jag), försvinner. Poff! Upp i rök.

Det händer inte. Däremot så får jag agera ryggstöd eller så får jag en ryggsäck i ansiktet istället. Jag vet inte, kanske är det bättre än en rinnande armhåla? Men kan man få be om lite uppmärksamhet bara. Tack!

www

Japp. Så var datorn beställd då.

Jag har också lagt upp mig på facebook nu. Det är ju kul. Men shit alltså... Var tar all den här informationen vägen sen? Allt det som man lagt upp om sig själv på nätet liksom. Bilder och grejer. Jag undrar hur många olika användarnamn och lösenord som hör till mig på olika sidor runt om i cyberspace egentligen. Från början kunde jag inte tänka mig alls att lägga upp en bild av mig själv. Men den spärren har ju tydligen släppt nu. Var ska detta sluta?

Full hårddisk

Jag kan inte hantera mer nu! Vad ska jag ha för dator??? Jag fattar ingenting. Men jag vill ju inte bli lurad! Varför kan det inte bara kosta det som det står i annonsen??? Man kan ju välja till allt möjligt, och det kostar ju givetvis mer. Och det så klart att jag fattar att det är bättre, allt det där som kostar. Men vem kan veta om jag behöver det? Icke jej.

Nej, jag får allt ta mig en tur till apple store idag och sen ta mig ett snack med storebror på telefon ikväll. Jag blir alldeles matt. Jag önskar att någon bara skulle peka på en dator och säga: "här, den här ska du ha". Jag hade tjackat den. Rakt av ba!

Teknik

Det kanske inte var någon som visste detta, eller ens anade det, men jag är helt tondöv när det gäller teknik. Särskilt ny sådan. Jag hatar att lära mig nya tekniska saker, så oftast vill jag gärna ha kvar det gamla som jag kan. Så, dvd? Nope, har ingen. iPod? Nej, nej, nej... jag har inte ens kommit till mp3-spelare än. Dock har jag faktiskt en digitalkamera, det satt långt inne men...

Men nu är det så här att min gamla dator från forntiden har pajat. I alla fall bildskärmen och tangentbordet (högtalarna är det dock inget fel på...). Jag måste alltså tjacka en ny dator. Först tänkte jag att jag kanske kan få en gammal av nån, jag är inte så kinkig. Allt jag begär är internet och ett skrivprogram. Typ. Men sen tänkte jag om. Storebror Steve introducerade mig i apple's underbara värld. Så nu ska jag ha en iMac med 24 tumsskärm. Banne mig! Ska det va så ska det va. Steve säger att man kan göra allt med den datorn. Man kan ha microsoft, och därmed word. Och om man har så stor skärm kan man även använda den som tv (jag vill ha stor tv, tack!). Man kan kolla dvd-filmer (yes!), spela musik (så klart!) och allt det där andra som jag vill kunna. Dock svår att ersätta en iPod med, men jag får väl börja nånstans. Och jag har ju trots allt kvar min gamla bärbara cd-spelare...

Nu till kruxet. Den här maskinen kostar ju miljarder dollares. Jag har ingen budget! Man får punga ut med en hiskelig summa. Man kan få på avbetalning 12 månader räntefritt, men det går ju inte! Har inte rååååd! Sen kan man få 24 eller 36 månader, men då är det ju en jävla massa ränta (och det gör mig lite snål, även om jag inser att det är det alternativet jag har). Nåväl. Om jag sköter mina kort rätt så kanske jag kan träffa på en trevlig försäljare som slänger med en iPod som present!

Mot närmsta apple-butik! Kanske ett besök i Västermalmsgallerian redan idag?

Snigel tackar nej till snigel...

Jag visste ju att det skulle komma, ändå tog jag inte tag i saken i tid. Och där kom det. Morran lackade. Men jag snabbar mig nu. Ingen snigel. Tack.

Semestern är över. Hur kunde det gå så fort??? Dessvärre är även solbrännan som man lyckades lägga sig till med (nåja, lite i alla fall) i Tunisien typ ett minne blott. Utom när man ser direkt på bikinistrecken, men då kommer ju nästa skämt som kan göra vem som helst mörkrädd; innan var jag verkligen så blek över HELA kroppen.

Har under semestern hunnit byta adress ytterligare en gång. Men denna gång för att stanna i alla fall ett år, något som säkert gläder mina flytthjälpare något. Nämnandet av mitt namn i samma mening som ordet "flytt" är som att ge mumsan en magspark med extra allt. Och så gör man ju bara inte!

Ett par fester har hunnit avnjutas, senast i fredags då det var dags för att gratulera och säga adjö till lillebror som fyllde år och som skulle återvända till London. En riktig grabbfest. Fem tjejer, varav en födelsedagsbarnets mamma, som mest under kvällen och säkert ett 20-tal hormonstinna ungtuppar. Oj, oj... hade jag inte varit så trött hade jag kanske tagit tillfället i akt! Bland festdeltagarna syndes många kära återseenden, ansikten jag inte sett på väldigt länge, och det var ju så klart kul. Inga vidare skandaler dock, så länge jag stannade i alla fall. Skulle väl vara den närvarande musikeliten som hela tiden sökte hävda sig genom spelande av egna alster, alltmedan resten av deltagarna klappade i händerna och hela tiden försäkrade de små gossarna om att allt som de gör är fantastiskt. Och det är det ju, på sätt och vis. Men vilken hybris ska det inte leda till, och vilken press får de inte på sig? Nåja. På promenaden hem analyserades så klart spektaklet med en inte alltför sober lillebror... Hybris finns det gott om och pressen känner de nog av lite till och från.

Så, Morran. Lägg tillbaka snigeln i burken igen.

Hello Africa, tell me how you're doing

Göteborg är fan i mig en trevlig stad! Kom till gamla jobbet på eftermiddagen på torsdagen. Kramades med gamla chefen och fick mig en uppdatering. Släntrade in på Magics rum och gaggade som om jag aldrig varit borta. Var nästan på väg till postfacken för att kolla om där låg nåt till mig.

After Work på fredagen med gamla jobbarkompisar och Duck. God mat och trevlig samvaro. Kvällen åtnjöts senare på Klara och ännu senare på Sticky. Gamla goa Sticky. Det hade byggts om lite och fixats, och nog fanns där mest youngsters kvällen till ära, men det var ju fredag! Hur som helst roligt. Även lördagskvällen/natten spenderades där. Desto fler och äldre där denna gång.

Hemresan blev en dag tidigare än beräknat. Kände att det inte var fel med en extra dag här hemma. Hostan har ännu inte riktigt gett med sig, men det är mycket bättre. Jag tror på teorin om att det kommer bli bättre i Tunisien där det är annan luft och inga pollen. Men vi får banne mig ta det piano med luftkonditioneringen tror jag. Man kan få lite olika halsinfektioner och sånt.

Nåja. Nu beger jag mig. Mot Afrika helt enkelt. Och passande nog såg jag självaste Dr Alban med just Hello Africa på MTV idag. Jag tyckte det var roligt.

Ironi

Jag blidde lite sjuker häromdagen. Det började nog redan i söndags, men då trodde jag mest att jag var bakis. Jag sov nästan hela dagen. Några gånger hade jag lite svårt att andas, men jag tänkte inte så mycket på det. På måndagen åkte jag hem till mamma eftersom vi skulle vaccinera oss mot hepatit A på vårdcentralen här. Lite jobbigt var det på morgonen, och jag hade en liten period när jag flåsade lite och hostade en del under dagen, men inte så farligt.

På kvällen brakade det lös. Jag hostade och hostade. Rösten försvann och det sved i halsen. Sen var det det här med att andas. Jag fick koncentrera mig på varje andetag. Det var vidrigt. Så på tisdagsmorgonen var det jag som ringde sjukvårdsupplysningen, sen bar det av till akuten.

Nåja, allt detta är ok nu. Flåsar fortfarande en del och kroppen är svag, men det är på bättringsvägen. Vila, vila och åter vila är tydligen medicinen. Det och lite cortison och till natten en liten skvätt morfin, sen är det ok.

Lite stressad har jag känt mig med tanke på att jag åker till Göteborg imorgon, och direkt därefter bär det ju av till Tunisien. Inte läge att bli sjuk, liksom. Så jag fick helt enkelt börja fundera på om det egentligen inte skulle vara bäst att skita i Göteborg... inte värt det att vara dålig i Tunisien. Och inte värt det att må dåligt i Göteborg heller för den delen, när det är semester man är ute efter. Så jag började fundera på det.

Mitt pass ligger på Stampgatan och väntar på mig. I Göteborg. Inget Göteborg - inget pass. Inget pass - inget Tunisien. Så imorgon 09:02 går mitt tåg till Göteborg. No matter what.

Aber

Så var det ju det här med pass... Jag ska åka om exakt två veckor. Mitt pass har visst gått ut fick jag, som tur var!!!, reda på idag. 30 maj var det baj baj med det. Så jag måste alltså fixa nytt. Och bara det fick mig ju att bli smått panikslagen. Hur fan gör man? Personbevis, foto... ni vet. Jag tänkte att jag beställer ett personbevis, tar foton på lunchen imorgon, drar till polisen på måndag - klart!

Men nej. Snälla syster-yster kollade upp. Det tar fem arbetsdagar och man måste hämta ut det personligen. Aber nummer två. Jag ska åka till Göteborg nästa torsdag och är borta ända till tisdag kväll. Hemma vid nio-tiden och åker på onsdagsmorgonen vid åtta... Bråttom, bråttom.

Så här blir det. Imorgon efter jobbet fräser man till copen och ansöker, fotar och allt sånt. Då bör passet rimligtvis vara klart till onsdag i nästa vecka? Så jag kan hämta det innan jag åker till Göteborg.

Pju. Helt svettig efter det här och nu vill jag helst att det ska vara morgon exakt nu så att jag kan sticka och kirra det här. Sånt här gör mig matt. Jävligt orutinerat att inte kolla upp sånt här tidigare. Osmart.

Men det löser sig nog. Hoppas jag. Annars blir jag väldigt, väldigt besviken. Annars får jag väl helt enkelt åka hem tidigare från Göteborg så att jag kan hämta ut det förbannade passet...

Alltså pass? Varför ska det vara så nödvändigt för?

Sol och bad

En vecka kommer jag i alla fall få. En vecka av sol och bad. Det bär nämligen av till Tunisien den 11 juli. Mycket trevligt. Det är Syster-Yster med sällskapsman, me and my boys. Sol och bad. Tack så mycket.

Jag har hört att man kan köpa skor och väskor i Tunisien. Skinnland. Jo men visst.

Midsommar var en bekväm tillställning. Sillunch, lite sent, men med nubbe och tillbehör. Sen lite boule, och jag var fan ta mig bättre än jag räknat med. Och det var roligare än jag trott. Så nu gäller det väl bara att hitta lämplig pensionärsförening som inte är så knussliga med det där med åldern...

Jobbet är ett skämt den här veckan. Hrm, var det någon som trodde att jag jobbar med barn? Nej, det stämmer inte. Den här veckan är jag bibliotekarie/städerska/allmän organisatör. Står även för en del medling när en del andra har lite lätt för att ta till sura miner eller en alltför befallande ton. Dock slapp jag ringa chefen när vi upptäckte att en av våra rutor blivit smashad. Jag står helst över all kontakt med chefen överhuvudtaget faktiskt. Hon är inte med på min topp 5-lista. Inte ens på den listan med 10 namn. Faktiskt. Däremot så placerar jag henne ganska högt på den listan där dom märkligaste och kanske mest dumma i huvet personerna finns. Hon har inte så många sympatiska drag. Det mest osympatiska draget hon har är kanske att hon är så oberäknelig. Och hon kan växla hur enkelt som helst. Jag tror hon måste ha en väldigt skev självbild. Jag undrar hur den ser ut? Kanske ungefär som att jag skulle gå förbi en spegel och tänka att fan, catwalken, here I come! Jag passar ju utmärkt för den typen av uppdrag. Lång och slank som jag är. Och bra på bild blir jag ju också nästan alltid.

Såååå semestern som startar på måndag för att vara exakt, känns som en bra grej just nu. Semester, smaka på ordet. Det ligger bra i munnen.

Efter regn kommer solsken

Och hon är tillbaka på många plan. Senaste tiden har varit lite tung. Vet inte riktigt varför, men det är en massa saker i luften som gör mig ledsen. Jag fattar aldrig mina downs förrän efterråt. Men nu vet jag. Och jag är på väg uppåt. Ibland behöver jag tid för att ifrågasätta och omvärdera. Nu har jag gjort det. Och jag har återigen lärt mig lite mer om vem jag är. Och så här är jag. Ibland tror jag att jag låter andra bestämma lite för mycket. Jag tror att jag kanske låter saker gå lite för ofta, säger inte ifrån. Tror att det syns ändå, och att det är min tur nästa gång. Men så är det inte. Säga ifrån. Det är det jag måste öva på. Och andra måste kanske öva på att låta mig göra det...

Och spenderbyxan är åter i princip alla byxor, tack och lov!!! En alldeles för lång tid har jag mest handlat saker på måfå, typ på lunchen. Jo, men den här tunikan är väl bra att ha? Bara för att slippa komma hem tomhänt. Men nu... Nu har jag kommit in i det igen när jag faktiskt måste välja, kanske hänga tillbaka men sen ändå handla den snabbt innan jag ångrar mig och tänka att det är ju ändå öppet köp... Men det vet ju vem som helst, att det utnyttjas ju så sällan så man kan säga i princip aldrig.

Sista veckan har jag köpt fyra par skor, fyra klänningar, en top och lite annat smått och gott. Och shoppingruset är tillbaka. I dag är det midsommarafton, och får jag bara tag på en bra balconette så kommer jag vara midsommarfin i ny klänning. Jag ska få sippa på välkylt rosé och gosa med det senaste tillskottet i min bekantskapskrets, en bedårande liten skapelse vid namn Joel. Jag ska lära han allt jag kan! Kanske inte idag, men successivt. Jag ser fram emot dagen. Hoppas på strålande solsken, eller i alla fall uppehåll.

Frågan är bara vilka skor jag ska ha...

Återuppstånden

Ja, jo... det är ju lite drygt en månad sen sist, så jag tänkte värma upp med att koppa Morrans senaste...

1. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Hm, jag vet inte, men min farbror var med. Jag tror att det var för att jag träffa hans fru på affären igår.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Jajjemensan. Allihopa.

3. Vad åt du senast?
En ostsmörgås.

4. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, mamma sa att jag hade en söt tröja.

5 . Har du varit med i en rättegång?
Ingen rättegång precis, men ett förberedanda sammanträde. Det behövde aldrig bli en rättegång. Men jag representerade den ena fajtande sidan.

6 . Är du polare med grannarna?
Nej.

7. Vilka länder har du bott i?
Bara Sverige.

8. Senaste piercingen?
Förmodligen den jag gjorde i naveln. Men den är borta nu.

9 . När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
I förra veckan när jag var tvungen att få skjuts eftersom jag försovit mig...

10 . Har du däckat/spytt för att du druckit?
Sällan. Mycket sällan. En gång är ju ingen gång...

11. Har du äggat någon?
Nej.

12 . Har du haft en stalker?
Nej.

13 . Hur bra är din syn?
Så där får man väl säga... -3,0 på vänster och -3,5 på höger tror jag. Men linserna gör susen!

14 . Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Alltså... nog för att jag betraktar mig som relativt orädd när det gäller djur, men man behöver ju inte utmana ödet.

15 . Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Har inte varit på så många, så det var väl ovan nämnda farbrors för ett par år sen.

16 . Var är dina syskon just nu?
Oj. Storebror är på franska rivieran, storasyster är nog hemma... två av småbrorsorna är hemma här i Sverige och en är hemma i London. Men om alla är hemma just exakt nu vet jag ju förstås inte...

17. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej nej...

18 . Vem ringde dig senast?
Åh, det var väl kanske E-L?

19 . Vilken tid gick du upp imorse?
Nån gång mellan halv och kvart i sex...

20 . Vad ska du göra i helgen?
Ja, på fredagen blir det ju midsommarfirande med kära vänner och sen är det öppet.

21 . Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"Oj. Jag är intresserad av vad det spenderats på." Svar från E-L efter information om att spenderbyxorna visst åkt på. Igen.

22 . När var du riktigt sjuk senast?
Sällan riktigt sjuk... men när jag fick halsinfektion nere på Mallis var jag inte så kaxig.

23 . Vem är den senaste kändisen du tog på?
Hm... Tål att tänkas på...

24 . Vad finns i din bakficka?
Har inga bakfickor. Idag i alla fall...

25 . Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar, somnar om. Alternativt sträcker mig desperat efter klockan om jag vaknar innan den ringer för att se om jag försovit mig.

För övrigt har det hänt en massa. En del roligt, en del mindre roligt. En del kommer kanske att redovisas. Men inte idag.

Fönstertvätt

Jag har gjort det! Jag har tvättat fönstrena!!! Sjukt huslig. Jag ska ju flytta snart, så jag måste börja ta tag i det här med städning. Nu bär det av hem till mumsan igen... Så där kanske, men jag får se det från den ljusa sidan: pengar kommer att kunna sparas. Och på sommaren är det ok att vara så nära naturen. Nu har jag ju visserligen varit väldigt bortskämd med just det de sista månaderna också, med strand 10 minuter bort, hamn med båtar utanför huset och skog och allt sånt... Men i alla fall. Hos mamma kan jag lägga mig på altanen och bronsa lite direkt på morgonen om jag så vill. Det kommer att bli bra!!!

Semestern är inte allt för långt borta nu och det är långhelg i faggorna redan nu. Man skulle kunna tro att det är Norges nationaldag vi ska fira, speciellt när man får reda på att Niner minsann ska till Skansen och skandera deras nationalsång imorgon (nåja, första strofen i alla fall...), men så är det ju faktiskt icke! Krisit himmelska färd är vad som är på tapeten. Märkligt det här med alla kristna högtider som vi firar. Så troende är jag inte, men de röda dagarna ska jag banne mig ha, med klämdagar och allt vad det innebär. Apropå klämdagar... idag hörde jag att en av mina kollegor (hon har inte alla hästarna i hagen alltid, enligt mig) försökte förklara för barnen, främst 3- och 4-åringar, vad en kämdag är. Oj oj oj... Jag log lite och tänkte att det kan hon ju göra... hon visste knappt själv vad det var, kan jag meddela.

"En klämdag är en sådan dag som liksom är inklämd mellan två röda dagar. Och en röd dag är en sån dag som alla människor är lediga på, när ingen behöver gå till jobbet eller skolan eller dagis".

Så pass.

Ikväll är det bokklubb och jag är på strålande humör! Knappt kunde det faktum att jag fick STÅ på tuben i morse sätta P för det. Jag nynnade kanske inte direkt på min favoritlåt på vägen, och jag kanske inte log hela tiden när det visade sig att hela pendeltågsvagnen luktade urin, men jag lät det inte hejda mitt braiga humör. Det tog sig bara en paus så där på morgonkvisten. Pendeln luktar ju också alltid suspekt. Man vill inte riktigt dra de där jättedjupa andetagen där.

Nåja. Ikväll som sagt, bokklubb och kanske efterföljande utgång? Imorgon blir det nån slags aktivitet, förmodligen på stan. På fredag bär det av till Linköping eftersom min svägerska fyller 40 och ska ha nån slags tillställning. Helgen är sedan än så länge ett oskrivet blad, vilket gör mig lätt om hjärtat.

Fågelskådning

Nytt intresse: Fågelskådning. Just nu bevakas en sothöna som värper. Äggen kläcks efter 21-24 dagar. Sothönan heter sothöna både som hona och hane.

Häger. Sjukt cool fågel. Lång hals och typ zorro-mask för ögonen samt tofsar bakom öronen. Oftast honor som man ser. Hanen befruktar och drar. Svin.

Än så länge har pippina inte fått några namn, men vi jobbar på det. Förslag mottages gärna. Damnamn, eftersom båda två torde vara damer.

Jag tycker att det är en bra grej när kollegerna liksom vet hur de ska bete sig för att få alla i arbetsgruppen att känna sig bra och allt sånt där. Som till exempel när min kära kollega och jag i fredags hade morgonmöte för att lägga upp arbetsdagen. Vi diskuterade lite om vem som skulle göra vad och så, precis som vi alltid gör på morgonen innan vi går ut med barnen. Just den här dagen hade vi ganska ont om personal, så vi fick liksom improvisera lite och hjälpas åt. Vi kom till punkten "vilan". Barnen vilar en halvtimme, varpå en personal är kvar och resten är på rast. Rasten är en timme och eftersom barnen bara vilar en halvtimme betyder det att den som har vilan är ensam med barnen i en halvtimme. På schemat stod utgång efter vilan. Alla barn ska få på sig ytterkläder och sen gå ut så fort som möjligt alltså. Inte så svårt. Min kollega sa då:

"Det är bäst att jag tar vilan eftersom jag är lite bättre på att ha kontroll över barnen och får ut dem snabbare än du".

Bitch.

Att göra saker

Ja, det här med långledigt är en bra uppfinning. Man hinner så mycket på en helg med fyra dagar jämfört med två...

Höjdpunkterna under denna helg har varit flera. Till exempel utgång med FiF, D och E i lördags. Helkväll som startades vid Thorildsplan och avslutades vid S:t Eriksplan. Mellan dessa avverkades Marie Laveau och White room (?). Även konsert på Debaser slussen, Dipper och Pere Ubu kändes som bra skit. Få se att Mange lever och har hälsan.

Valborg firades med dunder och brak. Brasa med prinsarna och sång och så. Innan kollade vi på "Bortspolad" och åt en fantastisk middag som syster-Yster komponerat ihop. Potatisgratäng, kött och vitlökssmör och bearnaisås. Till efterrätt: ugnsgrillad frukt med riven choklad, hasselnötter och glass. Det var fantastiskt. Sen hem till bäddsoffan hos mamma och sussade sött vid tolv-tiden.